I S:t Hans-materialet finns en homogenitet och en korrelation mellan tandslitaget och kraniesuturfusionering (se Tabell 26). Det som måste nämnas är att detta material är litet och inte statistiskt försvarbart men ger en antydan till ett resultat som kan byggas vidare på i kommande forskning med ett större statistiskt underlag.
De flesta trendlinjer i S:t Hans-materialets resultat har ett R-kvadratvärde över 0.5 vilket tyder på en stark trovärdighet i statistiska sammanhang (se Tabell 30). R-kvadratvärde är ett mått på variationen runt trendlinjen, det betyder hur bra trendlinjen beskriver materialet (Körner &
Wahlgren 1998: 68). Dessa trendlinjer visa på en tendens som med ett större statistiskt underlag
y = 0.1893x - 2.2942 R² = 0.8269
y = 0.0478x + 0.6626
R² = 0.0903 y = 0.1196x - 1.3021
R² = 0.5743 y = 0.1474x - 1.4494 R² = 0.9239
-1 0 1 2 3 4 5 6
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
INCISIV 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Linear (Max. Dx) Linear (Max. Sin) Linear (Mand. Dx) Linear (Mand. Sin) Tabell 27. Tabell som visar ett R-kvadratvärde på 0.09.
0 2 4 6 8 10
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0 4 5
MOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Linear (Max. Dx) Linear (Max. Sin) Linear (Mand. Dx) Linear (Mand. Sin) Tabell 26. Tabell över korrelationen mellan tandslitage- och kraniesuturpoäng
26 möjligen skulle visa ett liknande mönster. Sedan finns det R-kvadratvärden långt under 0,5 vilket tyder på att värdena är mer eller mindre slumpmässiga (se Tabell 27).
I S:t Hans-materialet förekommer en individ, nr. 102, på 8–9 år. Detta har fastställts genom tanderuption. Denna individ hade flera mjölktänder (dentes decidui) kvar vilket medför att individen i princip i varje tabell ligger på 0 poäng i tandslitage. Det gör att den individen egentligen inte medför någon större statistisk relevans. Individen med kraniesuturpoäng 10 är denna individ. Anledningen till att individen inte ligger på 0 i kraniesuturpoängen är att kraniesuturerna inte var helt öppna vid bedömningen. I en av tabellen för den andra framtanden (incisiv 2), har denna individ, nr. 102, en tand (dente) som fått ett poäng på tandslitaget (se Tabell 27). Detta poäng är det enda som inte följer individens mönster. Individens mjölktänder (dentes decidui) har ej bedömts då det ej finns bedömningsmetoder för tandslitagebedömning för mjölktänder (dentes decidui). Denna individ har ej kunnat bedömas till varken kvinna eller man. Detta då kraniet (cranie) var gracilt och vid ung ålder har både män och kvinnor liknande former på kraniet (cranie) (Buikstra et al. 1997: 16).
För den första framtanden (incisiv 1) återfinns ingen skillnad mellan höger och vänster förutom hos individerna nr. 76 och nr. 118 (se Tabell 18). Dock finns inte alla tänder (dentes) bevarade i materialet vilket gör det svårt att avgöra om resultatet skulle bestå om större material analyserats. R-kvadratvärdet för den första framtanden (incisiv 1) är varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett R-kvadratvärde på 0.8. Vänster överkäke (maxilla sin) och höger underkäke (mandibula dx) har ett värde på 0.4 respektive 0.3.
För den andra framtanden (incisiv 2) återfinns skillnader mellan höger och vänster hos individerna nr. 75, nr. 53, nr. 76 (se Tabell 19). Hos individ nr. 71 finns ingen skillnad mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den andra framtanden (incisiv 2) är mycket varierad.
Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har ett R-kvadratvärde på 0.8 respektive 0.5. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.09 respektive 0.9. Detta betyder att vänster överkäke (maxilla sin) i princip har ett slumpmässigt mönster. Det kan bero på mängden material. 3 tänder (dentes) av vänster överkäke (maxilla sin) ligger på samma poäng på Y-axeln och 1 tand (dente) vänster överkäke (maxilla sin) ligger på poäng 4 på Y-axeln. Varför det ser ut på detta vis skulle möjligtvis fler studier kunna utröna. Dock kan det även vara ren slump som R-kvadratvärdet visar.
I tabellen för hörntanden (canin) finns det en individ, nr. 121, med skillnader mellan höger och vänster (se Tabell 20). Två av individerna, nr. 88 och nr. 53, har alla tänder (dentes) på samma poäng. R-kvadratvärdet för hörntanden (canin) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har ett R-kvadratvärde på 0.5 respektive 0.01. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) och har ett värde på 0.7 respektive 0.5. Det låga värdet för höger underkäke (mandibula dx) tyder på total slumpmässighet i placerandet. Om man bortser från individ nr. 102 skulle höger underkäke (mandibula dx) haft ett R-kvadratvärde på ett minustal vilket tyder på en negativ trend (se Tabell 28). Det går inte att ha en negativ trend då detta skulle betyda att tänderna (dentes) byggts på. En slutsats som kan dras är att detta är helt slumpmässigt utifrån det låga R-kvadratvärdet.
27 Hos tre individer finns skillnad i tandslitaget på den första främre kindtanden (premolar 1) mellan höger och vänster sida (se Tabell 21). Det återfinns även två individer med lika slitage på både höger och vänster sida. R-kvadratvärdet för den första främre kindtanden (premolar 1) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.7. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.4 respektive 1. I detta fall säger inte värdet 1 något då det endast fanns två tänder (dentes) i vänster underkäke (mandibula sin) i denna kategori. En linje mellan två objekt är alltid 100 % rak.
När det kommer till den andra främre kindtanden (premolar 2) återfinns väldigt få sådana tänder (dentes) i materialet. Det kunde urskiljas tre individer, nr. 71, nr. 88 och nr. 118, med skillnader i tandslitaget mellan höger och vänster (se Tabell 22). En individ, nr. 76, har lika slitage mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den andra främre kindtanden (premolar 2) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.4 respektive 0.9. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.7 respektive #N/A. #N/A betyder att det inte finns varken negativ eller positiv trend, detta då dessa tänder (dentes) i vänster underkäke (mandibula sin) ligger på samma X-axel.
I tabellen för den första bakre kindtanden (molar 1) återfinns fem individer med lika slitage mellan höger och vänster sida (se Tabell 23). Det finns även två individer med skillnad på tandslitage mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den första kindtanden (molar 1) är ganska lika. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.9 respektive 0.8. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.7 respektive 0.8. Dessa värden visar på en tydlig trend mellan tandslitaget och ålder.
0 1 2 3 4 5 6 7
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0 4 5
CANIN
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Tabell 28. Tabell över tandslitaget på hörntanden (canin). Den visar det negativa värdet av höger underkäke (mandubilare dx) när punkt 10,0 tas bort.
28 Två individer har skillnad mellan höger och vänster när det kommer till den andra kindtanden (molar 2). En individ har likartad tandslitage mellan sidorna (se Tabell 24). R-kvadratvärdet för den andra kindtanden (molar 2) ligger alla över 0.5. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.59 respektive 0.6. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.9 respektive 0.6.
Av den tredje kindtanden (molar 3) finns det väldigt få tänder (dentes). Det finns dock tre individer med lika tandslitage och en med skillnader i tandslitaget (se Tabell 25). Det finns även en individ som ser ut att ha samma tandslitage men det beror på att individen endast har en tredje kindtand (molar 3). R-kvadratvärdena för den tredje kindtanden (molar 3) ligger under 0.5 på de flesta sidor. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.5 respektive 0.2. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.6 respektive 0.4. Detta resultat kan bero på att det är väldigt få tänder (dentes). På grund utav alla andra tänders (dentes) trendlinjer torde den tredje kindtanden (molar 3) också ha högre R-kvadratvärde.
Allt som tagits upp i föregående stycken går att sammanfattas på följande sätt. I alla tabeller återfinns en korrelation mellan tandslitage och ålder (se Tabell 18–25). Denna korrelation återfinns i alla tänder (dentes) vilket tyder på att alla tänder (dentes) går att använda i bedömningen av ålder. I de tabeller där det finns många tänder (dentes), tillexempel tabell 30, och som har höga R-kvadratvärden tyder det på att de med färre tänder (dentes) och ett i nuläget lägre R-kvadratvärde skulle kunna få ett högre R-kvadratvärde med fler tänder (dentes) i materialet (se Tabell 25).
Utifrån denna undersökning går det att urskilja att både kraniesuturfusionering och tandslitage kan användas som åldersbedömningsmetod. Dock är det svårt att säga om det går att använda dem i en samanalys för åldersbedömning. Detta då det ej går att sätta en ålder i siffror med tandslitagemetoden som använts i uppsatsen. Bedömningsmetoden av Wingate Todd och Lyon jr. (1924: 331) ger inte heller någon exakt ålder till deras kraniesuturpoäng. Dérobert och Fullys åldersbedömningsmetod (1960: 163f) ger ett åldersspann på fem år utefter vilka suturer som fusionerat helt vilket gör att de ej syns längre. Metoden av Wingate Todd och Lyon jr. ger en helhetsbild över hur alla suturer har fusionerats vilket gör den mer noggrann och möjligen då mer tillförlitligt. Dock ger både det egna poängsystemet och metoden Wingate Todd och Lyon jr. en tydlig distinktion mellan äldre och yngre individer. Metoderna visar tydligt vilka individer som var äldre och vilka som var yngre som sågs i tabell 26. Frågan som då måste ställas är om det är viktigt att veta en exakt ålder, om en individ är 25 eller 26, eller om det räcker att veta att denna individ är vuxen och om denna är äldre eller yngre än andra individer från samma population. Vad ger egentligen en exakt ålder? Det som man får ut av en exakt ålder är vart på ålderns axel individen hamnar jämfört med de andra i populationen, precis som med de två metoder som användes i denna uppsats. Dock kan varken Dérobert och Fullys åldersbedömningsmetod (1960: 163f) eller tandslitagebedömning skapad av Brothwell men beskriven av Bass (1995: 301) ge en exakt ålder. Dessa metoder ger endast ett åldersspann, Dérobert och Fullys metod på fem år och Bass metod på 9 och 10 år (Dérobert & Fully 1960:
163f; Bass 1995: 301).
Möjligtvis kan både det egna poängsystemet och metoden av Wingate Todd och Lyon jr.
utvecklas mer och då kanske kopplas till ett åldersspann. Om poängen i båda systemen bearbetas kan de möjligtvis ge en ålder. Som ses i tabell 29 går kraniesuturpoängen på det kontextlösa materialet från 0–38. Detta kan eventuellt analysera vidare och då ges en ålder (se Tabell 29). Om en sådan analys ska ge resultat behöver dock kranierna (cranie) som analyseras alltid omfatta alla tre suturers delar, sagittal, coronal och lambdoid. Annars får metoden samma problematik som tandslitagepoängsystemet. Då poängsystemet för tandslitaget ger mer eller mindre poäng beroende på hur många tänder (dentes) som finns kvar hos de individer som ska
29 analyseras (se Tabell 38). Detta försvårar arbetet med att ge tandslitagepoängsystemet en relaterande ålder. Om individerna som analyseras har alla tänder (dentes) kvar i båda käkarna (maxilla & mandibula) eller endast i en käke kan möjligen ge en ålder till individen. Dock är detta extremt ovanlig då tänderna (dentes) med raka rötter, som tillexempel framtänderna (incisiv 1 & 2), lätt kan falla ur käkarna (maxilla & mandibula) på arkeologiskt material (Bass 1995: 278). Tänderna (dentes) kan även blivit utdragna eller lossnat under individen liv. I det kontextlösa materialet återfinns tre individer, SN0117, SN038 och 1510:4, med hopläkta alveoler som tyder på att tänderna (dentes) borttagits/ lossnat under individernas liv. Sedan finns det en ovanlig åkomma där en individ har permanenta tänder (dentes) som ej brutit ut ur käkarna under livet. Den vanligaste tanden (dente) att drabbas av denna åkomma är tredjemolaren (molar 3) men i vissa fall kan andra tänder (dentes) drabbas (Bass 1995: 290). I materialen som undersökts återfinns en individ, 1510:2, där denna åkomma återfinns. Individen är vuxen och har fått alla sina permanenta tänder (dentes), trots detta har ej den andra framtanden i höger överkäke (incisiv 2, maxilla dx) brutit ut ur käken. Den tredje kindtanden (molar 3) kan också skapa problem med ålderssättning på individer med tandslitagepoängsystem. Detta då dessa tänder (dentes) inte bryter ut ur käkarna hos vissa individer och hos andra individer finns inget anlag för att kroppen ska skapa tanden (dente), som beskrevs ovan. (Bass 1995: 209).
Trots att tandslitagepoängsystemet och kraniesuturpoängsystemet inte kan ge en exakt ålder visar dem en tydlig föråldersprocess hos en population. Då metoderna endast fungerar på vuxna individer. Kraniesuturerna börjar inte fusionera innan 20 års ålder vid S3 och poängsystemet endast fungerar på permanenta tänder (dentes) (Wingate Todd & Lyon jr. 1925a: 26; Bass 1995:
301). Den sista permanenta tanden (dente) som bryter fram i käkarna, tredje kindtanden (molar 3), gör det först efter 18 års ålder. Som beskrevs ovanför behöver ej denna tand (dente) bryta fram alls och då är den sista frambrytande tanden (dente) den andra kindtanden (molar 2) som bryter fram i 12 års ålder (Bass 1995: 304).
Individ Kraniesuturpoäng Tandslitagepoäng Individ Kraniesuturpoäng Tandslitagepoäng
SN036 26 13 1371:2 12 20
Tabell 29. Tabell över kraniesuturpoängen samt tandslitagepoängen för varje individ i det kontextlösa materialet.
30
y = 0.2626x - 3.5254 R² = 0.599
y = 0.2166x - 2.3267 R² = 0.9829
y = 0.2639x - 2.9909 R² = 0.6707
y = 0.243x - 2.4038 R² = 0.6858
-2 0 2 4 6 8 10
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0 4 5
MOLAR 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Linear (Max. Dx) Linear (Max. Sin) Linear (Mand. Dx) Linear (Mand. Sin) Tabell 30. Tabell över tandslitaget på andra kindtanden (molar 2) med trendlinjer och R-kvadratuträkningar.
31 I de kontextlösa kranierna finns det inget tydligt samband mellan tandslitage och kraniesuturerna (åldern) som i S:t Hans-materialet. Detta kan bero på att gruppen ej är homogen.
Möjligtvis kan det bero på att det är flera grupper blandade i materialet. Som visas i tabellen nedanför går det möjligtvis att urskilja tre grupper i det kontextlösa materialet (se Tabell 31).
Tre av individerna har en tand (dente) som ligger i ”fel” grupp, dessa är individ SN0117 där tanden (dente) i vänster underkäke (mandibula sin) ska ligga i den mittersta gruppen. Individ 1487:3 har en tand (dente) i högra överkäke (maxilla dx) som också ska flyttas till den mittersta gruppen samt individ 1485:2 vars tand (dente) i den högra underkäken (mandibula dx) behöver flyttas från den mittersta gruppen till den undre (se Tabell 31). Om dessa tänder (dentes) hade legat i sin ”rätta” grupp hade det funnits tre distinkta grupper i det kontextlösa materialet.
Detta mönster återfinns även i tabellen över den första främre kindtanden (premolar 1). Dock återfinns inte den övre gruppen (se Tabell 32). Detta beror på att denna grupp skulle ha en negativ trend, vilket ej är möjligt som beskrivits ovan.
0 1 2 3 4 5 6
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0
MOLAR 2
Max. Dx Max. Dx Mand. Dx Mand. Sin
Tabell 31. Tabell över möjliga grupperingar av det kontextlösa materialet av den andra kindtanden (molar 2).
32 Den mittersta gruppen liknar kontrollgruppen från medeltiden, vilket kan tyda på att dessa kranier (cranie) är från medeltiden (se Tabell 33). Grupperna har en liknande korrelation mellan ålder och tandslitage. De individer i det kontextlösa materialet som faktiskt hade en kontext, S:t Ilians, som kan antas komma från medeltiden då de fick en kyrklig begravning. En av dessa individer, 1510:3, ingår i den mittersta gruppen medan den andra, 1510:2, ej gör detta. Denna individs tänder (dentes), punkt 27.0, och en individ i S:t Hans materialet, punkt 32.2, ligger också lågt jämfört med de andra tänderna (dentes) (se Tabell 33). Detta visar på att det finns tänder (dentes) i medeltida material som kan ligga lägre, vilket gör att individ 1510:2 inte behöver förändra antagandet på att det finns tre grupper och att den i mitten troligen är från medeltiden. Den tredje individen, 1510:4, hade ingen andra kindtand (molar 2) och kan därför ej tillföra något till denna diskussion.
¨
Den undre gruppen skulle möjligen kunna vara en modernare grupp. Mattillagningen och tillberedning blev bättre med tiden som bidrog till att maten slipade mindre på tänderna (dentes) vilket medför att även äldre människor har litet tandslitage. Det kontextlösa materialet som
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Tabell 32. Tabell över gruppindelning för den första kindtanden (premolar 1).
Tabell 33. Tabell över likheter mellan andra kindtanden (molar 2) i materialen. Kontrollgruppen till vänster och kontextlösa materialet till höger.
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
0
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
33 kommer från Uppsalas anatomiska samling är ett kontroversiellt material, då man ej vet vart benmaterialet kommer från. År 1997 överlämnades delar av samlingarna till historiska museet men delar av det blev kvar i Uppsala (Edbom 2005: 40). Att en del av kranierna (cranie) i materialet skulle vara en modern grupp kan antas vara vedertaget och i materialet återfinns en grupp med äldre kranier (cranie) med mindre tandslitage som inte liknar det medeltida materialet (se Tabell 33). Den övre gruppen skulle möjligtvis vara en äldre population än den medeltida gruppen.
Till exempel var dieten hos stenåldersbefolkningen i Egypten så pass grov att hela befolkningen drabbades av tandslitage. Det var det största problemet vad gäller tandhälsan i Egypten och alla samhällets klasser drabbades, från bonden till faraon. Ofta gick slitaget så långt att pulpan i tanden (dente) exponerades vilket ledde till tanddöd. När en tand (dente) dör är den tomma rotkanalen en källa till infektioner (Harris et al. 1998: 60). Även Barumkvinnan, vilken är en av de äldsta kvarlevorna som hittats, hade betydande tandslitage. Barumkvinnan är daterad med hjälp av 14C till 7010–6540 BC och individen ska ha ätit mycket vegetabilier och en del animaliska produkter. Barumkvinnans tandslitage var betydande på framtänderna (incisiv 1 &
2) samt första och andra främre kindtanden (premolar 1 & 2). Kvinnan hade även slitage mellan tänderna (dentes) vilket tyder på omfångsrik tuggning av hård föda eller slöjdmaterial, bearbetning av skinn (Sten et al. 2000: 73,78f,80). Kvinnans tandslitage jämfördes med eskimåer som idag lever ett traditionellt liv. Det gick då att fastställa att kvinnan hade ett tandslitage liknande eskimåer i 40–45 års ålder trots att hon enligt röntgen av tandnerverna på tredje kindtanden (molar 3) visar att kvinnan var yngre än 35 (Sten et al. 2000: 79). Ett material med väldigt slitna tänder (dentes) återfanns från en utgrävning i Ansarve, Tofta socken på Gotland. 157 av de 547 analyserade tänderna (dentes) så pass slitna att de ej gick att bedöma.
Detta kan bero på deras föda eller att tänderna (dentes) användes som verktyg (Wallin &
Martinsson-Wallin 1997: 26).
Mycket kan påverka tandslitaget som frätande mat, mat med sand eller grus i samt hård mat som till exempel nötter eller skaldjur. Dock vet vi att frätande mat som apelsiner samt ättika inte kommer till Sverige förrän under den tidigmoderna tiden medan det enda som räknades upp återfinns i större delen av människans historia. Apelsiner och andra citrusfrukter återfinns inte i Europa förrän efter korstågen (Scora 1975: 370). Den sista korstågsalliansen bildades så sent som 1683 och Sverige lade ner de sista korstågsplanerna efter reformationen 1527 (Villads Jensen 2017: 6, 379). Tänderna (dentes) påverkas inte bara av mat utan även om de används som redskap. Tänderna (dentes) blev som en tredje hand hos den arbetande befolkningen, framförallt den medeltida befolkningen (Borrman 2003: 118; Wedel & Carlsson 2010: 71).
Även rökande av pipor och tobak påverkade tandslitaget. På grund utav att piporna blev varma kilades de fast mellan tänderna (dentes) vilket med tiden medförde att emaljen slets ned och det bildades ett hål där pipan brukade sitta (Arcini & Plura 2011: 77). Dock borde det finnas en skillnad mellan viss hantverkspåverkan och dietpåverkan. Barumkvinnan hade slitage på sidan av tänderna (dentes) vilket kan tyda på tuggning av slöjdmaterial, kvinnan kan ha bearbetat skin genom att tugga det, medan slitaget på tuggytorna torde vara dietpåverkat. Barumkvinnas framtänder (incisiv 1 & 2) är slitna och urgröpta på insidan vilket uppkommer vid till exempel sträckning av skinnsnören (Sten et al. 2000: 78f).
34 Som nämndes i tabell 31 på sida 29 visas en möjlighet till tre grupperingar inom det kontextlösa materialet. Det finns dock tabeller som inte visar detta mönster (se Tabell 34). Den andra främre kindtanden har lågt tandslitage fast högt kraniesuturpoäng hos det kontextlösa materialet. Detta kan möjligen bero på att andra främre kindtanden (premolar 2) inte slits lika mycket som de bakre kindtänderna (molares 1,2 & 3). Som går att skåda i tabellen har även kontrollgruppen flera tänder (dentes) med lågt tandslitage (se Tabell 34).
Som det gick att se i det kontextlösa materialet gjorde studiet av tandslitage i förhållande till ålder och diet det möjligt att urskilja tre olika grupper. Dieten har distinkta skillnader mellan olika tidsåldrar vilket gör att det teoretiskt sätt borde vara möjligt att tidsbestämma individer genom tandslitaget. Analysen av det kontextlösa materialet visar på att det finns en möjlighet till detta (se Tabell 30). För att förbättra metoden behövs flera ekvivalenta studier som kan jämföra populationer från diverse tidsåldrar för att kunna identifiera en tydlig distansering mellan materialen. Denna uppsats ger då god förhoppning att denna sorts studie skulle ge ett tillfredsställande resultat. Det är dock också viktigt att veta vilken miljö individerna levde i.
Detta då olika miljöer ger olika möjligheter till föda. Sverige, och möjligen norden, kan kanske antas vara en homogen plats med liknande föda hos befolkningen. Detta oavsett om individen är från västkusten, norra Sverige eller Gotland. Om man ska undersöka en annan population, möjligtvis från Egypten, såg dieten och mattillagningen annorlunda ut. Egyptens neolitikum som startade långt innan den skandinaviska kännetecknades av att jordbruket utvecklades (Brewer & Teeter 2007: 31). Om denna aspekt utvecklas ännu mer i kommande forskning finns det stora möjligheter att tidsbestämma fynd utan att använd kol14-datering eller arkeologiska fynd.
Flera individer ur S:t Hans materialet uppvisar skillnader i slitaget mellan höger och vänster sida. Detta kan tyda på att dessa individer hade en dominant sida vad gäller tuggandet av maten.
Den sidan med högre slitage torde vara den dominanta tuggsidan då dessa tänder (dentes) utsatts mer av den slipande maten som nämns i kapitel 2. med underkapitel 2.5. Medeltid. I tabell 30 går det tydlig att se skillnad på slitage mellan höger och vänster sida. Som vi ser i tabellen har individen nr. 71 en två poängs skillnad mellan sidorna (se Tabell 30). Just detta kranium (cranie) skulle kunna visa på att individen i fråga tuggat på vänster sida. Individen nr. 121 har ett liknande mönster mellan höger och vänster sida. Mellan höger och vänster sida på överkäken (maxilla) är det en två poängs skillnad. Det går också att utläsa att högra sidan av underkäken också har ett högre poäng än vänstra sidan. Denna individ saknar andra kindtanden (molar 2) på vänster sida vilket gör att det ej går att veta exakt poäng men efter mönstret i tabellerna skulle det kunna tänkas att den tandens (dentes) slitage skulle vara lägre än högra sidan (se Tabell 30).
Något som är intressant i tabellen är individ nr. 53, denna individs andra kindtand (molar 2) i höger överkäke (maxilla dx) har ett slitage på tre poäng mindre än de andra tänderna (dentes) (se Tabell 27). Hur kan detta komma sig? I denna tabell har alla trendlinjer ett R-kvadratvärde
Tabell 34. Tabell över andra främre kindtanden (premolar 2). Kontextlösa material på vänster sida samt kontrollgrupp på höger sida.
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin