Syftet med uppsatsen var att undersöka hur socialsekreterare som arbetar för enheten utredning och försörjning inom socialtjänsten upplever att samverkan med Arbetsförmedlingen fungerar. Vidare fanns det en nyfikenhet kring hur socialsekreterarna tror att en framtida reformation av Arbetsförmedlingen kommer att påverka det dagliga arbetet. Med hjälp av det empiriska materialet i
kunskapsläge samt teori var det möjligt att analysera materialet som framkommit i de semistrukturerade intervjuerna utifrån studiens syfte och frågeställningar. Författarna har genomgående i studien haft en ambition om att intervjua handläggare inom Arbetsförmedlingen för att få deras syn på hur de upplever samverkan med socialtjänsten samt vad de tror att ombildningen och
reformationen av Arbetsförmedlingen kan tänkas leda till. Dock var detta inte möjligt då handläggarna dessvärre inte har haft resurserna att avsätta för intervjuer på grund av den höga arbetsbelastningen de nu står inför. Därför hade antagligen resultatet av studien sett annorlunda ut om det varit möjligt att genomföra
intervjuer med Arbetsförmedlingens handläggare. Författarna tror dock att svaren hos Arbetsförmedling hade varit liknande det som socialsekreterarna inom utredning och försörjning har uppgett.
Oro inför fortsatt samverkan
Det framkom genom intervjuerna att socialsekreterarna i den aktuella kommunen nyligen genomgått en omorganisation. Denna omorganisation syftar till att
effektivisera arbetet och jobba mer intensivt med klienterna för att påskynda deras process till självförsörjning. Vidare framkom det att den existerande samverkan som socialtjänsten har med Arbetsförmedlingen i dagsläget inte fungerar som socialsekreterarna hade önskat. Det var tydligt att det fanns en oro hos
socialsekreterarna då samverkan påverkar deras dagliga arbete samt begränsar deras möjligheter att följa upp klientärenden. Det påverkar även ett effektivt arbetssätt samt möjligheten att prestera utifrån myndighetens målsättningar och därigenom att utföra ett bra arbete. Författarna kunde utifrån socialsekreterarnas framförda åsikter konstatera att en bättre samverkan behöver upprättas för att både socialsekreterarna och handläggarna på Arbetsförmedlingen skall kunna utföra ett gott arbete. Dock var dessa resultat inte förvånande då författarna har haft egna erfarenhet inom området sedan tidigare samt var medvetna om situationen som existerar både inom socialtjänsten och Arbetsförmedlingen.
Majoriteten av de klienter som socialsekreterarna ansvarar för är inskrivna på Arbetsförmedlingen och har även sin planering hos dem. I och med en försämrad samverkan med Arbetsförmedlingen upplever socialsekreterarna därför en ökad press i sitt dagliga arbete att stötta klienter till självförsörjning eftersom de inte har ensam ansvar om ärendena. Detta påverkar även socialsekreterarnas möjligheter att arbete effektivt samt att prestera målstyrda resultat. Vidare finns inget
utrymme för klienterna att ha sin planering hos någon av kommunens egna jobbförberedande grupper, exempelvis Matchningsgruppen. Detta beror på att Arbetsförmedlingen är en statlig myndighet med myndighetsutövning och beslutar om arbetsmarknadsinsatser, vilket innebär att det är deras beslut som väger tyngst.
Socialsekreterarnas arbetssätt är beroende av Arbetsförmedlingens aktiva samverkan och det blir därför tydligt att socialtjänsten påverkas utav Arbetsförmedlingen ombildning och nedskärningar.
Arbetsförmedlingens ombildning
Den reformation som Arbetsförmedlingen har påbörjat, vilket är introducerat i Problemformulering, har efter en misstroendeförklaring skjutits upp till år 2022. Reformationen skulle dels innebära en förändrad roll för myndigheten dels att den skulle grundas på LOV, vilket inte längre är aktuellt. Istället skall myndigheten hänvisa klienterna till den mest passande aktören, vilket i framtiden även kommer innefatta privata aktörer. När reformationen är genomförd skall
Arbetsförmedlingens primära roll vara myndighetsutövning samt kontroll av de privata aktörerna. I dagsläget innebär Arbetsförmedlingens ombildning att över hälften av myndighetens kontor har avvecklats samt kraftiga nedskärningar av personal i Sveriges kommuner. Detta har kraftigt påverkat den aktuella
kommunens Arbetsförmedling på grund av personalomsättning och att
grannkommunernas Arbetsförmedling har avvecklats. Vidare har detta lett till att arbetssökande i grannkommunerna behöver vända sig till den Arbetsförmedling som finns kvar, vilket är i den aktuella kommunen för studien. Detta har påverkat den samverkan som finns mellan kommunens socialtjänst och
Arbetsförmedlingen. Inströmningen till Arbetsförmedlingen är stor vilket resulterar i väldigt lite utrymme för samverkan i dagsläget.
New Public Management
New Public Management (NPM) genomsyrar de nya arbetssätten både hos Arbetsförmedlingen och socialtjänstens nya organisation. Effektivitet, kontroll samt målstyrda resultat är det som präglar de båda myndigheterna. Detta sätter stor press på socialsekreterarna och deras uppdrag efter omorganisationen kommer innebära ett aktivt arbete med planering för att på både ett tids- och resurseffektivt sätt stötta klienterna till självförsörjning. Detta påverkas dock när den viktiga samverkan med Arbetsförmedlingen inte fungerar som planerat och socialtjänsten inte kan uppnå önskat resultat. Även Arbetsförmedlingen vill uppnå resultat och uppges enligt socialsekreterarna vilja skriva ut arbetssökande som de inte har någon relevant insats till. Socialsekreterarna vill dock att klienterna står inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen för att det skall synas i statistiken att de aktivt arbetar med klienten och att klienten har en planering att följa.
För att vidare diskutera NPM-styrning är den planerade reformationen av
Arbetsförmedlingen och dess engagemang i privata aktörer ett tydligt exempel på effektivisering, då privatisering ofta leder till monopol på marknaden för privata aktörer. Dock kan privatisering även medföra negativ inverkan i den aspekt att de privata aktörerna fokuserar på vinstdrivande arbetet och värderar kvantitet över kvalitet, vilket inte är gynnande för vare sig arbetssökande eller samhället i helhet. Brodkin (2011) skriver i sin artikel vilken är baserad på en studie om hur
gräsrotsbyråkrater påverkas under NPM-styrning. NPM är känd som ett styrsystem med fokus på effektivitet och mätbarhet, vilket när det översätts till organisationsnivå ofta resulterar i prestationsmätning. Enligt Brodin mäts
prestation baserat på arbete och resultat i index eller skalor, utifrån vilka det finns positiva eller negativa påföljder beroende på hur arbetaren presterat i sitt arbete. Vad Brodin dock påpekar är att denna typ av mätinstrument inte går att översätta till socialt arbete då det är ett kvalitativt arbete. Socialarbetare möter klienter och det finns ofta betydelsefull interaktion som inte skulle vara möjlig att ta tillvara om socialarbetaren enbart arbetar resultatinriktat. Vi argumenterar för att det är detta som kan ses i intervjuerna med socialsekreterarna inom försörjningsstöd då de arbetar utifrån individens behov. Däremot kan vi tydligt se hur NPM utförs i praktiken genom Arbetsförmedlingen och hur socialsekreterarna berättat att handläggarna på Arbetsförmedlingen arbetar aktivt med att förhålla sig till statistiken. Enligt deras statistik minskar antalet arbetssökande i systemet vilket förbättrar myndighetens resultat.
Samverkan
Samverkan för människobehandlande organisationer handlar om att tillsammans nå ett gemensamt mål. Vad innefattar Arbetsförmedlingen och socialtjänsten är detta mål att med hjälp av varandra hjälpa klienter till självförsörjning. En kommunikativ och informativ samverkan är av vikt för att detta skall kunna fungera. På grund av Arbetsförmedlingens situation och på grund av de policys som de har, försvårar det arbetet för socialsekreterarna inom socialtjänsten. Vidare blir det ett arbetshinder då det kan stoppa planeringen socialsekreteraren har med klienten då hen behöver ha kontakt med Arbetsförmedlingen för att kunna utreda rätten till försörjningsstöd. Får socialsekreteraren inte kontakt med aktuell handläggare på Arbetsförmedlingen stor hens arbete stilla och effektiviteten bromsar.
Det är även ett kulturellt och strukturellt hinder då de olika myndigheterna har, som nämnts tidigare olika riktlinjer, regler, lagar och policys de behöver följa för att kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt. Detta blir då ett problem inom socialtjänsten då de har ett visst antal timmar på sig att återkomma till den som har hört av sig till socialsekreteraren. Vidare är även den kulturella risken att ta i beaktning då det är två olika professioner i samverkan som ser på individen på olika sätt. Det framkom även i teorin om samverkan att det ibland kan vara
gynnande för samverkan att ibland frångå regler och policys. Detta för att samverkan annars kan riskera att gå förlorad då man inte tänker nyanserat eller våga tänka utanför ramarna.
Socialsekreterarna har genomgående under intervjuerna varit medvetna om Arbetsförmedlingens situation och att en samverkan är svår när situationen ser ut som den gör just nu inom myndigheten. Det hade därför varit intressant att vidare undersöka hur en framtida samverkan kan komma att se ut om det enbart kommer finnas fysiska kontor av Arbetsförmedlingen i större kommuner och att kontoren helt avvecklas i mindre kommuner. Frågan som kvarstår är om det fortfarande kommer vara ett stort tryck på Arbetsförmedlingen och vilka förutsättningar det finns för samverkan mellan Arbetsförmedlingen och socialtjänsten, när båda
myndigheter har en samverkansskyldighet enligt lag. Vidare finns det en önskan för en fortsatt tät samverkan genom samverkansprojektet mellan de två
myndigheterna. Vidare finns det även en ambition om att utöka denna samverkan till ytterligare en enhet inom socialtjänsten och även införa terminsträffar för att uppdatera varandra om vad som händer i de olika myndigheterna. Författarna anser att det är positivt att de vill fortsätta med samverkansprojektet även om framtiden för Arbetsförmedlingen i dagsläget är något oklar. Även om vissa socialsekreterare upplever att projektet inte är så informativt och effektivt som de hoppats på så är det bättre än ingen samverkan alls. Om nedskärningarna på personal fortsätter, alternativt att de inte återanställer personal inom
Arbetsförmedlingen, förfärar författarna att detta kan leda till att den samverkan som nu finns inom de båda myndigheterna blir allt mer snäv. Därför ser
författarna det positivt att samverkansprojektet vill fortsätta vara aktivt.
Avslutningsvis
Sammanfattningsvis har det framkommit i undersökningen att det finns brister i den samverkan som existerar mellan myndigheterna. De intervjuade
socialsekreterarna har dock uppgett att en samverkan med Arbetsförmedlingen är positiv men att den för framtida funktion behöver ses över samt utvecklas. Vad som även behöver utvecklas för fortsatt samverkan är kommunikationen och tillgängligheten mellan myndigheterna, för att bidra till en ökad effektivitet i det dagliga arbetet. Detta skulle även ha en positiv påverkan utifrån den målsättning som finns.
7. Källförteckning
Arbetsförmedlingen (2019) Vissa förutsättningar inför reformeringen av Arbetsförmedlingen - Rapportering i enlighet med regeringsuppdrag.
[https://arbetsformedlingen.se/download/18.47a458fb16df81b9133207b/1572 604962796/vissa-forutsattningar-reformeringen-arbetsformedlingen.pdf. Hämtat: 2019-12-26]
Arbetsförmedlingen (2020a) Lägesbeskrivning - Arbetsförmedlingens lokala närvaro.
[https://arbetsformedlingen.se/download/18.47a458fb16df81b9133e317/1581 922956456/Lagesbeskrivning-Arbetsformedlingens-lokala-narvaro-2020-02- 14.pdf. Hämtat: 2020-02-27.]
Arbetsförmedlingen (2020b) Vårt uppdrag. [https://arbetsformedlingen.se/om- oss/var-verksamhet/vart-uppdrag. Hämtat: 2020-02-20.]
Axelsson, Runo & Susanna Bihari Axelsson (2013) Samverkan som
samhällsfenomen - några centrala frågeställningar. I: Axelsson, Runo & Susanna Bihari Axelsson (red.) Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur AB.
Bengtsson, Hans & Anna Melke (2019) Vår offentliga förvaltning. Samverkan i välfärdspolitiken. Andra uppl. Malmö: Gleerups Utbildning.
Brodkin, Evelyn Z. (2011) Policy Work: Street-Level Organizations Under New Managerialism. Journal of Public Administration Research and Theory, 21 (2): 253-277.
Bryman, Alan (2018) Samhällsvetenskapliga metoder. Tredje uppl. Stockholm: Liber.
Denscombe, Martyn (2018). Forskningshandboken för småskaliga
forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna. Johanneshov: MTM. Glad, Johan (2006) Co-operation in a child welfare case: a comparative cross-
national vignette study. European Journal of Social Work, 9 (2): 223-240. Hall, Patrick (2011) Managementbyråkrati. Malmö: Liber.
Høgsgaard, Ditte (2016) Det muliges kunst. Om betingelserne for det tværsektorielle samarbejde i et New Public Managementorienteret sundhedsvæsen. Arbejdsliv, 18 (3): 64-80.
Karlsson, Tom S. (2017). New Public Management: ett nyliberalt 90- talsfenomen?. Första uppl. Lund: Studentlitteratur
Kongsrud, L., M.F. Rasmussen, Dorte Maria Sestoft & Kathrine Vitus (2014) The police, social services and psychiatry cooperation in Denmark—A new model of working practice between governmental sectors. A description of the concept, process, practice and experience. International Journal of Law and Psychiatry, 37 (4): 370-375.
Lindberg, Kajsa (2009) Samverkan. Första uppl. Malmö: Liber.
Lindkvist, Lars, Egil Fivelsdal & Jørgen Frode Bakke (2014) Organisationsteori: struktur, kultur, processer. Sjätte uppl. Stockholm: Liber
Lindqvist, Rafael (2013) Sociala rättigheter och administrativ rättvisa – samverkan kring långvarigt sjuka. I: Axelsson, Runo & Susanna Bihari Axelsson (red.) Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur AB.
Regeringskansliet (2019) Inriktning för det fortsatta arbetet med att reformera Arbetsförmedlingen.
[https://www.regeringen.se/informationsmaterial/2019/12/inriktning-for-det- fortsatta-arbetet-med-att-reformera-arbetsformedlingen/. Hämtat: 2020-02- 15]
S2014/3701/FST. Uppdrag att kartlägga samverkansformer mellan socialtjänsten och Arbetsförmedlingen.
SFS 2000:628. Förordning om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. SFS 2001:453. Socialtjänstlag.
SFS 2008:962. Lag om valfrihetssystem SFS 2018:1903. Regeringsformen.
Socialstyrelsen (2013) Ekonomiskt bistånd: Handbok för socialtjänsten. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen & Arbetsförmedlingen (2015) Återrapport: Kartläggning av samverkansformer mellan socialtjänsten och Arbetsförmedlingen.
[https://www.arbetsformedlingen.se/download/18.85bf99d14cb559b6f911d/1 429015917590/%C3%85terrapport+-
+regeringsuppdrag+kartl%C3%A4ggning+av+samverkan+arbetsf%C3%B6r medling+och+socialtj%C3%A4nst.pdf. Hämtat: 2019-12-10.]
Vetenskapsrådet (2017) God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. Wihlman, Ulla (2013) Samverkan i arbetslivsinriktad rehabilitering: klient- eller
organisationsfokus? I: Axelsson, Runo & Susanna Bihari Axelsson (red.) Om samverkan – för utveckling av hälsa och välfärd. Lund: Studentlitteratur AB
8. BILAGOR
Informationsbrev
Intervjuguide
1. Hur länge har du arbetat som socialsekreterare inom försörjningsstöd? 2. Hur ser ert arbetssätt ut?
3. I vilken utsträckning har du klienter som är inskrivna på Arbetsförmedlingen?
4. Vad innebär en samverkan med Arbetsförmedlingen? 5. Hur är det tänkt att denna samverkan skall fungera?
6. Arbetsförmedlingen genomgår en ombildning, hur påverkar detta samverkan med socialtjänsten?
7. Hur upplever du som socialsekreterare tillgängligheten hos Arbetsförmedlingen?