I detta kapitel diskuterar vi våra resultat i förhållande till studiens frågeställningar och drar slutsatser. Syftet med vår studie är att undersöka hur specialpedagoger i sin yrkesroll arbetar i förhållande till examensordningens mål. Frågeställningarna för att nå syftet är om specialpe- dagoger upplever att de använder sin kompetens så som examensordningen föreskriver och om deras kompetens används i enlighet med examensordningens mål. Vi väljer i diskussionen att återkoppla till examensordningens fem delar (s 10) och resultatdelens tema (s 26–43). Vi lägger till ett sjätte tema som återkopplar till om specialpedagogerna anser att deras kompe- tens används på rätt sätt. De fem delarna/teman vi utgått från är således ledarskap, handled- ning, kartläggning, skolutveckling och undervisning.
Ledarskap
Svedberg (2015) menar att ledaren bör ha kunskap om hur hens kollegor tänker för att kunna upprätthålla medlemmarnas visioner. Han uttrycker att mål och visioner är färskvaror och måste omprövas kontinuerligt. Han skriver vidare att en ledare inte ska ses en enskild isolerad individ utan som en del av en grupp. För att ledarskapet ska fungera krävs det att det sker ge- nom ett samspel med andra individer och ur ett organisationsperspektiv. Specialpedagogerna i undersökningen är instämmande i att för elevens bästa måste en samverkan ske mellan be- rörda parter som är gynnsam för elevens skolframgång. Samspelet kan vara mellan rektor, lärare, elev och vårdnadshavare, men också i team i ett elevhälsoteam bestående av specialpe- dagog, rektor, speciallärare, skolsköterska, studie- och yrkesvägledare och kurator, personer som tillhandahåller olika kunskap och professionserfarenhet. Specialpedagogen innehar oftast en ledarroll utifrån ett ansvar för det pedagogiska perspektivet i elevhälsoteamet. I teamet förs en diskussion kring dilemman och tankar redovisas från de olika professionerna vilket medför att specialpedagogerna får vetskap om hur de andra tänker, vilket överensstämmer med Sved- bergs tankar.
Nilsson & Waldemarsson (2011) benämner fyra ledarstilar i en gruppkonstellation, styrande, coachande, stödjande och delegerande. Dessa fyra ledarstilar upplever vi stämmer överens med professionerna i ett elevhälsoteam. Elevhälsoteamet är av stor vikt för elever med svårig- heter. Utifrån rollerna har rektorn en beslutsfattande och avgörande roll vilket inte stämmer på
46
den styrande ledarstilen. Kuratorn tillsammans med skolsköterskan och specialpedagogen innehar både ett coachande och stödjande uppdrag gentemot personal och elever. Och speci- alpedagogen tillsammans med rektor innehar en delegerande roll. Elevhälsoteamet är ett stöd som medför att en elev med svårigheter ses utifrån ett helhetsperspektiv och alla medverkande blir upplysta om dilemmat och försöker förstå problemet utifrån sin profession.
Svedberg (2015) skriver att visioner och mål ständigt ska omprövas. Detta upplevs vara av vikt för specialpedagogerna. Att kontinuerligt samtala, göra uppföljning och utvärdering med eleverna. En avstämning för att se hur eleven lyckas eller om något behöver omprövas för att ge fortsatt framgång i skolarbetet. Uppföljning och utvärdering sker inte alltid skriftligt utifrån de extra anpassningarna men alltid genom en muntlig diskussion. Specialpedagogerna menar att de extra anpassningarna endast behöver dokumenteras om ett tidigare åtgärdsprogram skrivits.
Examensordningen (SFS 2007: 638) föreskriver att specialpedagogen fortlöpande ska ut- veckla och identifiera sitt behov av ny kunskap. Specialpedagogerna har alla rätt till fortbild- ning men har tillgång till olika ekonomiska förutsättningar. De vill gärna förkovra sig vidare men uttrycker att både tid och ekonomi är förhållanden som måste tas i beaktande. Däremot verkar inte litteratur vara ett problem utan något som alla har mer eller mindre fri tillgång till både pedagogisk och vetenskaplig litteratur.
Handledning
Juul & Jensen (2002) menar att handledning kan undanröja hinder och utveckla de kompeten- ser som finns i en grupp. Detta i sin tur kan bidra till kvalitetshöjning och senare en ökning av självkänslan. Specialpedagogerna i undersökningen har nog en ambition av att förstärka sin egen yrkesroll men också andras genom att erbjuda handledning på sin arbetsplats. Intrycket är dock att specialpedagogerna är rädda för rollen som samtalshandledare. Rädda att trampa sina kollegor på tårna, så att de inte höjer lärarnas självkänsla utan snarare sänker den. Men också en rädsla utifrån att inte våga stå upp för sin yrkeskompetens, att den på något sätt skulle bli ifrågasatt. Någon menar att organisationen inte ser handledning som ett prioriterat verktyg därför det inte finns i hens tjänst. Någon tillägger att handledning sker i smyg utanför organisationens vetskap.
47
Det är viktigt med ett helhetsperspektiv menar Gjems (1995), ett helhetsperspektiv utifrån ett helikopterperspektiv, där aktörerna kan spegla sig i varandras upplevelser och erfarenheter men också att en elev kan förstås i det sammanhang den befinner sig i. Ett sådant samtal med ett helhetsperspektiv sker först när ett åtgärdsprogram ska skrivas med berörda parter. Några av specialpedagogerna inser vikten av att ha en god kontakt med hemmet för att få mycket information om barnet, då vårdnadshavarna ofta känner sitt barn väl. Tyvärr verkar inte alla av specialpedagogerna ta fasta på detta utan menar istället att informationen sker endast om en elev har en problematik eller vid obligatoriska föräldramöten eller utvecklingssamtal. En del av specialpedagogerna hävdar att eleverna som går på gymnasiet oftast själva vet sina dilemman och har uppnått en ålder som medför att vårdnadshavare inte bör kontaktas.
Specialpedagogerna är överens om att deras största roll som samtalspartner är tillsammans med eleven och utifrån ett elevperspektiv. Samtalen med elever sker både sporadiskt och på förhandbestämda tider och är värdefullt för både specialpedagogen och eleven. Samtalet ger en bild av elevens mående och skolsituation och ger ett samlat helhetsperspektiv på eleven, vilket överensstämmer med Gjems (1995) tankar.
Kartläggning
Examensordningen menar att det pedagogiska arbetet ska ske på tre nivåer, organisationsnivå, gruppnivå och individnivå (Ahlberg, 2013) Dessa tre nivåer har alla specialpedagogerna för- ståelse för och tar fasta på. De är medvetna om att de ska titta på de tre delarna vid ett framta- gande av åtgärdsprogram. Specialpedagogerna är också medvetna om att helhetsperspektivet ska ingå i de tre nivåerna. Däremot kan inte alla specialpedagogerna utgå från alla nivåer på sin arbetsplats i dagsläget. Någon påpekar att organisationen i skolan är ett dilemma för för- ankrandet av de tre nivåerna, en annan specialpedagog uttrycker att tidsaspekten är ett pro- blem för att analysera på de tre nivåerna. Specialpedagogerna är överens om att de flesta åt- gärdsprogrammen skrivs på individnivå och en liten andel på grupp och nästan inga på orga- nisationsnivå. Detta menar Rosenquist (2007) kan härledas till det kategoriska perspektivet, att fokusera på individens svårigheter.
Utvärdering och uppföljning är något som kontinuerligt ska ske och är en del av åtgärdspro- grammet (skolverket, 2014). Specialpedagogerna är väl förtrogna med att uppföljning och utvärdering ska ske kontinuerligt. Detta görs för att få veta om det som tidigare erbjudits ele- ven är tillfredställande eller om något behöver förändras. Men att nedteckna uppföljning och
48
utvärdering skriftligt är inte alltid givet, speciellt inte vid en extra anpassning. Vid de extra anpassningarna sker ofta en diskussion med eleven huruvida allt fungerar eller ej. En del av specialpedagogerna menar att de extra anpassningarna har underlättat arbetet för läraren just på grund av minskandet av obligatoriska skrifter. Däremot menar en specialpedagog att det är av vikt att skriftligt nedteckna åtgärderna om ett åtgärdsprogram tidigare skrivits. Uppföljning och utvärdering sker också i diskussionsforumet tillsammans med elevhälsoteamet.
Skolutveckling
Specialpedagogen arbetsroll är stor, dels ska hen se helhetsperspektivet och sammanlänka tre perspektiv utifrån organisation, grupp och individnivå. Men hen ska också beakta många aspekter rörande varför en elev inte lyckas i skolan (Ahlberg, 2013). Specialpedagogerna i studien är medvetna om att yrkesrollens roll är stor och elevens dilemman komplexa. Special- pedagogerna har en ambition av att se både till alla tre nivåerna men också gå utanför nivåer- na såsom kartläggning av både hem och fritid för att nå en helhet. Specialpedagogerna är medvetna om att det är fler än en faktor som är avgörande och som de måste ta hänsyn till, vilket överensstämmer med Ahlbergs (2013) tankar.
Specialpedagogen ska driva kvalitets -och förändringsarbete tillsammans med kollegor ut- trycker Ahlberg (2013). Denna ambition upplever vi att alla specialpedagogerna i studien har men inte får utlopp för i sin tjänst. Dels utifrån problematiken att inte kontinuerligt kunna erbjuda och bedriva handledning med lärarna som ett led emot utveckling, men också utifrån problematiken att det vanligaste fokuset är ett elevperspektiv. Att bara se till elevperspektivet är något Nilholm (2014) menar är ett sätt att gå runt problemet istället för lösa det verkliga problemet.
Undervisning
Varje enskild elev ska finna sig själv och sin särart i och genom skolan för att kunna verka i samhället. För att varje elev ska kunna finna sin egenart måste skolan anpassa för varje indi- vid. Vilket belyses av följande citat:
”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov… Särskild uppmärksam- het ska ägnas åt de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen… Skolan har ett särskilt ansvar för elever med funktionsnedsättning.” (LGY, 2011, s 7).
49
Att just anpassa undervisning är det specialpedagogerna arbetar mycket med i deras yrkesroll. Att undanröja hinder i lärmiljön som gör det så bra som möjligt för eleven. Anpassningarna görs oftast för de elever med särskilda behov och mestadels utifrån ett helikopterperspektiv där både skola, hem och fritid vägs in vid val av extra anpassning. Men också genom dialog tillsammans med eleven eller i samråd med rektor och elevhälsoteam. Det överensstämmer också med skolans styrdokument, som lägger vikt vid det relationella perspektivet att eleven ska studeras i ett sammanhang tillsammans med hens omgivning (Emanuelsson et al, 2001).
Lundahl, Lindblad, Lovén, Mårald & Svedberg (2015) menar att elevers självbild och själv- känsla blir sämre av specialundervisning i grupp eller individuellt och att inkluderande under- visning i klassrummet är det mest lämpade för individen. Vi menar därför att de extra an- passningarna i klassrummet är en hjälp för att underlätta elevens framtida resultat i skolan och att eleverna får känns sig som en del i gruppen.
Används specialpedagogens kompetens på rätt sätt?
Specialpedagogerna har olika uppfattningar om deras kompetens används i enlighet med ex- amensordningens mål. Känslan vi får är att specialpedagogerna i studien på det stora hela är nöjda med sin yrkesroll, alltså valet att utbilda sig till specialpedagog. Däremot är inte alla specialpedagogerna överens om att deras kompetens används på rätt sätt på arbetsplatsen. Någon hade gärna sett att hen användes mer som samtalspartner, någon annan att hen använ- des mer på det organisatoriska planet och fick arbeta med skolutveckling. En tredje upplevde att hen inte får chans till ny kunskap genom kompetensutveckling i sin yrkesroll, vilket för- hindrar hens och skolans utveckling mot nya perspektiv. Det uttrycks också att uppdraget är för individualistiskt och att skolan inte använder specialpedagoguppdraget till vad det egentli- gen går ut på. Ahlberg (2013) har samma uppfattning och pekar på forskning som visar att specialpedagogernas inte använder den kompetens de besitter.
Specialpedagogerna menar att de alltid måste förtydliga sitt uppdrag gentemot kollegor och rektorer så att inte fler arbetsuppgifter tillkommer.
”Det han däremot vill förtydliga är det inte alltid är lätta att arbeta som specialpedagog, man blir lätt en slasktratt. Vissa tror nog inte att jag gör något alls då jag inte är ständigt schemalagd, detta är ett stort problem trots många år i yrket”.
50
Ett citat som visar på att specialpedagogerna ständigt måste förtydliga sina arbetsuppgifter, annars är risken att de blir en ”slasktratt”. Någon specialpedagog hade till och med lämnat in en arbetsbeskrivning på sina arbetsuppgifter för att förtydliga vad en specialpedagog gör. En del menar på att detta beror dels på att skolans personal har dålig information och svaga för- kunskaper om vad en specialpedagog gör och kan, men också att en del rektorer prövar lägga ”nya arbetsuppgifter” på specialpedagogen när de inte vet vem de ska ge arbetsuppgifterna till. Ahlberg (2013) uttrycker att rektorerna borde utnyttja specialpedagogernas kompetens mer för att kunna förbättra skolutvecklingen på den egna skolan.
Slutsatser
Specialpedagogerna i studien har alla rätt till fortbildning men detta varierar beroende på vil- ken arbetsplats och vilken person de har som chef. Schematekniska frågor är också avgörande när det gäller att frilägga tid för kompetensutveckling och inläsning av ny kunskap. Detta me- nar vi borde vara en självklarhet då det ingår som mål i examensordningen och är en grund till att tillförskaffa sig ny kunskap så att alla elever kan bemötas på rätt sätt. Detta ska vara för- ankrat hos ledningen och ingår i arbetsuppgifterna och ska inte vara beroende av ekonomi eller tidsperspektiv.
Vi upplever att specialpedagogerna har en rädsla för att möta andra vuxna i handledningssitu- ationer. Därför menar vi att specialpedagogerna borde bli bättre på att utrycka och förtydliga handledningsrollen och dess betydelsefulla funktion så att rektorer och ledningsgrupp får in- formation om detta. Men också att ansvariga för olika former av kompetensutveckling och rektorsutbildningen blir medvetna om vikten av att specialpedagoger arbetar som samtalsle- dare.
Specialpedagogerna har en ambition att se till alla tre nivåer, organisation, grupp och individ- nivå utifrån ett helikopterperspektiv, tyvärr fungerar inte detta på deras arbetsplatser, verklig- heten där ser annorlunda ut. Det är svårt att påverka ledningen men som specialpedagog är det viktigt att medvetandegöra perspektivens fördelar.
Skolutvecklingsperspektivet är tyvärr inte något som vi sett att specialpedagogerna i studien arbetar med. Orsakerna till detta kan vara många, men framför allt måste ledningen se förde- larna med att involvera specialpedagogen i dessa frågor.
51
Specialpedagogerna talar mycket om anpassning för en elev men vi upplever inte att anpass- ningarna omfattar en hel grupp eller organisationen. De nationella styrdokumenten betonar anpassningar på grupp och organisationsnivå tillsammans med individen (LGY 11). Detta ser vi som en stor brist hos specialpedagogerna och att de fortfarande arbetar utifrån en tradition- ell syn på specialpedagogik där eleven är bärare av problemet (Emanuelsson, Persson, Ro- senqvist, 2011). Vi har på vår utbildning fått veta att nästan all forskning och styrdokument pekar på att det relationella perspektivet är det mest framgångsrika. Vi ställer oss därför frå- gande till varför detta inte är implementerat i dagens skolor och i specialpedagogens yrkesroll.
Variationerna av arbetsuppgifter är stora mellan specialpedagogerna i studien. Detta gäller även synen på examensordningens mål. Vi kände en oro inför att specialpedagogens funktion skulle användas till en allt i allo. Detta har tyvärr besannats av vår studies analys av special- pedagogernas svar. Vi har också blivit medvetna om att yrkesrollen används mest utifrån ett individualistiskt perspektiv och att skolutvecklings- och organisationsdilemman kommer till korta. Handledning är en annan del av specialpedagogens yrkesroll som används främst till elever mer sällan till lärare och annan personal. Vi ser också att det relationella perspektivet dominerar i styrdokumenten och att specialpedagogerna i studien har en ambition att arbeta för det perspektivet.
Vi ställer oss frågande till det vi sett i vår studie om specialpedagogens arbetsuppgifters är en organisatorisk fråga inom skolväsendet, eller kan det vara så att examensordningens mål inte överensstämmer med specialpedagogens yrkesroll i praktiken? Eller om examensordningen ska ha en betydande roll i en komplex värld som skolan där individer inrymmer och där alla är olika.
Förslag på fortsatt forskning
Vår studie har gjort oss nyfikna på om specialpedagoger på gymnasiet har en liknanden situat- ion om 15 år, om upplevelserna utifrån identiska frågor är detsamma eller om det skett en utveckling och förändring av specialpedagogens yrkesroll? Får specialpedagogerna arbeta i enlighet med nuvarande examensordningens mål i framtiden och tas deras kompetens tillvara till fullo?
” We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them” (Albert Einstein).
52