När jag gjort min undersökning har jag hela tiden haft Vygotskijs sociokulturella perspektiv som grund att stå på, vilket även kommer visa sig genom min diskussion där jag tillämpar hans teori på mitt resultat.
Musik används på de flesta undersökningsförskolorna åtminstone en gång om dagen vilket därför gör att jag drar slutsatsen om att det är ett uttrycksmedel som faktiskt används mycket inom förskolans verksamhet över lag. Musik är medryckande för barnen, en metod som skapar glädje och gemenskap. Barnen får genom musik bli en del av något i en skapandeprocess och en del av något som låter fint. Dessutom menar samtliga av de intervjuade pedagogerna att musik definitivt kan användas i syfte för att utveckla barnens språk, något som jag hade som mål att ta reda på genom denna undersökning och som jag nu tydligt kan se stämmer. Pedagogerna gav mig flera exempel på hur de arbetar med musik där språket stimuleras och även om planeringen av musikstunderna tillsammans med barnen i förskolan nödvändigtvis inte säger att det är just språkutveckling som ska vara i fokus får man ändå med det oavsett vilka sånger som sjungs.
Eftersom resultatet visar att pedagogerna genom musikstunder tillsammans med barnen ofta sjunger sånger med rim och ramsor, som gör att barnen får leka och experimentera med språket, kan vi förstå att musik därför blir ett sätt att locka barnen, även de som kanske annars inte uttrycker sig verbalt så mycket, till att använda sin röst i samspel med andra samtidigt som de får lära känna orden som sjungs. Något som fascinerat mig mycket är hur flera av pedagogerna som intervjuades berättade om hur barn med annat modersmål än svenska och barn som har svårt för språkinlärningen, som behöver mer tid på sig i sin utveckling, genom musik blir lyckliga och känner en delaktighet med alla de andra barnen som också sitter med och sjunger. Att barn som har svårt för språket många gånger kan återge en hel sång måste kännas fantastiskt, både för det specifika barnet samt pedagogen som upptäcker det.
Jag drar dock slutsatsen att det kräver en uppmärksam och lyhörd pedagog för att kunna se något sådant och att pedagogen framförallt innehar arbetsglädje som gör att
pedagogen ser vad barnet och den enskilde individen behöver för att uppnå de specifika målen som man är ute efter, detta var något som pedagogerna jag intervjuade tydligt visade sig ha. Detta är något som kan kopplas samman med vad Svensson (2005, s.12-13) också påpekar, att pedagoger måste ta till vara på och se alla situationer och möjligheter som kan vara en fördel för barnens språkutveckling. Han menar att språklekar ska vara ett naturligt inslag som en del av vardagen på förskolan och att det ska ske på ett kravlöst sätt där de får chansen att leka med ord. När jag ser på mitt resultat så förstår jag att pedagogerna gör just detta när de använder sig av metoder där musik och sång ingår.
Genom mitt resultat kan jag se att språkutveckling och musik är nära förknippat med varandra, flera av pedagogerna berättar om hur rytm som vi känner i musiken också återfinns i språkets melodi och något som jag kommer att tänka på då är vad Jederlund (2002, s.20) säger om att barn ofta tar ett stort kliv i sin språkutveckling om de finner pulsen och rytmen i musiken. Även Wiklund (2001, s.37) säger att musik är ett betydande medel för barns språkutveckling eftersom de genom den får känna puls och rytm och sjunga som ju är en viktig del för språket. Jag tolkar det som att pedagogerna fått upp ögonen för detta och att de därför också kunde ge mig så goda exempel på hur musiken faktiskt gynnar språkutvecklingen hos barnen.
Genom mitt resultat ser jag att rörelser i samband med musicerande är något som pedagogerna talar gott om. De menar att rörelsesånger är populära på förskolan och att det även är något som används för att barnen ska få känna på orden som sjungs. På så vis befäster de nya begrepp och orden får mening, dessutom är rörelserna ett sätt för många av barnen att minnas texten. Jag utgår från att det fungerar som så att barnen lär sig associera en viss rörelse med ett visst ord eller en speciell mening i sången. Om jag tittar på vad Vygotskij säger inom sitt sociokulturella perspektiv skulle rörelserna till språket och orden kunna beskrivas som en form av mediering (Säljö, 2000, s. 80-82). Rörelserna skapas för att ge barnen förståelse och mening åt det som sången innehåller. Och tack vare att barnen finner mening genom rörelserna blir språkutveckling ytterligare en effekt av det hela. Samma sak när pedagogerna låter barnen använda sig av instrument, flanosagor eller sångkort. De använder sig då av så kallade artefakter (Säljö, 2000, s.80-81) för att mediera med. Med hjälp av saker och ting får barnen lättare att uttrycka sina tankar och sätta ord på saker. Detta är
något som pedagogerna verkar använda sig av ofta, förmodligen för att de sett att det fungerar liksom det skapar lustfyllda stunder där barnen lär genom att leka.
Ytterligare ett syfte med min undersökning var att finna svar på om förskolans pedagogers förhållningssätt spelar in när det kommer till barns språkutveckling genom musik och något som jag ser i mitt resultat och får bekräftat genom intervjuerna är att pedagogerna bär en viktig roll för att barnens språkutveckling ska kunna ske. Det sociala samspelet är en avgörande del för hur barnen och pedagogerna förhåller sig till varandra och som spelar in för att målen i läroplanen ska kunna nås upp till och för att arbetet på förskolan ska ge den mening till barnen som behövs för ett lärande. Samtliga pedagoger som jag intervjuade visade sig vara medvetna om vilken viktig roll de har för barnens utveckling och mognadsprocess eftersom de allihop framförallt tog upp vikten av att finnas till hands och uppmuntra och bemöta barnen i aktiviteterna som de drar igång på förskolan. Jag har förstått att man som pedagog bör vara medveten om sitt uppdrag och ansvar för att förskolan ska kunna bli den lärorika plats som den faktiskt ska vara. Att vara med och vara aktiv under dagarna är viktigt inte bara för att visa barnen stöttning men också för att barnen ska se förskolan som en plats där de kan ha roligt tillsammans med alla inblandade där, det ska vara en plats som barnen vill vara på och som ska kännas meningsfull att vara på.
När pedagogerna berättar om hur de stöttar, vägleder och uppmuntrar barnen under musikstunderna kopplar jag detta samman med Vygotskijs (2001, s 332-333) begrepp om den proximala utvecklingszonen som han menar är barnets närmsta utvecklingszon. Vygotskij säger att denna utvecklingszon kan uppnås genom samspel och handledning från andra, och då kopplar jag det som att det är det som pedagogerna på förskolorna menar. Jag kommer att tänka på när pedagog 1 under sin intervju berättar om hur hon får med sig barnen genom att sätta sig ner på knä bredvid dem när hon tar fram trumman, att detta var något som behövdes för att vissa av barnen skulle våga ta steget och själva vilja prova att spela och delta. Denna enkla gest från pedagogen förändrade hela attityden till aktiviteten hos några av barnen som annars var väldigt återhållsamma. Det är detta jag tolkar som stöttning av den proximala utvecklingszonen hos barnen. Det gäller för pedagogen att tona in och se vad barnen behöver för att den närmsta utvecklingen ska nås, det krävs en hjälpande
hand att stötta sig på och få handledning av. Jag ser också genom resultatet att denna sortens stöttning återfinns i mycket av det som pedagogerna gör på förskolan under musikstunderna, till exempel när det sjungs sånger där de tydligt artikulerar texten eller när pedagogerna upprepar aktiviteter och sånger för att barnen ska kunna utvecklas och känna igen det som händer. Likaså när pedagogerna tillsammans med barngruppen skapar rörelser till sången för att stötta minnet och språket i texten, med hjälp av rörelserna klarar sedan många barn att återge sången på egen hand. Dessutom kopplar jag Vygotskijs begrepp ihop med de lärande samtalen som många av pedagogerna berättade om att de höll i samband med att de sjöng sånger med barnen.
Samtal om vad orden i sångerna betyder hjälper barnen att kunna sätta ord på tankar de har och är en hjälp för barnens språkutveckling liksom det skapar delaktighet. Jag drar slutsatsen att många barn lär sig språka mycket tack vare musiken och samtalen som pedagogerna lägger tid på att skapa är värdefulla. Björklund (2008, s. 103-104) påpekar också vikten av att samtala med barnen, något som jag tolkar då kan höra ihop med Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen. Hon menar att det ligger på pedagogens ansvar att stimulera barnens språk för att det ska kunna ske en utveckling av det. Ett viktigt lärande kan gå förlorat om samtal med barnen och frågor till dem som visar intresse och engagemang inte prioriteras.
Det sociala samspelet i förskolan har jag förstått är en viktig aspekt för barnens språkutveckling och utveckling överlag. Samtliga pedagoger talade någon gång under intervjuerna om hur de samlades, samtalade, skapade gemenskap och samspelade tillsammans med barnen på förskolan. Detta samspel som de talar om ser jag efter att ha granskat mitt resultat som något som återspeglas ofta i verksamheten och som jag då tolkar är direkt kopplat till Vygotskijs teori om det sociokulturella perspektivet som är grundat på det sociala samspelet, att vi är beroende av och lär genom och tillsammans med andra i vår närmiljö (Björklund, 2008, s. 31). Eftersom samtliga pedagoger tog upp samspelet och gemenskapen som musik skapar drar jag slutsatsen att musik är ett väldigt bra verktyg att ta till när man som pedagog vill komma närmre barngruppen på ett kravlöst och lustfyllt sätt. Att vi genom musiken alltså kan lära av varandra och utveckla språket, som ju varit min utgångspunkt att ta reda på för min undersökning. Att musik förekommer oftast under planerade aktiviteter såsom vid samlingen som mitt resultat har visat, och knappt alls spontant är något som dock väcker frågor hos mig eftersom musik vid spontana tillfällen också skapar många
språkstimulerande stunder vilket vi får bekräftat av pedagogen som till exempel sjunger lunchmenyn för sin barngrupp spontant och som påverkat barnen att på samma sätt leka med sång och ord.
Samtliga pedagoger säger att de tycker att det är bra att det finns anvisningar i förskolans läroplan om att musik ska ingå som ett verktyg för undervisningen i verksamheten (Skolverket, Lpfö 98, rev. uppl. 2010, s.10). När jag granskar mitt resultat känner jag ändå att det är tur att anvisningarna i läroplanen finns eftersom pedagoger som inte har musik som största intresse då ändå måste erbjuda det. Tack vare det får många pedagoger upp ögonen för vilket kraftverktyg musik och sång kan vara, inte minst för språkutvecklingen, något som pedagogerna i undersökningen visat. Dessutom är anvisningarna om att barnen ska få testa olika uttrycksmedel något som också går att koppla ihop med det som Liberg (2007, s.9) också påpekar, att det är viktigt att barn får undervisning genom olika arbetssätt för att hitta den metod som passar olika individer bäst liksom variation skapar en lustfylld miljö. Musik tolkar jag då som ett av alla olika arbetssätt som pedagogerna använder i förskolan och är det sätt som passar något barn bäst, och om pedagogerna lyckas nå det barnet tolkar jag det som att de har lyckats.
Konsekvenser
Enligt mitt resultat så är musik något som pedagogerna tycker är roligt, i fyra fall av fem är musik något som får relativt stor plats under en dag på förskolan och då i synnerhet under samlingen som hålls varje dag. Pedagogerna verkar dessutom vara väl medvetna om hur musik kan gynna språkutvecklingen hos barnen och att de därför använder det för att bland annat stimulera den. I och med att jag inte gjort några observationer måste jag tro på det som pedagogerna berättat för mig under intervjuerna. Två av förskolorna har jag tidigare haft Verksamhetsförlagd undervisning på och har därför sett hur de arbetar med musik och kan bekräfta att det de säger stämmer men tre av pedagogerna som jag intervjuade arbetar på förskolor som jag tidigare inte besökt vilket gör att jag helt enkelt måste förlita mig på att de som de säger är sanningen om deras arbetssätt.
En av pedagogerna berättade att de inte alls är särskilt duktiga på hennes avdelning med att använda musik men att hon kommit till insikt om problemet och därför anmält sig till en kurs för att lära mer om dans och musik. Det skulle vara intressant att se vad kursen kommer ge henne och hennes avdelning efter att hon gått den, kanske kommer hennes syn på musik att utvecklas och därmed få en större plats i verksamheten. Det kanske behövs mer utbildning till lärare inom musik för att de ska bli tryggare inom det och få mer kunskap om hur de ska använda sig av verktygen och instrumenten som erbjuds och som ofta finns att utnyttja på förskolorna? Samtliga pedagoger som jag intervjuat tycks ha ett genuint intresse för musik och tycker att det är bra att musik finns med som en anvisning i läroplanen. Pedagoger som inte har intresset för musik kanske har musik bara för att de måste, vilka konsekvenser kan det ha på barngruppen?
Slutord
Musik har alltid legat mig varmt om hjärtat och jag har sedan min förskollärarutbildning på Karlstad Universitet där jag gick med inriktning ”estetiskt lärande” insett vilket värdefullt redskap det också kan vara för barnen i förskolan. Att musik har en utvecklande effekt på barn hade jag mina aningar om innan, inte minst när det kommer till den språkliga utvecklingen, men att min undersökning skulle ge mig en så positiv bild av musikanvändandet i förskolan var mer än jag hade hoppats på.
Samtliga pedagoger som jag intervjuade för min undersökning var övertygade om att musik och språkutveckling var nära förknippade med varandra. Jag har insett att pedagogernas inställning dock är betydande för att musik ska kunna ha den positiva effekten.
Musik är idag något som jag förstått i många fall tar stor plats i förskolorna, jag tror dock ändå att det finns fall där vi får tacka läroplanens anvisningar om att musikanvändande i förskolan måste finnas med för att det på vissa skolor alls ska få plats. Det finns pedagoger som inte har ett musikintresse och som känner sig osäkra på hur de ska hantera verktyget. En fundering som dyker upp hos mig är hur verksamheten hade sett ut om läroplanen för förskolan inte hade tagit upp musik som ett medel som barnen ska få använda? Hade det kanske varit mindre musikaktiviteter i förskolan då? Hur hade det sett ut i arbetslag där musikintresset inte fanns? Här väcks idéer till vidare forskning där undersökningen kan behandla jämförelser över hur barn som tillåts musicera mycket respektive lite i förskolan utvecklas språkmässigt, blir det skillnader i resultatet?
Jag anser att det är viktigt att visa på vilket starkt verktyg musik kan vara om man använder det på rätt sätt eftersom det då bland annat, som jag upptäckt i min undersökning, direkt kan gynna språkutvecklingen hos barnen liksom det är en arbetsmetod som skapar gemenskap och socialt samspel som är en av grunderna för allt lärande.
Referenser
Primärkällor
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442 [2012-09-06]
Pedagog 1, intervju 2012-09-13 Pedagog 2, intervju 2012-09-14 Pedagog 3, intervju 2012-09-17 Pedagog 4, intervju 2012-09-20 Pedagog 5, intervju 2012-09-20
Sekundärkällor
Antal-Lundström, Ilona (1996). Musikens gåva: hur musik påverkar barns utveckling genom att stimulera inneboende resurser och ge ökad social kompetens. 1. uppl.
Uppsala: Konsultförl.
Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. [Elektronisk resurs] Diss.
Göteborg : Göteborgs universitet, 2009 Tillgänglig på Internet:
http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/18674/1/gupea_2077_18674_1.pdf [2012-09-11]
Jederlund, Ulf (2002). Musik och språk: ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling. 1. uppl. Hässelby: Runa
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen:
undersökningsmetoder och språklig utformning. 4. uppl. Uppsala: Kunskapsföretaget
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (2002) Lek och lärande – oskiljaktiga dimensioner i förskolans praktik, Ingrid Pramling Samuelsson (red.) s. 121-142. Lek och lärande: konferensrapport från Nätverk för barnomsorgsforskning Göteborg den 15-16 november 2001. Göteborg: Univ.
Liberg, Caroline (2007) Språk och kommunikation, Annette Ewald & Birgitta Garme (red.) s.7-22. Att läsa och skriva: forskning och beprövad erfarenhet. [Elektronisk resurs] [reviderad upplaga] Stockholm: Myndigheten för skolutveckling
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=1887 [2012-09-14]
Patel, Runa & Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 3., [uppdaterade] uppl. Lund:
Studentlitteratur
Svensson, Ann-Katrin (2005). Språkglädje: språklekar i förskola och skola. 2., [rev.]
uppl. Lund: Studentlitteratur
Säljö, Roger (2000). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm:
Prisma
Vygotskij, Lev Semenovič (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg:
Daidalos
Vygotskij, Lev Semenovič (2001). Tänkande och språk. Göteborg: Daidalos
Wallerstedt, Cecilia (2010). Att peka ut det osynliga i rörelse: en didaktisk studie av taktart i musik. [Elektronisk resurs] Diss. Göteborg: Göteborgs universitet, 2010 Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/23562 [2012-09-06]
Wiklund, Ulla (2001). Den lydiga kreativiteten: om barn, estetik och lärande.
Stockholm: Utbildningsradion (UR)
Bilaga
Intervjufrågor, examensarbete
varje intervju inleds med frågor om hur länge förskolläraren varit verksam, lite om deras bakgrund och viken utbildning de har. Jag kommer dessutom informera om de forskningsetiska principerna.
• Hur arbetar du med musik tillsammans med barnen på förskolan?
- Är det något ni arbetar med dagligen? Varför/varför inte?
• Ser du någon koppling mellan musik och språkutveckling?
• Använder ni musik i er verksamhet som en medveten metod för språkutveckling?
Hur/Varför? Varför inte?
• Kan du ge konkreta exempel på hur ni brukar arbeta med musik där barnen ges tillfälle att utveckla sitt språk?
- hur ser din roll som pedagog ut vid dessa tillfällen?
• När du planerar musikstunder med barnen har du språkutveckling i åtanke då?
• Hur ser du på hänvisningarna i läroplanen om att förskolläraren ska låta barn få använda musik som uttrycksform i förskolan?
• Vilken betydelse har musik för dig?