Syftet med studien har varit att undersöka hur mål om miljömässig hållbarhet tas i beaktning i stadsbyggnadsprocessen. Detta har gjorts genom att studera den praktiska tillämpningen av miljömässiga hållbarhetsmål i stadsbyggnadsprocessen. Frågeställningarna som vi genom denna studie avsett att besvara är följande:
● I vilka dokument beskrivs de mål om miljömässig hållbarhet som kommunerna utgår ifrån i stadsbyggnadsprocessen?
● Hur arbetar respektive kommun med målen om miljömässig hållbarhet i stadsbyggnadsprocessen?
● Vilka hinder och möjligheter finns det för att förverkliga de miljömässiga hållbarhetsmålen i stadsbyggnadsprocessen?
I intervjuerna och genom dokumentanalyserna blev det tydligt att översiktsplanen är ett viktigt styrdokument för att ange den generella inriktningen och målsättningen för kommunen gällande stadsutvecklingen. Planeringen i kommunerna tar stöd i översiktsplanen gällande markanvändningen, men vad som framgår av intervjuerna gällande arbetet med att implementera miljömässiga hållbarhetsaspekter i enskilda projekt används översiktsplanen i mycket liten utsträckning. I Linköpings kommuns och Göteborgs stads fall används fördjupade styrdokument i stor utsträckning för att finna stöd och tillvägagångssätt för implementeringen av hållbarhetsmålen. De styrdokument som används utgår ifrån den generella målsättningen och inriktningen i respektive kommuns översiktsplan, men med ett specifikt fokus och tydligare stöd vid handläggning. Norrtälje kommun använder sig främst av projektspecifika hållbarhetsprogram, där mål och genomförande är tydligt preciserat och förankrat i det specifika projektet.
På frågan hur kommunerna arbetar med de miljömässiga hållbarhetsmålen har vi sett att markanvisningar är det främsta sättet för kommunerna att arbeta med hållbarhetsmålen i stadsbyggnadsprocessen. Markanvisningar ger kommunen ett tydligt verktyg att kunna ställa krav på byggnationen och med större säkerhet kunna implementera de hållbarhetsmål som kommunen har åtagit sig. För Linköpings kommun innebär användandet av markanvisningar att de i större utsträckning kan följa upp projektet i de senare skedena och kontrollera att åtaganden efterlevs enligt avtalet.
Dialogen med byggherrarna ses också av intervjuade tjänstepersoner som en viktig del i arbetet för att stadsbyggnadsprocessen ska leva upp till de hållbarhetsmål som är uppsatta av kommunen. Att i ett tidigt skede och kontinuerligt genom hela processen föra en dialog med byggherrar om den miljömässiga hållbarheten i projektet, har framkommit som en viktig del i att uppnå en hög nivå av miljömässig hållbarhet i stadsbyggnadsprocessen. Intervjupersonen från Norrtälje kommun nämner vikten av att hitta gemensamma riktlinjer och målsättningar mellan kommunen och byggherren.
Det största hindret för att förverkliga de miljömässiga hållbarhetsmålen i stadsbyggnadsprocessen har genom intervjuerna framkommit vara ägandet av marken som
bebyggs. Samtliga intervjupersoner beskriver att när kommunen inte själva äger marken så blir deras hållbarhetsarbete kraftigt begränsat. Markanvisningar som tidigare nämnt är det främsta verktyget, men kan bara användas när kommunen äger marken. Ytterligare verktyg som intervjupersonerna beskriver som viktiga för hållbarhetsarbetet blir också svårare att implementera, till exempel grönytefaktor och ekosystemtjänster. Intervjupersonen från Norrtälje kommun anser att lagstiftningen behöver förändras för att tillåta kommuner att i större utsträckning kunna ställa krav genom detaljplanen. Då menar intervjupersonen att det går att bedriva det hållbarhetsarbete och ställa de krav som krävs för att nå upp till de klimatmål som Sverige har antagit, även om marken som planläggs inte ägs av kommunen.
Otydliga målsättningar och prioriteringar i styrdokumenten beskrivs också som ett hinder för att bedriva ett värdefullt hållbarhetsarbete. Tydliga prioriteringar mellan mål i specifika projekt ses som mycket viktigt för att implementeringen ska fungera. Detta gäller speciellt för mindre projekt, i vilka intervjupersonerna beskriver att det inte är möjligt att ta in alla aspekter. Mindre projekt kräver speciellt tydlighet i styrdokument och prioriteringar, samt koppling till området i stort.
Den stora skillnaden vi kan se mellan kommunerna i sättet de arbetar med implementering av hållbarhetsmål och vilka hinder de ser finns i kommunernas organisation och sättet de organiserar sig i hållbarhetsarbetet. Intervjupersonen från Norrtälje kommun beskriver kompetensbrist som ett hinder i deras hållbarhetsarbete i stadsbyggnadsprocessen. Det främsta sättet som kommunen arbetar och implementerar hållbarhetsmålen i stadsbyggnadsprocessen är genom projektspecifika hållbarhetsprogram i kommunens stora projekt. I programmet tas projektspecifika hållbarhetsmål och åtgärder fram och kommunen kan genom detta sätt att organisera sig i större utsträckning säkra kompetensen genom hela projektet. Linköpings kommun och Göteborgs stad använder sig istället främst av kommunövergripande styrdokument i sitt hållbarhetsarbete. Det gör att kommunerna i större utsträckning kan bedriva ett hållbarhetsarbete även i mindre projekt, till skillnad från Norrtälje kommun där projektspecifika hållbarhetsprogram används för de större projekten, men strukturen och kompetensen som intervjupersonen beskriver saknas i den mindre projekten.
Slutligen upplever vi att kommunerna har en hög ambition vad gäller miljömässig hållbarhet i den bebyggda miljön. Genom genomförda intervjuer upplever vi att de kommunala organisationerna är medvetna och vill bedriva ett ambitiöst hållbarhetsarbete. Kommunerna jobbar i stor utsträckning med att ta fram verktyg och strategier för att bemöta hållbarhetsutmaningarna och leva upp till den målsättningen. Dock möter kommunerna flertalet hinder i sin implementering av hållbarhetsmålen i stadsbyggnadsprocessen. Hindren är bland annat lagstiftningen som inte tillåter högre krav, målkonflikter inom kommunen, brist på kompetens och otydliga arbetssätt. Det vi har sett genom intervjuer och dokumentanalys är att att Norrtälje kommun tycks ha andra förutsättningar att bedriva ett hållbarhetsarbete på en hög nivå jämfört med de andra större kommunerna i studien. Det har främst märkts i skillnaden mellan kommunernas hållbarhetsarbete i mindre projekt.
Kommunen tycks genom studien ha sämre förutsättningar gällande kompetens, resurser och kommunala styrdokument.
För en vidare forskning anser vi att det skulle vara intressant att undersöka hur personer på en högre administrativ och lagstiftande nivå ser på plansystemets förutsättningar att hantera frågor om hållbarhet. Det skulle även vara intressant att djupare undersöka ett specifikt stadsbyggnadsprojekt, intervjua personer från både handläggningssidan och byggherresidan och följa hållbarhetsarbetet i processen.