Det övergripande syftet med min undersökning har varit att undersöka hur principen om barnets bästa konstrueras när det förekommer uppgifter om våld i den rättsliga processen då frågor om vårdnad, boende och umgänge ska avgöras. Undersökningen baseras på tolv domskäl från tingsrättsavgöranden i frågor om vårdnad, boende och umgänge.
Utgångspunkten har tagits i de riktlinjer som stadgas i FB 6:2a. I paragrafen betonas
betydelsen av att vid bedömningen av vad som är barnets bästa särskilt beakta barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, men det framhålls samtidigt att ett barns behov av kontakt med båda föräldrarna inte får bli på bekostnad av barnets skydd, därför ska det även fästas avseende vid risken att barnet far illa. När det finns uppgifter om våld i en vårdnad-, boende- och umgängestvist har domstolen alltså att ta ställning till två motstridiga principer - å ena sidan barnets behov av kontakt med båda föräldrarna - å andra sidan får barnet inte utsättas för risker. Jag intresserade mig för hur domstolen hanterar en sådan situation och hur barnets bästa under sådana omständigheter konstrueras.
Resultatet av analysen av tingsrättens domskäl visade på tre huvudsakliga diskurser, en behovsdiskurs, en jämställdhetsdiskurs och en riskdiskurs. Behovsdiskursen som betonade båda föräldrarnas betydelse för barnet tillsammans med jämställdhetsdiskursen som gav uttryck åt vikten av föräldrarnas samarbete och överenskommelser framstod som de dominerande diskurserna. Den tredje och underordnade riskdiskursen gav uttryck åt barns absoluta rätt inte utsättas för att bevittna eller själv bli utsatt för våld, och att behovet av kontakt med båda föräldrarna inte får bli på bekostnad av behov av skydd.
Denna diskursordning visades bland annat genom den starka utgångspunkten i principen om barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna som ringsrätten hade i samtliga fall. Det var utifrån detta antagande som tingsrättens resonemang, bedömningar och beslut huvudsakligen utgick ifrån. Analysen visade på exempel då tingsrätten konstaterat att det fanns risker för barnet i förhållande till pappan men trots det beslutade om umgänge. Undersökningen har visat på att hos tingsrätterna i de undersökta fallen finns en tendens att behandla risker som ett relativt förhållande. Genom att anpassa typ och omfattning av
umgänge kan barnets behov av kontakt ändå tillgodoses. Konstaterad risk utesluter alltså inte umgänge. I de fall tingsrättens bedömning resulterat i att umgänge inte borde fastställas med hänsyn till risker för barnet framställs det som ett undantag eftersom det samtidigt betonas att det är viktigt att barnet och pappan kan ha kontakt i framtiden.
I samtliga av de analyserade domarna fanns uppgifter om våld från barnets pappa riktat mot mamman och ibland även barnet själv. Utifrån den dominerande jämställdhetsdiskursen som betonade båda föräldrarnas ansvar och förmåga att samarbeta, framträdde en bild där
mammans ovilja ställdes mot pappans vilja. Analysen visade på att fokus hamnade på
mammans ovilja till samarbete vilken bidrog till att osynliggöra betydelsen av våldet och även dölja den våldsamma pappans aktörskap bakom handlingarna. Pappans våld framställdes i flera fall som ”föräldrarnas konflikt”, något som båda parter hade lika stor del och ansvar i.
Analysens resultat diskuterades avslutningsvis utifrån det Maria Erikssons (2003) i sin avhandling ”I skuggan av pappa” benämner den separerade kärnfamiljen. Hon menar att lagstiftningen på det familjerättsliga området har den separerade kärnfamiljen som ideal som tar sig uttryck genom en strävan efter att föräldrar efter skilsmässa eller separation ska fortsätta dela vårdnad och omsorgsansvaret för de gemensamma barnen. Genom att den familjerättsliga hanteringen av vårdnadstvister i så hög grad betonar vikten av föräldrarnas samarbete, tillsammans med den betydelse som tillmäts barnets behov av kontakt med den förälder barnet inte bor, med riskerar arbetet för barns och utsatta föräldrars skydd att skymmas och våld och övergrepp inom familjen osynliggörs.
Domstolars och socialnämnders utredningar, bedömningar och beslut i vårdnadstvister kan få livsavgörande konsekvenser. Hur en fråga utreds och bedöms är beroende av samhällets och enskilda professionellas uppfattning om vad som är viktigt. Den konstruktionistiska grunden för undersökningen innebär en utgångspunkt i en syn på att vårt sätt att tala om saker och ting
får materiell, verklig innebörd. Genom språket konstrueras vår bild av omvärlden och genom att våra föreställningar påverkar hur vi handlar får språket en konkret och verklig betydelse. Undersökningens kritiska diskursiva ansats, inspirerad av Norman Fairclougs modell av en kommunikativ händelse, har inneburit att jag genom att språkigt studera skriftliga domskäl ämnat synliggöra hur föreställningar, normer och värderingar produceras och förmedlas i texterna. Genom att studera språket kan diskurser och bakomliggande antaganden och föreställningar synliggöras. Varför det är viktigt, och vilket jag anser hör till den valda metodens styrka, är att genom att synliggöra bakomliggande förställningar och normer synliggörs också språkets betydelse för ojämna maktförhållanden och orättvisor. Genom att uppmärksamma och ifrågasätta normer och värderingar möjliggörs förändring.
Samhället har genomgått betydande förändringar under de senaste decennierna. Kärnfamiljen utgör inte längre norm, familjer kan anta alla möjliga olika former och fylla olika funktioner. Begreppet stjärnfamilj beskriver nog alltså den senmoderna familjen bättre. Frågan är hur en offentlig politik och lagstiftning som till stor del fortfarande bygger på kärnfamiljen som norm påverkar hur barnets bästa tolkas och tillgodoses. Uppsatsen inleddes med en beskrivning över hur vårdnadsreglerna från 1970-talet och framåt har genomgått radikala förändringar. Samhället och familjemönstren hade förändrats och lagstiftningen ansågs inte ha följt den utvecklingen. Är det dags att igen bringa vårdnadsreglerna i takt med tiden?
Resultatet av min undersökning menar jag gör att det finns anledning att ifrågasätta och vidare undersöka om lagstiftningen som ska tillgodose barnets bästa snarare är begränsande i detta avseende, att betydelsen av barnets kontakt med den förälder barnet inte bor med, snarare riskerar att sätta utsatta barn i ett än mer utsatt läge. Uppsatsens titel ”Ett pris värt att betala” menar jag ger ett samlat uttryck för hur barnets bästa konstrueras i avvägningen mellan behov av kontakt och risk att fara illa. För att undersöka hur barnets bästa konstrueras i
vårdnadstvistsprocesser är ett inkluderande av barnets vilja och delaktighet i
vårdnadsprocessen av stor, om inte avgörande betydelse. Jag valde dock att avgränsa min undersökning och har inte behandlat hur barnets vilja beaktas och hur deras delaktighet i processen ser ut.
Jag anser att det finns ett stort behov av vidare forskning på området om hur barnets bästa tolkas och tillämpas. Vad innebär den nuvarande öppna och flexibla definitionen av principen
tillgodoses genom en snävare definition? För att undersöka detta vidare tror jag att frågan dels behöver belysas med utgångspunkt i den biologiska principen och den betydelse den har för tolkningen av barnets bästa, att en biologisk förälder per automatik är viktig för ett barn. Vad skulle ett mindre fokus på biologi och större på trygghet och nära relationer till föräldrar i lagstiftningen innebära? Uppfattningen av att barn som tvingas bevittna våld utsätts för stora risker och trauman har fått fäste i samhället i stort, det kan tolkas ta sig uttryck bland annat genom att barn som bevittnar våld idag kan få rätt till brottskadeersättning. Av
undersökningens resultat att döma kan frågan ställas om vilket fäste detta egentligen har fått inom de familjerättsliga bestämmelserna och regleringen av vårdnadstvister. Sammantaget menar jag att undersökningens resultat visar på att det finns ett behov av se över om hur principen om barnets bästa och barnets rättsliga ställning bättre skulle kunna tillgodoses genom skärpt, eller särskild lagstiftning som ger tydligare direktiv och riktlinjer för hur domstol och socialnämnd ska utreda och bedöma frågor om vårdnad, boende och umgänge när det förekommer uppgifter om våld.
Referenser
Andersson, G., & Bangura Arvidsson, M. (2009). På spaning efter betydelsen av umgängesstöd för barn. Socionomens forskningssupplement, 26, 24-35
Bäck-Wiklund, M., & Lundström, T. (red.). (2009). Barns vardag i det senmoderna
samhället. Stockholm: Natur & Kultur.
Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research
in Psychology, 3, 77-101.
Coates, L., & Wade, A. (2004) Telling it like it isn’t: obscuring perpetrator responsability for violent crime. Discourse and society, 15(5), 3-30
Eriksson, M., & Näsman, E. (2007). Delaktighet i familjerättsprocesser för barn som upplevt pappas våld mot mamma. Socionomen, nr 6, Socionomens Forskningssupplement, 22, 78-89
Eriksson, M., Källström Cater, Å., Dahlkild-Öhman, G. & Näsman, E. (red.). (2008). Barns
röster om våld. Att tolka och förstå. Malmö: Gleerups.
Eriksson, M. (2003). I skuggan av pappa. Familjerätten och hanteringen av fäders våld. Stehag: Förlags AB Gondolin.
Fairclough, N.(1992). Discourse and social change. Cambridge: Polity.
Heide Ottosen, M. (2006). In the name of the father, the child and the holy genes.
Constructions of the childs best interest in leagal disputes over contact. Acta Sociologica, 49, (1), 29-46.
Rejmer, A. (2003). Vårdnadstvister. En rättsociologisk studie av tingsrättens funktion vid
handläggning av vårdnadstvister med utgångspunkt från barnets bästa. Lunds universitet:
Sociologiska institutionen
Rejmer, A. (2014). Barnets bästa i vårdnadstvister. I A. Cederborg & W. Warning- Nerep (Red.), Barnrätt - En antologi (s.367-375). Stockholm: Nordstedts Juridik.
Ryrstedt, E. (2009). Barnets bästa och vilja i domstol. Svensk Juristtidning, 10, 1013-1037.
Röbäck, K. (2011). Bedömningar om barn i umgängestvister – förändrad argumentation om tid, omsorg och delaktighet? Socialvetenskaplig tidskrift, 1, 5-23.
Schiratzki, J. (2005). Barnrättens grunder. Lund: Studentlitteratur.
Skivenes, M. (2010). Judging the child’s best interests: Rational reasoning or subjective presumtions? Acta Sociologica, 53, 339-353.
Skjørten, K. (2013) Childrens voices in norwegian custody cases. International journal of
law, policy and the family, 27(3), 289-309.
Singer, A. (2012). Barnets bästa. Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle. Stockholm: Nordstedts Juridik.
Winther Jørgensen, M., & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur.
Regeringens proposition 2005/06:99. Nya vårdnadsregler. Stockholm: Socialdepartementet
Regeringens proposition 1997/98:7. Vårdnad, boende och umgänge. Stockholm:
Justitiedepartementet
Regeringens proposition 1990/91:8. Om vårdnad och umgänge. Stockholm:
Statens offentliga utredningar (SOU 2005:43) Vårdnad – Boende - Umgänge. Barnets bästa, föräldrars ansvar
Statens offentliga utredningar (SOU 1979:63) Barnets rätt 2. Om föräldraansvar mm.
Föräldrabalken (1949:381)
Regeringsformen (SFS 1974:52)
Socialtjänstlagen (SFS 2001:453)
UNICEF Sverige (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige