Mina två frågeställningar i det här examensarbetet, det vill säga vilka strategier använder sig gymnasieeleverna av för att lära sig ett modernt språk enligt gymnasieeleverna själva och vilka delmoment av språkinlärningen tycker de är svårt respektive lätt när de läser ett språk, har besvarats. Enkätundersökningen var även relevant för mitt framtida yrke som gymnasielärare i moderna språk, för att den gav mig insikt i elevernas inlärningsstrategier. Det här leder till att jag som språklärare ska lära ut och samt stödja mina framtida elever att använda sig av olika strategier vid läs-, hör- och skrivövningar. Förhoppningsvis kan undervisningen bli mer givande för eleverna.
Språkforskarna Krashens och Pienemanns teorier om hur språkinlärning går till stämde i olika avseenden överens med de strategier som enkätundersöknings eleverna i franska steg 4 och 5, och tyska steg 3 använde sig av. När läraren talade på målspråket på lektionerna
effektiviserades undervisningen (Krashens inflödeshypotes, 1982, 2009) och det i sin tur ledde till att eleverna stimulerades till att använda målspråket, samtidigt som de fick lära sig nya ord och grammatik. Det intressanta är att eleverna i både franskan och tyskan var medvetna om att lärarens språkliga nivå var högre och att det främjade deras språkinlärning på ett mycket positivt sätt. Därför tycker jag att inflödeshypotesen stämmer överens med mina resultat som visar på att ett språkligt inflöde har en mycket positiv effekt i klassrummet. Genom att läraren håller något högre nivå när han/hon pratar på målspråket, leder detta till att språket blir ”lagom” svårt för eleverna, men att de ändå kan utifrån kontexten förstå det som sägs av läraren. Det här är också något som kurs- och ämnesplanerna för Gymnasieskola 2011 förespråkar.
Krashens hypotes stämde också med vad eleverna i franskan och tyskan ansåg om det rikliga språkliga inflödet av engelska via tv och filmer, hur det hade påverkat dem positivt eftersom de kunde höra språket talas kontinuerligt varje dag i tv och filmer. Samtidigt var de medvetna om att det inte fick samma konstanta språkliga inflöde via tv eller filmer i franska och tyska, vilket bidrog till att de inte kunde språkligt utvecklas på samma sätt som i engelskan. Detta visar på vilken betydelse språkligt inflöde kan ha även utanför klassrummet, för att det skulle bidra till att eleverna får chansen att lära sig mer tyska eller franska förutom i
36
Via tv och filmer utvecklas även elevernas receptionsförmåga (Skolverket 2011) och strategier som gör att de lättare kan förstå talad tyska eller franska. Vidare hjälper detta även deras kommunikativa strategier, för de har lärt sig ord och uttryck som skulle kunna hjälpa dem i olika muntliga framställningar på lektionerna. Tv och filmer ger språkeleven samtidigt chansen att höra målspråket talas av modersmålstalare, vilket skulle resultera i att den eleven lär sig det rätta uttalet. Därmed skulle jag vilja dra slutsatsen att det är mycket viktigt att få höra målspråket talas både i och utanför klassrummet i olika avseenden för få mer språkligstimulans via
naturligtinflöde.
Pienemanns processbarhetsteori (1998) stämde överens med hur eleverna processade orden och grammatiken steg för steg i franskan och tyskan för att successivt bygga upp respektive målspråk. Bland elevsvaren hittades dock ett svar som avvek från
processbarhetsteorin. Det svaret var från en elev i franska steg 4 som sades att han/hon lär sig orden och grammatiken tillsammans samtidigt.
Lennebergs åldershypotes kunde styrkas på två olika sätt, den ena var eleverna
(framförallt i tyskan) tyckte att det var lättare att lära sig engelska när de var yngre för att de ”tog till sig” språket utan direkt ansträngning. Det andra sättet var att gymnasieeleverna i båda
språken i stor utsträckning lär sig nu ett modernt språk genom kognitiv ansträngning. Det centrala innehållet i moderna språkundervisningen (Kurs- och ämnesplanerna i
Gymnasieskolan 2011) lägger tyngdpunkten på den kommunikativa förmågan och språkets
funktionella egenskaper. Det visade sig att eleverna i båda språken har haft möjligheten till att jobba med muntliga övningar och att de har via omformuleringar och små ord i respektive franska och tyska stött muntliga kommunikationen på bästa sätt. Eleverna i båda språken har använt sig av dessa strategier för främja sina språkliga funktionella egenskaper.
Språkinlärningsstrategierna, kognitiva, metakognitiva och socio-affektiva, som har satts upp av Skolverket (2011) har på olika sätt bearbetats i läs-, hör-, skrivövningarna i franska steg 4 och 5 samt tyska steg 3. Till de mest effektiva strategierna tillhörde det kognitiva, där eleverna i franska och tyska använde sina språkkunskaper för att genom respektive målspråk omformulera sig för att få fram det de ville ha sagt. När det gäller de skriftliga strategierna skrev de direkt på franska eller tyska och applicerade samtidigt grammatikreglerna i målspråket, vilket betydde att deras lärande effektiviserades. Tornbergs (2009) råd att få eleverna att bli medvetna om vilka processer de olika övningarna bygger på, visade sig i elevernas medvetna inlärningsstrategier i
37
franska steg 4 och 5 och tyska steg 3. Med detta menas att det var tydligt hur läs-, hör-, skrivövningarna jobbades fram metodiskt/strategiskt av eleverna.
Under mina VFT märkte jag hur viktigt det var med variation i undervisningen för att eleverna skulle få en bred språkligkompetens och det är något som jag skulle vilja använda mig av i mitt framtida yrke. Strategimässigt jobbade min VFT klasser i italienska på samma sätt som enkätundervisningseleverna i franska, tyska och STRIMS eleverna. Min uppfattning är nu efter ha gjort dessa pilot- och enkätundersökningar, mina egna VFT erfarenheter och läst om STRIMS studien angående inlärningsstrategier, att språkelever förvisso lär sig ett (modernt) språk både på ett traditionellt sätt som innebär form-, regel, och skriftbaserad undervisning med inslag av imitation, drillning, översättningsmeningar; men även på ett otraditionellt sätt som innebär kommunikationsbaserad undervisning med inslag av språklig och kreativ språkproduktion genom exempelvis tv och filmer i målspråket.
Avslutningsvis visar enkätundersökningen och referensenkätundersökningen att
gymnasieelevernas inlärningsstrategier är generellt desamma, trots att strategierna är individuellt baserade har de flesta elever många gemensamma nämnare. Språkinlärning kräver dessutom undervisningsvariation och språkligt inflöde för att framhäva gymnasieelevernas olika inlärningsstrategier.
6.1 Förslag till vidare forskning
Det finns givetvis andra forskningsmetoder som man kan använda sig av för att vidare undersöka gymnasieelevernas språkinlärningsstrategier. Under arbetet med enkätundersökningen har två intressanta forskningsförslag väckts som jag hoppas skulle kunna resultera i en djupare förståelse och ge en bredare insyn i det här ämnet. Det första förslaget är att göra en kvalitativ
forskningsintervju med cirka tio frivilliga språkelever i olika moderna språk tillhörande olika steg nivåer men att de är lika könsfördelade, dvs. fem tjejer och fem killar. Utifrån den gruppen ställa samma frågor som berör deras språkinlärningsstrategier och därefter jämföra
svarsresultaten med utgångspunkter såsom: vilken teoretiskt inriktad linje eleverna går på, deras yrkesklass bakgrund, är svaren beroende på vilket kön de har (om de är tjej eller kille), vilka andra språk kan de, beror svaren på skillnaderna moderna språken emellan eller det handlar det endast om individuella strategiskillnader?
38
Det andra forskningsförslaget är att undersöka vilka skillnader det kan vara
strategimässigt mellan gymnasieeleverna, barn och vuxna. En sådan forskning kan göras genom samtalsintervjuer och kompletteras med en observationsstudie där man observerade
gymnasieeleverna, barn och vuxna i klassrummet ur ett inlärningstrategiskt perspektiv t.ex. utifrån vilka kognitiva, metakognitiva och socio-affektiva aspekter som skiljer dem åt och vilka har de gemensamt.
39