Detta diskussionskapitel kommer att sammanfatta de resultat studien funnit samt presentera nya forskningsfrågor som skulle vara intressanta att undersöka efter denna studies avslutande. Diskussionen lyfter även studiens felkällor.
När vi analyserar urbaniseringens utveckling finner vi att den största andelen av de svarande växt upp på vad vi klassificerat som landsbygd. Andelen minskar dock över vår valda
tidsperiod till favör för de som växt upp i storstadsmiljö. Landsbygdsuppväxta tappar från 70 till 60 procent medan andelen som vuxit upp i stad ökar från 30 till 40 procent. Antalet tillfrågade som är uppväxta på ren landsbygd dominerar dock över alla de valda åren. Om vi sedan går vidare med att titta på hur urbaniseringen påverkat den nuvarande bostadsorten hos de svarande kan vi se att siffrorna följer samma trend som för uppväxtmiljön, men här går storstäderna om landsbygden ungefär år 2005. Här sker alltså ett skifte där fler av de tillfrågade är bosatta i någon utav storstäderna än andelen som är bosatta på landsbygden. Storstaden som nuvarande bostadsort stiger från knappa 40 procent till över 50 procent. Landsbygden tappar i ungefär lika stor utsträckning, från 60 procent till knappa 50 procent under vår valda tidsperiod. Dessa resultat är väntade i och med den pågående urbaniseringens påverkan på samhällets struktur. Allt fler människor väljer att flytta in till städer för arbete och studier. Att landsbygden fortfarande dominerar som uppväxtmiljö kan dock tänkas bero på att en del av de som flyttat in till städerna väljer att flytta tillbaka ut på landet när de bildar familj.
Med hjälp av detta första stycke gällande urbaniseringens påverkan på den strukturella fördelningen av människor kan vi alltså slå fast att det som väntat pågår en förändring i samhället. Vi återkommer till urbaniseringen när vi tittat närmare på de funna skillnaderna i det sociala kapitalet.
Vad gäller det sociala kapitalet uppväxtgrupperna emellan så visar korstabellerna i denna studie att människor som växt upp i storstadsmiljö verkar ha ett högre mellanmänskligt förtroende till människor i allmänhet än de som växt upp i landsbygdsmiljö. Detta resultat är ihållande och förändras inte under den tidsperiod denna studie tittat på, vilken sträcker sig över nästan 20 år. Siffrorna verkar dock variera både några procentenheter uppåt så väl som nedåt under den undersökta tidsperioden, men över lag så är de stabila. Bo Rothsteins forskning om den sociala tilliten beroende på nuvarande bostadsort visade även den att
32 människor i stadsmiljö har högre mellanmänskligt förtroende till människor i allmänhet. Alltså kan vi slå fast att detta inte verkar ha något med uppväxten att göra eftersom Rothsteins studie inte fokuserar på uppväxt, utan endast på nuvarande bostadsort. Vår första hypotes om att det verkar finnas en skillnad i det sociala kapitalet beroende på vart man är uppväxt verkar alltså stämma, även om det också finns en skillnad beroende på vart man bor för tillfället. Även om skillnaderna inte är stora så finns de ändå där. Vi får i vilket svårt att kunna påstå att det inte finns en skillnad grupperna emellan. Vi kan ställa upp en motsatshypotes eller så kallad nollhypotes som påstår att det inte finns någon skillnad mellan grupperna och kan kanske lättare få denna att falla än att få hypotesen om att det existerar en skillnad att hålla. Siffrorna skiljer sig trots allt åt och separerar grupperna över hela den valda tidsperioden. Om vi istället ser till hypotes nummer två gällande den sociala tilliten till sina grannar så fann vi även här en skillnad mellan grupperna. De som är bosatta på landsbygden verkar ha större förtroende till de som också bor på landsbygden (inom deras gemensamma ort) än vad de som bor i stadsmiljö har till de som bor i ”samma” stadsmiljö. Dessa resultat är alltså omvända mot de baserade på uppväxt och boende. Dessa resultat visar alltså att människor på landsbygden i högre grad litar på sina grannar än vad stadsbor gör. Stadsbor tenderar istället att ha ett högre misstroende mot sina grannar. Om vi spekulerar i orsakerna till detta så kan vi anta att man på mindre orter har en större kontakt med sina grannar än vad man kanske har i städerna. Man känner eller känner till varandra i mycket högre utsträckning än människor i städerna. Städerna har troligtvis en större och hela tiden pågående omförflyttning av människor än vad landsbygdsorterna har. En förklaring till detta kan tänkas vara att
människor i städer i mycket högre utsträckning hyr sin bostad till skillnad från hur situationen ser ut på landsbygden där bostäderna ofta är billigare vilket i högre utsträckning kan bidra till mer eget ägande.
Resultaten i undersökningarna leder oss vidare till diskussionen om vad socialt kapital då egentligen är för något. Deltagarna i SOM-undersökningarna är slumpmässigt statistiskt utvalda. Om vi tänker oss att socialt kapital är en individuell resurs borde detta betyda att vi inte skulle kunna se några som helst skillnader mellan grupperna stad och landsbygd eftersom detta är en strukturell indelning och de svarande är slumpmässigt utvalda. Vi finner ju dock som bekant en skillnad, oberoende av om vi ser till uppväxt eller nuvarande boende där stadsmiljön dominerar. Om det sociala kapitalet inte var sammankopplat till samhällets struktur skulle vi alltså inte kunna finna en sådan tydlig skillnad. Även hypotes två stärker teorin om att socialt kapital beror på en samhällelig struktur eftersom vi även här ser en klar gruppindelning mellan miljöerna. Om vi dock vill försöka argumentera för att socialt kapital
33 är en individuell resurs får vi i sådana fall försöka härleda det till att folk ”är” på ett speciellt sätt inom de olika miljöerna, men som inte kan bero på miljöerna själva. I sådana fall skulle vi kunna tänka oss att människor som är mer tillitsfulla då ”dras” till städer och i större
utsträckning väljer att bosätta sig i stadsmiljöer, medan människor med lägre tillit vill dra sig undan andra människor och därför bosätter sig på den mer glesbefolkade landsbygden. Likaså har alltså dessa landsbygdsmänniskor (som har lägre tilltro i allmänhet) högre förtroende till de som bor på samma ort som de själva. Detta kan så klart bottna i att de litar mer på de som de är bekanta med, snarare än människor de aldrig träffat, vilket kan vara naturligt till viss del. Det förklarar även varför den mer sociala och mer tillitsfulla gruppen stadsfolk har ett lägre förtroende till sina grannar. I detta fall verkar vår teori om att människor i städerna inte får samma kontakt till varandra som de på landsbygden får stämma, så det får lov att vara vår förklaring på den frågan. Förtroendefrågan beror dock på vilken erfarenhet man har av människor man tidigare varit bekant med. Påståendet om att man litar mer på människor man haft en relation till kanske passar in på någon som haft en bra uppväxt i en förhållandevis skyddad miljö, men går inte att applicera på någon som har dåliga och turbulenta erfarenheter av de människor man omgivits med under sin uppväxt.
Båda teorierna är möjliga, och fler teorier och förklaringar kan självklart finnas. Den mest naturliga verkar dock vara att det existerar en strukturell samhällsindelning som skiljer städerna från landsbygden.
Något som skulle vara intressant för studien gällande vad socialt kapital egentligen är är en fortsatt och mer ingående studie på utvalda människor från de olika uppväxt- och
bostadsmiljöerna. Om den sociala tilliten beror på samhällets strukturer borde de personliga preferenserna gällande tilltro i sådana fall förändras när man flyttar mellan stad och
landsbygd.
Men vad händer då när vi sett att allt fler flyttar till städerna? Den naturliga utvecklingen borde då vara att hela befolkningens tillitsnivå höjs över tid. Om allt fler är bosatta och uppväxta i städerna och därmed påverkas av städernas, i denna studies bemärkelse, positiva miljö borde svenskarna bli ett mer tillitsfullt folk vad gäller synen på människor i allmänhet. Att vi dock har lägre tilltro till våra grannar inom staden kan verka tvetydigt och talar mot denna positiva trend. Om vi får spekulera fritt är vi alltså på väg mot ett samhälle där vi har hög tillit till människor i allmänhet, men låg tilltro och en lägre gemenskap till våra grannar. Detta kan tänkas föda en misstänksamhet som kanske bromsar den trenden om högre tilltro. Ytterligare en dimension av frågan kan vara om ett ökat socialt förtroende faktiskt gör oss gott? Eller bör vi, för vår egen säkerhets skull, vara ”lagom” misstänksamma? Detta kan dock
34 tänkas vara ett högst personligt ställningstagande man tvingas ta beroende på sin människosyn i övrigt.
Något som dock är viktigt att lyfta gällande det sociala kapitalet är en diskussion om det sociala kapitalets effekter. Behöver ett högt socialt kapital alltid vara positivt, och behöver ett lågt socialt kapital alltid vara negativt? Detta återknyts till begreppen bridging och bonding där bonding ofta exkluderar människor utanför de berörda grupperna även fast det sociala kapitalet inom grupperna kan vara mycket högt. Ett högt socialt kapital behöver därför inte vara övervägande positivt, eftersom det kan användas i negativa sammanhang. Bridging innebär däremot att överbrygga skillnader mellan grupper och få dessa att arbeta
tillsammans.48 I detta avseende är ett högt socialt kapital något positivt, då det används för ett gott syfte, nämligen att minska avstånden mellan olika grupper.
Att bygga nätverk är ju i grunden en bra aktivitet som stärker samhället, men när nätverken blir exkluderande är dessa mer problematiska då de kan ha stort inflytande på olika former av beslutsfattanden inom samhället. Ett exempel på ett exkluderande nätverk är Frimurarorden där endast män tillåts ingå och väljs in genom olika processer.49 Nätverk liknande detta kan bland annat användas för att hjälpa invalda i nätverket nå fram till olika positioner inom samhället. Detta blir problematiskt då inofficiella nätverk och grupper kan ha större inflytande än vad de verkar ha. Exkluderande nätverk som dessa har säkerligen ett mycket högt socialt kapital inom grupperna, men det är även troligt att de bygger misstroende mellan gruppen och övriga samhället. Detta måste kunna sägas vara en negativ aspekt för samhällsutvecklingen och visar hur ett högt socialt kapital inte alltid behöver vara något positivt.
De tänkbara felkällorna till uppsatsen existerar så klart, trots bra material som är lätt för utomstående att undersöka och stärker uppsatsens reliabilitet så kan mina val angående variabler naturligtvis diskuteras. Eftersom Bo Rothstein redan gjort en studie på social tillit kontra bostadsort så valde jag att luta mig mot Rothsteins resultat i denna fråga, men det optimala hade kanske varit att göra en lika långtgående egen studie som för uppväxtorten kontra den sociala tilliten.
Vad gäller hypotes nummer två gällande förtroende till människor boende i samma område som de svarande själva valde jag att basera den på den nuvarande bostadsorten. Detta beror på att vi tack vare våra analyser av urbaniseringen kunnat se att människor förflyttar sig allt mer, och därför ansåg jag att den nuvarande bostadsorten var mer relevant än uppväxtorten vad
48 Kumlin, S. Rothstein, B. Minorities and mistrust,, sid 7
35 gäller tilliten till sina grannar. För en fullt komplett studie skulle kanske även tabeller på uppväxtorten kunna lagts tills, men någon typ av avgränsning var tvungen att göras, främst av tidsskäl.
Det faktum att SOM-materialet för vår andra hypotesfråga är undersökningsbart först från år 2007 är beklagligt, men tyvärr inte påverkningsbart då SOM-frågan gällande förtroende till de boende på samma ort som de svarande själva infördes först år 2007. Det optimala hade förstås varit att kunna göra en lika lång studie som studien för uppväxtort som sträcker sig från 1997 till 2012. Även det faktum att respondenterna själva fått klassificera sig inom tillitsskalan samt inom bostads- och uppväxtalternativen är ett hypotetiskt problem då människor har olika uppfattningar om hur deras egen tillit eller miljö bör klassificeras. Materialet som använts till denna studie är trots detta det mest relevanta och mest trovärdiga materialet som finns att tillgå för liknande analyser av svensk befolkning.
Slutligen så kan det förekomma rena sifferfel då tabellerna överförts från SPSS in i nya word-tabeller. Detta har givetvis kotrollerats, men med det stora antalet siffror och decimaler är det ändå möjligt att det smugit sig in mindre fel. Dessa fel tordes dock inte minska
uppsatsens trovärdighet allt för mycket då inga otydliga avvikelser kan upptäckas i de bifogade figurerna och tabellerna i denna uppsats.
36