Uppsatsens resultat ger en inblick i asylsökandes fysiska och psykiska hälsa men framförallt har studien visat vilka upplevelser av fysisk aktivitet asylsökande kan få.
Asylsökandes upplevelser av fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet löser inte alla problem men det går att argumentera för att dessa människor mår bättre och genom gruppträning skapas förutsättningarna att få tillgång till en social gemenskap. Resultatet visar att informanterna får direkt feedback, exempelvis sov de bättre efter aktiviteten och detta stärker det Lennartsson (2007) har funnit i sin studie, som visar på att sömnproblem, återkommande mardrömmar och sömnsvårigheter är exempel på
stressrelaterade problem hos asylsökande. Morina, et al., (2015) konstaterar att asylsökandes välbefinnande ökar efter att de ägnat sig åt meningsfulla aktiviteter, eftersom när asylsökande tvingas till miljöombyte kan individen drabbas av aktivitetsförlust som påverkar vanor och roller.
I resultatet har det visat sig vara viktigt att hitta rätt aktivitetsform som den asylsökande kan identifiera sig med vilket underlättar att nå välbefinnande upplevelser av aktiviteten.
Organiserad fysisk aktivitet har inneburit att informanterna har fått testa på olika aktiviteter tillsammans med andra människor. Enligt Myndigheten för ungdoms- och
civilsamhällesfrågor (2014) är uppfyllelsen av en hälsosam livsstil ett privilegium som kräver socioekonomiska resurser. Psykisk ohälsa hos minoritetsetniska grupper hänger samman med strukturella hinder såsom fattigdom, utbildningsnivå och arbete vilket skapar hinder till att ägna sig åt fysisk aktivitet. Det visar även att asylsökande upplever en högre motivation till gruppträning kontra ensamträning. Detta menar Yardley, et al., (2008) kan bero på att människor som har en högre inkomst och är etablerade medborgare inte är lika beroende av gemenskap jämfört med asylsökande. Ett annat argument för detta är att studien visar att människor med lägre socioekonomisk status är mer mottagliga för gruppträning och möten där de får träffas och prata. Sawyer (2015) menar att det finns fler fördelar med aktivitet på gruppnivå än på individnivå. Aktivitet i grupp är ofta kopplat till ett mer effektivt samarbete vilket resulterar i högre kreativitet och innovation. I resultatdelen visar det sig att gemenskap, fysisk aktivitet och samtal med andra har bidragit till att informanterna knutit nya
gemenskaper. Samtliga berättar att de har fått nya vänner och i relationerna suddas etnicitet och kultur ut och kvar finns bara likheterna till varandra. Detta är ett av exemplen att fysisk
26 aktivitet har skapat goda effekter och att gruppträning kan vara en betydande aktivitetsform för asylsökande.
Resultatet från intervjuerna visar även att informanterna upplever att kroppen har blivit starkare vilket kan vara bidragande till större ork till vardagliga sysslor. Exempelvis att David umgås mer med sina barn efter den fysiska aktiviteten. Den fysiska aktiviteten har bidragit med glädje och skapat en känsla av meningsfullhet. Oron och nedstämdheten har också förändrats i samband med den fysiska aktiviteten. Malmberg och Urbas (2018) menar att den enskilda individen i många fall kan ha svårt att uppbåda kraft att ägna sig åt aktiviteter på egen hand, då ansvaret ligger på dem själva. Vidare menar forskarna att hälsoproblem såsom stress måste hanteras utifrån ett individuellt perspektiv. I resultatet menar flera av
informanterna att motivationen till träningspassen grundade sig i att få träffa människor och utöver aktiviteten i sig även samtala. Organiserad fysisk aktivitet kan bryta den form av isolering som många av de asylsökande har funnits i när de efter ett träningspass, med ett ökat självförtroende inte bär på negativa tankar och istället ingår i en gemenskap. Ett annat
argument är att resultatet visar att den psykiska ohälsan minskar efter fysisk aktivitet och förlöser en kedja av goda effekter. Såsom bättre sömn, ökat självförtroende, social tillhörighet och förståelse för den svenska träningskulturen.
Asylsökandes möjligheter till att vara fysiskt aktiva
Projektets längd som informanterna har varit involverade i hade enbart åtta träffar, så totalt sätt bara två månader vilket är en kort tid. I två av citaten nämner Ali och Beston att dem tyckte det var tråkigt att projektet tog slut och att gruppen saknar det. Det kan då ifrågasättas om sådana projekt är en tjänst eller en björntjänst för asylsökande. En nackdel med ett sådant projekt skulle kunna vara att målgruppen lär sig att de mår bättre när de tränar men att de inte har samma möjlighet till fysisk aktivitet när inget projekt finansierar detta. Är det då värt att starta upp ett sådant projekt? Ja, ett argument för är ju att det ger ett momentant värde för stunden vilket också skapar en långvarig upplevelse av välbefinnande efter aktiviteten. Å andra sidan kan det ses som en björntjänst när ett sådant projekt avslutas, då kan målgruppen återgå till tillståndet före och få dåligt samvete att de inte tar hand om sin kropp. Spracklen, Long och Hylton (2015) skriver att begränsningarna till organiserad fysisk aktivitet hos asylsökande är ekonomi och behovet av att hitta träningskompisar.
Givet att vi nu vet att det finns många fördelar med fysisk aktivitet och att ett projekt kan möjliggöra för asylsökande att bli mer fysiskt aktiva. Hur skapar vi då mer möjligheter för
27 asylsökande till att träna? Ett sätt kan vara att samhället skapar förutsättningar för kostnadsfri träning ska bli en självklar del i att vara asylsökande i asylprocessen. Generellt visar
resultaten att välbefinnandet uppnås när informanterna får träna tillsammans med andra. Vid fysisk aktivitet delades flera upplevelser till välbefinnande, exempelvis att hålla sig sysselsatt under vardagen och skratta, dela glädje och få mer träningskompisar. Därför kan det ses som en rättighet att möjliggöra kostnadsfri träning för denna målgrupp, vilket enligt Spracklen, Long och Hylton (2015) skulle kunna eliminera ett av hindren, då asylsökandes begränsningar till fysisk aktivitet beror främst på bristande ekonomi och transportproblem.
Ett till förslag till att möjliggöra fysisk aktivitet för asylsökande kan vara att Migrationsverket via Länsstyrelserna på regional nivå inför en stadig och långvarig organiserad aktivitetsform för asylsökande eftersom målgruppen mår bra av detta. Genom att samhället investerar i denna typ av samhälleliga insatser, kan samhället undvika utgifter i form av exempelvis vårdkostnader. I resultatet nämner David att han har en skadad fot och att han är orolig att han inte kan försörja sin familj när han fått uppehållstillstånd. Tidiga insatser kan hjälpa sådana som David kontra vad han kostar samhället om det inte sker tidiga insatser för honom. Utöver aktivitetens effekter för Davids välmående kan organiserad fysisk aktivitet innebära
rehabträning för hans fot vilket dels kan minska vårdkostnaderna och på sikt dessutom generera mer arbetskraft.
Möjliggöra kostnadsfri träning för alla asylsökande är ju såklart förknippat med en utgift för staten. Det finns en risk att det blir en kostnad för svenska staten om asylsökande får avslag, då kan det tänkas att de har fått träna i "onödan" utan att de blir svenska medborgare. Men å andra sidan, givet att vi nu vet om dessa människor och deras livssituation så kan en etisk diskussion initieras. Den tidigare forskningen och resultatet visar att en utdragen asylprocess gör att dessa människor mår dåligt. Vägen till svenskt medborgarskap är också väldigt lång, en asylsökande kan inte ens ansöka om ett svenskt medborgarskap om individen inte varit asylsökande i minst fyra år (Migrationsverket, 2019). Detta institutionaliserar att
asylprocessen är utdragen och att vägen till att bli svensk medborgare kan ta minst fyra år efter beviljat uppehållstillstånd men sannolikt mycket längre än så.
8.1 Metoddiskussion
Det finns fördelar med vald metod, den största fördelen är att intervjuerna gett en djupgående och detaljerad information som kan vara svårt att få tag i på annat vis. Med öppna frågor produceras data som baseras helt på informanternas åsikter och idéer (Bryman, 2011). Detta
28 var viktigt i denna studie, genom vald metodansats svarade informanterna på frågorna i de allra flesta fallen. Vid enstaka tillfällen var det svårt att få en djup inblick i deras erfarenheter eftersom samtliga informanter ibland skämtade bort och gick runt frågan. Detta sätter
egentligen fingret på att asylsökande befinner sig i en väldigt utsatt situation och svårt för oss att leva oss in i deras livssituation.
Det finns också nackdelar med att det är jag som agerat både tränare och intervjuare för studien. Det krävdes ett stort förarbete för mig att hålla mig så objektiv som möjligt för att inte påverka situationen och relationen mellan mig och informanten. Som oerfaren intervjuare har denna studie inneburit att ett stort hänsynstagande till att inte påverka informanternas svar genom vår tidigare relation. Därav har ett inåt blickande i mitt eget förhållningssätt beaktas och samtidigt tagit hänsyn till informanternas perspektiv och reaktioner. Vid slutet av
intervjuerna sa flera informanter att de hoppades på att de hade svarat såsom förväntat, vilket kan tolkas att dem svarade på frågorna utifrån vad jag ville höra. Detta kan ifrågasätta
studiens tillförlitlighet eftersom den insamlade data påverkas i viss mån av den specifika kontexten. Å andra sidan, tack vare min roll har rekryteringen av informanter och planering av intervjuerna gått smidigt på grund av min relation till informanterna sedan tidigare.
En utmaning vid intervjuerna utgjordes också av tolkens översättningsprocess, exempelvis tolkens förändring av informanternas utsagor. Något som upptäcktes under intervjuerna var exempelvis när informanterna gjorde en lång utläggning kring en fråga som sedan av tolken översattes kortfattat. Det kan finnas en förklaring, såsom många utfyllnadsord eller omstarter men det kan ha påverkat utfallet av studien. Ett annat exempel som upptäcktes under
intervjuerna var att tolken inte återberättade i jagform vilket kan vara ett tecken på att tolken är orutinerad. Ett sätt att säkerställa detta vore att vara mer noga med att kontakta en
tolkningscentral och anlita en tolk med mer erfarenhet. Det fanns dock inte ekonomiskt utrymme att göra så inom ramen för denna uppsats.
Det går att argumentera för hur mycket av resultaten som framkommer på grund av att det är just asylsökande som har intervjuats. Resultaten kan ses som giltiga för alla människor då alla i viss mån mår bra av att vara fysiskt aktiva på något sätt. Å andra sidan visar resultaten att just gruppträning och organisering för asylsökande ökar både den sociala inkluderingen, den psykiska hälsan och till att vara fortsatt fysiskt aktiv.
29
8.2 Studiens kunskapsbidrag
Studien har bidragitmed en ökad kunskap om dels asylsökandes livssituation, hur de upplever fysisk aktivitet och vilka möjligheter målgruppen behöver för att vara fysiskt aktiva. Men även hur asylsökande upplever fysisk aktivitet och vilka effekter detta kan få under
asylprocessen. På så vis bekräftar resultatdelen den tidigare forskningen men pekar också på strukturella hinder i det svenska samhället. I studien lyfts även förslag fram hur dessa hinder kan åtgärdas i ett fortsatt integrationsarbete.
8.3 Slutsats
Denna uppsats visar att asylsökandes psykisk hälsa och välbefinnande gynnas av fysisk aktivitet. Gruppträning gynnade särskilt den sociala tillvaron och detsamma kan sägas om organiserad fysisk aktivitet. Studiens resultat visade att aktivitetsformer som var inkluderade, öppna och sociala särskilt gynnade informanternas psykiska hälsa. Ekonomi- och
transportproblem samt stressrelaterade sjukdomar hindrade asylsökande från att ägna sig åt fysisk aktivitet. Detta är nödvändigt för att informanterna ska kunna vara delaktiga i samhället och kunna ta hand om sin hälsa. Fysisk aktivitet gav ett momentant värde för målgruppen, där välbefinnande infann sig och för stunden förbisåg de inre och yttre hindren. Detta stärktes också av den tidigare forskningen som sammantaget visar att asylsökande har fysiska och psykiska behov och därför har denna uppsats också lyft en diskussion om eventuella åtgärder som kan hantera psykisk ohälsa och fysisk inaktivitet. Med denna kunskap om fysisk aktivitet kan det behövas fler kostnadsfria former som asylsökande kan komma i kontakt med i
anslutning till asylboendena. Av resultatet framkom det att fysisk inaktivitet är vanligt när det inte finns något att göra. Det framkom även att om ett sådant projekt som "Kvinna i Fokus"
hade funnits med från start hade väntetiden upplevts lättare.
Studiens resultat visar att informanterna mår bättre av att vara fysiskt aktiva. Det finns både inre och yttre hinder som försvårar möjligheten för asylsökande att träna på egen hand, en kostnadsfri organiserad aktivitetsform kan underlätta hindret. Det skulle kunna ge vinster såsom exempelvis, ökad sysselsättning, bättre psykisk hälsa, mindre vårdkostnader, ökad integration och bidra med samhällsorientering för asylsökande.
30