I uppsatsens sista kapitel presenteras den avslutande diskussionen där studiens syfte och fråge- ställningar avhandlas utifrån det material enkätundersökningen resulterade i. Därefter kopplas utfallet till den teori och tidigare forskning som presenterades i kapitel 2. Slutligen redogörs för de generella slutsatser som är möjliga att dra samt de funderingar kring metodval och fortsatt forskning på området som den här uppsatsen gett upphov till.
5.1-DISKUSSION
En effekt av den digitala revolution som följde efter ”Sleng Teng”-rytmens genombrott på den lilla karibiska ön Jamaica i mitten på 1980-talet var att musikindustrin plötsligt inte längre var reserverad till påkostade inspelningsstudior. Den kunde på sätt och vis existera även hemma i sovrummet. En rytm kunde konstrueras var än det var möjligt att förse en elektronisk keyboard eller en trummaskin med elkraft. Likaså behövde aspirerande artister inte längre nödvändigtvis bedömas kvalificerade nog av studioägare och dylikt utan kunde använda dessa ”billigare” rytmer utan större kostnad varken för sig själv eller den digitala rytmens producent. Naturligtvis
32 fanns det dock de som menade att lättillgängligheten som den digitala revolutionen medförde innebar att musikindustrin undergrävdes. Särskilt i ljuset av att anstormningen av artister ansågs sänka begåvningsstandarden och för att den traditionella inspelningsutrustningen blev dyr att upprätthålla i jämförelse. Parallellen till digitaliseringen av hälso- och sjukvården borde därför inte vara allt för långsökt: digitala vårdtjänster har fört den krävda utrustningen för behandling av läkare och sjuksköterska till att kunna användas i ”sovrummet” och den traditionella sjuk- vården är inte längre vart patienter nödvändigtvis måste vända sig. Frågan är bara om detta innebär att hälso- och sjukvården ”undergrävs” eller görs starkare? Eller om det är möjligt att se tecken på båda delarna och utifrån dessa förhållanden förena kunskap med teknik i ansatsen att tillvarata digitaliseringens potential inom ett område som hälso- och sjukvården?
5.1.1-AVLASTNING-OCH-KOMPLETTERING
Precis som tidigare påpekat, har behovet av mer kunskap om hur digitala vårdbesök påverkar den totala primärvårdskonsumtionen växt parallellt med att antalet utförare och användare blivit allt fler. Digitalisering av hälso- och sjukvårdstjänster har som mål att avlasta och komplettera den traditionella verksamheten, men samtidigt går meningarna om dess förmåga till detta isär bland såväl allmänheten som forskarna. Ett led i den här studien har därför varit att undersöka vilken uppfattning som existerar kring de digitala vårdtjänsternas förmåga till att avlasta och komplettera hälso- och sjukvården.
Av enkätundersökningen framgick det att nästan 2/3 av samtliga respondenter antingen hade en
positiv eller ganska positiv syn på digitala vårdtjänster som ett sätt att tillhandahålla viss sorts
hälso- och sjukvård. Denna inställning utvecklades i två öppna frågor som fångade upp ett antal återkommande skäl till respondenternas syn i frågan. Vanligast förekommande var argument som handlade om att digitala vårdtjänster leder till en ökad tillgänglighet, att de praktiskt under- lättar vardagen och att de erbjuder ett effektivt sätt att behandla besvär som inte nödvändigtvis kräver ett fysiskt möte med läkare och/eller sjuksköterska. Men samtidigt uppvisades också i många fall en medvetenhet om hur lättillgängligheten riskerar att krocka med det medicinska behovet: flertalet respondenter uttryckte att en avigsida med digitala vårdtjänster är att de leder till att människor söker vård ”i onödan” och att detta medför stora kostnader för samhället. De som upprepade gånger i skälangivelserna hölls ansvariga för att hälso- och sjukvård eftersöks opåkallat var de privata aktörer som på många sätt blivit tongivande för sättet på vilket digitala vårdtjänster erbjuds. En utbredd skepsis och misstänksamhet visade sig existera till de privata digitala vårdgivarnas motiv, samtidigt som det fanns en omfattande uttalad önskan om att den offentliga sektorn själv tar ledningen och utvecklar de digitala vårdalternativen.
33 Det kan således konstateras att den här undersökningen gav uttryck för att de digitala vård- tjänsternas förmåga till att avlasta och komplettera hälso- och sjukvården till stor del hänger samman med vilka de ansvariga utvecklarna och implementerarna är, samt vilken reglering som grundar förutsättningarna för aktörernas verksamhet. Respondenterna hade på det hela taget en positiv syn på digitaliseringens potential inom området hälso- och sjukvård.
5.1.2-KOSTNADERNAS-BETYDELSE
Lipsky menade att det är nödvändigt med förbehåll i form av olika betingade och obetingade kostnader för att förhindra det gränslösa uttag av hälso- och sjukvård som skulle realiseras om den sortens tjänster erbjöds utan restriktioner. Exakt hur lättillgänglig sjukvården egentligen kan eller borde göras ankommer därav på de personliga uppoffringar och hinder av olika slag som står mellan den enskilde och dennes föresats att uppsöka hälso- och sjukvården. För att i den här studien undersöka vilken betydelse olika kostnader har för människors benägenhet att söka sjukvård efterfrågades därför vilken betydelse tid, pengar och/eller ansträngning hade för respondenternas upplevda nödvändighet att kontakta hälso- och sjukvården.
Vad som framgick i den här undersökningen var att dessa tre faktorer har olika stor betydelse beroende på hur frågan ställs. Beträffande tid, det vill säga väntetid och tid människor måste avsätta i sin vardag för att söka hälso- och sjukvård, hade frågans formulering ingen större vikt för vilket svar som angavs: frågat både ”rakt på sak” och huruvida en digital vårdtjänst skulle kunna tänkas användas för att spara tid, uppgav nästan 2/3 av samtliga respondenter att tid är en faktor med stor eller ganska stor betydelse för benägenheten att kontakta sjukvården. Detta förhållande var emellertid annorlunda vad det gällde pengar, det vill säga patientavgifter, eventuella resekostnader och förlorade arbetsintäkter. Pengar visade sig ha avsevärt större betydelse om de kunde sparas än vad de direkt uppgavs ha för villigheten att kontakta sjuk- vården: mindre än 30 procent av respondenterna uppgav att pengar hade stor eller ganska stor betydelse, medan nästan den dubbla procentenheten absolut eller troligen var villiga använda en digital vårdtjänst om det innebar att de sparade pengar. Vad det sedan angick ansträngning, det vill säga det generella praktiska besväret det innebär att uppsöka sjukvård, fanns det också en betydande skillnad i hur viktig denna faktor ansågs vara. Även om skillnaden mellan den direkt ställda frågan och kontrollfrågan var aningen mindre än gällande pengar, var de som var
absolut eller troligen villiga att använda en digital vårdtjänst om det skulle innebära en lägre
ansträngning cirka 60 procent (jämfört med de drygt 42 procent som uppgav att ansträngning hade en stor eller ganska stor betydelse för deras villighet att söka sjukvård).
34 Konstateras kunde alltså att tid är en viktig faktor för benägenheten att söka hälso- och sjukvård oavsett om det är en direkt kostnad eller något som kan sparas, medan pengar och ansträngning inte ansågs lika viktiga i direkta ordalag men där en majoritet av respondenterna ändå skulle kunna tänka sig att använda en digital vårdtjänst för sparvärdets skull.
5.1.3-UPPVISAT-SAMBAND
Även om det fanns anledning att föreställa sig att digital tillgänglighet leder till att saker som exempelvis film och musik konsumeras i större utsträckning och mer obekymrat än innan platt- formar som Netflix och Spotify fanns till hands, var samma förmodade samband mellan digitala vårdtjänster och omfattningen på önskad välfärdstillgång vad denna uppsats ytterst hade för avsikt att reda ut. Finns det, precis som Lipsky menar, ett positivt samband mellan en ökad välfärdstillgänglighet och en ökad efterfrågan på offentlig service?
Den här studien landade i sambandet mellan respondenternas syn på digitala vårdtjänster som ett sätt att tillhandahålla viss sorts hälso- och sjukvård och deras inställning till fler satsningar inom områden som vård, skola och omsorg var starkt. Genom att omvandla svarsfrekvensen från enkätundersökningen till numeriska värden och sedan använda en korrelationsanalys (Pearsons r) där 1 betyder ett perfekt samband och 0 betyder inget samband alls, framgick det att sambandet var r = .92 mellan de både variablerna. Sambandet prövades dessutom med hjälp av ett så kallat Chi2-test, där det erhållna p-värdet var avsevärt mindre än signifikansnivån på 5 procent. Detta innebar att det fanns ett statistiskt samband mellan inställningen till digitala vårdtjänster och fler välfärdssatsningar.
Det starka sambandet visade sig fortsatt gälla även för den indexkonstruktion som avsåg att fånga det samlade sparvärdet av tid, pengar och ansträngning, vilken prövades mot samma beroende variabel (inställning till fler välfärdssatsningar) och gav ett nästintill exakt lika starkt samband som den första korrelationsanalysen. Vidare efterforskades om det eventuellt förelåg några skillnader inom undersökningspopulationen, men inga betydande skillnader kunde finnas varken mellan män och kvinnor, mellan de som var 65+ år och de som var yngre, mellan de med högre och lägre utbildningsnivå eller mellan de som själva använt en digital vårdtjänst och de som inte gjort det. En sambandsstyrka på över r = .90 kvarstod för alla gruppindelningar. Mer än 8 av 10 respondenter trodde dessutom personligen att det absolut eller troligen förelåg ett samband mellan hur lättillgängliga välfärdstjänster är och hur många människor det är som som använder dem. Sammantaget leder dessa mätningar till att materialet från den genomförda
35 enkätundersökningen tydligt indikerar att det föreligger ett starkt samband mellan synen på digitala vårdtjänster och det utbud på välfärdstjänster som önskas.
5.2-STUDIEN-I-LJUSET-AV-TIDIGARE-FORSKNING
Tidigare svensk forskning om digitala vårdtjänsters förmåga att avlasta och komplettera hälso- och sjukvården har varit motsägelsefull: undersökningen som gjordes i Jönköping fann att 9 av 10 nätvårdsanvändare inte haft andra vårdkontakter varken före eller efter den digitala läkar- kontakten,60 medan undersökningen från Skåne konstaterade att nätvårdsanvändare i större utsträckning än andra kontaktade den traditionella primärvården och dessutom gör minst lika många besök på akutmottagningar.61 Den här undersökningen gör inga anspråk på att ansluta sig till det ena eller andra resultatet, men vad den däremot kan tillföra till dessa rön är att den oro som primärvårdsläkarna uttryckte över att digitala vårdbesök riskerar att leda till att hälso- och sjukvårdssystemet överutnyttjas är befogad.62 Det finns enligt den här undersökningen ett positivt samband mellan ökad tillgänglighet i form av digitala vårdtjänster och en ökad efter- frågan inte enbart på hälso- och sjukvård utan på välfärdsservice överlag. Detta samband gäller dessutom oavsett samhällsklass: korrelationen var i stort sett lika stark för män som kvinnor, för gamla som unga, för högre som lägre utbildningsnivåer och för de som själva använt digitala vårdtjänster som de vilka inte gjort det.
Vad som sedan ytterligare kan adderas till dessa rön är att den här undersökningens öppna svarsalternativ visade på att det finns en allmän utbredd önskan om att den offentliga sektorn övertar ledningspositionen i utvecklingen och tillhandahållandet av digitala vårdtjänster. Det tämligen låga förtroendet för den digitala besöksformen som en tidigare undersökning noterat,63 verkar i ljuset av den här studien kunna bero på att flertalet av de tongivande aktörerna är privata och har vinstintressen. Att ”locka” människor till att uppsöka hälso- och sjukvård är en strategi som flertalet respondenter verbalt motsatte sig i de öppna svarsalternativen, och sannolikt varför den offentliga sektorn ofta framhölls som en mer pålitlig och passande aktör för att framställa och implementera digitala vårdtjänster.
60 Gabrielsson-Järhult, Felicia; Areskoug-Josefsson, Kristina & Kammerlind, Peter. Digitala vårdmöten med
läkare: rapport av kvantitativ och kvalitativ studie. Jönköpings universitet, 2019, s. 14
61 Ellegård, Lina Maria & Kjellsson, Gustav. Nätvårdsanvändare i Skåne kontaktade oftare vårdcentral:
Användare av digitala vårdtjänster kontaktade fysiska vårdcentraler oftare än andra och gjorde inte färre akutbesök. Läkartidningen, Vol. 116, 2019, s. 3-4
62 Vårdanalys. Tre perspektiv på digitala vårdbesök: befolkningens, patienternas och vårdpersonalens
uppfattningar. Rapport 2020:1, s. 106
36 Vidare måste det lyftas att föregående studier skiljer avsevärt vad beträffar antalet invånare som personligen använt digitala vårdtjänster. Tidigare undersökningar har siffror som gör gällande att det handlar om någonstans mellan 3 och 10 procent,64 medan de respondenter som i den här studien uppgett att de använt digitala vårdtjänster uppgick till hela 35 procent (vilket belyser den skeva representativiteten och därmed också generaliseringssvårigheterna). Något som det däremot råder konsensus kring mellan den här och en tidigare studie är att den digitala besöks- formen är uppskattad. Möjligheten att själv välja tid och plats, det snabba förfarandet och den höga tillgängligheten har tidigare pekats ut som styrkor med digital sjukvård.65 Dessa styrkor framhävdes i olika ordalag även av respondenterna i den här undersökningen.
5.3-SLUTSATSER
Undersökningspopulationens representativa skevhet gör det inte möjligt att generalisera den här studiens resultat till att säga något om allmänheten utan är mer eller mindre enbart talande för den sammansättning människor som ingick i det erhållna urvalet. Utifrån denna grupp individer är det emellertid möjligt att konstatera att det föreligger skäl att vänta sig att digitalisering av hälso- och sjukvårdstjänster leder till ett större välfärdsbehov. Undersökningen har visat att den samling svenska medborgare som deltog i studien hade en övervägande positiv inställning till digitala vårdtjänster som ett sätt att tillhandahålla viss hälso- och sjukvård, samt att de digitala vårdalternativens avlastande och kompletterande förmåga uttrycktes sammanhänga med vilka de ansvariga aktörerna är och vilken reglering som råder för verksamhetsområdet.
Vidare framgick det att tidsmässiga aspekter var en viktig faktor för respondenternas villighet att kontakta hälso- och sjukvården, medan aspekter som rör pengar och personlig ansträngning inte omedelbart framhölls som lika viktiga men däremot hade ett sparvärde som fick merparten att kunna tänka sig använda en digital vårdtjänst istället för en traditionell vårdinrättning. Sambandet mellan respondenternas syn på digitala vårdtjänster och fler satsningar inom olika välfärdsområden var starkt och visade sig dessutom gälla även för olika gruppindelningar. Över 80 procent av den tillfrågade populationen trodde också själva att det fanns ett samband mellan hur lättillgängliga välfärdstjänster görs och frekvensen med vilken de används.
64 Vårdanalys. Tre perspektiv på digitala vårdbesök: befolkningens, patienternas och vårdpersonalens
uppfattningar. Rapport 2020:1, s. 24
65 Gabrielsson-Järhult, Felicia; Areskoug-Josefsson, Kristina & Kammerlind, Peter. Digitala vårdmöten med
37 Den invändning som vore möjlig att göra mot Lipskys teori om att ökad välfärdstillgänglighet leder till ett ökat välfärdsbehov, som skulle kunna vara att resonemanget inte är översättbart till ett digitalt sammanhang, får enligt den här studiens resultat alltså avfärdas: utbudet av digitala välfärdstjänster i form av bland annat mobilapplikationer som möjliggör distanskonsultation med hälso- och sjukvården är minst lika inbjudande till konsumtion som Lipsky menade att den tidens motsvarande satsningar var.
Om Sverige ska lyckas med föresatsen att vara bäst i världen på att nyttja möjligheterna med digitalisering och e-hälsa till år 2025, vilket regeringen och SKR har som mål,66 ser det ut som att ett par viktiga led i detta kommer att vara: 1) undanröja de hinder som som finns för att nyttja digitaliseringens skal- och nätverkseffekter.67 2) se till att liknande förutsättningar råder för alla patientgrupper att tillgodogöra sig digitaliseringens möjligheter.68 3) arbeta jämsides med de ledande innovativa aktörerna för att styra utvecklingen i önskvärd riktning.69 4) insamla mer kunskap om hur digitala vårdbesök påverkar den totala vårdkonsumtionen.70 Huruvida arbetet med saker som dessa kommer att vara tillräckligt för att uppnå de effektiviseringar som är nödvändiga för att välfärdsstandarden ska kunna bibehållas får framtiden utvisa. Kanske är det inte förrän den fjärde industriella revolutionens prognostiserade ”superintelligenta” och ”rumsupplösande” produktionsfördelar (se avsnitt 2.1.1) realiseras som digitaliseringens fulla potential uppnås?
Den här studien tyder på att det finns en stor efterfrågan på utökade möjligheter till att nyttja välfärdstjänster bland ”digitalt mogna” invånare, varför det finns skäl att föreställa sig att denna del av befolkningen är positiv till såväl visionen om att Sverige blir världsledande inom digitalisering som att den politiska makten vidtar nödvändiga åtgärder för att detta sker med hänsyn till offentliga värden. Vidare har den här studien identifierat vad som upplevs vara tecken på att digitala vårdtjänster medför att hälso- och sjukvårdssystemet både undergrävs och förstärks; ett led i den kunskapsinsamling som tillsammans med teknikutvecklingen bådar för att digitaliserings potential växer med dess användarenlighet.
66 Socialdepartementet. Vision e-hälsa 2025: gemensamma utgångspunkter för digitalisering i socialtjänst och
hälso- och sjukvård. 2016, s. 5
67 Blix, Mårten & Levay, Charlotta. Operation digitalisering – en ESO-rapport om hälso- och sjukvården.
Regeringskansliet, 2018:6, s. 21
68 Blix, Mårten & Levay, Charlotta. Operation digitalisering – en ESO-rapport om hälso- och sjukvården.
Regeringskansliet, 2018:6, s. 15
69 Minsoo, Jung. Digital health care and the fourth industrial revolution. The Health Care Manager. Vol. 38 (3),
2019, s. 256
70 Vårdanalys. Tre perspektiv på digitala vårdbesök: befolkningens, patienternas och vårdpersonalens
38 5.4-METODVAL-OCH-FORSKNINGSFRÅGOR
I backspegeln känns enkätundersökning som metodval fortfarande rätt; intervjuer eller andra förfaringssätt hade inneburit en vägbana mot en annan målpunkt än vilken den här uppsatsen avsåg nå fram till. Men med det konstaterat, hade själva ”körsättet” ändå sina uppenbara brister: utöver problemet med att enkätundersökningar i sig medför att det saknas kontroll över svars- situationen,71 innebar det icke slumpmässiga urvalet att generalisering omöjliggjordes och att ett skevt urval erhölls. Som tidigare påpekat, fanns det en överrepresentation av högutbildade kvinnor inom ett visst åldersspann. Dessutom innebar det webbaserade distribueringssättet att samtliga respondenter var ”digitalt mogna”. Även om det i det här fallet fanns svårigheter med att gå annorlunda tillväga, hade en liknande studie definitivt att vinna på att göra ett obundet slumpmässigt urval och att även inkludera den grupp av befolkningen som inte redan tillgodo- gjort sig förutsättningarna för att vara digitalt aktiva. Likaså hade validiteten kunnat stärkas om enkätens konstruktion och frågeformuleringar varit mer sakkunnigt utformade.72
Mer tyngd åt det här specifika studieområdet hade således kunnat komma av en mer grundlig och inkluderade procedur sett till själva enkättekniken. Mot bakgrund av den senaste tidens stora digitala uppsving till följd av den fysiska distansering som blivit nödvändig med anledning av rådande Corona-situation, vore det också synnerligen intressant att undersöka hur de digitala vårdgivarna stått sig under det ökade besökstrycket. Nätläkartjänsten Kry har till exempel registrerat en 70-procentig ökning i läkarbesök från en månad till en annan.73 Vidare skulle det vara angeläget att utforska hur den offentliga sektorns digitala rustning inom hälso- och sjuk- vården fortskrider både med hänsyn till den fysiska distanseringen och den utbredda önskan om fler offentliga digitala vårdtjänster som framkommit av den här studien.
71 Esaiasson, Peter et al. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: