Nedan kommer jag att diskutera mitt resultat från analyskapitlet. Till slut redogör jag min slutsats som är avslutning på detta arbete.
Jag finner det väldigt intressant att de granskade läromedlen visar en del exempel på
traditionella stereotypa föreställningar. I alla de granskade läromedel fick jag ett intryck av att män är starka med massor av muskler. Men också att män tidigt tränas till ledarskap och självständighet. De ovanstående visar därför också tydliga mönster på att män tränas till den typiska ledarskapsförmågan. Dock finner jag det ännu mer intressant att både Gustav Vasa och Gustav II Adolf omfattar egenskaper som bryter maskulinitetsmönstret. Till exempel tycks män vara starka (fysiskt och psykiskt). Men Gustav Vasa omfattar egenskaper som relateras till svaghet. Han är till exempel livrädd, hopplös och idélös.
Gustav II Adolf visar också flertal tecken på svaghet och rädsla. Till exempel ansågs han som närsynt, och för fåfäng för att bära glasögon i offentliga sammanhang. Han ansågs också vara en känslig person. Som tidigare nämnt skulle en kung på denna tid inte vara känslig, han skulle vara våldsam, aktig, aggressiv och stark. Ovanstående ger därför tydliga exempel på att kungarna hade egenskaper som egentligen skulle omfattas som kvinnligt och bryter därmed maskulinitetsmönstret.
Dock finner jag också motsägelser i Hirdmans genussystem då Gustav II Adolf tar en effektiv roll som försvare, mamma, pappa och kung. Han försvarar Kristina till exempel genom att säga ”Kristina blir klok med tiden, då hon lurat oss alla att hon är en gosse!”.
Detta som hennes mor egentligen bör ha sagt och gjort ifall hon skulle ha agerat som försvare som Elvin-Nowak hävdar. När Gustav II Adolf inte fanns på plats tog hans närmaste man Axel Oxenstierna hand om henne. Det vill säga omfattade en man som försvare, mamma och pappa och inte en kvinnlig karaktär. Min ståndpunkt är att flera av dessa läromedel visar att manligt och kvinnligt kan blandas och är därmed inte tabu som Hirdman hävdar. Dock belyser Hirdman de ”stora” övergripande strukturerna hos könen. Men karaktärerna visar att
kvinnliga och manliga sysslor kan blandas av individer på olika sätt.
Den ovanstående slutsatsen blir också svårtolkad eftersom min granskning av drottning Kristina visade motsatsen. Hennes egenskaper kompletterar Hirdmans genussystem. Kristina
28 är därför ett praktiskt exempel på att kvinnligt och manligt inte kan blandas. De analyserade läromedlen förmedlar också fakta om att hon inte hade ledarskapskompetens, att hon
misslyckades med allt hon gjorde, samt att hon inte var aktiv eller aggressiv, fastän hon fostrades och tränades till att bli en pojke/man med ledarskapsförmåga och självständighet.
Resultatet blev att hon abdikerade och lämnade sin post som drottning det vill säga ett misslyckande och tecken på olycka istället för lycka. Det är bland annat detta som Hirdman försöker påpeka om vad som betraktas som manligt respektive kvinnligt, då människan skapar alibi för manligt makt. Men det talar också emot uppfattningen av att man inte kan forma och uppfostra en flicka till en pojke eller tvärtom.
Kristinas karaktär blir påverkad av mycket starka och tvingade situationer. Hon föds inte till några intressen utan hon blir formad till intressen på grund av den hon är, och vilka hon har i sin omgivning. I och med ovanstående sammanhang tycks både Elvin- Nowak och Svaleryds teorier därför stämma. Efter de granskade läromedlen fick jag även ett intryck av att Kristina var en kvinna med egen vilja, som även var väldigt klok, stark, och kreativ. Hon bevisar att kvinnor kan utöva manliga intressen såsom jakt ridning och politik. Kristina får som sagt ett liv med både hangenus och hongenus. Hon är en flicka/kvinna men behandlas som en
pojke/man. Till exempel tränades hon tidigt till ledarskap och självständighet och inte empati såsom hon egentligen skulle tränas till som flicka.
I och med Kristinas stora intressen och utbildningar, tycker jag att hennes kunskap relateras mer till klokhet än Gustav Vasa och Gustav II Adolf. Sedan är det svårt att förklara begreppet klokhet, i och med att det kan betyda många olika ting beroende händelse och rum.
När jag analyserade de ovanstående läromedel insåg jag hur stor del av läromedlen som utgjordes av historiska män. Detta tycks kunna kopplas till skolverkets projekt om
jämställdhet i skolan. Där de menar att läromedel saknar återspegling av flickors erfarenheter och intressen. Under tiden jag granskade de ovanstående läromedel upptäckte jag också att det förekommer diskriminerande texter, och att läromedlen saknade ett medvetet könsperspektiv.
Till exempel omfattar Gustav Vasa i allt fler sidor i alla läroböcker. Man beskriver Gustav Vasas och Gustav II Adolfs berättelser med egenskaper som till exempel lyckad och stor ledare. Det vill säga ett intryck av att mannen är den rätta normen. Till skillnad från drottning Kristina som beskrivs med egenskaper som misslyckad och avskydd.
Jag tycker också att Jürgen Habermas nivåer är lite överskattade. De aristoteliska
29 genusfigurerna tycks mer vara ett sätt att se ner på kvinnor. Oavsett om det är för varmt eller om blandningen är bra respektive dålig så spelar det ingen roll. När en flicka föds tror jag inte att någon i denna värld säger ”oj det var tydligen en dålig blandning, hon kommer bli rustad med dåliga egenskaper” eller tvärtom. Habermas första nivå tycks därför vara mer
skrattretande än trolig. Habermas nivåer ligger därför på en mycket hög abstraktionsnivå, och kan inte enkelt hävdas motsvara vardagliga föreställningar. Men den återspeglas i det
konkreta av genussystemets sociala interaktion och socialiseringsnivå. Habermas nivåer som är ”översatta” av Hirdman tycks möjligtvis vara beskrivna i allför liten grad för att man ska förstå mitt resonemang. Men jag har dock försökt att förtydligöra hennes översättning så gott som möjligt så att ni som läsare ska förstå. Jag har därmed också tagit med all fakta som beskriver Habermas nivåer från Hirdmans översättning.
Jag har också vid flertal gånger uppmärksammat om anhängarnas teorier till den omoderna synen på könen. Det vill säga att det finns personer som ser de två biologiska könen som varandras motpoler. Till exempel menar de att människor är röstade med olika egenskaper vid födseln, att män är starka, tysta och rationella, medans kvinnor är svaga, pratiga och intuitiva.
Om deras teorier tycks stämma, finner jag det väldigt konstigt, men också intressant att både Gustav Vasa och Gustav II Adolf visar tydliga egenskaper som betraktas som kvinnligt. Till exempel var Gustav Vasa oförsonlig, hämndgirig, vresig och sur. Det vill säga tydliga
egenskaper som visar att han inte var rationell, utan mer intuitiv. Sedan ansågs båda kungarna vara mycket goda talare, som självklart betraktas som manligt. Men detta tycker jag också kan relateras till att de är pratiga och i så fallet omfattar båda karaktärerna än mer kvinnlig
egenskap än manlig, om man väljer att följa anhängarna teori. Med andra ord kan därför inte deras teori stämma överens om vad som är manligt respektive kvinnligt i och med att både män och kvinnor är tysta, pratiga, rationella, starka, svaga och intuitiva. Vi föds inte med egenskaper utan vi fostras till egenskaper och intressen som ändras. Till exempel var jag ful som liten men stilig som vuxen. Genus tycks kunna kopplas till tid, kultur, och etnicitet som Elvin- Nowak hävdar, men också till Hirdmans teori, då hon menar att genus har blivit grunden för de sociala, ekonomiska och politiska ordningarna i samhället. Kungarna i de ovanstående läromedlen får därför en beskrivning av en västerländsk manligt idealtyp.
I och med att jag enbart har fokuserat mig på specifika karaktärer tycker jag inte att de
granskade läromedel uppfyller kraven om jämställdhet. Dock har jag inte överlag granskat hur
30 läromedel uppmärksammar kvinnor respektive män. I och med att läromedel fungerar som ett styrande element för vad och hur eleven kommer att lära sig (Läromedlets roll i
undervisningen, skolverket, 2000) är det också väldigt viktigt att läromedel uppfyller kraven i styrdokumenten. Gustav Vasa får i de granskade läromedlen en väldigt stor majoritet i varje bok. Dock finns det också en orsak till majoriteten, och den skrivs i läroboken ”Levande historia”. Det vill säga: ”Ingen annan kung får lika mycket plats som Gustav Vasa…”
I Lgr80 står det att skolan skall verka för jämställdhet mellan män och kvinnor. Att eleverna skall under mellanstadiet ha jobbat med maktförhållanden, lag och rätt, synen på kvinnan, mannen och barnet under olika tider. Samt att de ska ha jobbat med jämställdhet mellan könen i arbetsliv och samhället. Det måste vara väldigt svårt för eleverna i skolan att se en rätt bild på kvinnan. Kvinnan framställs i de ovanstående läromedel från 1980 – talet som ful, bar pojkläder, oälskad, hatisk, kortväxt, manlig, otacksam och slarvig. Därför instämmer också tidigare forskning som menar att flickor kan ha svårt att identifiera sig och i sin tur förstå att det som beskrivs angår dem (Lärarförbundets jämställdhetsråd, 1998). I och med ovanstående resonemang verkar inte skolan för jämställdhet mellan män och kvinnor. Däremot visar också läromedlen att Hirdmans manliga hierarki existerar. Att kvinnor är underordnade då män beskrivs helt tvärtom gentemot kvinnorna. Däremot kan jag tänka mig att pojkar i
klassrummet har väldigt lätt att identifiera sig i och med att 80-talets läroböcker ger bilden av att mannen är den rätta normen, ledare, den aktive, den energiska och den aggressiva.
Mitt resonemang saknar dock inte poänger, men den stora frågan i det ovanstående är ifall det vore korrekt att beskriva kvinnor som lika inflytelserika som män under 1500-1600-talen? Det skulle däremot inte vara rättvist om författarna till de granskade läromedlen inte beskriver de gånga tiders orättvisor som behandlas under Sveriges historia. Gustav Vasa eller Gustav II Adolf behöver dock inte häller framställas som föredömen.
Det är svårt att säga ifall läroboksförfattarna är anhängare av stereotypa könsmönster, eller om det som beskrivs och förmedlas om karaktärerna speglar det gångna tidens syn på uppfostran. Jag tror däremot också på att man skulle kunna hämta stöd från både Elvin-Nowak och Hirdman ifall Kristina hade uppfostrats på ett traditionellt kvinnligt vis. Sedan tror jag också att könsstereotyperna har ändrat genom tiderna. Till exempel att vara kvinna idag inte är desamma som att vara kvinna under 1600-talet. Det finns en stor skillnad, då
31 kvinnan ses på ett helt annorlunda sätt idag. Idag är det till exempel inte tabu ifall en kvinna har manliga intressen eller enbart har manliga egenskaper.
I lpo94 står det att skolan ska gestalta och förmedla människor lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet mellan svaga och utsatta. Skolan skall också aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Samt de krav och förväntningar som ställs bidrar till att forma elevernas uppfattning om vad som är manligt respektive kvinnligt. Även här undrar jag vilka uppfattningar eleverna får om vad som är manligt respektive kvinnligt. I 90-talets läroböcker utmärker sig i princip lika såsom 80-talets böcker fast ännu värre. Kristinas karaktär beskrivs med egenskaper såsom: Omogen, manlig, ful, fostrad som en pojke, och att hon föddes med fel kön. Även i detta fall undrar jag hur flickor identifiera sig med kvinnliga karaktärer och vad pojkarna får för syn på sina skolkamrater.
Pojkarna däremot har även här väldigt lätt att identifiera sig. Frågan är vad får flickor för syn på pojkar? Och frågan är ifall skolan förmedlar rätt budskap om människors lika värde? Och i den frågan jag har ställt mig – jämställdhet mellan kvinnor och män.
För att avsluta detta arbete hävdar jag på basis av tidigare forskning att de läromedel jag har granskat inte uppfyller kraven om jämställdhet i styrdokumenten. Jag instämmer att det förekommer diskriminerande texter och bilder och att läromedel saknar ett medvetet könspersktiv. De egenskaper som beskriver de olika karaktärerna är inte jämställda.
Karaktärernas egenskaper försvårar för eleverna att utvecklas, och ser till att eleverna får en annan bild av sina skolkamrater. Läromedlen är också mansdominerande och reproducerar traditionella könsmönster. Däremot tror jag inte att resultatet hade blivit detsamma om jag hade valt att granska andra karaktärer som till exempel Gustav IV Adolf, Gustaf III och Drottning Margareta. Mina valda karaktärer omfattar också stora skildringar gentemot varandra. Det vill säga att både Gustav Vasa och Gustav II Adolf var stora krigare.
32
4.1 Slutsats
Min slutsats i detta arbete är att de utvalda manliga karaktärerna beskrivs och omfattar egenskaper som bland annat: Starka, stora ledare, trygga, bestämda, stränga, våldsamma, misstänksamma, strategiska, nonchalanta, envisa, sluga, själviska, oförsonliga och
hämndgiriga. Men även aktiva, stabila, kloka, goda talare, känsliga, svaga, livrädda, hopplösa, fåfänga och lite aggressiva. De granskade läromedlen visar tydliga exempel på traditionella stereotypa föreställningar. Granskningen visar också tydliga mönster på att män utgör den typiska ledarskapsförmågan och beskrivs av en västerländsk manligt idealtyp. Några exempel som betraktas som typiskt västerländsk är att män är dominanta, starka, rakryggade,
framgångsrika och ansvarsfulla.
Drottning Kristina som jag valde att granska beskrivs med bland annat följande egenskaper:
Kortväxt, rädd, känslosam, utbildad, dramaintresserad, ful, manlig, otacksam, slarvig, klok, vetenskapsintresserad, språkkunnig, fostrad till en pojke med pojkintressen, och ingen ledare.
Dock har jag kommit fram till att karaktärernas egenskaper både kompletterar och bryter både femininitets och maskulinitetsmönstret. I många fall visar de analyserade läromedlen tydliga exempel på att Hirdmans genussystem inte alltid överensstämmer med karaktärernas
egenskaper. Till exempel visar Gustav Vasa och Gustav II Adolf egenskaper som betraktas vara kvinnliga, som bland annat känslig, fåfäng, svaghet och livrädd. Kort och precis försvårar de ovanstående läromedel elevernas förutsättningar att främja jämställdhet mellan könen. Läromedlen är därmed inte förenliga med styrdokumentens krav om jämställdhet.