I vårt resultat kan vi se att under 2016 när hållbarhetsinformation var frivillig så hade variablerna företagsstorlek och styrelsestorlek signifikant positiv samband med mängden
hållbarhetsinformation. Detta signifikanta samband för företagsstorlek stärker den tidigare
forskningen (Adams, Hill & Roberts, 1998; Cullen & Christopher, 2002; Hamid, 2004; Haniffa &
Cooke, 2005; Hossain, Perera & Rahman, 1995; Neu Warsame & Pedwell, 1998) som menar att mängden frivillig hållbarhetsinformation påverkas av företagsstorlek. Det signifikanta sambandet för styrelsestorlek stärker den tidigare forskningen (Liao et al. 2015; Siregar & Bachtiar 2010;
Kathy et al. 2012; Jizi 2017) som menar att frivillig hållbarhetsinformation påverkas av styrelsestorlek, men det tyder även på att den har en positiv påverkan på mängden
hållbarhetsinformation. Företagsstorlek och styrelsestorlek hade även ett signifikant positiv samband med mängden hållbarhetsinformation under 2017 när hållbarhetsinformation var
obligatorisk. Förändringen i signifikans mellan åren är minimal vilket ger oss grund till att påstå att dessa faktorer inte påverkats av reformen. Därför påstår vi att företagsstorlek och styrelsestorlek har en positiv påverkan på mängden hållbarhetsinformation när den är obligatorisk.
Det var enbart en av branscherna som hade ett signifikant samband med mängden
hållbarhetsinformation under 2016, detta var branschen informationsteknik. Ingen av branscherna hade signifikant samband under 2017. Med tanke på att branschen informationsteknik enbart består av två företag anser vi inte att förändringen från 2016 till 2017 ger oss någon möjlighet att dra slutsatser om vad denna förändring kan beror på. Mycket av tidigare forskning har kommit fram till att bransch har en påverkan på mängden frivillig hållbarhetsinformation (Reverte, 2009; Adams et al., 1998; Wallace et al., 1994; Grey et al., 1995), våra resultat tyder på att detta inte stämmer. Att våra resultat inte stämmer överens med mycket av den tidigare forskningen proponerar vi beror på att spridningen av företag mellan de olika branscherna inte är jämn, då det är tre branscher med tre eller färre företag representerade, samt att det saknas företag som ingår i de tre branscher utöver de åtta som vi har presenterat. I och med detta anser vi att våra resultat gällande branscher kan bli missvisande och därför kan vi inte dra några slutsatser om att våra resultat tyder på att bransch inte har någon påverkan på mängd hållbarhetsinformation när den är obligatorisk.
I vårt resultat kan vi notera att företagen rapporterade i genomsnitt större mängd
hållbarhetsinformation 2017 jämfört med 2016. Som vi nämnt tidigare i vårt resultat så kan vi inte förklara denna ökning av hållbarhetsinformation enbart med hjälp av styrelsestorlek och
företagsstorlek, då de nästan har samma medelvärde och samma påverkan på mängden
hållbarhetsinformation både före och efter reformen. Vi påstår att denna positiva ökning till stor del
36 beror på reformen som trätt i kraft mellan åren, vilket bekräftar vår hypotes. Från tidigare fall där staten i olika länder har genomfört hållbarhetsreformer som ökat mängden hållbarhetsinformation har de funnit att det främst beror på att företag vill visa legitimitet för samhället som en helhet (Alciatore och Dee 2006; Criado-Jiménez et al. 2008; Llena et al. 2007; Larrinaga et al. 2002). Vi anser dock att detta inte är fallet i vår studie då företagsstorlek har en signifikant positiv påverkan på mängden hållbarhetsinformation företag rapporterar, men den positiva påverkan är enbart minimal. Hade det varit av de legitimitetsskäl som tidigare forskning syftar på så borde
företagsstorlek haft en större positiv påverkan. Vi anser detta då Watts och Zimmerman (1986) förklarar att anledningen till att företagsstorlek haft en påverkan på hållbarhetsinformation beror på att större företag är utsatta för mer offentlig granskning, är av intresse för nyhetsvärlden och får allmänt mycket mer uppmärksamhet. På grund av denna uppmärksamhet menar Watts och
Zimmerman (1986) att större företag har lättare att få allmänheten emot sig, fientliga konsumenter och fler krav från dess intressenter. Därför borde det vara viktigare för större företag att vara mer legitima för samhället som en helhet och därför borde företagsstorlek ha en större positiv påverkan än vad vi kan utröna från vårt resultat. Vi menar istället att förändringen efter reformen beror på att företagen bryr sig framförallt om att se legitima ut i statens ögon.
Förklaringen till att företag vill se legitima ut i statens ögon grundar vi i tvingande isomorfism från den institutionella teorin. Den tvingande isomorfismen innebär enligt Deegan (2009) att kraftfulla intressenter, vilket bland annat kan vara staten, kan tvinga företag att ändra sitt beteende. Reform 2016:947 har skapats av staten i mål om att pressa vissa företag till att ge ut mer
hållbarhetsinformation. Företagen i vår studie påstår vi generellt känt sig tvungna att ändra sitt beteende för att följa statens krav, vilket vi grundar i den signifikanta ökningen i mängd
hållbarhetsinformation som påverkats av reformen. Vi föreslår att en förklaring till att reformen haft en så stor positiv påverkan på mängden hållbarhetsinformation (reformen har ökat den
genomsnittliga mängden med cirka 2000 ord) är att denna reform innehåller sanktioner för företag som ej följer den. Detta grundar vi i att tidigare studier av Archel et al. (2009) och Larringa et al.
(2002) tagit upp att sanktioner kan ha en påverkan på hållbarhetsinformation företag ger ut, men då det inte har genomförts hållbarhetsreformer med sanktioner tidigare har detta inte kunnat studeras.
Därför är detta enbart baserat på spekulationer, vi har inte heller genomfört några tester gällande sanktionernas påverkan och därför kan vi inte dra några slutsatser om detta, men det är en möjlig förklaring.
Vårt resultat visade att antalet företag som inte gav ut någon frivillig hållbarhetsinformation under 2016 var cirka 8%. Det var alltså en stor majoritet av företagen som redan innan reformen
37 rapporterade någon typ av hållbarhetsinformation. Detta kan förklaras av den tidigare forskningen (Arvidsson, 2017; KPMG, 2017) som påpekat att Sverige är ett av de ledande länderna när det kommer till att ge ut hållbarhetsinformation. Antalet företag som inte gav ut hållbarhetsinformation minskade 2017 till cirka 2%. Vi föreslår att denna minskning beror på att hållbarhetsinformationen blir obligatorisk. Vi föreslår detta då Llena et al. (2007) kom fram till att fler företag
hållbarhetsrapporterar efter en hållbarhetsreform. Då vi inte har genomfört några tester på denna minskning kan vi inte dra några säkra slutsatser om vad som orsakat detta, men vi anser att det är en noterbar förändring som vi vill uppmärksamma.
Sammanfattningsvis har vi kommit fram till följande:
● Företagsstorlek och styrelsestorlek har en positiv påverkan på mängden
hållbarhetsinformation företag ger ut både när den är frivillig och obligatorisk.
● Vi kan enbart se att det är en av branscherna vi prövat som påverkar mängden
hållbarhetsinformation företag rapporterar. Urvalet är väldigt obalanserat sett till bransch och därför kan vi inte dra någon pålitlig slutsats om hur branschen påverkar mängden hållbarhetsinformation.
● Vi förklarar med hjälp av tvingande isomorfism att när hållbarhetsrapportering blir obligatorisk så ökar mängden hållbarhetsinformation företag rapporterar på grund av kraftfulla intressenter.
● Antalet företag som inte rapporterade någon hållbarhetsinformation minskade efter reformen men vi kan ej pålitligt förklara denna förändring, men vi vill härleda detta till att det blivit obligatoriskt att hållbarhetsrapportera.
5.1 Teoretisk och praktiskt bidrag
5.1.1 Teoretiskt bidrag
Denna studies teoretiska bidrag är att den bekräftar den tidigare forskning som säger att mängd hållbarhetsinformation företag rapporterar påverkas av hållbarhetsreformer (Chelli et al. 2014;
Criado-Jiménez et al. 2008; Alciatore och Dee 2006). Vår studie bidrar även med en inblick i hur hållbarhetsreformer påverkar mängden hållbarhetsinformation när det förekommer sanktioner vilket Archel et al. (2009) argumenterar är av stor vikt för att få företag att följa en reform. Vi kan även bekräfta att företagsstorlek och styrelsestorlek har en påverkan på mängden frivillig
hållbarhetsinformation, samt har vi fört forskningen (se avsnitt 2.6.1 och 2.6.4) vidare genom att bevisa att företagsstorlek och styrelsestorlek även har en påverkan när hållbarhetsrapportering är obligatorisk.
38 Denna studie kan inte förklara att mängden hållbarhetsinformation har ökat på grund av att
företagen vill se legitima ut för samhället som en helhet, vilket tidigare forskning förklarat är anledningen till varför företag rapporterar större mängd hållbarhetsinformation efter en reform (Alciatore och Dee 2006; Criado-Jiménez et al. 2008; Llena et al. 2007; Larrinaga et al. 2002). Utan vi härleder istället denna ökning till tvingande isomorfism, vilket Deegan (2009) förklarar som att det är kraftfulla intressenter som förändrar företagens beteende. Det teoretiska bidraget blir därför att vi visar hur teorin tvingande isomorfism kan appliceras i en verklig situation.
Vi har även kunnat se att företag blivit mer villiga att hållbarhetsrapportera när det är obligatoriskt, då antalet företag som inte rapporterade minskade mellan 2016 och 2017. Detta har även tidigare forskning observerat (Llena et al. 2007).Vår studie styrker därmed den tidigare forskningen då vi observerat samma fenomen i en annan population.
5.1.2 Praktiskt bidrag
Det praktiska bidrag vår studie ger är att reformer med sanktioner är ett effektivt sätt att få företag att rapportera större mängd hållbarhetsinformation. Detta är värdefullt för staten då det är i deras intresse att veta om de lagar som träder i kraft skapar någon praktisk förändring. Staten kan därför ta hjälp av denna studies resultat för att avgöra om reformen har skapat den förändring de önskat, och utifrån detta fatta beslut om huruvida det krävs mer omfattande och tydligare hållbarhets lagar i framtiden, eller om de som redan existerar är tillräckliga.
Vi anser även att studiens resultat ger ett praktiskt bidrag till företags intressenter. Detta anser vi då denna studies resultat visade att reformer har en positiv påverkan på mängden
hållbarhetsinformation företag ger ut. Därför kan denna studie bidra med att det ger intressenter ökat förtroende till företag och det svenska rättssystemet då resultatet generellt tyder på att företag tar hänsyn till lagen. Detta är viktigt för intressenter så de kan ha förtroende för det som företag rapporterar.
5.2 Förslag till vidare forskning
Vi har i denna studie undersökt hur reformen SFS 2016:947 påverkar mängden
hållbarhetsinformation företag rapporterar. Vi har argumenterat för att den förändring vi kunnat observera bland annat beror på att det finns sanktioner för de företag som ej följer reformen.
Tidigare forskning har även argumenterat för att företag borde rapportera mer
hållbarhetsinformation om det finns sanktioner (Archel et al. 2009). Därav anser vi att det skulle
39 vara av intresse för framtida forskning att se hur mängden hållbarhetsinformation specifikt påverkas av sanktioner.
Som vi nämnt så rapporterar företagen mer hållbarhetsinformation efter reformen. Vi kan dock inte säga något om huruvida denna förändring är permanent eller om detta enbart är en tillfällighet.
Därför anser vi att det skulle vara av intresse, om några år när det finns data tillgängligt, att undersöka om denna förändring kommer att hålla i sig eller om det enbart är en tillfällighet.
40