Denna uppsats har haft som syfte att bidra till förståelsen kring yngre personers avtagande
intresse för ett aktivt medlemskap inom fackföreningsrörelsen, där ett aktivt medlemskap
karaktäriserats av att åta sig ett förtroendeuppdrag inom fackföreningen. Fokus för studien har varit att utifrån en kvantitativ ansats undersöka generationstillhörighet som delförklaring till varför yngre personers aktiva engagemang i fackföreningslivet avtar.
Uppsatsens vägledande frågeställning har varit ”Kan yngre personers avtagande intresse för
aktiva medlemskap i fackföreningsrörelsen förklaras av generationstillhörighet?”. För att
kunna svara på detta har ett flertal sambandsanalyser gjorts där två kontrollvariabler har tillförts analysen: anställningsomfattning och utbildningsnivå. Utifrån tidigare forskning framstår det som att yngre generationer av i dag har utvecklat andra värderingar än de tidigare, vilka fått till följd att yngre inte i samma utsträckning väljer att ansluta sig till kollektiva sammanslutningar – må det vara fackliga, politiska eller andra former av
föreningar62. Denna studie hittar stöd för att generationstillhörighet har en självständig effekt på sannolikheten för att vara aktiv inom en fackförening utöver anställningsomfattning och utbildningsnivå, där det i synnerhet är att tillhöra generation millennials som innebär en negativ effekt på sannolikheten för att vara en aktiv medlem. Detta medför att undertecknad utifrån de teoretiska resonemangen drar slutsatsen att detta skulle kunna tänkas bero på värderingsskiften.
62 Berglund & Esser, 2014, s. 52f; Blomdahl, Elofsson, Åkesson & Lengheden, 2014, s. 25; Inglehart, 2008, s.
34
Vidare belyser tidigare forskning den förändrade anställningsomfattningen som en förklaring till ett minskat intresse för att bli en aktiv medlem i fackföreningar eftersom heltidsarbete och tillsvidareanställningar inte längre är norm bland yngre63. Detta kan också delvis bekräftas i uppsatsens undersökning då den visar att sannolikheten för en heltidsarbetande att inneha ett aktivt medlemskap är större än för en person som är deltidsarbetande. På samma sätt går det också att konstatera att en eftergymnasial utbildning innebär en ökad sannolikhet för att vara aktiv i en fackförening. Det bör samtidigt utdelas en brasklapp eftersom de identifierade signifikanta samband som uppmätts inte innebär en säkerhet för signifikansen i sin helhet. Samtliga R2-värden genom analysens gång ger nämligen en fingervisning om att samtliga variabler inte nödvändigtvis på ett tillfredsställande sätt fångat upp de faktorer som ligger bakom varför man väljer att engagera sig aktivt i en fackförening. Samtidigt går åsikterna isär kring hur man på bästa sätt mäter förklaringskraft och modellers styrka när det gäller logistisk regression, vilket nämndes i uppsatsens metodologiska genomgång och gör att undertecknad väljer att uttala sig med viss försiktighet om just detta.
För att summera uppsatsen i sin helhet kan dock fastslås att den utifrån ett flertal perspektiv belyst hur yngre personers benägenhet att ansluta sig till såväl föreningslivet i stort likväl som fackföreningslivet i synnerhet drastiskt har förändrats under de närmast 90 år som passerat sedan Saltsjöbadsavtalet signerades under 30-talet. Svenska arbetstagare har gått från att stå på barrikaderna för att slåss för rättigheter som betald semester, skäliga löner och
anställningsskydd till att i dag tangera att ta mycket för givet och därmed kanske tappat den självklara kopplingen till fackföreningarna. Parallellt med detta verkar yngre värdera saker på andra sätt än de äldre som varit med och byggt upp den svenska modellen, där det i synnerhet är skillnaden mellan att värdera individualistiska framför kollektivistiska mål och meningar
35
som tycks stå för den stora skillnaden. Att yngre i allt högre grad verkar värdera de individuella angelägenheterna högre än de kollektiva riskerar att på sikt göra den svenska modellen bräcklig, eftersom fackförbunden jobbar för just kollektivets angelägenheter. I kampen mellan jagets och lagets bästa, är det enligt fackföreningarnas filosofi laget som vinner, men om nya generationens arbetstagare är övertygade om att jaget är viktigare är det därför inte konstigt att de inte söker sig till fackföreningarna över huvud taget – ännu mindre engagerar sig aktivt inom dem. Den svenska modellen bygger samtidigt på att arbetstagarna organiserar sig och jobbar aktivt för att vara en jämnvikt gentemot arbetsgivarsidan64. På sikt riskerar annars arbetsgivarna organisera sig så till den grad att de har möjlighet att ”köra över” arbetstagarsidan, och partsmodellen tappar då såväl legitimitet likväl som sitt övergripande syfte.
Att yngre har andra värderingar än äldre behöver dock i sig självt inte vara ett problem, utan är snarare mer regel än undantag och därmed ett faktum som innebär att samhällen hela tiden förändras, och att vi som lever och verkar i dessa samhällen kontinuerligt behöver följa med i utvecklingen. Enligt generationsteorin är det dessutom synnerligen svårt att försöka motverka eftersom våra värderingar samtidigt formas av vår samtid och just den tid vi själva växer upp i65. Yngre generationer av i dag har kanske inte behövt lägga sitt fokus på överlevnad och att sätta trygghet i första rummet, utan har i stället haft möjligheten att kosta på sig att prioritera andra saker och – inte minst – sätta sig själv först på många sätt66. Det må framstå som
provocerande för de generationer som tänker annorlunda, men att detta ska gå att påverka på ett mer djuplodat plan är enligt generationsteorin inte särskilt troligt. Inte heller att
arbetsmarknaden förändras och därmed också förutsättningarna för de anställningsnormer vi
64 Kjellberg, 2020, s. 86 65 Lyons, 2003, s. 87ff 66 Inglehart, 2008, s. 145f
36
har i dag går rimligen att egentligen påverka. Hela tiden automatiseras, försvinner och förändras många jobb, vilket är en naturlig konsekvens av att bland annat den tekniska utvecklingen ständigt går framåt. Däremot är det rimligt att tänka sig att fackförbunden på ett bättre sätt behöver förstå, möta och kontinuerligt anpassa sin föreningsverksamhet utifrån de arbetstagare som verkar på den svenska arbetsmarknaden just för tiden för att helt enkelt öka chanserna för aktiva medlemskap hos såväl yngre som äldre arbetstagare.
Att också som fackförbund och -förening välja att vara med i de forum (företrädelsevis digitala) där yngre generellt sett befinner sig bör hjälpa rekryteringen, eftersom det onekligen finns ett intresse för att engagera sig på olika sätt så länge plattformen är den rätta67. En bättre anpassning till de nya och yngre målgrupperna inom fackföreningslivet skulle i förlängningen också kunna underlätta partsmodellens och fackföreningsrörelsens överlevnad även i
framtiden, samtidigt som ett sådant agerande ur ett ännu bredare perspektiv också skulle kunna få effekter på demokratins fortlevnad. Vidare kan det även finnas ett syfte i att försöka hitta viktiga mentorer och förebilder som yngre generationer ser upp till, eftersom de har stor makt över ”sin” generation och därför skulle kunna påverka generationens syn på att vara en aktiv medlem68.
Sammantaget är det alltså många pusselbitar som gör att det inte längre tycks föreligga en lika stor självklarhet att anta ett aktivt medlemskap i en fackförening som det förr gjorde, och även om det ännu inte är försent att påverka situationen verkar det inte bättre än att det är hög tid att faktiskt agera. För om vi vill att den svenska modellen ska överleva behöver vi
arbetstagare som på olika sätt är aktiva – unga som gamla.
67 SOU 2020:8 s. 289f; MUCF, 2018 68 Edmunds & Turner, 2005, s. 563f
37
6.1 Uppslag för framtida forskning
En studie av detta slag har naturligtvis sina begränsningar, men skulle om inte annat kunna användas som en fingervisning om riktningen för fler och mer fördjupade studier. I fallet för denna studie drar undertecknad slutsatsen att det skulle finnas ett stort värde i att fortsätta studera yngres avtagande intresse för aktiva medlemskap inom fackföreningarna utifrån mer kvalitativa ansatser för att få en betydligt bättre bild över vilka faktiska värden som väger tyngst. Ett möjligt kvalitativt tillvägagångssätt hade kunnat vara att genom djupintervjuer undersöka generationsmässiga skillnader när det gäller värderingar av och synsätt på fackförbundens plats inom välfärden och vad som motiverar ett aktivt medlemskap och engagemang i fackföreningsrörelsen. I enkätform hade det också exempelvis varit intressant att ställa frågor som hur man värderar högre lön framför fler semesterdagar och vice versa och hur man ställer sig i frågan om att förhandla om inte bara lön utan även andra förmåner som i dag regleras i kollektivavtalen. Genom den typen av frågor hade man kunnat få en bra bild över hur de olika generationerna förhåller sig till sådant som i allra hösta grad knyter an till sådant som den svenska modellen finns till för. Samtidigt hade det också kunnat ge en bättre bild av huruvida generationerna ”lever som de lär”, och med det menat om de i förhållande till just arbetslivsrelaterade frågor de facto är så kollektivistiska kontra individualistiska som de anses vara i andra frågor. Vad som också hade varit intressant är att göra jämförelser med de övriga nordiska länder som valt att använda liknande modell som den svenska för att
undersöka likheter eftersom generationsvisa likheter och olikheter bör återfinnas även bortom landsgränserna69.
38