1
Institutionen för arkeologi
och antik historia
Tandslitage som åldersbedömningsmetod
- Vad berättar tänderna om diet
Matilda Eriksson
Kandidatuppsats 15 hp Osteologi
VT 2019
Uppsala universitet, Campus Gotland
Handledare: Gustav Malmborg
Bihandledare: Helene Martinsson-Wallin
[Foto: Eriksson M.]
2
Abstract
Eriksson, M. 2019, Tandslitage som åldersbedömningsmetod – Vad berättar tänderna om diet?, Uppsala universitet, Campus Gotland, Gotland, Sverige
Eriksson, M. 2019, Dental wear as an age assessment method – what can teeth reveal about diet?, Uppsala university, Campus Gotland, Gotland, Sweden
The intention with this thesis is to improve the method to assess dental wear as an age indicator by examining its correlation with the closure of cranial suture and the influence diet has on dental wear. This thesis explores this correlation through a comparative study between a col- lection of skulls with unknown context and a control group with known context. Age assess- ment of cranial sutures is one of the oldest and most questionable methods of physical anthro- pology. The studies that were carried out in the beginning of the 21st century have shown a useful correlation between the cranial sutures closure and age assessment. Research on food is essential for understanding a society, and dental health has always been important for well- being. A difference between populations today and historical populations is the dental wear that causes infections. All these premises make this research interesting to explore further, to learn more about what the teeth can tell us about historic populations.
Keywords: Cranial suture closer, Dental wear, age assessment, Diet, Human Osteology.
Kandidatuppsats i Arkeologi med inriktning mot osteologi 15 hp. Handledare: Gustav Malmborg. Bihandledare Helene Martinsson-Wallin. Ventilerad och godkänd 2019-05-28.
© Matilda Eriksson
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, Campus Gotland, Cramér-
gatan 3, 621 67 Visby, Sweden
3
Tack
Stort tack vill riktas mot huvudhandledare Gustav Malmborg, universitetsadjunkt vid institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland, för enastående handledningen genom hela arbetsprocessen från analys av materialet till uppsatsskrivande. Tack till bihandledare Helene Martinsson-Wallin, professor vid institutionen för Arkeologi och Antik historia, Uppsala universitet Campus Gotland, som gav mig råd i den arkeologiska delen av uppsatsen. Tack till Osteologiska laboratoriet, Uppsala universitet, Campus Gotland som tillhandahöll en arbetsplats under arbetet samt några av de referenser som användes via laboratoriet egna bibliotek. Författaren vill även rikta ett tack till institutionen för Arkeologi och antik historia på Campus Gotland, Uppsala universitet som försåg arbetet med de material som behövdes för att kunna fullfölja den spirande idén som uppsatsen bygger på.
Ett sista tack går till Almedalsbiblioteket som tillhandahöll en del litteratur till uppsatsen från deras utomordentliga osteologiavdelning.
Ett extra stort tack till min mamma Maria Eriksson och Mathilda Karlsson, juriststudent vid
Uppsala universitet, för hjälp med bearbetning av den språkliga delen av uppsatsen.
4
Innehållsförteckning
Abstract ... 2
Tack ... 3
Latinska benämningar ... 5
Förkortningar ... 5
1. Inledning ... 6
1.1. Forskningssyfte ... 6
1.2. Forskningsfrågor ... 7
1.3. Metod... 7
1.4. Teori ... 9
1.5. Källmaterial ... 10
1.5.1. Kontrollgrupp ... 11
1.6. Avgränsningar ... 12
1.7. Källkritik ... 12
2. Forskningshistorik ... 14
2.1. Diet och Tandhälsa ... 14
2.2. Stenåldern- Paleolitikum, Mesolitikum, Neolitikum ... 15
2.3. Bronsåldern ... 16
2.4. Järnålder ... 16
2.5. Medeltid... 16
2.6. Tidigmodern tid ... 16
3. Analys ... 18
3.1. Kontextlösa material ... 18
3.2. Materialet från S:t Hans... 22
4. Diskussion ... 25
5. Slutsats... 37
6. Referenser ... 38
6.1. Illustrationsförteckning ... 41
5
Latinska benämningar
Canin – Hörntand Cranium – Kranium Dentes – Tänder Dexter – Höger Incisiv – Framtand Mandibula – Underkäke Maxilla – Överkäke Molar – Bakre kindtand Premolar – Främre kindtand Sinister – Vänster
Förkortningar
C1 – Coronal 1, (compicata, coronal sutura) C2 – Coronal 2, (pterica, coronal sutura) C3 – Coronal 3, (bregmatica, coronal sutura)
L1 – Lambdoid 1, (media/lambdica, lambdoid sutura) L2 – Lambdoid 2, (media/lambdica, lambdoid sutura) L3 – Lambdoid 3, (asterica, lambdoid sutura)
S1 – Sagittal 1, (bregmatica, sagittal sutura) S2 – Sagittal 2, (verticis, sagittal sutura) S3 – Sagittal 3, (obelica, sagittal sutura) S4 – Sagittal 4, (lambdica, sagittal sutura) (Wingate Todd & Lyon jr. 1924: 344,350,354) Dx – Dexter
Sin – Sinister
6
1. Inledning
Frågan angående kön och ålder på mänskliga kvarlevor är fundamental inom det arkeologiska forskningsfältet. Dock uppstår ett problem när bland annat osteologer försöker använda icke- linjära biologiska skillnader i skelettet för att bedöma en linjär process som ålder och tid.
Biologiska skillnaderna som tillexempel kraniesutursfusionering och tandslitage skiljer sig mellan människor på grund av faktorer som gener, livsstil samt miljö (Cox 2002: 59,75). Varför är det då viktigt att studera åldern på de mänskliga kvarlevorna inom arkeologiska kontexter?
En exakt åldersbedömning av arkeologiskt skelettmaterial sker sällan och målet för osteologer blir att ge ett åldersintervall för de analyserade individerna. Åldern på individerna är deras biologiska ålder och inte deras kronologiska ålder. Många faktorer som till exempel miljö, föda, fysisk aktivitet och sjukdom påverkar den biologiska åldern vilket gör att åldern blir synlig på skelettmaterialet och inte den kronologiska åldern (During 1993: 35). En människas biologiska ålder (den ålder som individen uppnått när denne mötte döden) kan tillexempel användas i studier om paleodemografi samt identifiering vid forensiska utredningar (Bass 1998: 1,12;
Chamberlain 2002: 101). Det finns många sätt att åldersbedöma en individ, sätten varierar beroende på om individen är juvenil, adolescens eller adult. Materialets fragmentering och tafonomi bidrar också till vilka åldersbedömande metoder som kan användas. För juveniles och adolescens åldersbedömning används framförallt utvecklingen och tillväxtprocessen av benen samt tandtillväxt och eruption. För adult åldersbedömning går det bland annat att använda sig av kraniesutursfusionering samt tandslitage (Klepinger 2006: 43f,57f). Det finns många åldersbedömningsmetoder för skelettala kvarlevor men i denna uppsats ska endast två av dessa belysas och undersökas. De metoder denna uppsats kommer att fokusera på är tandslitage samt kraniesutursfusionering.
De valda metoderna anses båda som problematiska gällande tillförlitligheten i bedömning.
Trots detta finns möjligheten att dessa är de enda metoder som går att använda på ett material, i avsaknad av andra åldersindikationer (Klepinger 2006: 58). Denna möjlighet gör det värt att undersöka metoderna och försöka förbättra dem. Mitt fokus och intresse är att genom undersökning av korrelationen mellan kraniesuturfusionering samt tandslitage kunna förbättra metoden genom att utröna hur stor påverkan olika dieter har på individers tandslitage.
1.1. Forskningssyfte
Intentionen med denna analys är att förbättra möjligheten till åldersbedömning genom
tandslitage. Detta sker genom att undersöka tandslitage och kostens påverkan på tänderna av
individer samt korrelation med kraniesuturfusionering. Anledningen till att studien genomförs
är främst för att tänderna (dentes) är de benmaterial som bevaras bäst i arkeologiska
sammanhang genom sitt mineralinnehåll samt hårda struktur. Detta gör att dem i princip alltid
kan analyseras (Borrman 2003: 109). Detta gör att osteologiska metoder gällande analys av
tänder (dentes) behöver utvecklas för att kunna ge ett så pålitligt svar som möjligt. Det finns få
metoder för åldersbedömning av adulta skelett vilket gör att det är av vikt att utveckla de
metoder som redan finns. En av de metoderna är tandslitage men här är en viktig felkälla vilken
kost som individen hade. Detta kan medföra att tänderna slits mer eller mindre hos olika
individer med samma ålder. För att komma åt detta kan en samanalys tandslitaget med
kraniesuturfusionering genomföras. Denna metod är i sig väldigt omdebatterad och det finns
7
många felkällor (During 1993: 35).
1.2. Forskningsfrågor
Frågeställningarna som denna uppsats utgår ifrån och kretsar kring är:
- Är samanalys av tandslitage och kraniesuturfusionering tillförlitliga åldersbedömningsmetoder?
- Kan man genom att ta hänsyn till dieten i förhållande till tandslitage tidsbestämma kontextlösa fynd av kranier?
- Kan man genom studien av kosten och dess påverkan på tänderna minska felmarginalen för tandslitaget som åldersbedömningsmetod och därav göra metoden säkrare?
1.3. Metod
I denna uppsats har flera metoder använts för att med säkerhet kunna analysera materialet. För
att bedöma åldern genom tandslitaget skapades ett eget poängsystem. Detta system baseras på
alla tänder (dentes) i materialet (Fig. 2). Vid bedömning av de främre tänderna (dentes)
användes även ett tandslitageschema av Simon Hillson (1996: 18) dock endast som stöd. Alla
kranier (cranie) har inte alla tänder (dentes) bevarade vilket gör att vissa kranier (cranie) kan
bedömas med en större säkerhet än andra. Dock anses det inte skapa ett alltför stort problem då
ålderbedömningen för individen utgår från kraniesuturfusionering och inte tandslitage. Alla
tänder (dentes) bedöms individuellt, alla ges ett egen poäng som sedan sammanställs i en
totalpoäng. Tändernas (dentes) slitage ska användas som bas till den arkeologiska
frågeställningen om diet vilket gör att en exakt ålder inte kommer behövas i den slutgiltiga
analysen av materialet. Ett av kranierna (cranie) visade sig vara ett barn vilket krävde en annan
åldersbedömningsmetod då tandslitage inte kan användas på individer under 17 år. Därför
användes tanderuption och tandutveckling baserat på Ubelkers (1978) schema beskriven i Bass
(1995: 303). Detta schema beskriver tandutvecklingen från mjölktänder (dentes decidui) till
permanenta tänder (Bass 1995: 303).
8
Figur 2. Poängsystemet för alla tandgrupper med tillhörande definition.
Poäng 0, Ej slitna Poäng 1, Påbörjat slitage Poäng 2, Smal dentinrand Poäng 3, Oval exponering av dentin
Poäng 4, Sekundärt dentin blottat
Poäng 5, Emaljen nedsliten till roten
Poäng 0, Ej slitet Poäng 1, Runda hål i emaljen Poäng 2, Litet oval exponering av dentin
Poäng 3, Stor oval exponering av dentin
Poäng 4, Sekundär dentin blottat
Poäng 5, Dentinet blotat ner till roten
Poäng 6, Rotkanalen exponerad
Poäng 0, Ej slitna Poäng 1, Ett runt hål i emaljen Poäng 2, Två hål i emaljen Poäng 3, halvmånsformat slitage
Poäng 4, Brygga av emalj Poäng 5, Bryggan av emalj har försvunnit
Poäng 6, Endast emalj runt tanden
Poäng 0, Ej slitet Poäng 1, Ett hål i emaljen Poäng 2, Två hål i emaljen Poäng 3, Tre hål i emaljen
Poäng 4, Fyra hål i emaljen Poäng 5, Emaljen mellan hålen börjar försvinna
Poäng 6, Lite av emaljen kvar på tuggytan
Poäng 7, Endast emalj runt tanden
Poäng 8, Ingen emalj kvar Poäng 9, Endast roten kvar
9
När det gäller kraniesuturfusionering har Wingate
Todd och Lyon jr. samt Dérobert och Fullys uppdelning av suturerna använts. Suturerna som används i analysen är sagittal, coronal och lambdoid. Dessa delas upp av båda författarparen i olika områden som har sin egen fusioneringskurva (Dérobert & Fully 1960: 156 Fig. 3). Sagittal suturen delas upp i fyra områden som anges som S1–S4. Coronal suturen är uppdelad i tre områden som anges som C1–C3. Den sista suturen som analyseras, lambdoid, är också uppdelad i tre områden och anges som L1–L3. Denna uppdelning av suturerna används då varje del av suturen har en egen fusioneringskurva (Wingate Todd & Lyon jr.
1924: 344). Benämningarna av suturerna utgår från Dérobert och Fullys (1960: 156) artikel för att göra det lättare att förstå vilken sutur det talas om i uppsatsen. För förklaringar av suturdelarnas förkortningar se rubriken förkortningar. För åldersbedömningen av kraniesuturerna används
Wingate Todd och Lyon jr. metod för fusioneringsgrad. Denna metod ger varje del av suturen ett värde mellan 0–4, värdet 0 indikerar att ingen fusionering skett, värdena 1,2,3 står för olika stadier av fusionering som en fjärdedel, halv eller tre fjärdedelar. Värdet 4 indikerar fullständig fusionering där suturen inte längre är synlig (Wingate Todd & Lyon jr. 1924: 331). Då Wingate Todd and Lyon jr. inte sammanställer ett värde med en ålder används även Dérobert och Fullys artikel om kraniesuturfusionering. Författarna har skapat ett bildschema över hur kraniesuturerna ser ut vid en viss ålder (Dérobert & Fully 1960: 163f). Kombinationen av metoderna sker på följande sätt: varje del av suturerna bedöms utifrån värdesystemet, detta system jämförs sedan med bildschemat över fusionen för att få fram en så rätt ålder som möjligt.
Genom att använda båda metoderna undersöks varje del av suturen vilket gör att det går att analysera möjliga avvikelser i suturernas fusionering, men samtidigt skapa en noggrann undersökt ålder.
Metoden för att bedöma kön hämtades från ”Standards - For data collection from human skeletal remains” av Buikstra et al. (1997). Det finns 5 morfologier på kraniet (cranie) som kan kopplas till kön och av dessa användes tre i den mån som erbjöds. Dessa var mastoidutskottet (mastoid process), underkäkens (mandibulae) form samt ögonbrynsbågen form (supra- orbitalia ridge) (Buikstra et al. 1997: 19f). Det primära valet av metod var ögonbrynsbågen (supra-orbitalia ridge) då allt material hade denna bevarad för analys. Sedan användes de andra två metoderna som komplement för att skapa en säkrare bedömning. Anledningen till att inte alla metoder användes var för att begränsa analysen.
De metoder som kommer användas i presenterandet av resultatet är statistiska metoder presenterat av Körner och Wahlgren (1998).
1.4. Teori
Detta arbete är i stor utsträckning påverkat av C. Gosden och L. Malafouris (2015) teori
Figur 3. Kraniesuturer och deras uppdelning enligt Dérobert och Fully (1960: 156).
10
angående ”process archaeology”. Teorin går ut på att verkligheten inte ska ses som något varande utan något blivande. Biologin, de mentala och fysiska, är processer med dynamiska relationer till annat. Allt i universum är i rörelse och inget, speciellt i relation till människan, är tidlöst eller sinneslöst (Gosden & Malafouris 2015: 702f). Utgången i arbetet är att det som observeras, både tandslitage och kraniesuturfusionering, är processer. Dessa processer har skett med eller utan aktiv inverkan av individen själv. I detta arbete förutsätts att både människans biologi samt kultur påverkar tändernas (dentes) slitage. Det förutsätts att kraniesuturfusioneringen är en biologisk process som påverkas av individens åldrande och inget utomstående. Det går ej att bortse från biologin då människor som biologiska varelser måste inta föda för att överleva. Därav kommer det alltid ske något slags grundslitage av tänderna (dentes) oavsett individernas kultur. Kulturen är ett extra lager på det biologiska slitaget.
Beroende på individers kultur och matvanor slits tänderna (dentes) på olika sätt. På medeltiden användes handkvarnar gjorda av sten för att mala mjölet och maten var sällan riktigt tillagad, vilket gjorde att deras tänder (dentes) fick ett större slitage än vad vi får idag. Idag tillagar vi maten på ett sätt som gör den lättare att tugga samt att vi ej får in stenar i maten via mjölet. En annan given omständighet i detta arbete är att metoderna som används, trots flera felkällor, fungerar som bra åldersbedömningsmetoder. Utgångspunkten för åldersbedömningen är att kraniesuturfusioneringen är en linjär biologisk åldringsprocess. Utifrån denna tes används denna som grundmetod i arbetet. Det har även utgåtts från att tandslitaget påverkas mer av den kulturella åldringsprocessen än den biologiska. I detta sammanhang är den kulturella påverkan födointaget och hur det har förändrats övertid och plats.
På grund utav den kontinuerliga åldringsprocessen som individer genomgår under en livstid borde osteologer med rätt metoder och information kunna återskapa händelser i livet. I detta fall individers diet, alltså födointag, tillberedning och tillagning av mat.
1.5. Källmaterial
Det primära källmaterialet är kranier (cranie) från Uppsalas anatomiska samling som numera tillhör Uppsala universitet, Campus Gotland. De flesta av kranierna (cranie) saknar kontext.
Tre av kranierna (cranie) har kontexten S:t Ilians kyrkogård, Enköpingsstad. Uppgifter om utgrävningen och denna kontext har ej identifierats. Möjligt att informationen finns på ett arkiv i Enköping men på grund utav brist på resurser samt att studien inte kräver kontext görs inga försök att lokalisera rapporten. Uppsala anatomiska samlingar är kontroversiella då man ej vet vart benmaterialet kommer ifrån, materialet var omärkt och uppdelat efter benelement och ej individ (Edblom 2005: 40). År 1997 överlämnades delar av samlingarna till historiska museet men delar av det blev kvar hos Uppsala universitet. Det hittades bland annat 13 kranier märkta
”lappar” vilket tyder på att samlingarna innehöll/innehåller bland annat samiska kvarlevor
(Edbom 2005: 40f). Den andra delen av det primära källmaterialet härrör från S:t Hans kyrka i
Visby. Dessa kranier (cranie) ingår i en så kallad kontrollgrupp. På grund utav urvalet och syftet
med uppsatsen användes kranier (cranie) med relativt oskadat skalltak samt minst en tand
(dente) i en av käkarna. Det sekundära källmaterialet, litteraturen, är hämtad från avhandlingar,
vetenskaps artiklar och vetenskapliga böcker. Urvalet av all litteratur baseras på dess relevans
kring ämnena diet, föda, åldersbedömning och osteologiska metoder.
11
1.5.1. Kontrollgrupp
För att kunna jämföra materialet skapades en så kallad kontrollgrupp. Denna grupp av kranier (cranie) är av känt ursprung från den medeltida kyrkan S:t Hans. Kyrkan S:t Hans i Visby har en datering till mitten av 1200-talet dock finns det estimeringar att kyrkan möjligtvis uppfördes redan i början av 1200-talet. Andra forskare menar att det finns en tidigare version av kyrkan under den nuvarande som ska vara så tidig som 1100- eller 1000-talet (Lindkvist 2007: 10).
Detta är dock problematiskt om det går att kalla den tidigare kyrkan S:t Hans eller om det är sin egen kyrka. Swanström (1986: 29) kallar kyrkan under S:t Hans för ”Allhelgonakyrkan” och menar att S:t Hans ska ha byggts över denna. S:t Hans kyrka byggdes bredvid en kyrka vid namn S:t Per, dessa kyrkor kom att dela en del av en mur (Fig. 4) (Swanström 1986: 20, 29).
S:t Hans byggdes som en treskeppig kyrka och har under tidens lopp någon gång drabbats av en eldsvåda och därefter genomgått flera stora förändringar, någon gång byggdes S:t Hans ut och över ”Allhelgonakyrkan” som revs (Swanström 1986: 6,19,29). Församlingen i S:t Hans ska bestått av främst tyska handelsmän
och högtstående gotlänningar. Detta menar forskare stöds av att S:t Hans omnämns i flera testamenten och den höga taxavgiften (Lindkvist 2007: 10).
Dock menar andra forskare, bland andra Swanström (1986), att S:t Hans troligen byggdes som en församlingskyrka för gotlänningar boende i området samt bofasta tyskar. Att kyrkan användes av bofasta tyskar menar Swanström är en
”tämligen säker” slutsats då flera gravstenar med tyska namn är kända (Swanström 1986: 30,37). Kyrkorna S:t Per och S:t Hans sågs som ett militärt hot mot Visborgs slott och tillsammans med det faktum att det dåvarande moderlandet Danmark reformerade kyrkan, så all dess rikedomar gick till kronan, behövde Visbys invånare välja en kyrka att samlas i. Kyrkan övergavs troligen 1534/35, möjligen på grund utav att man lät riva dess torn så de ej kunde användas som kanontorn mot Visborgs slott (Swanström 1989: 3f; Lindkvist
2007: 10f). Detta till följd av att Visborgs slott angreps 1525 av en Lübisk straffexpedition.
Detta medförde att sjöfarande tyskars kyrka S:ta Maria, dagens domkyrka, blir Visbys enda kyrka. Vid 1537 har troligen rivningen av S:t Hans och S:t Per påbörjats då hövitsmannen på Visborgs slott ej begravs i dessa kyrkor utan i S:ta Maria (Swanström 1989: 3f).
Kontrollgruppen består av åtta kranier (cranie) från utgrävningarna av S:t Hans kyrkoruin 1980–88 (Swanström 1980–88: 3). Gravarna som undersöktes var nr. 53, nr. 71, nr. 75, nr. 76, nr. 88, nr. 102, nr. 118 och nr. 121. Tre av individerna var begravda i träkista, tre var begravda i hällkistor och två var begravda direkt i jorden (Swanström 1980–88: 53,56,57,59, 61, 64, 65).
Kontrollgruppen undersöks med samma metoder som de andra kranierna (cranie) för att skapa en bra jämförelsegrupp.
Figur 4. Bild över S:t Hans och S:t Pers ruinerna i Visby.
Hämtad ur Swanströms artikel men skapad av H Weéden 1943 (1986: 51).
12
1.6. Avgränsningar
För att arbetet inte skulle bli för stort för denna uppsats gjordes flera avgränsningar på materialet. Endas tre av kraniesuturerna (cranie) användes i bedömningen, dessa är sagittal suturen, coronal suturen och lambdoid suturen. Valet av suturer baseras på L. Dérobert och G.
Fullys schema för åldersbedömning (Dérobert & Fully 1960: 163f). De andra suturerna går att använda vid åldersbedömning men för att skapa en snävare analys avstods användningen av dessa. Avgränsningar gjordes även mellan endo- och ecto-kraniala suturer. Endo-kraniala suturer är suturerna på insidan av kraniet (cranium) och ecto-kraniala suturer är suturerna på kraniets (cranium) utsida. Endo-kraniala ecto-kraniala suturer genomgår liknande åldringsprocesser vilket gör att båda kan användas vid bedömning (Wingate Todd & Lyon jr.
1924: 39). Denna liknande process gjorde att valet föll på ecto-kraniala suturer då endo-kraniala suturer ej går att studera på icke skadade kranier (cranie). För att skapa en homogen analys användes endast kranier (cranie) med alla tre ecto-kraniala suturer intakta. För att ytterligare strama åt analysen bedömdes endast högra sidan av coronal suturen och lambdoid suturen. Då det inte finns någon betydande skillnad för fusioneringen mellan höger och vänster sida minskar inte tillförlitligheten till resultaten (Wingate Todd & Lyon jr. 1925a: 26). För tandslitagebedömningen används alla bevarade tänder (dentes) i båda käkarna. Dock användes ej tänder (dentes) som inte satt fast i någon av käkarna (maxilla & mandibula). Detta gjordes då det ej går att garantera att tänderna (dentes) bedöms till rätt sort samt i vilken sida och vilken käke (maxilla & mandibula) dessa ska sitta. Inga kraniala patologier på varken kraniet (cranie) eller tänderna (dentes) undersöktes då detta inte tillhör frågeställningarna som görs i denna uppsats. Dock registrerades ifall tänder (dentes) utdragits eller lossnat under livet och käken läkt ihop. För kontrollgruppen användes samma avgränsningar dock skedde även en avgränsning i tid och rum för att skapa en homogen grupp. Anledningen till att en homogen grupp eftersträvades var för att skapa en uppfattning om tandhälsan i en medeltida stad som sedan kunde användas i analysen av de andra kranierna (cranie).
1.7. Källkritik
Kritiken mot tandslitage är bland annat att den stora kulturella och naturliga variation av slipande material i dieten. Då detta är det fenomen som ska undersökas i uppsatsen är detta inget problem. Annan forskning visar på att bedömning av tandslitage underskattar den verkliga åldern. Lovejoys metod från 1985 har jämförts med andra metoder och har då visat på en underskattning av åldern (Rösing & Kvaal 1998: 450). Vid andra studier när tandslitage kombineras med andra metoder stämde de inte överens. Vid en undersökning skilde det 10,7 år vilket visar på att tandslitage endast kan visa åldersintervall och inte en direkt ålder (Rösing &
Kvaal 1998: 450). Flera har konstaterat att poängsystem för tandslitage för bedömning av en individs ålder vid dödsögonblicket är felaktig och endast har 5 % tillförlitlighet (Whittaker 2000: 89). Då denna uppsats syfte ej är att diskutera en exakt ålder på individerna är inte tillförlitligheten i metoden en betydande svårighet.
Det finns mycket kritik riktad mot kraniesuturfusioneringen som metod. Bland kritiken går att finna författare som anser att metoden ej är baserad på verkliga fakta och menar att mer än 20
% av kranierna (cranie) inte följer den vanliga fusioneringsprocessen som metoderna är
baserade på (Hershkovitz et al. 1997: 395). Detta påstående går att se från två håll. Påståendet
uttrycker också att mindre än 80 % av kranierna (cranie) följer den vanliga
fusioneringsprocessen. Ingen metod fungerar till hundra procent och en tillförlitlighet på runt
80 % är ändock en bra tillförlitlighet. En annan forskare menar att suturfusioneringen är för
osäker för att användas som åldersbedömning och att de ecto-kraniala suturerna sällan
fusionerar till den grad att de försvinner (Dwight 1890: 389). Två andra författare menar att
13
kraniesuturfusionering går att använda som åldersbedömningsmetod men att endo-kraniala suturer borde användas då de ecto-kraniala suturer fusionerar långsammare. Dock menar författarna att både endo- och ecto-kraniala suturer börjar fusionera samtidigt (Wingate Todd
& Lyon jr. 1925b: 39). Att ecto-kraniala suturer fusionerar långsammare är ej ett hinder i denna studie då den exakta åldern på kranierna (cranie) ej är intressant. Det intressanta är att se en åldringsprocess från ung till gammal. En tredje författare menar att åldersbedömning med kraniesuturer ej fungerar på kvinnliga kranier (cranie) och att vid bedömning av män ska metoden endast användas som komplement till andra metoder (Thompson Brooks 1955: 588).
Trots all denna kritik finns det andra författare som menar att metoden är användbar som
åldersbedömningsmetod. En författare menar att om man förstår vad som kan påverka metoden
som tillexempel kön och användandet av endo- och/eller ecto-kraniala suturer fungerar
kraniesuturfusionering som åldersbedömningsmetod (Key et al. 1994: 206). På grund av
materialets storlek förväntas detta inte bidra med någon större klarhet i ämnet men kan
möjligtvis ses som en förundersökning till kommande forskning.
14
2. Forskningshistorik
Forskning kring tandslitage, tandhälsa och diet har gjorts i flera studier. Precis som med kraniesuturer har tänder studerats sedan antiken. Under 1700- och 1800-talet ökade undersökandet av tänder (dentes) endast från ett medicinskt perspektiv. Under 1840-talet skrevs den första monografin om jämförande anatomin av tänder mellan levande och fossila ryggradsdjur (Alt et al. 1998: 17f) I början av studier kring tänder (dentes) myntades termen
”dentel anthropology” och till en början studerade forskningsfältet endast hominider, tidigare människosläkten. År 1927 publicerades en artikel om primaters tänder (dentes) vilket ses som ett fundamentalt framsteg inom forskningsfältet (Liebe-Harkort 2010: 3). Flera poängsystem för att studera tandslitage har skapats av olika forskare. Den mest välkända bland dessa är skapad av forskaren Murphy som skapade ett tandslitageschema år 1959 (Hillson 1996: 233).
Tandslitage kan användas som åldersmetod på både människor och djur. Tandslitage som åldersbedömningsmetod på djur har använts väldigt länge och är den populäraste metoden än idag (Sten 2004: 13f).
Åldersbedömning av kraniesuturer är ett av antropologins äldsta och mest ifrågasatta metod.
Det första skriftliga verket rörande metoden skrevs av P. Broca och gavs ut 1861 (During 1993:
45). Det första benelementet av skelettet som systematiskt undersöktes för att analysera åldern vid dödsögonblicket var kraniet. Redan under antiken kunde författare som Aristoteles, Hippokrates och Galenos förstå att vissa kranier (cranie) uppvisar suturer. Dock noterades inte korrelationen mellan kraniesuturernas fusion och ålder förrän på 1500-talet av bland andra Fallopius. Under 1800-talet förändrades vetenskapsfältet kring kraniesuturer, forskarna började förstå att kraniesuturernas fusionering beror på hjärnans tillväxt och inte att hjärnans tillväxt var en reaktion på suturernas fusionering (Wingate Todd & Lyon jr. 1924: 327; Cox 2002: 66).
Studierna som gjordes under slutet av 1800-talet samt början av 2000-talet ska ha visat på en användbar korrelation mellan kraniesuturernas fusion och åldersbedömning. Dock finns det andra studier som visar andra resultat. Trots skillnader i resultaten fortsätter forskningen kring kraniesuturer som åldersbedömning (Cox 2002: 66–67).
Genom historien har även kraniesuturer varit del av den forskning som försökt hittat skillnader mellan människor. Wingate Todd och Lyon jr. påstår i sin artikel (1924) att skillnader i kraniesuturfusionering mellan människor från olika varma klimat skulle ha observerats redan under antiken. Detta skulle ha fortsatt genom tiderna tills människor började associera den tidigare kraniefusioneringen med människor från Etiopien. Det har åsyftats att tidig fusionering endast skedde hos människor med mörkare hy samt ”lågt stående raser”. Dock skriver författarna i två andra artiklar från samma artikelserie att det inte finns någon skillnad på kraniesuturfusioneringen mellan olika ”raser” (Wingate Todd & Lyon jr. 1924: 328; Wingate Todd & Lyon jr. 1925b: 70; Wingate Todd & Lyon jr. 1925c: 167).
2.1. Diet och Tandhälsa
Genom tiderna har människor, precis som alla andra levande organismer, ätit för att
leva/överleva. Föda är en av de viktigaste livsförnödenheterna för att leva och födobehovet
måste fyllas innan det går att uträtta andra saker. Forskning kring föda är väsentlig för att förstå
ett samhälle. Mat är inte bara mat utan innehåller olika laddningar i olika kulturer. Mat kan anta
15
en mening, visa makt samt visa på skillnader och likheter mellan olika grupper i samhället (Isaksson 2000: 7). Det är dock inte bara maten vi äter som kan berätta en historia, även maten som vi undviker kan berätta något om människorna. Olika livsmedel kan undvikas på grund utav hälsa, ekonomi, kön, vidskepelse, uppfostran, hushållning, empati och identitet (Rydén 2017: 15ff). Livsmedel kan göra oss sjuka som till exempel felhantering av fläskkött. Grisar drabbas ofta av parasiter som kan, vid dålig tillagning, överföras till människor. Det finns flera vidskepelser kring livsmedel i dagens samhälle. I till exempel Nigeria får barn inte äta ägg eller kött, föräldrar är rädd för att maten ska få barnen att börja stjäla (Rydén 2017: 16). Uppfostran och mat har stor roll i Europa och framförallt Sverige. Där avråder livsmedelsverket föräldrar att ge barnen godis, läsk, snacks och andra livsmedel med för mycket socker och för lite näring (Rydén 2017: 15ff; Livsmedelsverket, 2018). Flera liknande rön som i Nigeria har tillkommit även i västvärlden där människor har varnats för bland annat frukt, bröd, smör, ägg med mera som sedan visat sig inte vara farliga. Matvanor skapar också en gemenskap och stärker samhörigheten i en grupp, matkulturer kan skapa ett ”dom” och ett ”vi” mellan människor i samhället. Även i ett hushåll återses tendenser till ett ”vi” och ett ”dom”. Om det inte fanns tillräckligt med de statusrika livsmedlen kunde maten delas upp mellan olika människor efter hushållets hierarki (Rydén 2017: 17).
Tandhälsa har alltid varit viktigt för välbefinnandet (Arcini 2003: 61). Infektioner i käkar och tänder (dentes) har varit vanligt i historiska populationer och är det fortfarande idag. Skillnaden mellan idag och historiska populationer är det betydande tandslitaget som orsakade infektioner hos den historiska populationen (Borrman & Sagne 2010: 86f). Problem med tandhälsan kan bli en bidragande faktor till dålig hälsa hos individer. Resultatet kan bli att individer inte kan äta alla livsmedel på grund av tandlossning eller andra tandhälsobekymmer (Arcini 2003: 61).
2.2. Stenåldern- Paleolitikum, Mesolitikum, Neolitikum
Under jägarstenåldern jagades vilt, fisk och det plockades växter. Exempel på vilt från en
stenåldersboplats på västkusten kunde vara björn, lo, varg, uroxe, älg, kronhjort och vildsvin
(Hagström 1988: 227–230, 233). Fiske utfördes i ungefär lika stor utsträckning som jakt under
stenåldern visar utgrävningar av Bua Västergård, Göteborg. Bland de fiskar som hittats vid
stenåldersboplatser är torsk, sej samt skrubba/rödspätta (Möller 1988: 243). Troligt är att
människorna på stenåldern ätit växterna runt omkring dem. Möjligtvis kan människor ha ätit
hasselnötter, ekollon, röda vinbär, fläder samt äpplen (Arvidsson 1988: 207f). Under
stenålderns senare period, neolitikum 4000 f.Kr., började människor med jordbruk i
Skandinavien (Myrdal 1998: 13). Neolitiska malningsverktyg var av sten och vid fyndplatser
från både neolitikum och bronsåldern återfinns malstenar. Malstenarna användes för att mala
till exempel frön, nötter och vete. Malstenen slipades ner under användning och vid
experimentella arkeologiska undersökningar visar det att lite stendamm kommer med i den
färdigmalda maten (Lindström Holmberg 1998: 123; Myrdal 1998: 162f). Maten blandades ofta
med grus och sand, inte på frivillig väg utan genom var och hur tillagningen skedde vilket slet
på tänderna (dentes). Det kan då tänkas att tänderna (dentes) hos stenålderspopulationen har ett
liknande eller större tandslitage än den medeltida populationen. Då även medeltidens
handkvarnar som användes för att breda säd lämnade ifrån sig stenpartiklar som sedan hamnar
i maten. (Borrman 2003: 118; Wedel & Carlsson 2010: 71). Tandhälsa har varit ett problem
redan under stenåldern. Det finns bevis för att karies ska varit närvarande i människans liv för
mer än 500 000 år sedan. Detta visar att bakterierna som innebär karies funnits med människan
riktigt lågt tillbaka. Dock behöver inte alla människor utveckla sjukdomen då det beror på födan
individer intagit. Det är när kolhydrater och bakteriebeläggningar binder samman som de
frätande syrorna som benämns karies uppkommer. Detta tyder på att redan under stenåldern
förekom födor med rikt kolhydratvärde (Arcini 2003: 62f).
16
2.3. Bronsåldern
Få studier kring det ekonomiska livet under bronsåldern har gjorts, möjligen då detta inte ansetts intressant (Harding 2010: 124). Dock finns det en förståelse över bronsålderns kost. Under bronsåldern åt människorna både tamdjur, fisk och vilt, dock uppgick vilt endast till 20 % av köttdieten. Av fynd från bronsåldersboplatser har det kunnat fastslås att mjölk från djur tillvaratagits och använts till bland annat osttillverkning. Även spannmål har förtärts i form av gröt och öl (Lindström 2009: 120). Jordbrukets producerande av mat var en stor del av bronsåldersmänniskornas liv (Harding 2000: 124).
2.4. Järnålder
Mathållningen under järnåldern var väldigt lik den under stenåldern och bronsåldern. Under äldre järnåldern tillagades maten i kokgropar och under yngre järnåldern flyttades matlagningen till bland annat grytor och stekpannor över elden (Myrdal 1998: 390ff). Att mala maten med malstenar fortsatte under järnåldern men nu kom en ny uppfinning till Skandinavien. Nu började vridkvarnar användas istället för de äldre malstenarna (Myrdal 1998: 394). Vid undersökningar av tandhälsa hos yngre järnåldersindivider från Smörkullen i Avesta kunde det fastställas att runt 90 % av de vuxna individerna hade karies. Runt 40 % hade sjukliga förändringar på tänderna (dentes) på grund av karies (Liebe-Harkort 2010: 17). Sjukdomar i munnen som troligen är en reaktion på den generella hälsan hos människorna hittas hos majoriteten av de vuxna individerna som analyserades från Smörkullen (Liebe-Harkort 2010: 11).
2.5. Medeltid
Det medeltida samhället hade ett svårt hälsoläge. Staden var en ohälsosam livsmiljö som innebar sjukdomsspridning bland de tätt ställda byggnaderna och det förorenade vatten för städer utan tillgång till större vattendrag. Bland infektionssjukdomarna gick att finna mag- och tarminfektioner, tyfus, stelkramp, matförgiftning samt lugn- och hjärnhinneinflammation (Vretmark 2010: 96). Tänderna (dentes) påverkades också av människors livssituation. Den medeltida dieten var ofta inte vällagad och därför svårtuggad vilket gjorde att tänderna (dentes) snabbare slets ned. Även tillagningen av maten bidrog till hur mycket tänderna slets. Precis som tidigare tidsåldrar blandades ofta maten med grus och sand, inte på frivillig väg utan genom var och hur tillagningen skedde. Maten lagades även nära marken vilket gjorde det lätt för sand att hamna i maten (Arcini 2003: 65). Mängden mat får då en stor betydelse för tandslitaget. Har personer möjlighet att äta mer slits också tänderna (dentes) mer. Att äta mycket och bli bastant var en statussymbol i det medeltida samhället. Var personer bastant visade man att man hade råd att äta sig mätt och hade mat i huset. Tänderna (dentes) användes även som redskap, vilket också påverkade tandslitaget. Tänderna (dentes) blev som en tredje hand vid arbeten hos den arbetande befolkningen (Borrman 2003: 118; Wedel & Carlsson 2010: 71).
2.6. Tidigmodern tid
Under den tidigmoderna tiden förändras dieten på flera plan. Framförallt hos ”elit”- befolkningen i Europa skedde förändringar. Det skedde en marknadstillväxt och kolonialimport vilket förändrade människors matvanor. Hos den fattigare delen av befolkningen bestod maten fortfarande av spannmål som till stor del var beroende av årstider och läge (Kümin 2013: 5f).
En del av den kolonialimport som skedde under tidigmodern tid var av exotiska och tropiska
17
grödor, tillexempel sockerrör. Även andra kryddor importerades från kolonierna (Parsecoli
2013: 186). Socker blev billigare och under 1700-talet konsumerade en person i Sverige 250 g
socker och i slutet av 1830-talet var siffran uppe i två kilo per år. Det finns indikationer att den
ökade sockerkonsumtionen fick konsekvenser för människors tandhälsa. I ett samhälle i
Blekinge hade 70 % av de vuxna individerna karies medan i Linköping hade över 90 % av
individerna hål i tänderna (dentes) (Arcini & Bramstång Plura 2011: 85f).
18
3. Analys
3.1. Kontextlösa material
Analysen av kranier (cranie) utan kontext visar på att materialet består till mesta dels av kvinnliga individer. Det totala antalet individer i materialet uppgår till 31 stycken, och könsbedömningen av individerna skapar följande klassifikation:
- Kvinnliga individer uppgår till 17 stycken vilket motsvarar 55 %, manliga individer uppgår till nio stycken vilket motsvarar 29% och fem stycken kunde ej bedömas med säkerhet vilket uppgår till 16 % (se Tabell 1). Alla kranier (cranie) har olika antal tänder kvar vilket gör att fördelningen i antalet för varje individuell tand (dente) blir oenhetlig (se Tabell 2). Totalt innehåller materialet 166 tänder (dentes).
Vad som kan observeras är att första kindtanden (molar 1) har bevarats bättre än de andra tänderna. Den andra kindtanden (molar 2) har även bevarats i hög grad i materialet. Det som bevarats sämre är framtänderna (incisiv 1 & 2) samt hörntanden (canin).
Resultatet av kraniesuturpoängen samt tandslitagepoängen visar att några individer har samma totalsumma på kraniesutur- och tandslitagepoängen (se Tabell 3). Dessa är dock få och de flesta har olika poäng.
29%
55%
16%
Fördelning av kön
Man Kvinna Kvinna/Man
Tabell 1. Fördelning av kön i det kontextlösa materialet.
0 10 20 30 40 50 60
Incisiv 1 Incisiv 2 Canin Premolar 1Premolar 2 Molar 1 Molar 2 Molar 3
Antal tänder
Tabell 2. Antalet bevarade tänder från det kontextlösa materialet.
19
Åldersfördelningen utifrån kraniesuturerna visar på en överpresentation av individer under 20 års ålder (se Tabell 4). I tabellen över kraniesuturpoängen går det att se att denna grupp av individer under 20 år kan delas in i två grupper, en yngre och en äldre (se Tabell 5). Det finns en korrelation mellan åldern och antalet poäng i grupperna två till sju. Grupp 1 kan också ingå i denna korrelation om man ser till de äldre individerna i gruppen.
Individnummer Kraniesuturpoäng Tandslitagepoäng
SN036 26 13
SN038 22 11
SN039 28 18
SN042 23 3
SN044 13 14
SN051 1 16
SN098 30 5
SN100 24 1
SN101 6 11
SN105 0 5
SN0114 24 8
SN0117 33 39
SN0121 30 17
1270:3 0 2
1318:4 11 4
1322:2 38 16
1371:2 12 20
1384:2 9 7
1384:3 27 2
1415:1 28 2
1439:4 32 18
1458:5 22 7
1462:4 21 15
1463:4 36 10
1469:4 20 7
1485:2 21 23
1487:3 22 10
1494:3 30 8
1510:2 27 7
1510:3 10 2
1510:4 31 14
Tabell 3. Tabell över individer och dessas totala kraniesuturpoäng samt tandslitagepoäng.
20
Tabellerna över tandslitaget visar på ett heterogent slitage mellan de olika individerna, över- och underkäken (maxilla & mandibulae) och mellan käkens sidor (se Tabell 6–12). I tabellerna är slitaget uppdelat efter höger och vänster sida samt över- och underkäke (maxilla &
mandibulae) (se Tabell 6–12). Varje sida representeras av en färg och symbol, Höger överkäke representeras av en blå diamant, vänster överkäke representeras av en röd fyrkant, höger underkäke representeras av en grå triangel och vänster underkäke representeras av ett gult kryss.
På Y-axeln står det totala kraniesuturpoängen för varje individ och på X-axeln visas tandslitagepoängen för varje tand (dente).
0 2 4 6 8 10 12 14
<20 20-25 25-30 30-35 35-40 40-45 45-50
Åldersindelning genom kraniesuturer
Tabell 4. Åldersindelning genom kraniesuturer.
0 5 10 15 20 25 30 35 40
0 1 2 3 4 5 6 7 8
Summa suturbedömning
Åldersgrupp
Kraniesuturer
Tabell 5. Poängbedömning av kraniesuturerna indelat efter åldersindelning.
21
0 1 2 3
0 10 20 30 40
INCISIV 2
Max. Dx Max. Sin
Tabell 6. Tandslitagefördelning av andra framtanden (incisiv 2). Y-axeln är kraniesuturpoäng och X-axeln är tandslitagepoäng.
0 1 2 3
0 10 20 30 40
CANIN
Max. Dx Max. Sin
Tabell 7. Tandslitagefördelning av hörntanden (canin).
Tabell 8. Tandslitagefördelning av första främre kindtanden (premolar 1).
0 2 4 6 8
0 10 20 30 40
PREMOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
0 2 4 6 8
0 1 0 2 0 3 0 4 0
PREMOLAR 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 9. Tandslitagefördelning av andra främre kindtanden (premolar 2).
0 2 4 6 8 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0
MOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 10. Tandslitagefördelning av första kindtanden (molar 1).
0 2 4 6
0 1 0 2 0 3 0 4 0
MOLAR 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 11. Tandslitagefördelning av andra kindtanden (molar 2).
0 5
0 1 0 2 0 3 0 4 0
MOLAR 3
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 12. Tandslitagefördelning av tredje kindtanden (molar 3).
22
3.2. Materialet från S:t Hans
Analysen av individerna från Visbykyrkan S:t Hans visar på större andel män än kvinnor. Det manliga individantalet uppgår till fem, kvinnliga individer uppgår till två och oidentifierbara är en individ (se Tabell 13). Det totala antalet analyserade kranier (cranie) från S:t Hans uppgår till åtta stycken. Anledningen till att en individ ej går att bedöma härrör till faktumet att individen är ung. Kvinnor och män kan båda ha gracila kranium (cranie) som unga vilket förändras med åldern hos män. Detta betyder att ett gracilt kranium (cranie) inte kan bestämmas till kön (Buikstra et al. 1997: 16).
Antalet bevarade tänder (dentes) i S:t Hans är jämnare fördelat jämfört med det kontextlösa materialet (se Tabell 14). Eftersom det finns en individ med mjölktänder (dentes decidui) kvar i materialet finns det väldigt få av dessa. I detta material återfinns den främre kindtanden (molar 1) i större kvantitet än de andra tänderna (dentes). Dock finns hörntanden (canin) i nästan lika stor utsträckning som den främre kindtanden (molar 1). Totalt antal tänder (dentes) i materialet uppgår till 170.
25%
62%
13%
Fördelningen av kön
Kvinna Man Kvinna/man Tabell 13. Fördelningen av kön i S:t Hans materialet.
0 5 10 15 20 25 30 35
Antal tänder
Tabell 14. Antalet tänder bevarade i S:t Hans materialet.
23
Resultatet av kraniesuturpoängen samt tandslitagepoängen visar att inga individer har lika totalsumma på kraniesutur- och tandslitagepoängen (se Tabell 15). Det går också att se att de flesta har väldigt höga tandslitagepoäng jämfört med de kontextlösa kranierna (cranie) (se Tabell 15).
Åldersfördelningen utifrån kraniesuturerna visar på en överrepresentation av individer under i 25–30 års ålder (se Tabell 16). I tabellen över kraniesuturpoängen kan man se en tydlig korrelation mellan åldern och antalet poäng i åldersuturgrupperna (se Tabell 17).
0 0.5 1 1.5 2 2.5 3 3.5
<20 20-25 25-30 30-35 50-55
Åldersindelning efter kraniesuturer
Tabell 16. Åldersfördelning efter kraniesuturer.
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
0 1 2 3 4 5 6
Summa suturbedömning
Åldersgrupp
Kraniesuturer
Tabell 17. Poängbedömning av kraniesuturerna indelat efter åldersindelning.
Individnummret Kraniesuturpoäng Tandslitagepoäng
121 39 73
118 34 87
102 10 1
88 29 101
76 33 99
75 27 76
71 22 50
53 32 83
Tabell 15. Tabell över individer och dessas totala kraniesuturpoäng samt tandslitagepoäng.
24
Tabellerna över tandslitaget visar på ett mer homogent slitage mellan de olika individerna, över- och underkäken (maxilla & mandibulae) och mellan käkens sidor än det andra materialet (se Tabell 18–25). I tabellerna ser man slitaget uppdelat på höger och vänster sida samt över och underkäke (maxilla & mandibula) som det andra materialet (se Tabell 18–25).
0 5 10
0 10 20 30 40 50
INCISIV 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 18. Tandslitagefördelning av första framtanden (incisiv 1). Y-axeln är kraniesuturpoäng och X-axeln är tandslitagepoäng.
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
PREMOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 21. Tandslitagefördelning av första främre kindtanden (premolar 1).
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
PREMOLAR 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 22. Tandslitagefördelning av andra främre kindtanden (premolar 2).
0 5 10
0 10 20 30 40 50
INCISIV 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 19. Tandslitagefördelning av andra framtanden (incisiv 2).
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
MOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 23. Tandslitagefördelning av första kindtanden (molar 1).
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
CANIN
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 20. Tandslitagefördelning av hörntanden (canin).
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
MOLAR 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 24. Tandslitagefördelning av andra kindtanden (molar 2).
0 5 10
0 1 0 2 0 3 0 4 0 5 0
MOLAR 3
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin Tabell 25. Tandslitagefördelning av tredje kindtanden (molar 3)
25
4. Diskussion
I S:t Hans-materialet finns en homogenitet och en korrelation mellan tandslitaget och kraniesuturfusionering (se Tabell 26). Det som måste nämnas är att detta material är litet och inte statistiskt försvarbart men ger en antydan till ett resultat som kan byggas vidare på i kommande forskning med ett större statistiskt underlag.
De flesta trendlinjer i S:t Hans-materialets resultat har ett R-kvadratvärde över 0.5 vilket tyder på en stark trovärdighet i statistiska sammanhang (se Tabell 30). R-kvadratvärde är ett mått på variationen runt trendlinjen, det betyder hur bra trendlinjen beskriver materialet (Körner &
Wahlgren 1998: 68). Dessa trendlinjer visa på en tendens som med ett större statistiskt underlag
y = 0.1893x - 2.2942 R² = 0.8269
y = 0.0478x + 0.6626
R² = 0.0903 y = 0.1196x - 1.3021
R² = 0.5743 y = 0.1474x - 1.4494 R² = 0.9239
-1 0 1 2 3 4 5 6
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45
INCISIV 2
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Linear (Max. Dx) Linear (Max. Sin) Linear (Mand. Dx) Linear (Mand. Sin) Tabell 27. Tabell som visar ett R-kvadratvärde på 0.09.
0 2 4 6 8 10
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0 4 5
MOLAR 1
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Linear (Max. Dx) Linear (Max. Sin) Linear (Mand. Dx) Linear (Mand. Sin) Tabell 26. Tabell över korrelationen mellan tandslitage- och kraniesuturpoäng
26
möjligen skulle visa ett liknande mönster. Sedan finns det R-kvadratvärden långt under 0,5 vilket tyder på att värdena är mer eller mindre slumpmässiga (se Tabell 27).
I S:t Hans-materialet förekommer en individ, nr. 102, på 8–9 år. Detta har fastställts genom tanderuption. Denna individ hade flera mjölktänder (dentes decidui) kvar vilket medför att individen i princip i varje tabell ligger på 0 poäng i tandslitage. Det gör att den individen egentligen inte medför någon större statistisk relevans. Individen med kraniesuturpoäng 10 är denna individ. Anledningen till att individen inte ligger på 0 i kraniesuturpoängen är att kraniesuturerna inte var helt öppna vid bedömningen. I en av tabellen för den andra framtanden (incisiv 2), har denna individ, nr. 102, en tand (dente) som fått ett poäng på tandslitaget (se Tabell 27). Detta poäng är det enda som inte följer individens mönster. Individens mjölktänder (dentes decidui) har ej bedömts då det ej finns bedömningsmetoder för tandslitagebedömning för mjölktänder (dentes decidui). Denna individ har ej kunnat bedömas till varken kvinna eller man. Detta då kraniet (cranie) var gracilt och vid ung ålder har både män och kvinnor liknande former på kraniet (cranie) (Buikstra et al. 1997: 16).
För den första framtanden (incisiv 1) återfinns ingen skillnad mellan höger och vänster förutom hos individerna nr. 76 och nr. 118 (se Tabell 18). Dock finns inte alla tänder (dentes) bevarade i materialet vilket gör det svårt att avgöra om resultatet skulle bestå om större material analyserats. R-kvadratvärdet för den första framtanden (incisiv 1) är varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett R-kvadratvärde på 0.8. Vänster överkäke (maxilla sin) och höger underkäke (mandibula dx) har ett värde på 0.4 respektive 0.3.
För den andra framtanden (incisiv 2) återfinns skillnader mellan höger och vänster hos individerna nr. 75, nr. 53, nr. 76 (se Tabell 19). Hos individ nr. 71 finns ingen skillnad mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den andra framtanden (incisiv 2) är mycket varierad.
Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har ett R-kvadratvärde på 0.8 respektive 0.5. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.09 respektive 0.9. Detta betyder att vänster överkäke (maxilla sin) i princip har ett slumpmässigt mönster. Det kan bero på mängden material. 3 tänder (dentes) av vänster överkäke (maxilla sin) ligger på samma poäng på Y-axeln och 1 tand (dente) vänster överkäke (maxilla sin) ligger på poäng 4 på Y-axeln. Varför det ser ut på detta vis skulle möjligtvis fler studier kunna utröna. Dock kan det även vara ren slump som R-kvadratvärdet visar.
I tabellen för hörntanden (canin) finns det en individ, nr. 121, med skillnader mellan höger och
vänster (se Tabell 20). Två av individerna, nr. 88 och nr. 53, har alla tänder (dentes) på samma
poäng. R-kvadratvärdet för hörntanden (canin) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla
dx) och höger underkäke (mandibula dx) har ett R-kvadratvärde på 0.5 respektive 0.01. Vänster
överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) och har ett värde på 0.7
respektive 0.5. Det låga värdet för höger underkäke (mandibula dx) tyder på total
slumpmässighet i placerandet. Om man bortser från individ nr. 102 skulle höger underkäke
(mandibula dx) haft ett R-kvadratvärde på ett minustal vilket tyder på en negativ trend (se
Tabell 28). Det går inte att ha en negativ trend då detta skulle betyda att tänderna (dentes) byggts
på. En slutsats som kan dras är att detta är helt slumpmässigt utifrån det låga R-kvadratvärdet.
27
Hos tre individer finns skillnad i tandslitaget på den första främre kindtanden (premolar 1) mellan höger och vänster sida (se Tabell 21). Det återfinns även två individer med lika slitage på både höger och vänster sida. R-kvadratvärdet för den första främre kindtanden (premolar 1) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R-kvadratvärde på 0.7. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.4 respektive 1. I detta fall säger inte värdet 1 något då det endast fanns två tänder (dentes) i vänster underkäke (mandibula sin) i denna kategori. En linje mellan två objekt är alltid 100 % rak.
När det kommer till den andra främre kindtanden (premolar 2) återfinns väldigt få sådana tänder (dentes) i materialet. Det kunde urskiljas tre individer, nr. 71, nr. 88 och nr. 118, med skillnader i tandslitaget mellan höger och vänster (se Tabell 22). En individ, nr. 76, har lika slitage mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den andra främre kindtanden (premolar 2) är mycket varierad. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R- kvadratvärde på 0.4 respektive 0.9. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.7 respektive #N/A. #N/A betyder att det inte finns varken negativ eller positiv trend, detta då dessa tänder (dentes) i vänster underkäke (mandibula sin) ligger på samma X-axel.
I tabellen för den första bakre kindtanden (molar 1) återfinns fem individer med lika slitage mellan höger och vänster sida (se Tabell 23). Det finns även två individer med skillnad på tandslitage mellan höger och vänster. R-kvadratvärdet för den första kindtanden (molar 1) är ganska lika. Höger överkäke (maxilla dx) och höger underkäke (mandibula dx) har båda ett R- kvadratvärde på 0.9 respektive 0.8. Vänster överkäke (maxilla sin) och vänster underkäke (mandibula sin) har ett värde på 0.7 respektive 0.8. Dessa värden visar på en tydlig trend mellan tandslitaget och ålder.
0 1 2 3 4 5 6 7
0 5 1 0 1 5 2 0 2 5 3 0 3 5 4 0 4 5
CANIN
Max. Dx Max. Sin Mand. Dx Mand. Sin
Tabell 28. Tabell över tandslitaget på hörntanden (canin). Den visar det negativa värdet av höger underkäke (mandubilare dx) när punkt 10,0 tas bort.
