Studien generaliserbarhet diskuteras, dess betydelse professionsmässigt, och dess relation till den tidigare forskningen.
Slutsatsen av den här studien finner vi egentligen i kapitlet där resultatet redovisas, men en förkortning av det hela är att samverkan mellan skola och fritidshem är någonting som uppfattas som givande i teorin av de två yrkeskategorierna. Men när de ser till det konkreta, praktiska användningen av det så finner de alla betydligt fler negativa aspekter än positiva.
Lokal – tid – yrkesroll
Lokalen har drabbats mycket och i de värsta fallen så befinner sig fritidshemmets verksamhet i skolans vanliga lokaler, som då ofta ses som lärarens lokal.
Fritidspedagogerna är då där på nåder av läraren och inte någon av de informanter som intervjuats har ansett det vara ett bra sätt att skapa och driva en pedagogisk verksamhet.
Gällande tid och planering så har det blivit mindre och mindre tid för de båda yrkeskategorierna. Dels planering för samverkan men också den enskilda planeringen får mindre tid. Tre av fyra informanter är missnöjda med tiden som gers till
planeringen av verksamheten.
Yrkesrollen har också drabbats i och med att en rädsla inför att endast bli en sorts hjälplärare finns. Något som framförs av fritidspedagogerna, och även lärarna, som ett scenario som inte är att eftersträva.
Framtida yrkesroll
Gällande studien med utgångspunkt i min egen framtida yrkesroll så kommer jag att vara mer medveten om den problematiken som lärare och fritidspedagoger ställs inför när de skall arbeta tillsammans. Samtidigt som jag själv kommer att befinna mig någonstans däremellan, i och med min dubbla behörighet, hur jag kommer att reagera och agera kan jag inte svara på men med det här i bakhuvudet så bör jag åtminstone kunna sätta mig in i den andre partens situation, vare sig jag arbetar som
fritidspedagog eller lärare.
Generaliserbarhet
Resultatet av studien är egentligen inte generaliserbart, vilket också är dess svaghet. Då dess syfte är att få en insikt i hur pedagoger anser om sin egen situation och hur de själva ser på samverkan mellan skola och fritidshem. Det är alltså subjektiva åsikter
från informanterna själva. Men den fungerar som en upplysning av hur pedagoger faktiskt ser på situationen i dagens skola. Den belyser den här situationen och dess styrkor och svagheter, ger läsaren en pusselbit att placera i sin egen uppfattning och alternativt ändra, eller inte ändra denna. I det här fallet är det endast fyra stycken pedagogers åsikter och resultatet går inte att applicera på andra skolor men det ger en indikation på hur det kan vara på skolor och fritidshem i vårt land.
Tidigare forskning
Den tidigare forskningen har, över lag, styrkts av den här studien – de pedagoger som intervjuats håller med om att samverkan egentligen bidrar till barnens välbefinnande i undervisningsmiljön, men ofta inte ges den tid som behövs för att skapa de positiva effekterna av den. Att lärare har högre status kommer fram och framförs som någonting som kan skapa konflikter och svårigheter för verksamheten. Även yrkesrollen och fritidspedagogers yrkesidentitet ser de som hotad i och med att de sätts in i en redan etablerad verksamhet med sina regler och normer – ofta vid själva överlämnandet mellan skolan och fritids, då en roll som lärare lämnas för en roll som fritidspedagog.
Just kunskapsmässigt så stämmer studien väl överens med den tidigare forskningen – nämligen att de båda yrkesrollerna gynnas av varandra. De har olika syn på vad lärande är och bidrar till att bredda de andras kunskaper och ge dem andra perspektiv än vad de tidigare hade. Den här olikheten av syn som också kan vara en orsak till konflikt dem emellan.
Det som inte stämmer överens med den tidigare forskningen är deras syn på
planering, den tidigare forskningen hävdar att den underlättas av samverkan – medan informanterna, över lag, anser att den försvåras av det. Här anses orsaken vara att de ej får tillräckligt med tid till just den här planeringen dem emellan.
Förändringar och framtida forskning
Eventuella förändringar som jag själv anser skulle kunna gynna de båda
verksamheterna är införandet av det gamla systemet. Vilket gav både lärare och fritidspedagoger en större frihet i deras arbete. Att klassen är uppdelad i två grupper, en som börjar skolan vid åtta och en som börjar vid tio. Första gruppen går då hem två timmar tidigare och läraren får två timmar med halvklass varje dag. Samtidigt som fritidspedagogerna kan bedriva sin verksamhet under de timmar klassläraren har
Framtida forskning skulle kunna vara utförligare forskning kring de olika
aspekterna av samverkan då det inte har gjorts på många år. Den senaste Gummesson m.fl (1992) för tjugo år sedan och det måste givetvis ha skett en massa rörande samverkan under alla dessa åren.
Slutsatsen – måste bli den att problematiken kring samverkan finns där och är väldigt
påtaglig. Det är lätt att säga att alla inblandade parter vinner någonting på samverkan men det är också lätt att visa på att de förlorar lika mycket på grund av den. Som det givetvis är med alla processer, för det är så vi måste se på det, som en process för dem alla inblandade – rutiner och arbetssätt är inte så väl utvecklade som de kanske borde vara, men det är på väg dit och de flesta som arbetar med samverkan är generellt nöjda med idén – det är utförandet och förutsättningarna kring det som är bristande.