Följande sektion är uppdelad för att besvara studiens frågeställning. Författaren delger även reflektioner över de metoder som används i studien och ger förslag på vidare forskning inom ämnet.
7.1 Vad har bibliotekarierna i de befintliga bokcirklarna för syn på
biblioterapi?
Utifrån de tre identifierade teman uppdelade i inställning, kunskap och risker i denna fråga drar denna studie slutsatsen att bibliotekariernas syn på biblioterapi styrs av den begränsade kunskapen kring ämnet. Trots att kännedomen av de olika biblioterapeutiska metoderna och tillvägagångssätten är förhållandevis liten är ändå intresset för ämnet påfallande stort. Bibliotekarier som arbetar med barn och endast har kännedom om applicerandet av biblioterapeutiska metoder på vuxna individer har mycket kunskap att hämta i Eva Selins (2019) forskning kring användandet av biblioterapi med sjuka barn eller John Jacobs (2017) behandling av ungdomar med
depression. Flera av bokcirklarna hade många deltagare som var pensionärer och bibliotekarierna i dessa bokcirklar bör därmed finna intresse i Rane-Szostak och Herths (1995) forskning kring lindrandet av seniorers känsla av ensamhet. Brewsters modell med den nya uppdelningen av olika överlappande former av biblioterapi ger än större öppenhet till ämnet och gör att äldre föreställningar av vad biblioterapi är kan uppfattas som mycket begränsade. Om en mer utökad kunskap om Brewsters olika typer av biblioterapi fanns hos bibliotekarierna, skulle det kunna vara troligt att deras åsikter i ämnet hade varit annorlunda.
7.2 Vilka biblioterapeutiska inslag finns i de undersökta
bokcirklarna?
Brewsters modell (sektion 3) hjälper denna studie att genom bibliotekariernas beskrivning av diskussionerna som förekommit i bokcirklarna avgöra vilka
biblioterapeutiska inslag som har varit närvarande och vilka det finns möjlighet till men som endast kan bekräftas av deltagarna själva. Om denna studie hade
inkluderat en omfattande beskrivning av deltagarnas upplevelse med deras egna ord hade de närvarande inslagen av biblioterapins teoretiska faser mer exakt kunnat pekas ut och identifierats. På grund av detta kan endast ett fåtal tydliga exempel på faserna i känslomässig biblioterapi illustreras medan däremot inslag av social biblioterapi beskrivs av alla intervjuade bibliotekarier och som därmed kan utnyttjas av de deltagare som har dessa behov och förmågan att ta till sig dess utvecklande egenskaper. Det kan därmed konstateras att det finns inslag av social biblioterapi, men att det inte går att bekräfta vilken typ av insikt denna leder till hos deltagarna. Det kan även konstateras att det finns inslag av informativ biblioterapi i
bokcirklarna A och C då bibliotekarierna beskriver att diskussionerna i dessa
bokcirklar bidrar till en djupare förståelse av det svenska språket. Slutligen bekräftas även inslag av eskapistisk biblioterapi i intervju F där bibliotekarien beskriver att chansen att kunna fly undan från vardagen är en viktig aspekt som deltagarna kan få ut av bokcirkeln.
7.3 Kan bokcirklarna ha biblioterapeutiska inslag oavsett om de
planerades respektive inte planerades för sådana syften?
Ingen av de intervjuade bibliotekarierna sa sig medvetet använda biblioterapeutiska metoder eller tankesätt vid planerandet och genomförandet av sina aktiviteter. Trots detta identifierades biblioterapeutiska inslag i samtliga bokcirklar. Denna studie drar slutsatsen att bibliotekarierna med stor framgång faktiskt använder sig av
biblioterapeutiska metoder, men konstaterar även att detta användande i stort sett kan betraktas som helt omedveten. Då den sociala biblioterapin har ett brett tillämpningsområde är möjligheterna att utnyttja dem många (Brewster, 2011, s. 217). De expertintervjuade biblioterapeuterna uttryckte även åsikten att bokcirklar på folkbibliotek kan ha en mer gynnsam effekt av biblioterapeutiska inslag om aktiviteten inte officiellt är biblioterapeutisk.
Det är inte ens säkert att man behöver kalla det biblioterapigrupp, utan bland annat har jag hört att man kallat det fördjupad läsecirkel till exempel. Sen kanske man någonstans skriver att man jobbar utifrån ett biblioterapeutiskt arbetssätt, men det är viktigt att man inte bara får
in personer som upplever att de behöver någon slags terapi, för då missar man alla dem som egentligen är intresserade av existentiella samtal och så. (Expertintervju, 2019)
Det kan alltså vara gynnande för deltagarna att inte vara medvetna om att bokcirkeln är biblioterapeutisk, men bibliotekarien kan däremot vara öppen med att hen
använder sig av biblioterapeutiska verktyg eller metoder. Skillnaden blir att en bokcirkel som benämns biblioterapeutisk kan ha avskräckande inverkan på potentiella deltagare. Utan en större kunskap om ämnet kan begreppet biblioterapi uppfattas som kliniskt och därmed exkludera de deltagare som inte känner ett medvetet behov av terapi. En bibliotekarie kan däremot delge till deltagarna att hens planering av aktiviteten främst strävar efter att fokusera på deltagarnas uppfattning av texten, då detta är en biblioterapeutisk metod som kan leda till många intressanta diskussioner och existentiella samtal. Genom att formulera aktiviteten på detta sätt blir fokusen mer inriktad på deltagarnas diskussion istället för den terapeutiska aspekten. Det som denna studie grundar detta antagande på är delvis
biblioterapeuternas åsikter nämnda ovan, men även det faktum att ämnet psykisk ohälsa i viss mån behandlas som tabubelagt. Detta visas tydligt i det faktum att de intervjuade bibliotekarierna i bokcirklarna inte var villiga att låta sina deltagare svara på enkäten om psykisk ohälsa, då de ansåg att det potentiellt kunde skada relationen mellan bibliotekarien och deltagarna.
7.4 Kan biblioterapi vara relevant för folkbibliotekens arbete med
målgruppen psykiska funktionsnedsättningar enligt
bibliotekslagen?
Studiens tidigare forskning i sektion 2.1 visar biblioterapins mångfald av
målgrupper medan saknaden av forskning gjord kring folkbibliotekens användning av biblioterapi belyser en av forskningens brister. De undersökta bokcirklarna kan inte kallas biblioterapeutiska, men det utesluter inte att det finns biblioterapeutiska inslag. I expertintervjun uttrycker biblioterapeuterna en väldigt positiv inställning till användandet av biblioterapi på folkbiblioteken. Att använda sig av
biblioterapeutiska tankesätt och verktyg kan vara väldigt betydelsefulla för att bibehåll god psykisk hälsa hos deltagarna. Att på ett effektivt sätt kunna välja ut litteratur som gör deltagarna inspirerade och intresserade kan vara en utmaning. Vikten av att välja rätt litteratur är en viktig del av biblioterapin, vilket det återfinns ett bra exempel på i forskningen gjord av Wootton et al (2018). Där det visade sig att placebogruppen inte erhöll långvarig positiv effekt av behandlingen, då denna grupps litteratur endast var en självhjälpslitteratur som liknade den använd av biblioterapigruppen (Wootton et al, 2018, s. 577).
Huruvida användningen av biblioterapin är relevant för folkbibliotekens mål att bättre kunna tillgodogöra målgruppen med funktionshinder påkallade av psykisk ohälsa beror till stor del på bibliotekariernas inställning till ämnet.
Biblioterapeuterna i expertintervjun påpekar att en bibliotekarie kan använda sig av biblioterapeutiska metoder i så pass stor utsträckning som hen själv känner sig bekväm med. Möjligheten att lindra psykisk ohälsa med biblioterapi i bokcirklarna är enligt Brewsters modell (sektion 3) fullkomligt genomförbara, så länge
bibliotekarien känner sig trygg i rollen att acceptera de deltagandes känslor och reaktioner. Genom att selektivt välja ut deltagarna i grupperna kan bibliotekarien
känna sig säker i sin förmåga att tillgodose deltagarnas behov. Utifrån tidigare reflektioner i avsnitt 7.1 kan slutsatsen dras att det behövs en större kunskap av den moderna definitionen av biblioterapi för att bibliotekarierna själva ska kunna bedöma huruvida biblioterapi kan vara ett lämpligt tillvägagångssätt för just deras aktivitet. Utifrån avsnitt 7.2 och 7.3 kan även konstateras att just bristen av kunskap är den ledande orsaken till att bibliotekarierna inte uttalat arbetar med
biblioterapeutiska metoder, då själva inte är medvetna om att arbetet de utför redan är biblioterapeutiskt. Även biblioterapeuterna i expertintervjun uttrycker att utbildningen i biblioterapi gav dem den teoretiska grunden till det arbete som de redan utförde. En djupare kunskap i ämnet behöver därför inte byta ut eller förändra bibliotekariernas arbetssätt, utan kan snarare bidra till att utveckla dem.
7.5 Reflektioner kring metod
Användandet av studiens metoder har uppnått tillfredsställande resultat. Trots detta har efterkloka erfarenheter och reflektioner bidragit till att bilda en uppfattning om vissa förändringar som hade varit önskvärda för att ytterligare utveckla studien. Att anpassa intervjuguiden mer utifrån uppsatsens teoretiska perspektiv hade haft en viss påverkan i urvalet av frågor och hade därmed kunnat ge ett mer färgrikt resultat som hade underlättat stora delar av studien. Även avsaknaden av intervjuer med bokcirklarnas deltagare är beklagligt, då deras perspektiv hade varit givande för illustrerandet av deltagarnas uppnående av insikt i de olika formerna av
identifierade biblioterapi. Eftersom förslaget att dela ut enkäter till deltagarna inte godtogs av bibliotekarierna drogs slutsatsen att en kontakt med deltagarna inte var möjlig. Om observationer av bokcirklarna istället hade genomförts hade däremot studien ändå haft en möjlighet att erhålla delar av deltagarnas tankar och
reflektioner, vilket hade varit till stor nytta i studiens analys av närvaron av biblioterapeutiska inslag.
7.6 Förslag på vidare forskning
Då det tydligt framkommer hur pass försenade Sverige är i användandet och utvecklandet av biblioterapi finns det många olika intressanta användningsområden att forska om. Möjligheten att kunna skapa ett kommunalt samarbete mellan folkbibliotek och socialtjänsten är något som skulle kunna göra stor skillnad för samhället. Om en socionom och en bibliotekarie tillsammans höll i en
biblioterapigrupp finns det många möjliga ämnen att utforska och många
målgrupper att välja. En utsatt grupp som skulle kunna dra nytta av biblioterapi är barn med separerade föräldrar. Nyligen separerade föräldrar kan ofta ha svårigheter att samarbeta, vilket kan skapa oroliga situationer för både föräldrar och barn. En biblioterapeutisk lösning skulle kunna vara att placera föräldrar eller barn i grupp med individer i samma situation och tillsammans med vägledning av en
biblioterapihandledare finna lösningar på dessa problem genom litteratur och diskussion.
En annan intressant möjlighet för biblioterapi är ett samarbete mellan
högskolebibliotek och studenthälsan. Många unga vuxna som studerar på högskola tillhör de målgrupper som är mottagliga för psykisk ohälsa och ett samarbete kan
därmed underlätta för studenthälsan då terapisamtal kan följas upp genom biblioterapigrupper i högskolebibliotekets lokaler.
Sammanfattning
Syftet med denna studie var att, genom ett nedslag i en kommun, undersöka biblioterapins ställning i bokcirkelverksamhet på folkbibliotek.
För att uppnå syftet ställdes följande frågeställning upp:
1) Vad har bibliotekarierna i de befintliga bokcirklarna för syn på biblioterapi? 2) Vilka biblioterapeutiska inslag finns i de undersökta bokcirklarna?
3) Kan bokcirklarna ha biblioterapeutiska inslag oavsett om de planerades respektive inte planerades för sådana syften?
4) Kan biblioterapi vara relevant för folkbibliotekens arbete med målgruppen psykiska funktionsnedsättningar enligt bibliotekslagen?
Som metod användes sju halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer och en webbenkät. Sex av intervjuerna utfördes med bibliotekarier på folkbibliotek och en expertintervju utfördes med utbildade biblioterapeuter på ett sjukhusbibliotek. Som teori användes Elizabeth Brewsters utveckling av Caroline Shrodes tre faser identifiering, katharsis och insikt där biblioterapin delas upp i fyra överlappande typer av biblioterapi; Känslomässig biblioterapi, informativ biblioterapi, social biblioterapi och eskapistisk biblioterapi.
Resultaten visar att det finns tydliga observationer av Shrodes tre faser i en av bokcirklarna som passar in på Brewsters benämning av känslomässig biblioterapi. Resterande bokcirklar beskrivs av folkbibliotekarierna även innehålla element från social, informativ och eskapistisk biblioterapi, där är dock en tydlig identifikation av Shrodes faser mer svårhittade även om likheter finns.
Bokcirklarnas innehåll av biblioterapeutiska inslag visade sig till viss del vara oberoende av bibliotekariernas vetskap om biblioterapins termer och benämningar. Biblioterapeutiskt arbete kan tolkas ske närmast omedvetet av bibliotekarierna i bokcirklarna, vilket dock inte verkar påverka dess effektivitet.
Ytterligare kunskaper om biblioterapi bedöms vara gynnande för folkbibliotekens bokcirkelaktivitet, vilket i sin tur skulle bidra till att uppfylla målen i