Genom de teorier och tidigare forskning jag studerat för uppsatsens syfte samt genom de intervjuer jag genomfört kan jag utläsa ett flertal återkommande mönster. Dessa mönster följer den tematiska framställningen från uppsatsens resultat och presenteras i följande avsnitt.
Vilken syn har lärarna på den kollegiala samverkan?
Konsekvensen av att modersmålslärarna inte träffar klasslärarna så mycket som de önskar innebär att elevernas undervisning blir lidande och att modersmålslärarna själva känner sig utanför och pedagogiskt isolerade. Modersmålslärarna är kritiska gentemot sin egen arbetssituation med tanke på undervisningstimmar, otrygghet, lokalbrist, planeringstillfälle etcetera. Jag upplever att deras arbetssituation inte är särskilt högt prioriterad. De intervjuade lärarna är alla positivt inställda till samarbete men i praktiken framträder fortfarande en ”vi och de” gruppering.
Vilka organisatoriska möjligheter och svårigheter finns det?
För att undvika dessa organisatoriska svårigheter krävs en reform av verksamheten, menar bland annat Nihad Bunar (2010). Modersmålsundervisningen är ett frivilligt ämne som dock är reglerat i styrdokument och läroplaner och som betygsätts. Här sker krocken mellan teori och praktik. Det krävs att skolledaren är väl insatt i problematiken och arbetar med att skapa en väl fungerande organisation och som skapar realistiska möjligheter för eleverna att uppnå sina mål i modersmålsämnet. Problem för eleverna att nå målen uppstår även på grund av att modermålsundervisnigen ofta bara sker i genomsnitt 40-60 minuter, en gång per vecka. Den modell som många arbetar efter idag försvårar arbetet på alla plan och speciellt när det gäller samverkan med övriga lärare.
Den största svårigheten för en god samverkan är den ständiga tidsbristen. Andra faktorer som spelar in, som tidigare nämnts, är att många modersmålslärare arbetar när klasslärarna är upptagna med sin egen planering och gemensamma träffar kommer inte till stånd. Ett sätt att försöka utveckla samverkan på många skolor kan exempelvis vara att lärarna arbetar fyrtio
36
timmar i veckan med så kallad semestertjänst istället för ferietjänst. Med en fyrtiotimmars arbetsvecka får de mer arbetstid som är bunden till skolan. Detta är något som en del lärare finner positivt och ett exempel är bland annat Ektorpsskolan i Norrköping där man nyligen infört denna variant:
Att minska stressen och jämna ut arbetstrycket för lärarna var några effekter som Ektorpsskolans ledning ville uppnå med den nya modellen. De ville också skapa förutsättningar för att öka samarbetet mellan lärarna. Det tycker Hilda Salinas Hallgren att de också har gjort. – Vi var några kolleger som hade börjat samarbeta mycket över ämnesgränserna. Vi såg att vi hade mycket tid att vinna, säger hon. (Sunt liv, 2010)
Detta innebär att klasslärarna inte längre har cirka tio timmars förtroendetid som de lägger på att arbeta hemma, isolerade från den kollegiala samverkan. Om en god samverkan ska uppstå måste det således komma från skolledningens håll som får skapa fler samverkansforum genom påtvingad kollegialitet. Den spontana samverkan räcker dock en bra bit men dessvärre håller det inte hela vägen. På skolan som varit föremål för mina intervjuer går lärarna hem relativt tidigt varje dag vilket innebär att de inte finns på plats när modersmålslärarna kommer. Enligt rapporten Bra måste bli bättre (s.30) menar så många lärare som fyrtiofem procent, att de alltid eller ofta känner sig stressade i skolan.
Hur ser lärarna på modersmålsundervisningens betydelse för elevernas skolframgång och kulturella identitet?
Alla respondenter i undersökningen var överens om att elevernas modersmål är viktigt. Dels för elevernas självkänsla och identitet och dels för den språkliga utvecklingen. Modersmålet är en grund för eleverna att stå på och det är lättare att lära sig ett språk om man redan har en bas i ett annat språk. Modersmålet är som sagt ett eget ämne och som dessutom ska betygsättas och då är det relevant att ämnet också blir behandlat på ett fullvärdigt sätt, vilket jag inte kan se att det blir i skolan idag. Modersmålsundervisningen är inte ekonomiskt, organisatoriskt eller pedagogiskt reglerad på samma sätt som övriga skolämne vilket resulterar i att ämnet får lägre status och att modersmålslärarna känner sig mindre värda. När det gäller modersmålsundervisningens utveckling inom skolvärlden så märkte jag under intervjuerna att de flesta respondenter betonade vikten av modersmålslärarnas närvaro. Detta skulle kunna innebära att nästa steg inom skolutveckling för andraspråksinlärning bör vara att utveckla studiehandledningen i skolan och sett till Thomas och Colliers forskning (Axelsson,
37
2004) så är det just det berikande programmet som ger bäst resultat och inte det stödjande programmet som dagens modersmålsundervisning efterliknar. En utveckling av studiehandledning på skolorna hade varit önskvärt och kanske en del av den reform som måste till. Eller så kanske det bör finnas en större bredd av lärare med svenska som andraspråk och inte då bara som modersmålslärare utan som klasslärare. Ett problem som då kan uppstå, vilket några av de intervjuade klasslärarna nämner, är att det ibland kan vara svårt att förstå den lärare som bryter på ett annat språk. Det påvisar även nämnda artikel ovan, av Sally Boyd, att många människor tyvärr inte är positivt inställda till klasslärare som har en stark brytning på sitt förstaspråk. På något sätt uppfattas brytning som legitimt när man är modersmålslärare men inte när man är klasslärare.
Som slutsats i detta examensarbete vill jag instämma med det som Nihad Bunar påpekar i rapporten Nyanlända och lärande (2010), det vill säga att frågan är inte längre huruvida modersmålsundervisning ska erbjudas eller inte utan hur detta ska organiseras på bästa sätt för inblandade parter och hur modersmålsundervisningen ska integreras i skolans vardag. I Skolverkets rapport Flera språk – flera möjligheter (2002) går det att läsa att utvärderingar av modersmålsundervisningen på kommunernas skolor är bristfällig och i rapporten framgår det även att en reform av modersmålsundervisningen kommer att behövas i framtiden. De flesta lärare jag intervjuade menade att en naturlig framtida utveckling av modersmålsundervisningen borde vara att fler skolor utökar sin studiehandledning för andraspråkseleverna. På så vis blir det en reform av verksamheten som gagnar klasslärare, modersmålslärare och de tvåspråkiga eleverna.
9.1 Framtida forskning
Om jag skulle få chansen att ta den här undersökningen ett steg längre hade det varit intressant att undersöka hur det egentligen ser ut i praktiken och göra en undersökning ur en ambulerande modersmålslärares perspektiv. Att få följa en modersmålslärare under en veckas arbetstid för att se hur modersmålsläraren tacklar dessa svårigheter som framkommit genom den utförda empiriundersökningen.
38
10. Referenser
Litteratur
Axelsson, Monica. Skolframgång och tvåspråkig utbildning. (2004)
Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Hyltenstam Kenneth och Lindberg Inger, red. Lund. Studentlitteratur
Boyd, Sally. Utländska lärare i Sverige, attityder till brytning.(2004)
Svenska som andraspråk – i forskning, undervisning och samhälle. Hyltenstam Kenneth och Lindberg Inger, red. Lund. Studentlitteratur.
Bunar Nihad, Nyanlända och lärande – en forskningsöversikt om nyanlända elever i den
svenska skolan. Vetenskapsrådets rapportserie 6:2010.
Bra måste bli bättre - dagens skola och hur den kan bli bättre. (2010) Sveriges kommuner
och landsting.
Fler språk fler möjligheter, utveckling av modersmålsstödet och modersmålsundervisningen
(2002) Rapport till regeringen, Skolverket.
Hargreaves Andy. Läraren i kunskapssamhället – i osäkerhetens tidevarv. (2004) Lund. Studentlitteratur.
Hargreaves Andy - Läraren i det postmoderna samhället. (1998) Lund. Studentlitteratur. Hessel Agnéta och Ekberg Camilla (red). (2008) Modersmålslärare berättar. Malmö Högskola.
Hyltenstam, Kenneth & Tuomela, Veli (1996). Kenneth Hyltenstam, red: Tvåspråkighet med
förhinder? Invandrar- och minoritetsundervisning i Sverige. Lund. Studentlitteratur
Håkansson, Gisela. Tvåspråkighet hos barn i Sverige (2003) . Lund. Studentlitteratur
Tuomela Veli. Modersmålsundervisningen – en forskningsöversikt, (2002) Bilaga till rapporten Flera språk fler möjligheter - Utveckling av modersmålsstöd och
modersmålsundervisning – ett regeringsuppdrag, 2002, Dnr 2001: 2751, Skolverket.
39