Samverkans påverkan - Pedagogers syn på samverkan mellan skola och fritidshem

Examensarbete  

15  högskolepoäng  på  avancerad  nivå

Samverkans påverkan

Pedagogers syn på samverkan mellan skola och fritidshem

Co work and its effect

Educaters view on cooperative work between the school and after school day care

Petter  Lundin  

Lärarexamen  210  hp   Handledare:  Ange  handledare   Kultur,  media  och  estetik    

2012-­‐11-­‐18  

Examinator:  Pär  Widén    

Handledare:  Anneli  Einarsson  

Lärande  och  samhälle   Kultur,  Språk  och  Media  

Sammanfattning

Syftet med den här uppsatsen är att utreda hur fritidspedagoger och lärare ser på samverkan mellan sina respektive verksamheter. Fokus ligger på fritidshemmet och hur det har påverkats av det utökade samarbetet mellan de båda verksamheterna. Problemställningen är: vad anser fritidspedagoger och lärare om samverkan mellan skola och fritidshem, hur de anser att fritidshemmet influerats, samt hur de beskriver och framställer hur lokal, yrkesroll, och tid och planering påverkats av samverkan. Det teoretiska angreppssättet som använts är Nilssons (1996) teorier kring social identitet.

Studien är en kvalitativ studie med intervjuer som huvudsakliga informationskälla. Informanterna består av två fritidspedagoger med lång arbetserfarenhet och två lärare, också de med lång arbetserfarenhet. Därefter har intervjuerna transkriberats och innehållet behandlats för att sedan redovisas.

Resultatet av studien består helt enkelt av informanternas utsagor och åsikter kring samverkan. Både positiva och negativa aspekter kommer fram och tas upp. En kort sammanfattning av den informationen är att majoriteten av dem tycker att samverkan är en god idé i teorin men i praktiken så fungerar det inte alltid lika bra.

Slutsatsen består också den, egentligen av resultatdelen i uppsatsen i och med att det är de subjektiva utsagor från mina informanter som är målet och syftet med studien så är det också dessa som är slutsatsen. Slutsatsen kan också vara att samverkan är någonting som bör vara positivt men sällan lever upp till detta, på grund av många olika faktorer.

Innehållsförteckning

1. Inledning...7

1.1 Syfte och frågeställningar…………...8

1.2 Definition av begrepp………...8 1.3 Avgränsningar………...9 1.4 Disposition………...9 2. Metod...10 2.1 Urval...10 2.2 Insamlingsmetoder………..……….………..11 2.3 Forskningsetik………11 3. Fritidshemmets uppdrag………...13 4. Litteraturgenomgång……….………16 4.1 Yrkesidentitet....………...16

4.2 Planering och tid………18

4.3 Lokal...………....………...…....19

4.4 Pedagogisk verksamhet………...19

5. Redovisning av resultat………...21

5.1 Intervjuer med fritidspedagoger...……….21

5.1.1 Fritidspedagogerna och samverkan...22

5.1.2 Fritidshemmets lokaler...25

5.1.3 Fritid och planering...26

5.1.4 Yrkesidentitet och yrkesroll...27

5.2 Intervjuer med lärare...27

5.2.1 Lärarnas syn på samverkan...28

5.2.2 Fritidshemmets lokaler enligt lärarna...30

5.2.3 Planering på den fria tiden...31

5.2.4 Status och tvång...32

6. Analys och teoritolkning...34

7. Diskussion/slutsats...39

8. Referenser...42

9. Bilagor...44

1. Inledning

Efter att jag i mer än tre år gått lärarutbildningen i Malmö, är det fortfarande en stor brist på kurser, litteratur och dylikt som riktar sig mot fritidspedagogiken. Med inriktning på grundskolans tidiga år så har det kommit före och därmed har

fritidspedagogiken hamnat i skymundan och endast visat sitt ansikte under praktik. Då jag även blir behörig att arbeta på fritidshemmet, så har jag valt att rikta min

undersökning mot fritidshemmet och på hur samverkan mellan fritidshem och skola uppfattas av den personal som arbetar med den.

Vad menas då med samverkan? I det här fallet så ligger fokus på lärares och fritidspedagogers samspel de båda yrkeskategorierna emellan. Hur de ser på frågor rörande gemensamma lokaler, yrkesidentitet, tid och planering. Dessa frågor är baserade på mönster som uppkommit efter intervjuerna i och med behandlingen av materialet. Hur har detta samarbetet påverkat deras situationer och deras

föreställningar kring just samverkan. Med utgångspunkt i Nilssons (1996) tolkning av social identitet så behandlas informationen som framkommit ur studien för att skapa en bild av hur pedagoger själva ser på begreppet och dess påverkan av deras

arbetsmiljö, vare sig det är psykiskt eller fysiskt. Nilssons teorier tar sin utgångspunkt i Henri Tajfel och Ralph Turners teorier kring just social identites. Nilsson (1996). Att samverkan, i allmänhet, är någonting som gynnar skolan är det flera forskare som anser. Gummeson m.fl. (1992), Torstensson-Ed (2000). Ett större samarbete leder till större möjligheter och öppnar upp för en större och bredare bild av vad en skoldag kan innebära, det blir en ”heldagsverksamhet” som Gummesson m.fl. (1992) skriver. De fortsätter att skriva att i en sådan verksamhet ges eleverna tillfälle att undersöka, experimentera och att själva söka sig fram till ny kunskap. Att det också skall finnas tid och rum för barnens egna lekar och också för att vara tillsammans och leka med sina kamrater.

Men problemet är, att i och med det här samarbetet, så finns risken att

fritidspedagogerna och deras verksamhet hamnar i skymundan och att det som kallas samarbete egentligen har resulterat i att fritidshemmet blivit drabbat snarare än gynnat av det här samarbetet. Om det har blivit påverkat är givetvis olika från arbetsplats till arbetsplats, och även graden av påverkan i de fallen där det faktiskt har blivit detta. Syftet med den här studien är att belysa pedagogers egen åsikt och deras uppfattningar

kring samverkan och hur den har påverkat fritidshemmets verksamhet och i viss mån även skolans verksamhet.

1.1 Syfte och frågeställningar

Då forskningen är begränsad kring ämnet samverkan och samarbetet mellan skola och fritidshem, så är syftet med den här studien att belysa hur de pedagoger som arbetar med det ser på detta samarbete. Ett försök görsatt beskrivs deras föreställningar och åsikter om förhållandet mellan skola och fritidshem. Att belysa eventuella problem som dessa personer möter i och med samverkan. Studien kommer inte att kunna täcka upp allt kring detta eller gå in på djupet utan istället visa på eventuella problem och bereda väg för framtida forskning.

• Hur upplever pedagoger samverkan mellan fritidshem och skola? • Hur upplever de att fritidshemmet ha påverkats av samverkan? • Vilka exempel finns det på hur de upplever den här påverkan?

1.2 Definition av begrepp

För att underlätta för er som läsare så skall jag här tydliggöra de begrepp och den huvudsakliga teori som kommer att användas i texten. Detta för att inga missförstånd skall ske och för att det skall vara tydligt vilken verksamhet som studeras. Begrepp som skola, lärare och dylikt kommer ej beskrivas då de inte behöver tydliggöras.

Fritidshem

Den verksamhet där det bedrivs en pedagogisk gruppverksamhet. I den här

verksamheten är barnen inskriva till och med det året de fyller tolv. Verksamheten kan vara fristående eller integrerad med skolan eller förskoleklassen.

Fritidspedagog

En högskoleutbildad person som arbetar inom fritidshemmets verksamhet och där är ansvarig för den pedagogiska verksamheten och barnomsorgen.

Social identitet

Nilssons (1996) tolkning av Tajfel & Turners (1978) teori går ut på att människan har två källor rörande vilka vi är – en personlig och en social. Den sociala identiteten påverkas av de olika grupper vi ingår i - har en grupp då hög status så innebär det att vi också får en hög status. Vilket kan resultera i att vi överskattar värdet av den egna

1.3 Avgränsningar

Min första idé med arbetet var att fokusera på fritidshemmets lokaler och dess

möjligheter och begränsningar. Detta med fokus på hur lokalerna har påverkats av den samverkan/samarbetet som har skett genom åren med den obligatoriska skolan. Att sedan genomföra en studie med detta som fokus visade sig vara alldeles för brett och tidskrävande för den knappa tid som finns till hands. Vikten flyttades då från

lokalernas betydelse till uppfattningen om samverkan och dess innebörd,

konsekvenser, möjligheter och begränsningar. För att precisera och avgränsa det ytterligare så förkastades idén att ha med barnens uppfattningar och åsikter kring det här. Dels för att de flesta ej har någonting att jämföra med när det gäller den här förändringen.

1.4 Disposition

Dispositionen jag har valt att använda mig av är en lineär disposition. Backman (2009:68) Med inledning, kapitel 1 – där läsaren förs in i ämnet och får en övergripande syn på vad studien skall undersöka och varför, syfte och

problemställning finns också i den här delen av uppsatsen. Därefter kommer kapitel 2 som behandlar metoden – där de metoder som använts för att utföra studien förs fram – inkluderar val av insamlingsmetod, urval och forskningsetiska överväganden och tillvägagångssätt. Efter det följer en beskrivning av fritidshemmets uppdrag baserat på de publikationer som skolverket har publicerat, kapitel 3 – där läsaren sätts in i de förordningar som gäller fritidshemmet. Därefter följer en litteraturgenomgång, kapitel 4 – vilken belyser tidigare gjord forskning kring ämnet, för att ge läsaren en bild av vad som har gjorts tidigare inom ämnet. Sedan själva resultatet från den utförda studien, kapitel 5 – där informanternas utsagor och åsikter redovisas efter de mönster som uppkommit i och med behandlingen av materialet. Kapitlet, 6, efter består av en analys av materialet och kopplingar till den applicerade teorin – detta för att knyta samman säcken. Slutligen kommer en diskussion och slutsats, 7, – diskussionen behandlar de mönster som framkommit under studien och slutsatser baserat på dessa mönster görs. Studiens generaliserbarhet diskuteras, dess betydelse

2. Metod

I det här kapitlet beskrivs de metoder som har använts för att utföra studien – såsom val av insamlingsmetod för information, urval och forskningsetiska överväganden. Då syftet med studien är att undersöka hur samverkan mellan skola och fritidshem uppfattas av fritidspedagoger och lärare så föll det sig naturligt att använda sig av intervjuer som den primära källan för att besvara detta. Jag hade också kunnat använda mig av enkäter men då inriktningen är kvalitativ och frågorna subjektiva, från mina informanters sida, så valdes istället intervjuer.

Fyra intervjuer har gjorts och i och med att de fyra har gett tillräckligt med material, en mättnad, så gjordes inte fler intervjuer.

En intervju kan definieras som följande; Ett samtal som görs med ett bestämt syfte genom frågor och svar kring ett tema som registrerats i någon form där alla

inblandade är införstådda med situationen. Limbach (2006)

Det kvalitativa synsättet eller ”filosofin” riktar intresset mera mot individen. Istället för att fråga hur en objektiv verklighet ser ut så ställer man frågan hur individen tolkar och formar en (sin) verklighet. Backman (2009:54)

Patel & Davidsson (2003:78) beskriver syftet med en kvalitativ intervju med; att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheten hos något, till exempel informantens livslängd eller uppfattningar och åsikter kring ett fenomen.

Holme & Solvang (1997) beskriver att kvalitativa metoder primärt har ett förstående syfte. Att skapa en djupare förståelse av det studieobjekt som studeras, att skapa en större helhetsbild av det sammanhang som det inryms i. De menar på att metoden kännetecknas av en närhet till den källa du hämtar materialet från. Även Repstad (1999) menar att den kvalitativa metoden går ut på att skapa en djupare förståelse för helheten och skapa sammanhang och en helhet med dess olika nyanser.

2.1 Urval

Jag har vänt mig till tre skolor för att få informanter till mina intervjuer. Den första och andra ligger i en mellanstor kommun i södra Sverige och den tredje i en liten kommun i södra Sverige. Då det är lärares och fritidspedagogers åsikter och

erfarenheter jag är intresserad av så beslutade jag att intervjua två fritidspedagoger och två lärare.

Repstad (1999) menar att sannolikheten att få ny och användbar information ökar när intervjupersonerna skiljer sig åt, vilket de har gjort i och med att de som intervjuats är från de olika yrkeskategorierna och från tre olika skolor från tre olika miljöer – innerstad, förort och landet.

2.2 Insamlingsmetoder

Som huvudsaklig insamlingsmetod för den här studien så har jag valt intervjuer. I och med att det är ett empiriskt arbete med en kvalitativ inriktning så blir intervjuerna utformade med ett kvalitativt tillvägagångssätt. Detta stämmer också väl överens med mitt syfte då det är personliga åsikter och tankar som har undersökts.

Stora övergripande frågor formulerades för att sedan komplettera dessa med

följdfrågor baserat på informanternas svar. Trost (2010:25) menar på att kvalitativa intervjuer stärks av att du ställer enkla och raka frågor och att du på dessa frågor får innehållsrika svar. Kvale & Birnkmann (2009:18) menar att ett ömsesidigt intresse leder till en djupare och mer givande diskussion.

Informanterna fick ej veta frågorna i förväg, detta baserat på att Halvorsén (1992) ser det som en fördel att den som intervjuas ej vet om vilka frågor som kommer sedan, och då inte påverkar av samtalet/intervjun genom att tänka på frågor som komma skall. De har dock fått en kort beskrivning av ämnet under telefonsamtalet eller mejlet där vi bokat intervjun.

2.3 Forskningsetik

Jag har följt Calanders (1999:96) råd kring forskningsetiken;

1) Forskning skall bedrivas öppet.

2) Forskaren är skyldig att informera om avsikterna med forskningen och hur resultaten skall användas.

3) Deltagande är frivilligt.

4) Deltagarna har rätt att ej lida skada på grund av sitt deltagande.

Vetenskapsrådets fyra principer kring forskningsetik har också hafts i åtanke. Dessa fyra är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Vetenskapsrådet (2002). Och dessa principer har delats med informanterna som frivilligt ställer upp i studien.

Informationskravet innebär att informanten skall få information om vad studien går

ut på, dess syfte och vilka villkor som gäller för deltagande. Deltagare får när som helst avbryta under samarbetet och uppgifterna kommer endast att användas till den här studien samt publiceras på Malmö Högskolas hemsida.

Samtyckeskravet behandlar deltagares frivilliga medverkan i undersökningen och

deltagare har också fått information att denne kan avsluta när som helst. Jag som intervjuare har ej heller någon rätt att pressa eller tvinga deltagare till att svara ifall denne inte känner att den vill delge sina tankar.

Konfidentialitetskravet innebär att inga obehöriga kommer att ta del av studiens

information. Det skall även ej gå att identifiera eller spåra personer som deltagit i studien.

Nyttjandekravet betyder att det material som insamlats under studien endast

kommer att användas till det som angivits till informanten och det som denne har gett sitt samtycke till.

Informanterna har, innan intervjun, tagit del av den här informationen som står skrivet ovan genom att läsa dem och sedan ge sitt muntliga samtycke till att intervjun görs med dessa regler och överenskommelser.

3. Fritidshemmets uppdrag

Kapitel tre handlar om vilket uppdrag fritidshemmet har och vad det står om detta i de publikationer som skolverket släppt.

Styrdokument

Styrdokumenten som gäller för fritidshemmet är i grunden skollagen samt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskolan och fritidshemmet, även kallad Lgr11. Det som kan vara värt att nämna att det i Lgr11 inte står mycket om själva

fritidshemmet utan mest om skolan och de olika skolämnena. Tanken med detta är att de värdegrunder som förklaras skall vara direkt överförbara till fritidshemmet också. För att specificera det ytterligare så har skolverket utformat ett dokument som heter:

Allmänna råd och kommentarer för kvalitet i fritidshem. Skolverket (2007).

Dokumentet skall fungera som ett komplement till läroplanerna och bör alltså användas av uteslutande alla instanser som bedriver barnomsorg.

De grundläggande bestämmelserna och regler för fritidshemmet finner vi dock i skollagen. Där anges fritidshemmets uppgift, dess förutsättningar och även den huvudsakliga utgångspunkten för arbetet i verksamheten, då den inte har uppdaterats så benämns fritidshemmet fortfarande som skolbarnomsorgen i denna. Det står att skolbarnomsorgen skall komplettera skolan och även ge barnen stöd i sin utveckling samt en givande och meningsfull fritid.

De fortsätter och skriver att personalen skall vara utbildad för ändamålet och/eller inneha erfarenheter som gör att barnens behov kan tillgodoses. Vidare skall

barngruppen ha en lämplig sammansättning och lokalerna skall vara anpassade efter ändamålet. Skolbarnomsorgen skall också försöka se till barnens behov och utgå därifrån, vare sig dessa behov är fysiska eller psykiska. Skollagen (1985) 2 a kap. 3 §

Allmänna råd och kommentarer för kvalitet i fritidshem.

Är den text som släppts som ett komplement till läroplanerna för att ge en utförligare bild av fritidshemmets uppdrag och ansvar. Råden skall följas av varje fritidshem om inte giltiga skäl och argument kan visa på legitima skäl att ej göra detta. Den utgavs av skolverket 2007. I den här beskrivs fritidshemmets uppdrag. Uppgiften är att komplettera skolan genom pedagogisk verksamhet, det skall erbjuda barnen stöd i

deras utveckling och en meningsfull fritid. Det skall också erbjuda den omsorg som krävs för att föräldrarna skall kunna arbeta eller studera. Skolverket (2007:11) Då det nu ligger på kommunerna själva att utforma sin verksamhet gällande fritids så kan det skilja sig väldigt mycket åt från kommun till kommun och även från skola till skola. Om det här är någonting positivt eller inte är en fråga som ej får plats i den här undersökningen. Skolverket (2007:14)

Att personalen är utbildade pedagoger är allt som oftast en självklarhet i vår skola och bör också så vara, utan den kompetensen som en lärarutbildning, eller likvärdig utbildning, ger så lämnar det ett stort hål gällande kunskap kring elevers utveckling och lärande. Det står också i de allmänna råden att personalen måste ha kunskaper att planera och genomföra en pedagogisk verksamhet. Den här verksamheten skall vara anpassad till det enskilda barnet, gruppens behov och pedagogen skall också inneha kunskaper nog att kritiskt kunna granska verksamheten. Skolverket (2007:19)

I dokumentet står det också att lokalerna skall vara anpassade för att kunna erbjuda en god pedagogisk verksamhet. Detta gäller storleken på lokalerna, dess utformning och även utemiljön. De tar även upp andra miljöfaktorer som luft, ljud och ljus och även material som används.

Att fritids oftast är beläget i skolans lokaler tas också upp och de pekar på forskning som visar att den integrationen inte alltid är problemfri. Att dessa ofta inte är

anpassade för den sortens verksamhet och att problem och meningsskiljaktigheter lätt kan uppstå. De menar att en förutsättning för att ett sådant fungerande samarbete skall fungera är tydlighet kring när vilka lokaler och utrymmen får/ska/kan användas av de olika verksamheterna. Skolverket (2007:20)

De beskriver också fritidshemmet och skolan som en kompletterande verksamhet. Då främst att fritidshemmet kompletterar skolan under den tiden som skolan ej har verksamhet. Samt att de, tidvis ger barnen olika kunskaper och erfarenheter, och erbjuder andra aktiviteter genom att fokuset på verksamheten är på annat. Skolverket (2007:22)

Vidare så tar de upp fritidspedagogernas kompetens och menar att de kan vara värdefulla i elevvårdsarbetet.

Med sin mer uttalade inriktning på barns sociala utveckling, välbefinnande, omsorg och på gruppen och dess sociala liv kan personalen i fritidshemmet vara ett värdefullt komplement i till exempel elevvårdsarbetet och i arbetet med att förebygga

mobbning, trakasserier eller andra problem som kan uppstå inom barngrupper. . Skolverket (2007:24)

Samt att det inte bara är de barn som är inskrivna i fritidshemmen som får ta del av fritidspedagogernas metoder och kunskaper, utan alla barn som är på skolan gynnas av den.

Fysisk aktivitet är såklart viktigt och tas upp i råden; det är viktigt för fritidshemmet, att kunna erbjuda barnen många tillfällen till fysiska aktiviteter i vardagen. Aktiviteter där fokus ligger på kreativitet, lek och lust, detta för att så många barn som möjligt skall vilja delta. Skolverket (2007:24)

Samverkan tas också upp och beskrivs som viktigt och främjande för utvecklingen. Här skrivs också att det kan förhindra klyftor mellan de olika verksamheterna och kontinuiteten markeras här som viktig och givande för barnens utveckling och något som skapar sammanhang och kontinuitet i deras liv. Samtidigt är de noga med att de olika verksamheternas egenart inte skall försvinna och att det är i mötet mellan de olika kompetenserna som vinsterna med samverkan finns. Om detta samarbete skall bli lyckat så krävs det vissa grundförutsättningar och att dessa uppfylls. Barnen, och deras intressen och behov, skall stå i fokus. Tid skall finnas för planering, utvärdering, uppföljning och utveckling. Skolverket (2007:33)

4. Litteraturgenomgång

Kapitel fyra för fram den forskning som tidigare gjorts kring ämnet – alltså samarbetet mellan skola och fritidshem.

Kapitlet delas in i tre delar och det första behandlar fritidspedagogens yrkesidentitet när verksamheterna integreras, det andra tar upp planering och tid för de båda

verksamheterna och det tredje rummet och material och hur detta påverkas. Aspekter som fokuseras på är grundat i de mönster som hittats efter behandlingen av

intervjuerna. Informationen i kapitlet är uteslutande från tidigare forskning.

4.1 Yrkesidentitet

Vad händer då med fritidspedagogerna när de ställs inför att arbeta tillsammans med lärare nära inpå varandra och kanske i arbetslag? Hansen (1999) menar att lärarna upplevs ha en högre status än vad fritidspedagogerna har, detta av skolans personal, dess elever och elevers föräldrar. Anledningen, skriver de, är lärarnas teoretiska utgångspunkt jämfört med fritidspedagogernas mer praktiska. Ursberg (1996) tar också upp detta och rapporterar att många fritidspedagoger uppfattar sin yrkesroll som hotad i och med samarbetet med skolan. Detta på grund av att de har fått en dubbel yrkesroll, både som lärare och som fritidspedagoger. Ursberg (1996). Torstensson-Ed (2000) beskriver det som att de både skall leda och kontrollera samt att inskränka barns frihet i styrda aktiviteter, de får ingen egentlig bild av deras egen yrkesidentitet, den blir dubbel vilket ibland kan leda till förvirring, speciellt vid övergången mellan skola och fritidshemmets verksamhet. Torstensson-Ed (2000:80)

En annan uppfattning är att fritidspedagogerna och även övrig fritidspersonal, såsom barnskötare, blir och fungerar som stödgrupper och hjälplärare åt läraren i

klassrummet. Lärarna får ökade resurser och hjälp under skoltid men fritidspedagogen står ensam kvar på eftermiddagen utan den extra hjälp som de själva har varit under skoltid. Torstensson-Ed (2000:77)

Många, Torstensson-Ed (2000), Ohlsson (1996), Gummesson m.fl. (1992), har påpekat fritidspedagogens dubbla yrkesroll och att han/hon istället blir en hjälplärare och uppslukad av skolan. Söderlund (1993) menar att det inte alls är så, att det istället har skett en förändring i skolan och att leken har kommit in som en mer aktiv och integrerad del av skoldagen.

Ohlsson tar upp att arbeta i arbetslag, vilket kan skapa grupperingar, en vi mot dem känsla. Något som kan leda till att medlemmar istället håller inne med information för varandra inom arbetslaget, detta för att undvika konfrontationer och konflikter.

Ohlsson (1996)

Fritidspedagoger och lärare har också, enligt Torstensson-Ed (2000:79) en annan syn på vad pedagogik och lärande är. Fritidspedagogerna beskriver lärarna som experter på att läsa, skriva och räkna och i sin tur ser lärarna fritidspedagoger som experter på omsorg av barnen. Lärare betraktar pedagogik som strukturerat och planerat, gällande lärande betonar de motivation och intresse. Fritidspedagogen talar om kunskap om barnen för att kunna leda ett innehåll som istället är bestämt av barnen, om pedagogik. Och lärande som att skapa en god relation och vara en god förebild.

Gummesson m.fl. (1992) menar att det finns många exempel och utsagor om att det skiljer sig i uppfattningarna kring pedagogik och lärande mellan fritidspedagoger och lärare och det är också det som de ställs inför i och med samverkan och integreringen. Gummesson m.fl. (1992)

Johanson (1999) har gjort en studie med åtta enheter och rapporterar att majoriteten av lärarna har ändrat sitt förhållningssätt sen integreringen av fritidshemmet. De upplever det som positivt med den kompetens som fritidspedagogerna för till bordet och känner nu att de talar med barnen och inte till dem som tidigare. Negativt från lärarnas sida tar Torstensson-Ed (2000) upp, de anser att det är mer insyn i deras arbete vilket resulterar att de ej kan arbeta efter eget huvud och till exempel ändra planeringen i sista sekund, samarbetet tar också både tid och kraft. På plussidan så finns bland annat det att det blir mer personal på samma barn samt att de utvecklar sin förmåga att, och genom att arbeta i arbetslag.

Callander (1999) skriver att det saknas förutsättningar för ömsesidighet och att fritidspedagogens kompetens inte tas tillvara på ett effektivt och bra sätt.

Gummesson m.fl. (1992) menar att yrkesrollerna kan berikas genom samverkan. Att man får nya perspektiv och kan gå in i nya, eller delvis nya, arbetsuppgifter. De pekar på att det hittills mest verkar vara fritidspedagogernas yrkesroll och yrkesidentitet som har breddats och berikats, de har fått uppgifter inom skolans verksamhet och en funktion att fylla där också. Det kan också innebära en reducering för deras yrkesroll,

detta på grund av att man tvingas specialisera sig på vissa ämnen, oftast då de praktiska och kreativa ämnena, till exempel bild. Det och också risken att man inte längre hinner med arbetet på fritidshemmet på samma sätt som tidigare då skolarbetet och samverkan tar upp mycket tid. För lärarna verkar det dock mest handla om en reducering av deras yrkesroll, eller åtminstone en uppfattning av en reducering. De är rädda att de inte längre får göra de roliga sakerna utan endast får ha hand om de ämnen som eleverna anser vara tråkiga eller svåra. Gummesson m.fl. (1992:230)

4.2 Planering och tid

När det gäller samverkan och planering och tid så är det främst arbetslag som kommer på tal, det är det vanligaste arbetssättet att jobba med. Hansen (1999) anser inte alltid arbetslaget som ett bra arbetssätt, detta för att det ofta blir så att man i arbetssätt, planering och utförandet av den planeringen allt som ofta rättar sig efter minsta

gemensamma nämnare - alltså att arbetslaget anpassar undervisning och aktiviteter

efter den i arbetslaget som har minst kunskap av dem. I de flesta fall är det då barnskötare som resten av arbetslaget anpassar sig efter, vare sig det är i kunskaper eller ambition. Såklart är detta inte alltid dåligt, det finns många bra barnskötare där ute, men ibland hämmas undervisningen på grund av detta.

Torstensson-Ed (2000) tar upp eventuell effekt av samverkan; det att

fritidspedagogerna ej har ork att arbeta strukturerat på eftermiddagarna då de har jobbat hela dagen i skolklassen. Något hen anser kan vara både bra och dåligt då det gör det lättare att arbeta ostrukturerat med barnen - att låta dem själva bestämma vad de skall göra istället för att lägga sig i och försöka styra in dem på någon uppgift eller bestämma vad som skall lekas.

Att planeringen underlättas av samverkan tar Gummesson m.fl. (1992) upp:

Integrationen mellan verksamheterna medför enligt många utsagor att närheten och den vardagliga kontakten gör att man lär känna varandra, vilket gör det mindre komplicerat att planera och diskutera verksamheten. Gummesson m.fl. (1992:230)

De nämner också att det tar mer tid att genomföra den här planeringen då det är fler som skall samarbeta och komma överens. Att den extra tiden det tar att planera delvis äter upp de förmodade effektivitetsvinster. Gummesson m.fl. (1992:220)

4.3 Lokal

Gummeson m.fl. (1992) tar upp det faktumet att många fritidshem har fått flytta in i klassrummen och menar att det kan vara svårt att få en sådan lokal att fungera som fritidshem om det inte ges tillgång till flera andra rum som kan fylla olika funktioner. De fortsätter och skriver att en lokalmässig resursrikedom är ett måste om man skall kunna erbjuda barnen en givande heldagsvistelse. Det måste också finnas ett varierat och rikt innehåll för att uppnå detta. Dock så finns det en fara att ”ekonomiskt sinnade personer” tolkar positiviteten kring samverkan som att fritidshemmet kan samsas med skolan i ett vanligt klassrum, skriver Gummesson m.fl. (1992:243).

Björklid (2005:158) tar också upp företeelsen att fritidshem och skola använder sig av gemensamma lokaler och belyser att om det skall fungera så måste bådas

verksamheters behov av att utnyttja lokalerna väga lika tungt. Fritidshemmets verksamhet skall alltså vara lika viktig och få ta lika stor plats som skolans.

4.4 Pedagogisk verksamhet

Gummesson m.fl. (1992:8) menar att genom en organisationisk och pedagogisk samlad verksamhet så kan alla barn erbjudas ett varierat och givande innehåll, samt ges tillgång till en bra utvecklingsmiljö. De fortsätter och skriver att det i en

integrerad verksamhet öppnas nya möjligheter, för både fritidspedagoger, lärare och barn. Barnens eget undersökande kan komma in under hela skoldagen,

fritidspedagogerna gers plats för sina ambitioner och kan ge barnen ett rikare innehåll. Detta genom temaarbeten – att fritidspedagogen har hand om vissa obligatoriska timmar och att arbeta med flexibla gruppkonstellationer. Barnen kan också ges möjligheten att själva välja vad de vill jobba med och med vem, antingen själva, i grupp eller i par, i och med att det är fler vuxna på plats att styra mer än en aktivitet. Gummesson m.fl. (1992:233)

Genom att personer med olika kompetensområden ska samarbeta, lokaler skall utformas för att fylla olika funktioner och själva det faktum att det är en ny situation, så hoppas men också ge förutsättningar och utrymme för utveckling av en ny pedagogik. Gummesson m.fl. (1992:222)

Barnens behov tas upp i Samverkan för utveckling i skola och barnomsorg Gummesson m.fl. (1992). De behöver vuxna som bryr sig, tydliga normer och gränser, stort utrymme för eget initiativ och tid och rum som är fria från de vuxnas

styrning och kontroll. De behöver också trygghet och respekt. Bekräftelse på sin egen identitet och sin egen kompetens. Äventyr och utmaningar. Stabilitet och

kontinuerlighet. Förändring och omväxling. De skriver också att barnens behov väldigt sällan definieras tydligt eller preciseras, detta för att det är svårt att klargöra vad barnens behov faktiskt är och svårt att fastställa, i vissa fall, vad som är bra respektive dåligt för dem. När behöver de vad och vad ger dem detta och så vidare, alla barn är olika och därför är också behoven olika.

I kapitlet har den tidigare forskningen redovisats för att ge en bild av vad som redan är gjort kring ämnet – för att skapa en bild av den nuvarande situationen.

5. Redovisning av resultat

Det här kapitlet innehåller den huvudsakliga undersökningen – resultatet från de intervjuer som utförts – vad pedagogerna själva anser om begreppet samverkan. Kapitlet är uppdelat i mindre rubriker för att få en helhetsbild av informationen som undersökningen resulterat i. Därefter är det uppdelat i underrubriker, för att dela upp informationen i ämneskategorier och på så sätt strukturera det och göra det lättare för läsare att få grepp om informationen. Därefter följer en sammanfattning av kapitlets innehåll. Informationen i kapitlet är uteslutande från informanterna och påstående, åsikter och annat är deras och inte mina egna.

5.1 Intervju med fritidspedagoger - Åsikter och synpunkter

Två fritidspedagoger har intervjuats i den här studien. Båda två har mer än trettio års arbetserfarenhet som fritidspedagoger och i den ena personens fall också sexton år som idrottslärare. De har båda arbetat inom fritidsverksamheten i dess olika former, från separata fritidshem till samverkan mellan fritids och förskola till samverkan mellan skola och fritids. För att underlätta läsningen så kommer den första

fritidspedagogen hädanefter benämnas som F1 och den andra kommer att benämnas som F2. F2 är en man runt femtio år gammal och F1 en kvinna runt sextio år gammal, vilket är information som ej är relevant för undersökningen men benämningarna hon och han, underlättar det naturliga flödet i texten.

Intervju med F1 skedde en förmiddag i det gemensamma personalköket som ett litet antal personal någonsin använder. Detta på grund av brist på bättre lokaler och F1s eget önskemål. Situationen var avslappnad med varsin kaffekopp och ett lättsamt samtal kunde hållas. Vår tidigare relation är näst intill obefintlig då vi endast har sett varandra i personalrummet och runt omkring skolan där informanten jobbar.

Intervjun med F2 gjordes i fritidshemmets datorrum/mysrum och då den skedde på förmiddagen så fanns det inte några störande faktorer. Också den här intervjun var väldigt avslappnad där vi satt i soffor med varsin kopp kaffe. Vår tidigare relation är endast som elev och lärare, då informanten tidigare var min egen idrottslärare och fritidspedagog. Då det var ungefär femton år sedan så anser jag inte att den relationen har haft någon påverkan på svaren och informationen som delgetts.

5.1.1 Fritidspedagogerna och samverkan

Det handlar ju om att ta hand om barnen och göra det bästa för barnen, så är det ju. Och det kan inte bara vara en sådan här förvaring som det är nu. F1

Fritidspedagogernas spontana svar på frågan vad de anser om samverkan mellan skola och fritids var ”Jo det är väl bra.” Detta svar från de båda fritidspedagogerna som intervjuas, med viss tvekan ställer de sig positiva till samarbetet. Desto längre in i intervjuerna/samtalen vi kommer desto mer negativa till samverkan ställer sig de båda. Att det har blivit sämre på fritids sen förskoleklassen infördes påpekas och salarna som innan var fritids togs över av dem. Samtidigt som detta händer så ökar antalet elever inskrivna på fritids både sett till antalet och till procent av de som går i skolan.

Och så har det ju bara ökat, alltså antalet barn har ju bara ökat så nu är ju varenda unge inskriven på fritids. F1

Fler barn och färre vuxna på fritids. F1 menar också på att det nu är fler personal på skoltid än vad det är på fritidshemmen. Detta på grund av att fritidspedagogen går in mer och mer i skolans verksamhet. Hon jämför det med hur det såg ut för 15 år sedan då det var tvärtom, då det var fler vuxna per barn i fritids än i skolan. Detta berodde på att i skolan sitter barnen, oftast, i sina bänkar och arbetar, medan de på fritids är betydligt mer aktiva och ofta springer från det ena stället till det andra. Att det är bra med fler vuxna i skolan anser de båda och är noga med att påpeka och tydliggöra.

Och det är ju bra för barnen också, för det kommer fler vuxna in. /…/ Men samverkan det tycker jag bara är bra, att man är fler vuxna i skolan och jobbar runt barnen. F1

Barnen får mer och fler tillfällen att bli sedda av en vuxen och ges möjlighet att få den uppmärksamhet och hjälp som de behöver. Något som kan vara svårt att hinna med utan den extra insats som F1 menar att de bidrar med i skolverksamheten.

Hur barnen har påverkas av samverkan. Ja det är väl bara till det positiva i så fall. Det har ju fler vuxna som ser dem de får väl göra mer i skolan kanske. När man har halvklass så är det lättare att göra vissa saker. F1

Att samverkan är en ekonomisk fråga spekulerar alla informanter i. Vissa tydligare än andra men likväl tas det upp och spekuleras kring detta av dem alla. F1 tar upp det och förklarar det med att då fritids innan, oftast fanns i närliggande lokaler som sedan stod tomma under förmiddagar efter införandet av förskoleklass, så var kommunerna tvungna att hitta sysselsättning för fritidspedagogerna under dagarna, alternativt skära ner på tjänsterna. Vilket F2 berättar att det är många fritidspedagoger som har fått,

istället för sina 100% så har de istället varit tvungna att endast arbeta 75%, alternativt jobba de sista 25% någon annanstans och då få ett stressigare schema och kanske vara tvungna att ta sig till andra byggnader eller skolor.

Ekonomiskt sätt har det också blivit sämre de senaste åren, detta inte på grund av samverkan, utan mindre anslag från kommunen. Både F1 och F2 har fått sina anslag halverade jämfört med förra året och jämfört med tidigare år och åren innan

samverkan så menar de på att det knappt är jämförbart. Då det fanns mer pengar förr i tiden så gjordes det också mer aktiviteter med barnen.

Även barnen har förändrats, eller kanske barnsituationen. Idag, säger F1, har de fler barn som kräver en extra resurs gentemot vad de hade förut. I många fall får då dessa resurser, eller elevassistenter, som skall vara där som resurs och hjälp för ett specifikt barn, inta rollen som fritidspedagog. I de fallen blir då både barnet med resurs lidande och även de övriga barnen.

Där märks det ju med, att det här med samverkan, låter bättre än vad den är. För så fort det kniper lite ekonomiskt så skär man där det är lättast att skära och det blir på oss fritidspedagoger. F2

Ekonomiskt sätt så, förutom det pedagogiska anslaget, är de båda fritidspedagogerna extremt missnöjda med dagens situation. Även om de båda är relativt nöja med sina egna situationer, så är det alldeles för lite personal och detta är anledningen att de ovan nämnda resurser ses, av barnen och i viss mån av föräldrar och skolans ledning, som fritidspedagoger. Också när barnen blir lite äldre så står läraren där utan någon resurs eller hjälp, från fjärde klass och uppåt, säger F1, så finns det inte

fritidspedagoger i samverkan med skolan.

Trots många negativa aspekter kring samverkan så är de båda positiva till samverkan över lag. De menar på att man får helhetssyn av barnen och deras dagar, att den här helhetssynen är något positivt.

Och det heter ju det att det är så bra med en helhetssyn. Och det kan jag, jag håller väl med om, jag trivs jättebra att jobba med lärare. F1

Dock så uppger båda två att det i sådana fall skulle vara bättre med en samlad skoldag, så att eleverna får uppleva den här helheten på ett mer givande sätt. Att till exempel ha fritidstid mitt på dagen så att eleverna kan springa av sig sin

skolan för att skapa de situationer och aktiviteter som kanske inte är ett egentligt ämne, men likväl lika givande för barnen.

Ska man jobba mer skola och fritids, samarbeta och så, då får man nästan ha en samlad skoldag då man vet att alla barnen är där till halv tre eller liknande. Så man vet att alla barnen nås av samma budskap. F2

F1 framställer också ett liknande förslag för att få en mer givande skoldag och tycker att, istället för som det är nu, det här med samverkan borde vara ett mellanting. F1 pekar på att barnen kan må dåligt av de förflyttningar som samverkan ibland kräver. Det syftas då på elever som är i behov av extra hjälp och resurser, att de istället för att gå iväg med fritidspedagogen, alternativt hade mått bättre och stimulerats mer om de istället stannat kvar och arbetat vid sin bänk och att det, om möjligt, i viss mån bör vara upp till eleverna själva vad de skall göra.

Att arbeta med lärare ser de båda som någonting positivt och utvecklande. Båda påpekar att de två yrkeskategorierna sitter inne med kompetensen som den andra saknar. Vilket ger eleverna en mer nyanserad skoldag och ett bättre och mer varierat innehåll.

Vi kompletterar varandra, jag tycker det… Det är roligt. F1

F2 ser likande på situationen, med de eventuella vinsterna i och med olika kompetensområden, men säger:

Samverkan inom citationstecken brukar jag påstå att det är. F2

Att det är mer eller mindre ett ensidigt samarbete, lärarna tar mer än de ger och ställer mycket krav på fritidspedagogerna. F2 talar också om detta och menar att en del lärare utnyttjar den fritidspersonal som ej vill eller vågar säga emot. Trots detta så tycker F2 att samverkan ändå vinner i slutändan.

Vad fritidshemmets uppdrag är tar F2 också upp, att det förr i tiden var att komplettera hemmet, medan det nu är till för att komplettera skolan.

Om man läser läroplanen så står det helt klart i samverkan med skolan men å andra sidan så är läroplanen inte gjord för 55 barn och två vuxna. Utan det var på den gamla goda tiden då vi jobbade tre på heltid och hade 18 barn, då hade det kanske fungerat väldigt bra, men det är ju en utopi. F2

F2 säger att han endast arbetar så på förmiddagarna och sedan på eftermiddagarna arbetar med samverkan mellan föräldrar och fritidshemmet istället. Fritidshemmets

verksamhet skall inte anpassas efter skolan utan efter hur föräldrar jobbar, vad barnen gör efter skolan och sådana aspekter. Då det inte är alla elever och inte samma elever de olika dagarna så måste verksamheten anpassas efter detta.

5.1.2 Fritidshemmets lokaler

I och med att ”lekis” blev förskoleklass och då obligatoriskt, flyttade de, enligt F1, in i fritids lokaler. Vilket i dennes fall innebar att fritidshemmet förpassades till

klassrummen med argumenten att lokalerna stod tomma på eftermiddagarna och att fritidshemmet i separata lokaler då var en onödig kostnad. Trots det så fanns det i början små rum som kunde användas som mysrum och där barnen kunde stänga om sig och vara ifred ett tag. Sedan behövdes de lokalerna till andra ändamål, såsom skolsyster, konferensrum, specialpedagog, och fritids fann sig själv med endast ett klassrum. F1 tycker att det är fruktansvärt dåligt och säger att det inte blir någon lugn stund för barnen och i och med att mellanmålet också äts i matsalen, från att ha gjorts själva, så resulterar det i ytterligare springande och ytterligare ett stressmoment för barnen.

Det finns ingen lugn stund för barnen! F1

Att det är trångt är även det ett stort minus för samverkan och hur det ser ut i

praktiken. F1 och dennes kollegor måste varje dag flytta på både bord och stolar, samt att barnen ej kan göra något stort, som ett torn av klossar, då det måste plockas undan och städas innan morgondagen och skolan som då skall använda samma lokal. F2 talar om lokalen och anser att den spelar stor roll och tycker synd om de som tvingas inrätta fritids i en skolsal efter skolans slut och F2 säger att han aldrig skulle arbeta på det sättet. De lokaler som de arbetar i nu anser F2 vara relativt bra och de har de där smårummen där barnen kan stänga in sig i och komma bort från de vuxna och de andra barnen om de behöver. Att detta behövs för både personalen och barnens skull tar F2 också upp: en ”regnig eftermiddag när det är 30-40 barn” så är detta utrymme ett måste.

På F1s fritids, där det då är fritids i samma lokal som skolan befinner sig i under dagen, så säger denne att eleverna är väldigt nöjda med sitt fritids och tycker att det är jätteroligt och mysigt att de är i samma klassrum, att de får en gemenskapskänsla i

klassen. Men hon tar också upp det att eleverna inte har någonting annat att jämföra med.

5.1.3 Fritid och planering

F1 anser att de, sen integreringen in i skolan, får alldeles för lite tid till planering. Samt att den lilla planeringstid som ges ofta går åt till att förbereda, avsluta och städa efter aktiviteter. Plus att den lilla planeringstiden som finns skall användas till

planering med läraren de arbetar med, all personal på fritids och sedan med den lilla arbetslagsgruppen. I vissa fall menar F1 att en del lärare ger fritidspedagogerna fria tyglar och ej planerar tillsammans alls.

Jag vet ju de lärare som inte alls planerar med fritidspedagogen utan de tyckte att huvudsaken är att jag har mina halvklasstimmar så får du göra vad du vill. F1

F1 vill ha en mer gemensam planering, alltså planera tillsammans med förskola, skola och fritids. Arbeta mer tillsammans och då planera mer tillsammans istället för den vi och dem känsla som det är nu.

F2 menar att han har skapat planeringstid och halvklasstimmar till lärarna i och med att denne har gått in och tagit över idrotten som lärarna själva hade innan. Även pengar sparades in då skolan har sluppit att anställa extra personal för att ta hand om de idrottstimmar F2 nu undervisar.

Som det är nu så är F1 väldigt stressad och känner ofta att denne inte räcker till. Detta på grund av en ökad arbetsbörda och även också tidigare nämna planeringstid. Också utnyttjandet av resurser har blivit sämre anser F1, från att ha arbetat i olika klasser och bidragit med sin kompetens, till att vara bunden till en och samma klass.

Så vi utnyttjade nog våra resurser mer förr tror jag. /…/ Vissa tycker ju att han är min och hon är min. Det är min fritidspedagog, som ska vara i min klass. F1

F2 är dock väldigt nöjd med sin planeringstid och beskriver den som väldigt flexibel. Vissa veckor behövs det x antal timmar och då får denne tid till det medan det andra veckor kanske endast behövs hälften av de timmarna.

5.1.4 Yrkesidentitet och yrkesroll

Vad anser då informanterna om sin egen yrkesidentitet och hur den har påverkats av intåget i skolan? Att inte bara vara där som extra hjälp för att lärarna skall få ha sina halvklasstimmar som F1 påpekade att det var i början av samverkans liv. Denne vill kunna använda sig av sina kunskaper och det som hon är duktig på och inte bara sitta och vara någon resurs i ett klassrum. F2 menar att det finns en vikt i att ha någon som går bredvid som ”bihang” men att de faktiskt också har en pedagogiskt utbildade och att det är något som bör utnyttjas så gott det kan.

De talar båda om statusen fritidspedagoger har i dagens läge, att den är betydligt lägre än lärares och F1 säger:

Och framför allt föräldrarna. De ser ju upp till lärarna, medan vi bara är någon som passar barnen på eftermiddagen. F1

F2 tar upp det aktuella ämnet lärarlegitimation. I dagsläget så får fritidspedagoger ej någon sådan trots en högskoleutbildning i pedagogik, förskolepersonal får det. Fritidspedagoger sätts in i facket ”övrigt”, säger han, tillsammans med outbildad personal som städpersonal och matbespisningspersonal. Bara där, menar han, så förloras ännu ett steg på statusstegen. F1 betonar vikten vid att vara stolt över sin yrkesutbildning, sitt yrke och över vad man kan och vill göra så kan de inte köra över en på arbetsplatsen.

F2 beskriver fritidspedagoger och säger att de alltid försöker vara en del av lösningen istället för problemet, att de försöker lösa saker. Han är stolt över att tillhöra

yrkeskategorin och tror att de är en stor resurs för skolan. Han påpekar att de inte får sälja sig, som fritidspedagoger vilket lätt kan hända. Samt att roller påtvingas en, antingen en roll som lärare eller en roll som hjälplärare.

5.2 Intervjuer med lärare

Två lärare har också intervjuats för att få ett annat perspektiv på ämnet och undersöka om åsikterna skiljer sig åt baserat på vilken ”sida” informanten befinner sig. Den första läraren har arbetat inom skolväsendet i tjugo år och varit utbildad lärare i femton av dessa, har även arbetat inom fritidsverksamheten ett tag, kommer i

fortsättningen att benämnas som L1. Den andra har arbetat som lärare i mer än fyrtio år och kommer att benämnas som L2. L1 är en man runt fyrtio år gammal och L2 är

en kvinna runt femtiofem år gammal, också detta är irrelevant för undersökningen och finns med för att underlätta läsningen av texten.

Intervju med L1 tog plats i informantens vardagsrum en kväll efter att dennes barn hade gått och lagt sig. Detta efter L1s egna önskemål, en ytterst avslappnad intervju utvecklade sig sedan. Att jag sedan tidigare har en relation till informanten anser jag ej ha någon betydelse för svaren och informationen som intervjun resulterade i. Intervju med L2 utfördes i dennes klassrum efter det att barnen slutat för dagen. Då det här var den tredje intervjun som gjorts i studien så blev det ändå kanske den minst innehållsrika. Det här antagligen för att jag, som intervjuare, inte gjorde min bästa insats och antagligen också på grund av att informanten verkade osäker på att denne gett mig den informationen jag sökte, detta trots att information att det inte handlade om vad jag som intervjuare ville få fram utan vad informanten vill delge och anser. Trots den osäkerheten som uppvisades lyckades vi få fram en hel del innehållsrika svar.

5.2.1 Lärarnas syn på samverkan

Hur ser då lärarna på samverkan och dess påverkan och inverkan på samspelet mellan fritidspedagoger och lärare? L1 ser på saken som en ekonomisk lösning men är

skeptisk till hur det ser ut och vill ha en annan lösning, för som det är nu anser han det vara fruktansvärt. Det funkar, menar han, men som det är nu så är det väldigt mycket som att det endast är förvaring av barn och ingen egentligt pedagogisk verksamhet. Han drar paralleller till sin egen tid på fritids, både som vuxen och som barn.

Fritids är ju bäst. Men inte på de här premisserna, det är bara frustrerande. L1

Som anledning till de här påståendena uppger han att det är lokalerna som är den stora orsaken. Inte pedagoger och deras engagemang utan bristen på bra och utvecklande lokaler. På idéstadiet tycker han att det är bra att skolan använder de resurser som den har till sitt förfogande, alltså fritidspedagogerna, och att samverkan var en logisk och kostnadseffektiv åtgärd. En annan positiv aspekt av det är att det blir fler vuxna kring barnen och det att fritidspersonalen kan göra ”bra” saker med barnen. Han ser det inte så mycket som faktiskt samverkan utan i praktiken så blir det endast faktiska och praktiska lösningar för att försöka underlätta för de båda parterna som är inblandade i samverkan. De sitter i den här situationen och försöker göra det bästa av den.

L2 ställer sig däremot mer positiv till samverkan och menar att man kan få hjälp av fritidspersonalen, då de är inne i skolan och arbetar. Ibland tillsammans med lärarna och ibland på egen hand med barnen. Hon pekar också på att det blir ett bredare forum för både lärare och fritidspedagoger att utbyta idéer med varandra och utvecklas som pedagoger. På hennes skola och i hennes arbetslag har även de båda lärarna som arbetar i klass ett och två gått in och arbetat på fritids på morgonen. I och med det så har hon fått en inblick i fritids värld och talar om samverkan mellan föräldrar och fritids/skola.

En annan positiv sak med samverkan, tycker hon, är ett bättre informationsutbyte gällande elever och deras situation i, och även utanför, skolans värld.

Det som är bra att vi har samverkan på olika sätt är ju också att vi har

fritidspersonalen i samma personalrum som oss lärare. Så vi hinner utbyta tankar och funderingar många gånger. Om det är något barn som mår dåligt, om man märker på morgonen. Då kan man ju gå in och tala om det för fritidspersonalen. L2

Och även att fritidspedagoger ofta tänker utanför ramarna och inte är så inrutade i läroplanens mål och styrdokument, vilket ofta resulterar i ett annorlunda och bättre möte med barnen och föräldrarna.

Jag tror att det är vettigt tänkt. Jag tror att fritidspedagogerna känner att de kan ge oss väldigt mycket. Mer fritt tänkande och idéer. L2

L2 tar även hon upp faktorn med fler vuxna kring barnen och att eleverna då blir mer sedda än vad de hade blivit annars. Samt att barnen och föräldrarna känner sig tryggare med personal som de vet arbetar tillsammans.

Jag tror att det är en grundtrygghet för barnen att ha många vuxna runt sig som möter dem under hela skoldygnet. Och att barnen vet att jag talar om för fritidspedagogerna om det är något som händer och de talar om för mig eller någon av de andra lärarna. Jag tror att barnen känner sig trygga. De vet att alla känner till det som behövs kännas till. Och ofta känner nog föräldrarna det också. Om de inte får tag i någon så kan de bara tala om för någon annan. L2

Även hon tar upp idén med samlad skoldag, som F2 tidigare talat om, och ser det som ett bättre alternativ än att fritidspedagoger skall gå in och agera hjälplärare.

Men inte att gå in som hjälplärare, det låter förskräckligt. Men att man under

skoldagen kanske har, som för tjugo år sedan, lite samlad skoldag. Att man kan lägga lite fritidstid mitt i för att få barnen att koppla bort det där att vara tvungen att sitta still längre stunder att man får rörelsebehovet tillfredställt. L2

Hon tar också upp barnuppfostran, och nämner att det även är i skolan som barnen fostras. Då många föräldrar hinner eller orkar inte ta tag i regler, vilket lämnar skola

och fritidshemmen åt uppgiften att skapa en ordnad värld för dem och ansvaret ligger på pedagogerna att ”det blir så bra som möjligt”. L2 Samt att många barn inte har någon fritidssysselsättning, som fotboll eller annat, och att det då blir upp till fritidspedagogen att ge dem en givande fritid.

5.2.2 Fritidshemmets lokaler enligt lärarna

Gällande lokaler och material så anser de båda lärarna att deras egna, barnens och fritidspedagogernas situationer är dåliga och bör förbättras. Detta trots att de båda har väldigt olika situationer när det gäller deras samverkan med fritids.

L1 tycker att det är fruktansvärt som det ser ut nu, detta trots att de på hans skola har relativt separata lokaler för fritids. Jämfört med F1 som har fritids i samma klassrum där barnen spenderar skoldagen. På hans skola har de en stor och öppen

utgångspunkt/rum som kallas kunskapstorget men det är väldig brist på mindre lokaler där eleverna kan stänga om sig. Han menar på att fritids skall vara en fristad för eleverna och att detta är omöjligt om de skall vara i samma lokaler där de går i skolan och också på hans skola. Han fortsätter och säger att det inte känns som att fritids har någon fast punkt och att lokalerna, ihop med allt vad det innebär, gör att det blir jättedåliga förutsättningar för att ge eleverna en givande fritid. Eleverna får inget miljöombyte, de ges ingen naturlig miljö där de kan bygga och skapa och ”allt som man skall göra på fritids”. L1

Logistiken gör det svårt för eleverna, enligt hans egna erfarenheter, att få en lugn stund. ”De måste springa ner till fritids och sen ska de ut och sen ska de fördelas, det är alldeles för mycket logistik.” L1 De måste också gå till matsal för att äta

mellanmål, i matsalen finns det ”stora stygga nior” vilket gör det svårt för en sjuåring att slappna av och varva ner och inte bidrar till en avslappnad miljö. Han menar att det går att lösa med ”halvdana” grejer men att det inte blir samma fantastiska fritids som han själv fick uppleva. Den upplevelsen förklarar han, var på grund av lokalen och inte så mycket på pedagogerna, att få komma bort från skolan och frihetskänslan som fritids gav. Att det idag inte finns samma flöde i fritids där man kunde gå iväg och snickra lite när man kände för det. Då fanns det möjligheten att göra det men idag är det omöjligt. Det enda spontana barnen kan göra idag på fritids, är att ta fram lite pärlplattor eller annat som kan göras vid ett bord. Han nämner också att det finns

fisk eller räkor, men att det saknas ekonomi till att ”sätta dem på en buss och göra det där roliga”. Ungefär en gång per termin finns det pengar till sådant. Dock så säger han att fritidset på hans skola är bättre på sommaren, då de är ute mycket och kan vara i en stor park som skolan är belägen precis bredvid. Men under resten av året så är fritids mer eller mindre bundet till de lokaler som de har till förfogande på skolan.

L2 anser även att deras lokaler är otillräckliga. Att barnen inte ges det utrymme som de vill och behöver. ”Små barn som vi jobbar med behöver ju jättemycket rörelse.” Lokalerna som de har att använda sig av består av ett stort rum som fungerar som mötespunkt och sedan två separata lokaler, ateljé och byggrum, där barnen kan stänga efter sig, och även korridoren däremellan. ”Lokalmässigt är det trångt. Väldigt

trångt.” säger L2 och fortsätter med att det rent lokalmässigt bara är negativt och att det som är bra med samverkan, personalmässigt och elevmässigt, stjälps på grund av lokalbrist. Det finns inga lokaler för lärarna att arbeta i efter skolan, vilket betyder att om fritids vill använda sig av deras klassrum så går det ej eller så finns det inte någon plats för lärarna att arbeta i. När det gäller material så är det bara ett plus med

samverkan, menar L2, då de ofta lånar och får av varandra om det är något som den andra behöver. ”Vi lånar av varandra” L2

En annan positiv sak med samverkan och lokalerna är att lärarna ges möjligheten att lära känna, och se barnen utanför klassrummet, som nämnts innan. Alltså på deras fritid.

5.2.3 Planering på den fria tiden

Hur har tiden och planeringen påverkats av samverkan? L1 säger att de

fritidspedagoger han jobbat med inte alls får den planeringstid som de behöver och ger exempel från när han arbetade med nära inpå en fritidspedagog. De fick lite tid till samplanering men oftast blev det en mer inofficiell planering som skedde efter

skoldagen, på raster eller liknande. Som det är nu så arbetar han inte alls tillsammans med någon fritidspedagog. Det är två stycken som har hans klass i olika ämnen, idrott och bild, men med dem har han ingen planeringstid alls. På L2s skola ser situationen nästan likadan ut och hon säger:

De klagar ofta, kan ibland få ihop en timme när de måste samverka och resten blir väl på en kafferast, på lunchen, när barnen är ute och leker eller strax innan man ska gå

hem för dagen. Det blir inte någon bra planering, inget bra samarbete heller tillslut. L2

L1 anser att fritidspedagogerna hamnar lite i skymundan när det gäller planering. När de har planering med arbetslaget så har lärarna en timme ensamma, från tre till fyra och sen kommer fritidspedagogerna och är med dem mellan fyra och fem. De kommer då till ”jättetrötta lärare, för man har haft möte alldeles för länge. Det är en usel idé men så ser det ut.” L1

Även elevernas tid har förändrats, från att ha lekt en massa på fritids till att mer och mer göra läxan, enligt L1. De utnyttjar inte tiden till fritidsaktiviteter, vilket han tycker är väldigt synd och tråkigt.

L2 påpekar att det är ont om tid och att det blir mer och mer ont om tid. Detta både för lärare själva och eventuell samverkan mellan de olika verksamheterna. Hon ställer sig dock positiv till det hela med samverkan då det skapar grupptimmar och

halvklasstimmar för lärarna, vilket betyder att de kan koncentrera sitt innehåll på ett bättre sätt och nå de olika årskullarna, då de arbetar åldersintegrerat på skolan och hon har en klass med ettor och tvåor.

L1 talar också om en arbetsbelastning som ej registreras för fritidspedagoger:

rastvakten på morgonen där de egentligen endast har ett litet antal barn med ofta blir ansvariga för alla de barnen som är på gården innan skolan börjar. Något som ledning inte tar hänsyn till, säger han.

5.2.4 Status och tvång

Vad händer med fritidspedagogers och även lärares yrkesidentitet och deras yrkesroll när samverkan kommer in i bilden? L1 pekar på att fritidspedagoger faktiskt inte är lärare och då är det svårt för dem att gå in och arbeta med vissa saker. Samtidigt som trycket på lärarlegitimation ökar, vilket försvårar för fritidspedagoger att befinna sig inom skolans verksamhet. Och få fritidspedagoger har faktiskt valt att bli lärare, detta för att de antagligen inte vill arbeta som detta, även om de tycker det är roligt att lära ut så vill de inte göra det i den rollen. Vilket han menar att de ofta tvingas in i och att det alltid är negativt att tvinga in folk i den typen av fållor där de inte vill vara. Både tid och motivationen blir drabbade av den arbetsbörda som samverkan innebär för en del fritidspedagoger, menar L1.

Hon kände bara att hon var en extralärare, och det var ju jättedåligt. Det dödade ju hennes kreativitet efteråt. Och dessutom det att jobba, även om de inte jobbade hela tiden, men att jobba då i skolmiljön från åtta till två, som barnen går i skolan och vara då som resurs, kanske till och med då i olika klasser. Och sen efter det, när en annan är fullständigt slut och knappt orkar planera, nej då ska hon vara kreativ på fritids. Det är katastrof. Fruktansvärt. Alltså det är så himla, himla, himla dåligt. L1

Även yrkesrollen drabbas, L1 tror att personalen upplever att de får dubbla roller. En roll att spela i skolan, där de skall vara lärare, och en roll på fritids där de helt plötsligt skall vara en ”icke-lärare” och skapa en relation till barnen i den rollen. Han tycker att det är väldigt viktigt att barnen känner att ”här är en vuxen som inte kolla min läxa eller står och gör sådant lärare gör”.

Han fortsätter och talar om statusen på yrket nämner att lärare anses ha högre status än fritidspedagoger. Något, menar han, som inte går att tvätta bort, då de är i en skola där ett fritidshem har placerats. Barnen ser på läraren och ser någon som har högre status, föräldrarna ser det så, och vi själva ser det så.

Och det märks ju på, hur man flyttar resurser, vem som ska åka med… Alltså hur man, det märks i personalhantering, det märks i alla möjliga situationer. L1

L2 belyser vikten av att man har sin yrkesroll och som fritidspedagog behåller sin identitet och inte bara blir en hjälpreda åt den andre parten i samverkan. Hon gör en jämförelse med att en lärare inte skulle vilja göra det heller, gå bredvid en annan lärare.

L1 tror att det är svårt för en fritidspedagog att hitta sin identitet i dagens skola i och med att man så tydligt är i en skolmiljö hela tiden och när det är de som rastvaktar och liknande.

Så blir det ändå just det här statusbiten, att på mitt papper så står det att… mm. Jag har inte hört någon fritidspedagog tycka att det är något skojigt och bra system. L1

Kapitlet har redovisat resultatet av de intervjuer som genomförts i studien.

Pedagogers åsikter kring arbetet med samverkan och arbetet med integreringen av skola och fritidshem.

6. Analys och teoretisk tolkning

I analys och teoretisk tolkning så analyseras det insamlade materialet, både den tidigare forskningen och den information som framkommit ur de intervjuer som genomförts. Den aktuella teorin förs in och appliceras på materialet.

Teori mot praktik

De flesta informanterna ställer sig positiva till samverkan som idé men i praktiken och efter lite eftertanke så kommer det fram mycket negativa aspekter kring samverkan. Att barnen ses mer i och med att det finns fler vuxna i deras närhet är en positiv effekt av samverkan och något som alla informanter har påpekat och tagit fasta vid. Att barnen får den extra uppmärksamheten kan säkerligen leda till många positiva upplevelser och erfarenheter för barnen. Dock så kvarstår det att det har blivit fler barn som går på fritids, och även i skolan. Samtidigt som det, på fritids, blir mindre och mindre personal och en ökad arbetsbörda på dem som arbetar. Detta dels på grund de tidigare nämnda faktorer, samt det att personalen också skall arbeta i skolans verksamhet, samtidigt som de skall utföra sina gamla arbetsuppgifter inom

fritidshemmet. En ökad arbetsbörda och mer stressade pedagoger kan omöjligt leda till någonting bra och det faktum att fritidshemmen ofta kritseras och benämns som endast förvaring av barn är ett tydligt tecken på att fritidshemmet har tappat i kvalitet på bara några år. Jämför man med hur det var för 10 år sedan så har det förändrats mycket och då framför allt gällande lokalerna. Torstensson-Ed (2000) tar också upp det här med en ökad arbetsbörda och att det här samarbetet tar både tid och kraft för alla inblandade.

Politikens inverkan

Alla informanter har påpekat att det pedagogiska anslaget är under all kritik och att det gör det, inte omöjligt men svårt, att göra någonting kreativt med barnen.

Gummesson m.fl. (1992;220) tar upp detta ofrånkomliga faktum; det är ekonomin som styr vad som är möjligt att genomföra och att det alltid finns ett intresse av att kunna dra ner på kostnaderna. F1 nämner i sin intervju att det inte går att jämföra anslaget som de hade för 15 år sedan med det som de får idag, att anslaget har

minskat i dagens samhälle kan och måste skyllas på regeringen och de styrande i vårt land, detta gäller såklart även skolan och dess verksamhet.

Att barnen gynnas av samverkan har tagits upp men de kan också drabbas av den; många aktiviteter, som alltid ansetts roliga av eleverna, till exempel utflykter eller likande, förs in i skolan regelsystem och rättas efter deras normer vilket leder till att barnen känner att de måste göra detta. Gummesson m.fl. (1992:237) Som F2 säger i sin intervju så erbjuds dessa aktiviteter till barnen under fritids medan de, inom skolans verksamhet, är ett måste. Vilket också leder till den ständiga kraschen mellan de båda verksamheterna; skola är obligatoriskt medan fritids är frivilligt - frivilligt i den mån att det inte är obligatoriskt. En krasch som leder till statusskillnader, pedagogiska krockar och ibland kan leda till osämja. Men skall fritidshemmet, som det står i styrdokumenten, ses som ett komplement till skolan och barnen som går där ges en helhet och kontinuitet i sitt liv? Hur blir det då med de barn som inte går på fritids? Faktum kvarstår att fritidsverksamheten är frivillig och alla barn och föräldrar inte utnyttjar möjligheten att gå här. Skolan däremot är obligatorisk, frågan som uppkommer från detta är om fritidsverksamheten skall vara ett komplement till hemmet, vilket det har sagts att ska vara tidigare, eller skall det vara ett komplement till skolan? Skall det ens sättas stämpeln ”komplement”? Skall fritidshemmet behöva den stämpeln för att försvara sin existens?

Varför ser det ut som det gör.

Gällande lokalerna och miljön på fritids så är alla informanter eniga om att det är alldeles för bristfälligt. Att fritidshemmet förpassats till skolans ”lediga lokaler” för inte bara ner dem på den här statusstegen, utan hämmar också barnens utvecklande och deras meningsfulla fritid. Gummessson m.fl. (1992:226) menar att det inte skall vara barnet som anpassar sig efter miljön och verksamheten utan att de skall anpassas efter barnen. Gunilla Ladberg (2000:201) hävdar, som många andra forskare, att lärande sker bättre när många sinnen är aktiva jämfört med när barnen eller eleverna sitter stilla bakom en bänk och endast lyssnar. Att barnen då, även på fritids är mer eller mindre tvungna att anpassa sig efter ett klassrum och de bänkar, skolmaterial och dylikt är inte bara understimulerande för dem utan rent av hämmande. Björklid (2005) behandlar ämnet miljöpsykologi och påpekar att miljön är mycket viktig för barnens utveckling. Nordin-Hultman (2004) uppmärksammar betydelsen av rummet och dess påverkan på oss. Hon menar att rummet/lokalen/miljön signalerar någonting till besökaren och att dessa signaler är starkare än uttalade ord. Hon refererar till undersökningar där barnen själva tyckte att ett traditionellt klassrum signalerar att