Innan den vidare diskussionen om resultatet kommer en kortare sammanfattning utifrån de etiska teorierna i syfte att bredda förståelsen av hur etiken kan komma till uttryck utifrån olika
synvinklar. De etiska värden som tillhör det handlingsetiska teorierna fanns i båda de etiska systemen. Inom förvaltningsetiken handlade det främst om regeletiska handlingsetik, så som rättssäkerhet, jämlikhet, folkmakt med olika idéer om förvaltningsstyret. Den hippokratiska eden bedöms vara tydligt handlingsetiskt, likaså Gregorys ed. Vidare uttryckte man även värdet av anti-paternalism som en form av riktlinje för handlandet. Riktar man in sig på de
konsekvensetiska teorierna återfanns dessa likaså i båda systemen. De konsekvenserna som eftersträvades var inom förvaltningsetiken förtroende, jämlikhet och i en möjlig tolkning folkmakt. Professionsetiska diskussioner utifrån konsekvensetiskt resonemang handlade främst om delar av hippokratiska eden som kan tolkas i konsekvensetisk mening, så som värdet av att handla i syfte att minska lidande. De dygdetiska ståndpunkterna var inte lika vanligt
förekommande som de andra två men det fanns ett mindre antal aktörer som argumenterade för vilka kvalitéer som professionen och förvaltningen har att främja, samt vilka de inte bör främja.
Frågeställningen för undersökning har besvarats med utpekandet av de förekommande värdena inom ramen för de två etiska systemen och kompletterandet av gränsetiken som ytterligare ett system. Och vidare så har syftet att söka reda på hur etiken används inom
förvaltningen också kunnat påvisas genom svaret på frågeställningen givits. Däremot finns det ett väsentligt problem i analysen att ta ställning till, vilket är att det undersökta materialet utgör en diskussion om vad förvaltningen bör göra. Det vill säga undersökning har utförts på en
diskussion som inte diskuterar vilka etiska värden och system som existerar inom förvaltningen, utan det är snarare en debatt om vilka värden som bör vara gällande inom förvaltningen.
Eftersom syftet var att undersöka existerande etiska värden och system måste en diskussion föras om vilka av värdena resultatet påvisade som kan anses vara närvarande i nuvarande förvaltning.
I min mening finns det ett antal saker som minskar denna problematik. Den första
anledningen har att göra med de tidigare diskussionerna som förts om hur policyprocessen kan betraktas. Betraktelsesättet att en policy oftast inte befinner sig endast på ett visst policystadie, så som implementering, innebär att det vore omöjligt att endast studera ett område som helt och hållet befinner sig inom utflödet. Så som observerats existerar även tämligen långtgående
palliativ vård som angränsar till dödshjälpen, det vill säga dödshjälpsfrågan är inte endast i stadiet
33
av formulerande. Detta innebär förvisso inte någon lösning men visar däremot att renodlade utflödesstudier bär med sig en viss inneboende problematik. För det andra gjordes ett medvetet val mellan att antingen studera en fråga som troligen inte genererar några intressanta resultat eller en fråga som inte enbart ger uttryck för värden existerande inom förvaltningen. En lösning på detta skulle varit att bygga materialet på intervjuer med personer verksamma inom förvaltningen om vilka värden de ser som existerande i förvaltningen alternativt undersöka värdegrunder skrivna och använda i förvaltningen. Intervjuer valdes bort både av tidsmässiga skäl och att det underlaget skulle bli mindre än den större bredd på olika aktörer som kunde analyseras genom nuvarande material. En analys av värdegrunder skulle absolut ha gett ett tydligt besked om vilka explicita värden som återfinns inom förvaltningen men skulle tyvärr inte säga oss något om vilka värden som kommer till uttryck i realiteten. Slutligen utgör de studerade aktörerna förvaltningen genom att vara individer som bygger upp denna, vilket innebär att de värden som de bär på och uttrycker i debatten är sådana värden som faktiskt finns inom förvaltningen.
Trots ovanstående diskussion om att resultatet inte bär på särskilt stor problematik rörande huruvida resultatet verkligen återger värden i förvaltningen, ser jag det som fruktbart att kort diskutera kring vilka värden man utifrån resultatet kan se som faktiskt gällande idag. Jag menar att utifrån det faktum att dödshjälp inte är tillåtet idag kan vi säga något om vilka värden som värderats. Viktigt att betona här är att jag inte menar att det skulle vara en medveten process hos aktörerna att värdera de värden som används i argument mot dödshjälp. Däremot menar jag att vi kan hävda att motståndarvärdena har en framskjuten position gentemot de värden som används av förespråkare för dödshjälp.
Vad angreppssättet att utläsa existerande värden utifrån rådande förutsättningar för det första kan säga oss är att den hippokratiska eden tycks vara rådande inom professionsetiken. Eden består som sagt av alltid trösta, ofta lindra, ibland bota och aldrig skada. Ingen aktör
argumenterade explicit emot värdena som sådana och utifrån att motståndare till dödshjälp
uttryckte dödshjälp vara kraftigt i strid mot dessa värden och framför allt i strid med regeln aldrig skada kan slutsatsen att eden är rådande i förvaltningen dras. För det andra rådde det ganska stor enighet kring de andra värdenas relevans dock med en skillnad i vilken utsträckning man ansåg att värdena skulle efterföljas. Dessutom skiljde sig även förståelsen av olika värden åt, där människovärdet är det tydligaste exemplet.
34
Ett värde som det däremot rådde delade meningar om var förvaltningsstyret. Diskussionen rörde i vilken utsträckning endast folkopinionen kunde utgöra grund för att införa dödshjälp och huruvida läkarnas röst var väsentliga eller inte. I och för sig är denna diskussion inte i vardaglig mening en etisk diskussion men eftersom det tydligt handlar om vad som ska vägleda
förvaltningens handling är det att betrakta som en etisk diskussion utifrån min definition av etik.
Med det klarlagt kan det konstateras att eftersom dödshjälp inte är tillåtet i dagsläget utgör folkmakten inte det enda värdet för vägledande och vidare har läkarnas röst betydelse i frågan.
Sammanfattningsvis är merparten av värdena som analyserades att betrakta som sådana som också kan anses vara rådande inom förvaltningen trots att undersökning i viss förståelse inte studerade ett fall inom utflödet.
Tillsammans med slutsatsen att det råder delade meningar om vilka värden som bör vara gällande inom de etiska systemen och att dessa värden tillhör olika etiska teorier ställer det en följdfråga om vad detta resultat innebär. För det första visar det att det inte finns en enhetlig etisk teoretisk idé för förvaltningen som stort. Ett resultat som på inget sätt är nytt då Lundquist trycker på just förvaltningsetikens oenhetlighet, både vad gäller etiskt värden och var förvaltningsetiken står skrivet (Lundquist, 1998, s. 65ff, 59ff). Detta leder till en normativ fråga om det bör vara som så att det förvaltningsetiska systemet består av flertalet, ibland motstridiga etiska teorier, något som jag inte riktigt har utrymme att diskutera här. För det andra innebär resultatet att idén om den neutrala staten väcks. En neutral stat ska inte favorisera olika former av etiska teorier, då de ingår i vad man brukar kalla livsåskådningar. Genom att hänvisa till flertalet olika etiska system i förvaltningen kan man antingen säga att staten bryter mot neutralitetsprincipen eller tvärtom står upp för neutralitetsprincipen genom att inte favorisera utan att låta alla system komma till uttryck.
Utöver ovanstående resonemang återfinns ytterligare ett resultat av denna studie och det resultat som troligen är av största statsvetenskapligt intresse. Resultatet är att utöver
förvaltningsetikens bredd och oenhetlighet har även professionsetiken visat sig vara vida bred.
Professionens etik framstod utifrån analysen både bestå av flertalet olika etiska teorier och vara inom dessa teorier skild. Vidare resulterade inte professionens etiska ställningstaganden i samma ståndpunkt vad gällde dödshjälpen, vilket innebär att professionsetikens innehåll får inverkan på politiskt ställningstagande. Av detta kan vi dra slutsatsen att förståelsen av professionen som en enhetlig grupp bör ifrågasättas. Inte bara dess etiska värden och teorier ser olika ut, utan
35
professionens agerande blir annorlunda på grund av de olika etiska värdena och teorierna. Vi ska dock komma ihåg att detta var ett resultat vi delvis redan hade i inledningen då jag diskuterade professionsetiken utifrån studier av professionsetik, vilka dock inte är av statsvetenskaplig natur.
Resultat handlar om att i en statsvetenskaplig relevant diskussion framstår professionen inte som en enhetlig grupp och framför allt att professionens delning visats få politiska implikationer.
Några potentiella förklaringsmodeller till detta kan höra samman med den av Lundquist diskuterade uppdelningen av etiska system som närvarar hos individer. Jag nämnde i inledningen att jag inte kommer diskutera de andra två, grupp- och egenetik, och det kan antas att det är någon av dessa som får betydelse för att professionsetiken skiljer sig åt. Här finns det dock en viktig skillnad att notera. Lundquist diskuterar hur de olika etiska systemen kan påverka den individuella tjänstepersonen i sitt yrke. Jag menar att ja detta stämmer, men dessutom får de olika etiska systemen inverkan på hur vi kan förstå de andra systemen. Vi bör alltså kunna se en
växelverkan mellan systemen. Exempelvis ser jag det som troligt att individuella tjänstepersoner kan genomgå en process av att ändra professionsetiken så att den stämmer mer överens med sin egenetik, eller tvärtom.
Till ovanstående ska tilläggas att min operationalisering av professionsetiken har stor betydelse för detta resultat. Jag tillät genom min öppna definition av professionsetiken, alltså att aktörer tillhörande professionen hänvisar till denna, det resultat som framgick. Däremot ser jag det inte som ett ifrågasättande av det resultat som framgick utan en fördel att låta det empiriska materialet tala för sig självt. Ytterligare en metodologisk förklaring jag kan se som rimlig
återfinns i hur professionen studerats. Jag har studerat enskilda aktörer, vissa uttalanden har gjorts som grupp, och sedan placerat in dessa åsikter i ett övergripande system trots att de inte är
förenliga. Det vill säga att metodologiskt har en studie av en grupps idéer analyserats genom individers åsikter. Ovidkommande invändningar mot de metodologiska valen visar resultatet att läkarprofessionen inte utan svårighet kan behandlas eller studeras som en enhetlig grupp.
En fråga som känns rimlig att ställa i detta stadie är hur detta resultat förhåller sig till den tidigare forskning rörande etiska värden och system inom förvaltningen, det vill säga hur ser denna studies bidrag till resterande forskning ut. Ingången till denna studie var att det saknades explicita nutida studier på de olika etiska värdena och systemen inom svensk statsvetenskaplig forskning. Genom att resultatet visar på vilka etiska värden och system som kommer till uttryck återfinns ett första bidrag i det resultatet. För det andra kan det noteras att värdena som
36
diskuterats är av liknande art som de värden Lundquist diskuterar. Både folkmakt och rättssäkerhet var värden som tydligt framkom. Därtill framkom den offentliga etiken genom värden så som jämlikhet, självbestämmanderätten och respekten för människovärdet. I viss mån är Lundquist definition av vad som menas med offentlig etik inte särskilt explicit utan handlar om en pågående process av att diskutera fram denne. Tolkas kategorin i sådana termer uttrycks den definitivt i och med att debatten om dödshjälp förs utifrån frågan huruvida det är etiskt rätt för förvaltningen att ge dödshjälp. Relaterat till Svara och Brunet (2005) framkom jämlikhet som ett värde så som de argumenterat att det borde. Och vidare kan vi också se att de värden som
framkommit i denna undersökning kan placeras in under de olika subgrupper av public values som Beck Jörgensen och Bozeman identifierat (2007, s. 361–363). Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att inga storartade nydanande upptäckter har gjorts i och med denna undersökning.
Däremot har undersökningen bidragit till en vidare förstärkning av vilka värden som empiriskt återfinns i förvaltningen och även gett en nutida kartläggning av dessa värden.
Slutligen bör frågan ställas om detta är ett resultat som säger någonting utöver
dödshjälpsfallet. Kan det resultat som givits här appliceras till andra förvaltningsområdet? Det vill säga kan vi säga att eftersom det inom förvaltningsdiskussionen om dödshjälp förekommer hänvisande och bruk av etiska värden så förekommer det också inom hela den svenska, eller också andra länders, förvaltningen.
I min mening är svaret tämligen negativt men det är också på grund av min generella skepsis till generaliseringsbarheten i de flesta undersökningar, vilket ska betonas i mina ögon inte ses som något negativt. Att det saknas möjlighet till större generaliseringar är helt okej, vi har fortfarande sagt något intressant om en särskild fråga och även bidraget till att förstå de metoder och teorier som använts. Med en lite mindre skeptisk inställning kan vi se på generaliseringen så som att vårt svar ger en indikation på vad vi kan förvänta oss. Vi kan alltså istället för att säga det kommer bli så här, säga att det är troligt att vi kommer återfinna etiska värderingar inom
förvaltningsdiskussioner och då framför allt rörande frågor med en stark profession och etiskt tunga ämnen. Sedan är det en vidare fråga om samma etiska värden kommer till uttryck oavsett policyområde. Jag skulle nog gå på Lundquists linje som är att de abstrakta värdena troligen uttrycks men att de konkretiseras i olika utformning.
Utöver vad denna undersökning bidrar till i att kunna förstå andra situationer bör vi också ställa frågan om vad denna undersökning bidrar till i den allmänna förståelsen av hur
37
förvaltningen fungerar. I inledande kapitel noterade jag kort att dödshjälpsdebatten befinner sig inom policyformuleringsstadiet och att det i denna process är aktörer från förvaltningen och de politiska rösterna som är närvarande i diskussionerna. Vi har sett att det både inom
professionsetiken och förvaltningsetiken råder diskussion om professionens roll. Läkarnas rätt att vara delaktiga i diskussionen och dessutom deras rätt att ha någon bestämmanderätt är ifrågasatt.
Relaterar man detta till tidigare forskning rörande förvaltning berör frågan den klassiska
diskussionen om förvaltningsstyrningsidealet; bör professionen vara delaktig eller ska de endast implementera vad den politiska processen beslutat. Ur en legalbyråkratisk torde de syner om att förvaltningen inte ska vara delaktiga eller åtminstone inte ha någon form av utslagsröst ses som rätt etiska synsätt. Utifrån professionsmodell vore detta däremot fel väg att gå. Jag vill återigen betona att vara delaktig i formulerandet och delaktig i implementering som två skilda saker. Det denna undersökning visar är att det råder delade meningar om hur delaktiga professionen får vara i formulerandet både inom ramen för professionsetiken och förvaltningsetiken. Inget entydigt resultat har framkommit gällnade hur professionen bör agera i implementering.
I Lundquists mening bör professionen, och tjänstepersoner i allmänhet, vara delaktiga i att bedöma om det som förvaltningen gör är etiskt korrekt, tjänstepersonerna ska vara demokratins väktare. Om tjänstepersonerna bedömer något ligga i allmänintresset bör tjänstepersonerna agera i enlighet med intresset (1998, s. 270–271). Lundquists diskussion rör kanske främst
implementeringsfasen, det vill säga att ett beslut om vad förvaltningen ska göra redan har fattats.
Trots dödshjälpsdebattens placerande i formuleringsstadiet vill jag hävda att vi kan tolka
professionens delaktighet i debatten som ett uttryck för Lundquists krav på tjänstepersonerna att agera om de uppfattar någonting som etiskt fel. Huruvida man vill tolka detta väktande av demokratin av tjänstepersonerna som något gott eller inte utgör en större normativ diskussion än vad jag har utrymme för här. Det kan dock sägas att resultatet visar på att om man delar
Lundquists åsikt, så som jag gör, kan man vara nöjd med hur tjänstepersonerna sköter sitt jobb.
38
Referenslista
Ahlbäck Öberg, Shirin, Thomas Bull, Ulva Hasselberg & Niklas Stenlås (2016). Professions under siege, Statsvetenskaplig tidskrift, 118(1).
Beauchamp, L. Tom & James F. Childress (2013). Principles of Biomedical Ethics, 7. ed. New York: Oxford University Press.
Beck Jörgensen, Torben & Bozeman, Barry. (2007). Public Values - An Inventory, Administration &Society, 39(3). s. 354–381.
Bexell, Göran & Grenholm, Carl-Henric (1997). Teologisk etik - en introduktion, Stockholm:
Verbum.
Blomqvist, Paula, Mio Fredriksson & Ulrika Winblad (2012). Conflict and compliance in Swedish Health Care Governance: Soft Law in the ”Shadow of Hierarchy”, Scandinacian Political Studies, 35(1). s. 48–70.
Brunet, R. James & Svara, James H (2005). Social Equity Is a Pillar of Public Administration.
Jorunal of Public Affairs Education, 11(3). s. 253–258.
Christoffersen, Svein Age (red.) (2011). Professionsetik. 2:a uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Esaiasson, Peter, Mikael Gilljan, Henrik Oscarsson & Lena Wängnerud (2012). Metodpraktikan - konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4:e uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Frederickson, H George & Ghere, K Richard (red.) (2005). Ethics in Public Management. ORT:
M. E. Sharpe.
Frederickson, H George (red.) (1993). Ethics in Public Administration. ORT: Taylor and Francis.
39
Hall, Patrik & Stubbergaard, Ylva (red.), Demokrati och makt - vänbok till Lennart Lundquist.
2008. Lund: Media-tryck.
Hedin, Ulla-Carin, Sven-Axel Månsson & Ronny Tikkanen (2008). När manmåste säga ifrån:
om kritik och whistleblowing i offentliga organisationer. Stockholm: Natur och Kultur.
Kant, Immanuel (ÅRTAL). TITEL, ORT: Förlag.
Knill, Christoph & Tosun, Jale (2012). Public policy - A new introduction. New York: palgrave macmillan.
Lind, Anna-Sara & Namli, Elena (red.) (2017). Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige.
Lund: Studentlitteratur.
Lindblad, Anna (2013). End-of-life Decisions: Studies of Attitudes and Reasoning. Stockholm:
Karolinska Institutet.
Lundquist, Lennart (1998). Demokratins väktare, Lund: Studentlitteratur.
Lundquist, Lennart (2001). Medborgardemokratin och eliterna, Lund: Studentlitteratur.
Lundquist, Lennart (2008). Den politiska demokratin, ekonomismen och förvaltningsetiken. Ingår i: Etik i medborgarnas tjänst - en antologi om förvaltningsetik. Stockholm: VERVA, s. 27–43.
Lundquist, Lennart (2011). Slutet på yttrandefriheten (och demokratin?), Lund: Studentlitteratur.
Läkaresällskapet (2017) Etik. http://www.sls.se/etik/ [hämtad 2017-11-15].
Marcusson, Lena (2017). Det offentliga uppdraget och de mänskliga rättigheterna. Ingår i: Lind, Lind, Anna-Sara & Namli, Elena (red.). Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige. Lund:
Studentlitteratur, s. 23–36.
40
Nilsson, Annika (2017). Mänskliga rättigheter i kommunal kontext. Ingår i: Lind, Anna-Sara &
Namli, Elena (red.). Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige. Lund: Studentlitteratur. s.
117–148.
Rothstein, Bo (2003). Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS förlag.
Rothstein, Bo (2010). Vad bör staten göra? 3:e upplagan. Stockholm: SNS Förlag.
SMER (2017). Dödshjälp - En kunskapssammanställning (Staten medicinsk-etiska råd Rapport 2017:2). Stockholm: Staten medicinsk-etiska råd.
Sumner, L.W. (2012). Dödshjälp - Etiska och juridiska aspekter. Finland: Fri tanke förlag.
SOU 1997:28 I demokratins tjänst - Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. Stockholm:
Fritzes.
SOU 2017:56. Jakten på den perfekta ersättningsmodellen - Vad händer med medarbetarnas handlingsutrymme. Stockholm: Tillitsdelegationen.
Teorell, Jan & Svensson, Torsten (2013). Att fråga och svara. Malmö: Liber AB.
Thompson, Dennis (1987). Political Ethics and Public Office. Cambridge: Harvard University Press.
Wockelberg, Helena (2008). Etik som politik, fler frågor än svar? Ingår i: Etik i medborgarnas tjänst. Stockholm: VERVA. s. 98–109
Wockelberg, Helena (2013). Why ”multi-level” and ”governance” are concepts of relevance for our understanding of Member State implementation of EU law. In Reichel, Jane & Anna-Sara
41
Lind (eds) Administrative Law beyond the State (preliminary title). Stockholm: Liber/Leiden, NL:
Brill Academic Publisher.
Materialkällor
Bergström, Staffan & Pete Reagan. (2017). ”Dödshjälp är inget sluttande plan”. 20 mars.
https://www.svd.se/dodshjalp-ar-inget-sluttande-plan/i/senaste/om/debatt [hämtad 2017-11-28].
Bergström, Staffan, Johan Cullberg, Gösta Gahrton, Kerstin Hagenfeldt, Göran Hermerén, Anna Lindbland, Niels Lynøe, Barbro Westerholm & Roger Willén. (2016). Utred självvalt livsslut.
Läkartidningen.se. 23 augusti. http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2016/08/Utred-sjalvvalt-livsslut/ [hämtad 2017-11-27].
Kommentarsfältet: Norlén, Maria. (2016). Inte en uppgift för läkaren! 23 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Jersild, P. C. (2016). Läkarens uppgift. 24 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Román, Sven. (2016). P C Jersild, det är visst ett sluttande plan! 25 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Davidsson, Lennart. (2016). Samvetsklausul. 25 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Norlén, Maria. (2016). Mycket bra Sven Román. 25 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Eckerdal, Gunnar. (2016). Suicidtabletter finns inte i Sverige. 25 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Norlén, Maria. (2016). Varför Läkaren? 29 augusti. [hämtad 2017-11-27].
Admasie, Johannes. (2016). En uppgift för mer lämpade institutioner. 6 september. [hämtad 2017-11-27].
Bergström, Staffan, Johan Cullberg, Gösta Gahrton, Kerstin Hagenfeldt, Göran Hermerén, Anna Lindbland, Niels Lynøe, Barbro Westerholm & Roger Willén. (2016). Tack för ris och ros.
15 september. [hämtad 2017-11-27].
Román, Sven. (2016). Tack för ertklargörande, jag känner dock fortfarande en stark oro. 15
Román, Sven. (2016). Tack för ertklargörande, jag känner dock fortfarande en stark oro. 15