Mitt syfte med arbetet var att undersöka hur man arbetar med kulturkrockar i grundskolan. Jag hade tio frågor som jag ställde till några lärare på två olika skolor. För att få svar på mina frågor gjordes en kvalitativ undersökning. Jag har valt att jämföra de olika lärarperspektiven för att se om det finns en skillnad. Med de öppna frågorna kunde jag få fördjupade och utvecklade svar. Men intervjun kunde även spåra ur och handla om något helt annat. Det tog lång tid och var svårt att sammanställa, men samtidigt väldigt lärorikt. Jag sammanställde först den första intervjun sedan den andra. Därefter gjorde jag en jämförelse mellan intervjuerna och sedan skrev ihop en slutsats.
Enligt respondenterna gör kommunikationen att eleverna lyckas bättre i skolan. Men för att kommunikationen ska fungera behöver man ha ett någorlunda fungerande språk. Gemensamt för mina respondenter är att alla tycker att man ska diskutera våra olikheter och likheter för att förhindra kulturkrockar. Lärarperspektiven styrker det Lorentz (2009, s.115) skriver, att man måste söka information samt kommunicera med människor från en annan kultur och religiös bakgrund, för att få en interkulturell kompetens. Slutsatsen från intervjun blir att
kommunikation och språket är viktiga delar i att förhindra kulturkrockar. För de intervjuade innebär kulturmöten något positivt men kulturkrock anses vara negativt, detta var en fråga som inte diskuterades mycket men i efterhand tycker jag att respondenternas svar om kulturkrockar inte riktigt stämmer överens med min egen. Jag anser att kulturkrockar i längden leder till något positivt, eftersom en kulturkrock alltid är ett kulturmöte. ”Och hur kommunikationen mellan enskilda människor i den globala byn fungerar beror bland annat på hur medvetna dessa två är om hindren, och hur motiverade de är att övervinna dem och att mötas som de unika individer de trots sin kulturella prägling är” (Wellros 1993, s. 18). De intervjuade tar upp värdegrundsarbete och menar att det är av yttersta vikt. Enligt min undersökning med de intervjuade lärarna, visar det att den största skillnaden mellan de intervjuade handlar främst om den interkulturella kompetensen. Alla de intervjuade lärarna tycker att de har interkulturell kompetens. Men min undersökning visar att läraren från den större skolan har mer kompetens och större erfarenhet. Detta visades genom att hen kunde på flera olika sätt svara på min fråga om hur man kan motverka kulturkrockar i skolan, den intervjuade kunde ge flera exempel som visar hur hen jobbar med det. Detta var något som jag
redan innan undersökningen förväntade mig, på grund av att skolan har fler elever med invandrarbakgrund.
Resultatet visar även att hur man bemöter eleverna samt föräldrarna lägger grunden för att kunna skapa ett förtroende samt utveckla en relation med både elev och föräldrar. De
intervjuade menade att, för att lärare ska kunna förhindra eller motverka kulturkrockar måste det finnas en öppen dialog mellan lärare, elev och hem. Bouakaz (2009) styrker detta i sin bok där han diskuterar om hur skolorna jobbar med föräldrasamverkan och föräldrainflytande och hur viktigt det är. Wellros (1993) skriver att varje möte mellan människor är unikt och nytt.
När jag intervjuade lärarna så får jag oftast samma svar, det uppstår samma problem och man
hamnar i samma situationer. Lärarna har inte de kunskaper och erfarenheter som behövs för
att hjälpa de nyanlända eleverna att utveckla sina kunskaper eller för att lösa de konflikter som uppstår. Kontakten mellan eleverna och läraren är inte så stark som den egentligen borde
vara. De intervjuades perspektiv och den tidigare forskningen visar att språket är nyckeln till
kommunikation som sedan leder till andra möjligheter för att kunna utveckla sig själv och sina kunskaper. Undersökningen visar att utan språket hamnar man efter och man känner sig isolerad och otrygg. Att prata samma språk leder till gemenskap och en känsla av att man faktiskt är välkommen. Således menar alla respondenter att modersmålslärarna är av stor vikt. De kommer ju oftast från samma land och har samma kultur, religion och språk. Därför är denna resurs oerhört viktig. Många gånger har modersmålsläraren varit i samma situation som den nyanlända eleven och kan relatera till elevens situation, vilket kan hjälpa hen till en effektivare inlärning samt att eleven på så sätt inte känner sig ensam. I min undersökning med de intervjuade framkommer det även att modersmålslärare kan användes i alla ämnen och i olika situationer. Intervjun visar även att det är modersmålsläraren som brukar få bäst kontakt med föräldrarna. Både de intervjuade och forskningen visar att skolan måste ha en fungerande kontakt med föräldrarna, föräldrarna måste känna sig engagerade samt att det är skolan som måste få dem att bli engagerade.
Föräldrarna måste inse att utbildning behövs och för att deras barn ska ha förutsättningar att kunna bli något så behövs skolan. Med skolans, föräldrarnas och modersmålslärarens hjälp kommer eleven att lyckas samt få bästa möjliga hjälp. Det är dessa faktorer som hjälper eleven att lära sig prioritera och lyckas med skolan och senare i livet. Dessa tre faktorer blir
och lärare kan förhindras, om lärarna kunde få en fortbildning. På så sätt skulle de ges möjlighet att förstå eleverna på ett annat sätt men även få en inblick i elevernas kultur och
tradition. Problemet enligt de intervjuade ligger i att de nyanlända eleverna väldigt enkelt kan
missförstå informationen lärarna vill förmedla när man till exempel pratar om religion. De intervjuade menar att man måste vara försiktig när man pratar om känsliga ämnen som till exempel religion. Eleverna tar till sig information eller fakta på ett annat sätt när det kommer till ämnet religionskunskap.
Intervjun visar att förberedelseklasser har gett bra resultat. Samtliga lärare tycker att det var
bättre när de nyanlända kunde komma till en förberedelseklass innan de fick börja i den stora klassen. Genom att använda sig av förberedelseklasser får eleverna den tid och hjälp som de
faktiskt behöver. Jag blir därför förvånad över att forskningen skriver att man ska ta in de
nyanlända i helklasser direkt och att det leder till bättre resultat. Man väljer många gånger att
ta in en studievägledare för att hjälpa eleven i den vanliga klassen, men det finns inte alltid tillgång till en studievägledare, många skolor saknar utbildade lärare i språkutvecklande arbetsätt och då sitter eleven i ordinarie klass utan hjälp.
Enligt läraren från skola nr två är kompisar väldigt viktigt för barnen. Kompisar i grundskolan är svårt att få, speciellt om man är ny i skolan och inte känner ännu svårare blir det om man inte kan språket. Att få in den nyanlända eleven i den stora klassen kan vara svårt. Eleverna behöver höra det nya språket, pratar det svenska språket, detta kommer leda till att hen känner sig välkommen i gruppen. Man lär sig även språket fortare genom att umgås och
kommunicera med elever som bara pratar svenska.
Min slutsats är att hur man hanterar kulturkrockar i skolan är individuellt och hur man väljer att möta eleverna är olika, främst handlar det om förhållningssätt samt erfarenhet. För att kunna möta de nyanlända på bästa sätt, behöver man vara medveten om den egna kulturen och acceptera andra kulturer. För att få kontakt med elever och deras föräldrar behöver man använda sig av modersmålslärare för att kunna föra en dialog. För att lektionstimmarna i den stora klassen ska fungera skulle till exempel en arabisktalande studiehandledare kunna vara närvarande. När det brister i kommunikationen så leder det till att de nyanlända hamnar i utanförskap. Många missförstånd uppstår mellan elev och elev men även lärare och elev. Eleverna måste få känna att skolan är en trygg miljö. Läraren har ett stort ansvar,
hur elevens utveckling sker. Kulturmöten menar jag är något positivt. Det är viktigt att ta med elevernas erfarenhet i undervisningen. Jag tror att detta gör att undervisningen för eleverna känns mer verklig. Utöver det så tror jag att man lär sig så otroligt mycket som lärare. Min slutsats är att pedagogerna får sin interkulturella kompetens genom att våga vara öppna mot någon som skiljer sig från ens egen kultur, man måste som lärare göra forskning och vilja lära sig mer om andra kulturer om man ska kunna möta eleverna på rätt sätt. Genom att vara påläst så kan man undvika en massa onödiga missförstånd. Kulturmöten är något som kan berika undervisningen på alla möjliga sätt, så länge vi lärare vet hur vi ska använda oss av det.