Det absolut mest framträdande i studien har varit att nästan alla personer som medverkat i reklamfilmerna har varit glada. Glädje är en känsla, en individuell och personlig sådan som skiljer sig från person till person. En känsla vi vill känna. Det är en okomplicerad känsla att förmedla oberoende av andra relationer, som exempelvis kärlek och gemenskap och känns därför som den mest logiska känslan att sträva efter i reklamen. Något reklammakarna uppenbarligen kommit på. Känslan är så okomplicerad att den står självständig och kan infinna sig hos oss genom nästan vilken roll som helst. Dock är känslan av glädje nästan alltid beroende av en sak: människors interagerande med varandra eller intima relationer, som den objektivistiska pluralismen anser vara en av de få sakerna en människa behöver för att ha god livskvalitet. Rollen, i olika former, går att återse i dessa glada människor och förmedlas ofta i familjära, - vänskapliga, - och gemenskapliga roller. Det vi egentligen vill är att känna glädje. Glädjen vi får genom gemenskap, familjen, vänskapen eller kärleken. Vi lär oss att koppla ihop glädjekänslorna med olika produkter och blir samtidigt själva produkter framtagna för att tjäna ett syfte. Tjäna vårt syfte som konsument i konsumtionssamhället där vi, från att vi är små, lär oss att koppla ihop produkter till olika saker i livet för att komma åt känslan. Det här blir hela tiden en produktion och reproduktion av nya konsumenter som hela tiden vill åt gamla och nya känslor som de som förmedlas till oss via reklam. Samtidigt bidrar det också till ett upprätthållande av efterfrågan och tillgång. Extra tydligt, att det faktiskt är så här, blir det efter mätningen av om rollen eller varan är i fokus i reklamfilmen. I de flesta fall visas varan mindre än hälften av tiden för reklamfilmen vilket också stärker det argumentet. Idag använder sig sändaren, i genomsnitt, av fler roller i sina reklamfilmer än vad de gjorde på 70- talet. Detta visar på en ökning och kanske också en större medvetenhet hos företagen om hur man genom roller, och därmed vända sig till mottagarnas undermedvetna, kan attrahera fler människor att konsumera just deras produkt. Man öppnar på så sätt upp för fler potentiella konsumenter genom att använda sig utav fler roller då den solklara målgruppen blir svårare att utläsa. Produkten blir på så sätt något som kan passa alla.
Reklambranschen är en bransch i rörelse vilket blev extra tydligt då det inte gick att återfinna några trender i genre under de olika årtalen eller ens för de olika företagen. Dock fanns det andra tydliga trender att se men dessa trender rörde mer människorna som förekom i reklamen och rollerna företagen förespråkade. Detta visar även på ett samhälle i förändring och kanske leder oss in på den viktigaste frågan av alla: Vad lägger väg för vad? Är det reklamen som banar väg för samhällets utveckling eller är det samhällets utveckling som ger utrymme för
förändringar inom reklamen? Frågeställningen ligger långt ifrån denna uppsats syfte och omfång men tåls ändå att tänka på. Det är en viktig fråga som med sitt svar kan ge oss en hint om hur vi kan förändra var vi är på väg. En förändring jag själv anser nödvändig då
manipulationen är så dold och inbakad i vår vardag att den är svår att se.
Vidare av intresse visade studien att en kvinna återsågs i Volvos reklam i en utav de fyra filmerna och att kvinnorna som återsågs i Marabous reklamer hade blont långt hår och var smala och unga. Detta visar på att reklamen ofta förstärker stereotypiska mönster där det i Volvos reklamer handlar om att attrahera män, för att det är män som kör bil, gillar bilar eller vad nu argumentet kan vara och att kvinnor i Marabous mening ska vara blonda, långhåriga och smala, medan männen kommer i olika former. Att förstärka och upprätthålla stereotyper på sättet som reklam ofta gör är i min mening en fara för verkligheten och en ytterst viktig samhällsfråga där avvikande utseende eller beteende kan leda till utfrysning och
ifrågasättande. Coca-Cola däremot, har uppvisat en stor mångfald i människorna i sina reklamklipp. Vidare bör man också diskutera huruvida reklamens slagkraft skulle påverkas om människorna vi återsåg i reklamfilmerna inte skulle vara dessa ”snygga, ideal människor”, då hur vi ser på produkten står i kontext med dess användare – den gruppen vi själva vill tillhöra. Här bör man också minnas att reklamen strävar efter att väcka vår undermedvetna längtan – längtan efter något annat än det vi är. Dock bidrar detta ständiga väckande, denna ständiga påtryckning av hur man ska vara, till osunda förhållanden för den som låter sig påverkas i för hög grad och kan vara en av förklaringarna till människors fortsatta konsumtion för att finna ”lycka”. Reklamen kan ur den synvinkeln sett vara ett sätt att bryta ner
konsumenten för att bygga upp den till idealmänniskan vi ser i reklamen. Produkten blir något konsumenten tror sig behöva för att bli denna idealmänniska, utan att själv förstå hur detta ”ideal-jag” skapats för att möta konsumtionssamhällets alla produkter.
Då studier visar att barn påverkas i högre grad av reklam kan det dock anses vara ett smart drag utav sändaren att använda sig utav stereotypiska mönster och utseenden, då dessa ideal av hur någon ska se ut sitter kvar i oss (från när vi själva var barn) och följaktligen inte kräver mer förklaring än den mänskliga stereotypiska formen. Det är kanske också därför reklamen ofta framstår som förlegad och gammalmodig, för att den använder sig av dessa stereotyper för att göra det hela ”okomplicerat”. Människorna som återses i reklamfilmerna är många gånger snarlika varandra för att man använder sig utav en redan förankrad konvention.
blonda kvinnan i sina reklamfilmer, utan är något som sker oavsiktligt. Det kanske snarare är ett grepp som jag, som mottagare och konsument, ska känna igen mig i och som ska fungera som något jag ska ta till mig av. Något som spelar på mina konventioner jag har med mig sedan jag var liten. Något som av den anledningen är svårt att få bort. Medieforskarna Kjell Nowak och Gunnar Andrén drog slutsatsen att reklam bidrar till att bevara de traditionella könsrollsfördelningarna snarare än att spegla den utveckling som faktiskt sker. Något som jag kan hålla med om, då med undantaget till rollerna. Jukka Törrönen tar, till skillnad mot Nowak och Andrén, upp det faktum att internationella studier visar att reklamerna förändrats för att möta kvinnans förändrade roll i samhället. Något som står klart är alltså att det är rollen som förändras över tiden men att rollen förmedlas till oss via dessa idealmänniskor som ser snarlika ut de idealmänniskor vi fick se när vi var små. Det är alltså en konstruktion av vad som är ett ideal som vi blev påtvingade som små.
Musik är vanligt förekommande i reklam och kan bidra till att sätta rätt stämning eller som i Coca-Colas många fall: Sjunga om produkten. Musiken blir som en ytterligare hjälpmodul för att föra fram sin sak utan att skriva det på någons näsa. I många fall kan musiken i reklam fungera som ett PR-trick där en sammankoppling mellan musiken och produkten är gynnsam för båda parter. Vidare att återse i de flesta filmer från förr och idag är en text på slutet med en slogan eller annat ”fångande”, något som aldrig verkar bli omodernt utan något företagen i så fall snarare jobbar med att förbättra hela tiden. Coca-Cola framstår lite som en expert på det fältet och har verkligen vänt sig till människors undermedvetna vid framtagningen av deras slogans. Coce adds life tillexempel, där de faktiskt menar på att Coca-Coladrickaren får ett rikare liv – tack vare just Coca-Colan.
Produkten framställs ofta som det vi inte kan leva utan. Som det som borde hamna högst upp på önskelistan, för att genom den komma åt alla fördelar den för med sig i form av roller och glädje. Det är den manipulation Bernays pratade om där man vänder sig till människors undermedvetna för att trigga deras känslor. Enligt min uppfattning berättar produkter vi använder mer om oss idag än hur vi beter oss som medmänniskor, då varorna fått identiteter som bärs och används av olika människor. Det leder också till att reklamen bidrar till ett samhälle med ökade klyfter och minskad mångfald där den som inte hänger med, helt enkelt inte är med. Ett samhälle där man måste ha de nya produkterna för att möta nästa trend, då man utan den står handfallen. Det är en tävling, där starkast vinner. Där reklamen fungerar
som en håv för att fånga in så många fiskar som möjligt i nätet och följaktligen också bli deras produkter. Rent metaforiskt är det vi som står på hyllan som den där tonfiskburken, för det vi vill är egentligen bara att det varumärket, den identitet – det jaget - vi har skapat oss, är det som ska gå hem, det någon ska vilja ha. Det som reklamen har bidragit till är inte bara en manipulering av produkter, utan en manipulering av människan.
Fortsatt forskning
Undersökningen har väckt en hel del tankar om huruvida den allmänna kritiska uppfattningen till reklam faktiskt stämmer. Här menar jag inte att människor inte alls är kritiska till reklam utan att jag tror det finns en gråzon många befinner sig i. Det handlar om vilken reklam det är okej att gå på för olika människor. Något som därav skulle vara intressant att studera är därför vem som går på vad och vad som anses vara okej att låta sig förföras utav. Jag tror nämligen att detta skulle skilja sig åt hos människor födda under olika årtionden och framför allt skilja sig åt när det kommer till vilken social grupp man själv anser sig tillhöra.
Under de senaste åren har det kommit en våg utav berättande reklamfilmer. Reklam med utmärkande karaktärer som återses i alla reklamfilmer och som blir som en ”mini-serie” att följa. Det är små vardagsberättelser med ganska vanliga människor, med humorinslag och som bygger på karaktärer vi själva kan tänkas omge oss av, i våra vardagsliv. ICA, - Comviq, - och Tele2– reklamerna är, bland andra, exempel på detta. Dessa filmer studerades inte i det egna arbetet då de inte varit verksamma under tiden jag avsåg undersöka men jag anser
personligen att, bland annat, dessa ligger högst i attraktionsnivå över tv-reklam just nu och har blivit ett etablerat grepp över hur man väljer att göra reklamfilm idag. En av de slutsatser jag dragit av den egna undersökningen är att det är gynnsamt för företagen att etablera ett visst grepp och vissa människor då vi tar med oss detta hela tiden, framförallt från när vi var barn. Att skapa karaktärer och sedan låta dessa bli en del av vårt tv-tittande, med en serie av berättelser och med övertydliga reklambudskap visar på att reklamfilmen trätt in i ett nytt skede. Här blir gränsen mellan reklam och fiktion ytterligare något suddigare och öppnar upp för nya sätt att påverka konsumenten. Skulle man studera vilka och hur många roller som återses i dessa reklamfilmer gissar jag på att det skulle bli fler än i en ”vanlig” reklamfilm och också mycket tydligare sådana. Det skulle därför vara intressant att titta närmare på hur människor i olika åldrar uppfattar denna nya reklamfilmsvåg samt undersöka om vuxna och barn eller ungdomar ställer sig olika till den. Uppenbarligen måste ju dessa filmer ha något som fungerar ganska bra, då trenden fortsätter växa.
7. REFERENSER