I den avslutande delen i uppsatsen följer två diskussioner, varav en handlar om metoden och den andra om resultaten. Därefter presenteras slutsatserna i uppsatsen följt av behovet för framtida forskning.
Metoddiskussion
Studien har haft en beskrivande design. Valet av design ter sig lämpligt då syftet har varit att undersöka huruvida SARA B-SAFER fungerar som
riskbedömningsinstrument och om brottsutvecklingen för våld mot kvinnor i nära relationer har ökat eller minskat under tidsperioden, åren 2000-2012. Kort sagt har brottskurvor beskrivits för de olika årtalen. Vidare bestod urvalet av Södertörn polismästardistrikt och Kalmar polismyndighet, där Polisen i den förstnämnda använder sig av SARA B-SAFER i polisarbetet, medan Kalmar inte lika frekvent använder sig av modellen.
Studiens resultat hade möjligtvis sett annorlunda ut om exempelvis två polismyndigheter som använder sig av respektive inte arbetar med SARA B-SAFER, hade valts ut. Emellertid är frågeställningarna:
1. Har antalet anmälda brott för våld mot kvinnor i nära relationer minskat eller ökat mellan åren 2000 -2012?
2. Hur kan en eventuell förändring i antalet anmälda brott förklaras utifrån tillämpningen av SARA B-SAFER?
För att kunna besvara den andra frågeställningen valdes inte två områden ut som antingen arbetar med eller inte använder sig av SARA B-SAFER. Däremot, när brottskurvan för ett område som arbetar med SARA B-SAFER jämförs med ett annat som inte använder sig av modellen, kan resultaten ge indikationer på om modellen fungerar i Polisens arbetssätt. Det genom att se om antalet anmälningar minskar eller ökar.
Eftersom studien är beskrivande, valdes tidigare forskning att presenteras som beskriver hur arbetet med SARA B-SAFER inom Polisen har fungerat. Utöver de svenska studierna valdes också studien från Kanada, som är utförd av
upphovsmännen av modellen, att tas med. Deras resultat inleder avsnittet om tidigare forskning. Studien valdes att tas med av den anledningen att den
innefattar hela SARA-modellen, vilken SARA B-SAFER har utvecklats ifrån. Det stärker resultaten genom att påvisa att föregående studier av SARA-modellen har hög tillförlitlighet. Av den anledningen finns också en kortare historisk bakgrund med som beskriver riskbedömningsinstrumentens utveckling. Genom att påvisa hur ett strukturerat instrument som SARA har utvecklats med tiden, genom studier av andra riskbedömningar stärker det instrumentets trovärdighet. I det
sammanhanget är det också av vikt att ge en beskrivning av Polisens arbete med modellen för att sätta SARA i en kontext.
Ett alternativ till att kartlägga statistik över olika områden, som denna studie har gjort, är att genomföra en renodlad litteraturstudie. Det har valts bort i och med att syftet med studien har varit att undersöka huruvida SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument och om brottsutvecklingen för våld mot kvinnor i
nära relationer har ökat eller minskat under tidsperioden, åren 2000-2012. Skulle en litteraturstudie genomförts hade i så fall syftet ändrats till den grad att inte brottskurvor analyserats, utan brottsutvecklingen hade beskrivits i ren text från enbart tidigare forskning. En annan metod som skulle kunna vara aktuell för studien är att jämföra NTU med kriminalstatistiken och om det förekommer några skillnader i rapporteringen av våld mot kvinnor i nära relationer. Det har heller inte genomförts med motiveringen att studien då skulle tappa sitt ursprungliga syfte.
Med eftertanke hade det bästa sättet att genomföra studien på varit att kombinera en analys av brottskurvor med att utföra intervjuer med utsatta kvinnor,
kvinnojourer och Polisen. På så sätt kan en jämförelse göras mellan hur
brottsutvecklingen ser ut samt få de berörda partneras åsikter, vilket kan förklara förändringar i statistiken. Emellertid finns det inte utrymme för en sådan
undersökning i denna studie, dels p.g.a. tidsbrist och dels för att ämnet är av känslig karaktär, vilket kan göra det svårt att få kontakt med utsatta kvinnor. Etik och anonymitet är av särskild omfattande vikt vid en sådan studie. Därför har endast en analys av brottskurvor som bygger på tidigare forskning, som kan förklara förändringar i brottsutvecklingen, utförts i denna studie. Ett annat tänkbart sätt, men som dessvärre varken rymmer möjligheter eller tid för denna studie, hade varit att genomföra ett experiment med en matchad eller
randomiserad kontrollgrupp (Jacobsen, 2007). Genom att kontrollera den externa påverkan från utomstående faktorer, skulle effekterna av modellen kunna utläsas, där Polisen i den ena gruppen hade tillämpat SARA B-SAFER i polisarbetet. Emellertid kan det vara svårt vid ett sådant experiment att kontrollera de externa faktorerna när det exempelvis kan handla om anmälningsbenägenhet. Det kan vara svårt att kontrollera för en individs känslor och vad som leder till en anmälan.
Resultatdiskussion
I analysen för brottskurvorna finns det ett resonemang kring att variationen för antalet anmälda brott, kan bero på antingen Polisens användning av
SARA B-SAFER eller vilka åtgärder som införs efter riskbedömningen. Variationen mellan antalet anmälda brott var särskilt omfattande i Södertörn polismästardistrikt för brottstyp 2, grov kvinnofridskränkning. Vad som framgår i den tidigare forskningen och som kan tolkas på ett sätt för att förklara variationen i brottskurvorna, är vilka direktiv Polisen ger under en riskbedömning samt de initiativ som tas efteråt. Den tidigare forskning indikerar på att SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument och har en prediktiv validitet, men samtidigt verkar det finnas en medvetenhet om att det krävs mer än att SARA B- SAFER ska fungera som instrument rent praktiskt (Belfrage et al, 2012a; Belfrage et al, 2012b Belfrage et al, 2008b; Strand, 2012). För att ge skydd åt våldsutsatta kvinnor, verkar det finnas en antydan om att det fordras att hela arbetsprocessen med riskbedömningsinstrumentet fungerar och att
polismyndigheten aktivt deltar i denna. I studien av Belfrage et al (2012a) var slutsaten att ett riskbedömningsinstrument som SARA B-SAFER och
polisledningens beslut kan förebygga våld. Modellen tycks fungera prediktivt, men det finns en tanke att instrumentet ska vara förebyggande (Belfrage et al, 2012a). För att SARA B-SAFER ska fungera mer förebyggande än predicerande, kan det föra tankarna till teoretiska aspekter som handlar om Polisens agerande under och efter riskbedömningens genomförande. I studien av Belfrage et al (2012a) visade det sig, som nämns i ovanstående stycke, att polisledningens
rekommendationer var avgörande för riskbedömningen och om den misstänkta återföll i våld. Vidare visade det sig att framtida poliskontakt i fall där ledningen hade flertalet rekommendationer om gärningsmännen löpte hög risk för återfall, var låg (Belfrage et al, 2012a). Omvänt var risken för en framtida poliskontakt högre om ledningen förde ett flertal rekommendationer i fall där risken för
framtida våld var låg (a a). Att Polisens rekommendationer är viktiga, styrks också i studier utförda i Södertörn (Belfrage et al, 2012b; Strand, 2012). Resultaten i Belfrage et al (2012b) var att det förekom korrelation mellan de åtgärder Polisen implementerade och återfall. Liksom i studien av Belfrage et al (2012a) ledde interventioner bland högriskgruppen till lägre grad av återfall (Belfrage et al, 2012b). Däremot återföll gärningsmän mestadels i lågriskgruppen, där inga eller låga interventioner genomfördes. Det motsäger resultatet från studien av Belfrage et al (2012a), där risken för framtida poliskontakt ökade om interventionerna var många i lågriskgruppen.
Utifrån diskussionen ovan, kan det förklara ökningen och variationen i antalet anmälda brott i studien. Polisen kan ha gjort satsningar på vissa grupper (låg-, mellan- eller högriskgrupper), vilket leder till olika slags framgångar, olika år. Variationen i brottskurvorna kan bero på att Polisen vissa år saknar resurser eller att det finns en prioritet på övriga ärenden.
I studiens resultat finns det ett internt bortfall mellan åren 2000-2007 för brottstyp 1, antal anmälda brott misshandel ink. grov mot kvinna 18 år eller äldre inomhus, bekant i nära relation. Det kan påverka brottskurvorna till den del att det inte finns statistik innan år 2008 och att anmälningarn ökar markant år 2009. En konsekvens av det är att omfattningen av antalet anmälningar ser höga ut, eftersom det inte finns någonting att jämföra med de föregående åren. Detsamma gäller för sammanslagningen av brottstyp 1 och 2, antal anmälda brott grov kvinnofrids- kränkning. När brottstyp 1 adderas med brottstyp 2, blir siffrorna per automatik högre år 2009, eftersom det inte förts enskild statistik för brottstyp 1 dessförinnan. Andra aspekter som ska tas i beaktande när brottskurvorna avläses är mörkertal och anmälningsbenägenhet. Ökningen av antalet anmälda brott för brottstyp 1 i både Kalmar län och Södertörn polismästardistrikt behöver inte vara en
överskattning av antalet anmälningar, utan tvärtom. Kvinnor tenderar inte att anmäla brottet i hög grad, särskilt om det inte är grovt. Det beror troligtvis på att brottet är av känslig art och att hon känner gärningsmannen (BRÅ, 2012b). Det kan också förklara en variation, för särskilt brottstyp 2 grov kvinnofridskränkning i Södertörn polismästardistrikt, i brottskurvorna att anmälningsbenägenheten är högre eller lägre vissa år och att statistiken ändras.
Vad som teoretiskt talar för att SARA B-SAFER fungerar som
riskbedömningsinstrument för våld mot kvinnor i nära relationer är att den tidigare forskning indikerar på att SARA B-SAFER har en prediktiv validitet, genom att visa goda resultat på att förutse fall där gärningsmannen använder våld för första gången eller upprepat våld mot kvinnan (Belfrage et al, 2012a; Belfrage et al, 2012b Belfrage et al, 2008b; Strand, 2012). Den tidigare forskningen tycks vidare finna stöd i studies resultat, som visar att det sker en ökning av antalet anmälningar, men att nivån är förhållandevis jämn. Det indikerar på att
SARA B- SAFER som riskbedömningsinstrument har en möjlighet att predicera framtida våld. Däremot är det tänkbart att SARA B-SAFER som riskbedömnings-
instrument att förebygga engångs- eller framtida våld, inte fungerar fullt ut, då det istället skulle vara en successiv minskning av antalet anmälda brott.
Slutsatser
Denna studie visar på att antalet anmälda brott för våld mot kvinnor i nära relationer har hållit sig på en relativt jämn nivå, även om antalet anmälda brott ökade drastiskt efter år 2008, för brottstyp 1 och vid sammanslagningen av brottstyperna. Ökningen beror troligtvis på ett bortfall för brottstyp 1, misshandel ink. grov mot kvinna 18 år eller äldre inomhus, bekant i nära relation, för de föregående åren. För brottstyp 2, grov kvinnofridskränkning, i Södertörn
polismästardistrikt varierar antalet anmälningar förhållandevis mycket. I Kalmar län ökar antalet anmälningar för brottstyp 2 mer successivt i förhållande till brottstyp 1 och sammanslagningen av brottstyperna.
Studien indikerar vidare på att det finns en komplexitet kring att SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument och har en prediktiv validitet, vilket kan förklara ökningen av antalet anmälningar efter år 2008 som sedan ligger på en förhållandevis jämn nivå. Det gäller för brottstyp 1 och sammanslagningen av brottstyperna för både Kalmar och Södertörn. En tolkning är att tillämpningen av SARA B-SAFER skulle kunna förklara en förändring i antalet anmälda brott för båda brottstyperna, utifrån att riskbedömningsinstrumentet är mer prediktivt än förebyggande. Vidare utifrån den tolkningen, kan förändringen i antalet anmälda brott vara en konsekvens av hur Polisen inför åtgärder för brottsoffret efter en riskbedömning genomförd utifrån SARA B-SAFER.
Framtida forskning
Av vad som framgår i resultatdiskussionen och slutsatserna, finns det indikationer på att SARA B-SAFER fungerar som riskbedömningsinstrument men på en prediktiv nivå. För att förebygga våldet mot kvinnor i nära relationer verkar det finnas ett behov av ytterligare studier som fokuserar på hur arbetet med
SARA B-SAFER kan fungera mer preventivt. Eftersom tidigare forskning styrker att SARA B-SAFER är effektivt som riskbedömningsinstrument, skulle framtida studier kunna fokusera på de åtgärder Polisen inför efter en riskbedömning.
Vidare är den tidigare forskningen av SARA-modellen som inte har utvärderats av upphovsmännen själva, begränsad, vilket kan påverka instrumentets validitet. Vidare skulle det finnas en önskan om att fler polismyndigheter använder sig av SARA B-SAFER då den utifrån den tidigare forskningen anses ge positiva resultat. Därför skulle fler studier kunna utföras inom fler Polismyndigheter. Det skulle kunna vara en motivation till att driva arbetet framåt med modellen. Att införa tillämpningen av SARA B-SAFER på ett konsekvent sätt i Polisens rutiner för att underlätta arbetsprocessen samtidigt som det ger effektiva resultat, kan vara ett framtida mål.
REFERENSER
Belfrage H, Strand S, Storey J E, Gibas, A L, Kropp R P & Hart D S, (2012a) Assessment and Management of Risk for Intimate Partner Violence by Police Officers Using the Spousal Assault Risk Assessment Guide. Law and Human Behavior, 36 (1), 60-67.
Belfrage H & Strand S, (2012b) Measuring the Outcome of Structural Spousal Violence Risk Assessments Using the B-SAFER: Risk in Relation to Recidivism and Intervention. Behavioral Sciences and the Law, 30, 420-430.
Belfrage H, (2008a) Riskbedömningar och våldsprevention. I: Granhag, P.A., & Christianson, S.Å (red.), Handbok i rättspsykologi (s. 467-478). Stockholm: Liber. Belfrage H & Strand S, (2008b) Structured Sposual Violence Risk Assessment: Combining Risk Factors and Victim Vulnerability Factors. International Journal of Forensic Mental Health, 7 (1), 39-46.
Belfrage H, (2004) Risk- och farlighetsbedömningar. I: Lidberg, L., & N.
Wiklund (Red), Svensk rättspsykiatri. Psykisk störning, brott och påföljd (s. 387- 394). Lund: Studentlitteratur.
Belfrage H, Grann M & Tengström A, (2000) Actuarial Assessment of Risk for Violence: Predictive Validity of the VRAG and the Historical Part of the HCR-20. Criminal Justice and Behavior, 27 (1), 97-114.
Belfrage H & Grann M, (1999) SARA Bedömning av risk för framtida partnervåld Manual med instruktioner och kommentarer. Forskningsenheten. Psykiatriskt regionscentrum. Kronoberg Landsting.
Boer D P, Hart S D, Kropp R P & Webster C D, (1997) Manual for the Sexual Violence Risk – 20. Professional Guidelines for Assessing Risk of Sexual
Violence. The Mental Health, Law, & Policy Institute. Simon Fraser University. Bowen E, (2011) An overview of partner violence risk assessment and the potential role of female victim risk appraisals. Aggression and Violent Behavior, 16, 214-226.
Brottsbalken (1962:700)
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2012a) Om statistiken
>http://www.bra.se/bra/brott--statistik/statistik/misstankta-personer/om- statistiken.html< (2013-05-22).
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2012b) Brottsutvecklingen i Sverige år 2008- 2011. Rapport 2012:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2012c) Sveriges officiella statistik.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2009) Våld mot kvinnor och män i nära relationer. Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. Rapport 2009:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ (2008) Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007. Rapport 2008:23. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Douglas K S, Cox D N & Webster C D, (1999) Violence risk assessment: Science and practice. Legal and Criminological Psychology, 4 (2), 149-184.
Eisner, M, (2009) No effects in independent prevention trials: can we reject the cynical view?. Journal of Experimental Criminology, 5, 163-183.
Eriksson L T & Wiedersheim-P F, (2011) Att utreda forska och rapportera. Malmö: Liber.
Ghanbarpour S A, (2011) Understanding factors that influence the practice of safety strategies by victims of intimate partner violence. Dissertation. Baltimore: Maryland.
Grann M, (2007) SARA-riskfaktorer för partnervåld. En jämförelse mellan män i England och Sverige. Rapport 2007:22. Norrköping: Kriminalvårdens
forskningskommitté.
Guy L S & Douglas K S, (2006) Examining the Utility of the PCL: SV as a Screening Measure Using Competing Factor Models of Psychopathy. Psychological Assessment, 18 (2), 225-230.
Hare R D, Hart S D & Harpur T J, (1991) Psychopathy and the DSM-IV Criteria for Antisocial Personality Disorder. Journal of Abnormal Psychology, 100 (3), 391-398.
Harris G T, Rice M E & Quinsey V L, (1993) Violent Recidivism of Mentally Disordered Offenders : The Development of a Statistical Prediction Instrument. Criminal Justice and Behavior, 20 (4), 315-335.
Iyengar R & Sabik L, (2009) The Dangerous Shortage Of Domestic Violence Services. An analysis suggests that more than one in ten victims in a twenty-four- hour period asked for – but didn´t get- help. Health Affairs, 28 (6), 1052-1065. Jacobsen D I, (2007) Förståelse, beskrivning och förklaring. Introduktion till samhällsvetenskaplig metod för hälsovård och social arbete. Lund:
Studentlitteratur.
Kropp R P, (2008) Development of the spousal assault risk assessment guide (SARA) and the brief spousal assault form for the evaluation of risk (B-SAFER). I: Baldry, A.C., och Winkel, F.W (red), Intimate Partner Violence Prevention and Intervention. The Risk Assessment and Management Approach (s. 19-31). New York: Nova Science Publisher, Inc.
Kropp R P & Hart D S, (2000) The Spousal Assault Risk Assessment (SARA) Guide: Reliability and Validity in Adult Male
Offenders. Law and Human Behavior, 24 (1), 101-118.
Levander S, (2011) Riskbedömningar i dag- en kritisk granskning. Best Practice, 8-21.
Monahan J, Steadman H J, Robbins P C, Appelbaum P S, Banks S, Grisso T, Heilbrun K, Mulvey E P, Roth L H & Silver E, (2005) An Actuarial Model of Violence Risk Assessment for Persons With Mental Disorders. Psychiatric Services, 56 (7), 810-815.
Monahan J, Steadman H J, Appelbaum P S, Robbins P C, Mulvey E P, Silver E, Roth L H & Grisso T, (2000) Developing a clinically useful actuarial tool for assessing violence risk. The British Journal of Psychiatry, 176, 312-319. Nationella trygghetsundersökningen, NTU (2012) Om utsatthet, trygghet och förtroende. Rapport 2013:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Pallant J, (2007) SPSS Survival Manual: A Step by Step Guide to Data Analysis Using SPSS for Windows. Maidenhead: Open University Press.
Polisen (2012) Om Polisen, Polisen i Stockholm län, Polismästardistrikt, Södertörn >http://www.polisen.se/Om-polisen/lan/St/op/Polisen-i-Stockholms- lan/Organisation/Narpolisavdelning/Sodertorn/< (2013-05-09).
Rice M E, Harris G T & Lang C, (2013) Validation of and Revision to the VRAG and SORAG: The Violence Risk Appraisal Guide-Revised (VRAG-R). American Psychological Association, 1-15.
Rikspolisstyrelsen (2010) Inspektion av polismyndigheternas hantering av rutiner vid bl.a. riskanalyser. Inspektionsrapport 2010:8. Stockholm: Rikspolisstyrelsen. Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks (2012) Våld mot äldre kvinnor. Rapport 2012:1. Stockholm: Riksorganisationen för
kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Socialstyrelsen (2011) Våld. Handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Socialstyrelsen.
Socialtjänstlagen (2001:453)
Strand S, (2012) Using a restraining order as a protective risk management strategy to prevent intimate partner violence. Police Practice and Research: An International Journal, 13 (3), 254-266.
Sydsvenskan (2012) Hedersvåldet bara del av problemet.
>http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuella-fragor/hedersvaldet-bara-del-av- problemet/< (2013-04-07)
Södertörnskommunerna (2012) Om Södertörnssamarbetet.
BILAGOR
Bilaga för studien:
Invånarantal för Södertörn polismästardistrikt, kommuner, årsvis
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 Huddinge 84535 85700 86457 87121 87681 88750 90182 Botkyrka 73097 74151 75216 75432 75830 76592 77553 Haninge 69644 70432 70902 71377 71355 71837 72956 Nynäshamn 23965 24332 24528 24587 24670 24648 24992 Total 251241 254615 257103 258517 259536 261827 265683 2007 2008 2009 2010 2011 2012 Huddinge 91827 94209 95798 97453 99049 101010 Botkyrka 79031 80055 81195 82608 84677 86274 Haninge 73698 74968 76237 77054 78326 79430 Nynäshamn 25353 25499 25781 26032 26248 26572 Total 269909 274731 279011 283147 288300 293286
Invånarantal för Kalmar län, årsvis
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006
Kalmar 235391 234697 234627 234886 234496 233944 233776
2007 2008 2009 2010 2011 2012