Stans 3 hade den högsta dugligheten enligt beräkningarna. Då Cpk tar hänsyn till hur väl centrerat utfallet är kring målvärdet gjorde den första stansens förskjutningar på utfallen avtryck i indexet. Hade det enklare duglighetsindexet Cp använts istället hade inte det förskjutna utfallet från stans 1 gjort avtryck då Cp enbart tar hänsyn till toleransgränserna och standardavvikelsen (Spiring 2010). Jämförs duglighetsvärderna i Cpk och Cp med varandra är skillnaden dem emellan för stans 2 och 3 marginell då utfallskurvorna är flacka men centrerade, däremot är skillnaden för stans 1 61% mellan Cpk och Cp där det senare uppgick till 1,26. Se figur 14 och 16.
Vid ett duglighetsvärde på 1,33 tillverkas det inte fler än 63 enheter utanför toleransgränserna per miljon tillverkade detaljer (Spiring 2010). Värdet gäller för både Cpk och för Cp. Däremot måste utfallet vara centrerat kring målvärdet för att det ska stämma för Cp (Spiring 2010). Det hade inte varit fallet för stans 1. Hade utfallet inte plottats i grafer i kombination med att dugligheten bara beräknats med Cp hade resultatet varit grovt missvisande.
Det bildades normalfördelningskurvor på majoriteten av måtten på bockningsmaskinerna. Däremot var spridningen stor på mått 1,
dubbelbockningen. Den största spridningen hade kantpress 1 på 3mm mellan största och minsta mått. Kantvik 2 hade 2,9mm för samma jämförelse.
Detaljen måttsattes så att alla kanter hade 0,3mm tolerans för att den praktiska delen av projektet skulle komma igång, i ett senare skede sattes nya toleranser på detaljen som den skulle ha måttsatts ifall det var en vanlig detalj.
Under en informell diskussion med författaren och maskinoperatören för en av kantvikarna kom det fram att det var svårt att få plåten att räcka till för radierna på kanterna. Samtidigt uppkom det att vissa mått ibland offras för att få funktionsmåttet rätt. Då mått 2 och 3 hade det överlägset högsta måttet på duglighet går det ställa sig frågan om resultatet blivit annorlunda ifall det det på förhand givits en tolerans på 0,5 för mått 2 och 3 för att på så vis ge mer spelrum till att få mått 1 bättre.
Maskinoperatörerna var väldigt duktiga på att berätta om generalfel. D.v.s.
större fel som märks genom en snabb observation av detaljen. T.ex. att stansen har använt fel verktyg. Vad som däremot var svårare att identifiera var variationsorsaker som påverkade toleranserna. Då sådant inte syns med blotta ögat är det svårare att upptäcka för operatörerna. Från de mer erfarna operatörerna gavs dock hänvisningar till orsaker de trodde kunde påverka toleranserna. T.ex. variationer i plåtens kanter eller att operatören till kantpressen håller detaljen snett. För att hitta problemkällor på generalfel var intervjuerna framgångsrika. För att hitta källor till att
toleransförskjutningar mindre framgångsrikt.
Det framkom i intervju fyra och sex att grader på plåtkanterna orsakade problem för bockningsmaskinerna. Det nämndes också att det förekom att skrot hängde kvar i plastfilmen som vissa plåtar har för att skydda ytan.
De mest pålitliga resultaten torde vara de för stansmaskinerna då dess urval bestod av 49 enheter per maskin. Stansarna har även minst direkt mänsklig påverkan då maskinen tar plåten ur materialstället och utför sina operationer på den och slutligen matar ut färdig detalj, helt på egen hand.
En åtgärd för att höja dugligheten på stansmaskinerna vore att återinföra regelbunden injustering av stansarna. Om utfallsdiagrammen för stans 1 studeras, se bilaga 7. Då normalfördelningarna är centrerade kring ett värde exklusive mått 11 och 14 tyder det på att förskjutningarna är vad som sänker duglighetsvärdet på stans 1.
För att få en bild av hur dugligheten hade sett ut på stans 1 ifall
normalfördelningskurvorna hade varit centrerade kring målvärdet gjordes ett experiment. Respektive måtts genomsnitt användes som målvärde och 2 extremmått togs bort ur beräkningen. Dessa unika två mått låg båda över en 1mm ifrån målvärdet. Värdet på Cpk steg från 0,78 till 1,26 vilket är en markant förbättring. Skulle mått 11 och 14 ordnas i samband med en
eventuell injustering skulle dugligheten på stans 1 överstiga 1,33 då de i den experimentella beräkningen sänker resultatet eftersom de är mindre än 0,4 i Cpk.
Bockningsmaskinernas resultat i duglighetsstudien bör tas med lite
försiktighet. Dels då urvalet för varje maskin enligt planen skulle bestå av 20 detaljer och dels för att så inte blev fallet på kantpress 2. Det låga antalet i urvalet skulle kompenseras med fler ställbitar än vad som vanligtvis ges till maskinoperatörerna.
Ett givet alternativ hade varit att expandera studiens omfattning genom att öka antalet enheter som dugligheten beräknades på. Det hade primärt hjälp att höja pålitligheten för bockningsmaskinernas resultat.
Det är även känt för studiens författare att kompetensen varierar bland maskinoperatörerna som arbetar vid kantpressen. Då den stationen blir betydligt mer direkt påverkad av mänsklig hand spelar det stor roll vem det är som arbetar vid maskinen. Andra faktorer som påverkar
maskinoperatörens förmåga att leverera kvalitet är operatörens kroppslängd och kroppsstyrka m.fl. För att få ut den exakta processdugligheten från kantpressarna skulle varje operatör behöva tillverka var sitt urval på varje maskin. Det skulle resultera i att studiens omfattning skulle öka stort. Ett sätt att reducera den mänskliga påverkan hade varit att utjämna dels
maskinoperatörernas fysiologiska skillnad genom t.ex. arbetsplattformar och dels genom utökad kompetensutveckling.
Då urvalen från stansarna blandades ut systematiskt som beskrivet i tidigare kapitel är det processdugligheten i plåtberedningen som beräknats. Hade det varit maskindugligheten som skulle beräknas hade t.ex. alla detaljer till urvalen för bockningsmaskinerna kommit från samma stans och samma maskinoperatör hade tillverkat detaljerna på samtliga kantpressar respektive kantvikar. Därav har maskindugligheten beräknats för stansarna och
processdugligheten för bockningsmaskinerna.
Inom bilindustrin bedöms en process vara dugligh om Cpk-värdet är 1,33 eller högre (Sahay 2016). Samtliga studerade maskiner hamnade under det målvärdet, för resultaten se figur 14.
För Cp skriver Tsai och Chen (2006), men även Sahay (2016) att ett värde på under 1 bedöms som om att processen inte är duglig. Det innebär att med deras mått mätt är ingen av stansarna kapabla. Dels för att stans 2 och 3 har ett Cp-värde på under 1 och dels för att det inte går att mäta dugligheten på stans 1 med Cp, då normalfördelningskurvorna inte är centrerade kring målvärdet.
Företaget har en hypotes angående att detaljer tillverkade av
fullformatplåtarnas hörn skulle vara svårare få inom toleransgränserna än detaljer tillverkade av övriga delar av plåten. Med resultatet som beräknats går hypotesen att bevisa. Bara hälften av plåtberedningsmaskinerna prestade bättre om bara detaljerna tillverkade av plåtens hörn användes för urvalet.
Det finns en viss osäkerhet i resultatet i denna aspekten av studien. Bland stansmaskinerna var urvalet 16 detaljer från plåtens hörn och 33 från övriga plåten. För bockningsmaskinerna bestod urvalet av nio hörndetaljer och 11 vanliga. För att få ett säkrare svar på hypotesen kan det vara fördelaktigt att testa den på ett större urval.
I samband med att författarna försökte hitta en förklaring till varför mått 11 och 14 på stans 1 hade en icke normalfördelningen i sitt plottade urval berättade maskinoperatören att injusteringar av resursen inte görs längre.
Den senaste gången en injustering gjordes var 3-4 år sedan uppgav han.
Detta gäller samtliga stansar. Bristen på injusterande underhåll tror författarna är den primära orsaken till varför stans 1 har förskjutna normalfördelningskurvor i sitt urval.