I följande avsnitt presenteras studiens diskussion som har grundats på resultat och tidigare forskning.
6.1 Metoddiskussion
Utifrån metodvalen som legat till grund för arbetet går det att finna kritiska aspekter som kan ha påverkat utfallet av resultatet. Samtliga avprovningar genomfördes på samma provmodell vars mått överensstämmer med en storlek 38 som i sin tur överensstämmer med 3D CLO avatar eftersom i 3D CLO finns det möjlighet att manipulera avataren (CLO, 2018). Däremot går det inte att kontrollera hela kroppsformen i 3D vilket kan ge ett någorlunda missvisande resultat som tidigare studier av Porterfield & Lamar (2017) visar på men de viktigaste måtten för kjolen som är midja, stuss och längd har varit överensstämmande. Studier av Porterfield och Lamar (2017) visar nämligen också på att det är svårt att få exakt samma kropp i 3D även fast programmet tillåter användaren att manipulera en avataren efter egna önskemål.
En ytterligare faktor som kan ha påverkat resultatet är enkäten. Enkäten utformades i ett dokument för att ge respondenterna tydliga bilder av de verkliga och virtuella kjolarna.
Detta resulterade i att enkäten blev omfattande och krävde mycket tid för de svarande.
Detta kan ha varit en bidragande faktor till att inte alla 30 tillfrågade respondenter valde att delta i undersökningen utan att det endast var 20 st. som svarade. Däremot blev samtliga respondenter som inte valde att svara påminda en gång och svarade då att de inte hade tid. Utifrån deras svar så är det tydligt att de ansåg att enkäten krävde mycket tid. Ifall enkäten hade haft färre frågor och inte lika tidskrävande hade antagligen fler valt att delta men då hade inte resultatet inte varit lika omfattande.
En annan aspekt inom metodvalen har varit hur frågorna och bilderna varit presenterade i enkäten. Det går inte att säkerställa att samtliga respondenter har läst frågorna eller analyserat bilderna lika som författarna. Däremot fick författarna aldrig några frågor på undersökningen vilket gör att det verkar som att samtliga respondenter förstått frågorna.
Ytterligare en källkritisk aspekt för undersökningen är om respondenterna svarat på frågorna utifrån kunskap eller personliga smak. Detta visade sig då en av
respondenterna skrev att personen föredrog en av kjolarna mer detta hade varit något som författarna kunde följt upp men uppföljande intervjuer med respondenterna låg utanför denna studies tidsram. En annan respondent menade på att det var svårt att analysera då man behövde ett väldigt tränat öga i 3D. Det går nämligen inte att säkerställa att alla respondenter har tillräckligt mycket kunskap av 3D, då detta inte heller efterfrågades men eftersom enkäten skickades ut till personer som med säkerhet har arbetat ett antal år i programmet så kan det troligtvis resulterat i ett rättvist resultat.
Däremot skulle bakgrundsinformation om vardera respondent varit givande för denna studie och respondenternas svar för att enklare dra slutsatser utifrån deras erfarenhet.
33
6.2 Resultatdiskussion – Fysiska och virtuella kjolar
Utifrån respondenternas svar går det att konstatera kjolarnas uttryck visar på skillnader med olika trådriktningar. Samtliga kjolar lämpar sig väl till kommersiella plagg och konfektionstillverkning, vilket gör att plagget borde bli balanserat och jämnt fördelat på kropp när trådraken följer längdriktningen på tyget. Däremot finns det undantag vilket modell A tydligt visade på, som endast föll harmoniskt med en trådrak på skrå. Vid en annorlunda design så lämpar sig inte alltid dessa riktlinjer för trådrak i varpledd, visar tidigare litteraturer av Shaeffer (2014). För kjol modell A så bör kjolen skäras på skrå för att få ett mer balanserat resultat. Detta resulterar i sin tur att skillnaderna på kjol A blir väldigt stora i verkligheten och det menar samtliga respondenter på också. Utifrån de resultat som framkom virtuellt var inte skillnaderna mellan trådriktningarna lika markanta som i verkligheten. Anledningen till detta kan ha varit att tyget inte hade exakt samma egenskaper och fall virtuellt som fysiskt även fast det 3D programmet hade samma typ av tyg och dessa kommentarer har även varit återkommande för modell B och C. Liknande problem har visat sig i studien av Porterfield och Lamar (2017) där material benämningar inte överensstämmer med verkligheten eller det man som användare förväntar sig i programmet.
Att få likadant tyg virtuellt som i verkligheten är problematiskt. Som Porterfield och Lamar (2017) tidigare menar, att vid fel tyg kan leda till missvisande resultat och passform. 3D programmet CLO har endast ett visst antal med tyger att välja mellan.
Dessa tyger är döpta efter vikt och fiberblandning samt bilder på alla. Utifrån Kuijpers (2017) undersökning genom att jämföra ett tyg i samma storlek över en form kan tygets fall på sidorna av formen analyseras för att få ett så likt resultat som möjligt. Det som framkom under enkäten var att flera respondenter menade på att det virtuella tyget inte hade någon glans som de verkliga. Ett tyg utan glans menade respondenterna är mer förlåtande än ett tyg med mycket glans. Detta resulterade i sin tur att veck och dragningar syntes mer i verkligheten än virtuellt, men däremot såg respondenterna tendenser till veck och dragningar virtuellt. Dessutom utifrån Kuijpers (2017)
undersökningsmetod stämde tyget väl överens utifrån de visuella och mekaniska som gick att analysera. Det går dessvärre inte att säga att om 3D tyget skulle haft samma glans som det verkliga tyget, skulle det resulterat i samma typer av dragningar. Däremot utifrån de resultat som framkommit i 3D så bör tyget efterliknat det verkliga tygets egenskaper mer ifall det varit mer glansigt. Det framkom heller inte tidigare under studien att det skulle bli en nackdel för undersökningen då arbetet fokus främst är de mekaniska egenskaperna men ett mattare verkligt tyg skulle varit mer rättvist för studien. Däremot finns testmetoder på marknaden men dessa kräver djupare kunskap och tid visar tidigare studier av Power (2013) och det är något som inte funnits inom denna studies tidsram.
Utifrån kjolarnas avmätning så visade det sig att kjolarna i samma modell hade fått skilda mått. I tabell 1 visas det tydligt att alla samtliga kjolar fått ett mindre stussmått och även ökat på längden. Det går även att se på bilderna att de kjolar som är klippta på skrå får en annan form. Det blir mest tydligt på kjol A där stussmåttet är 5 cm mindre än
34 samma modell som ligger i trådrak. Kjolen i trådrak är i sin tur 1cm mindre än mönster måttet vilket troligtvis beror på fel i sömnaden. Kjolen på skrå hade även ökat längden mitt bak 2,5 cm från kjol vertikal kjol och 2 från mönstermått. Studier visar att ett plagg med trådriktning på skrå tenderar att ha mer elasticitet vilket gör att tyget faller mer beroende på designen (Liechty, Rasband, Pottberg-Sterineckert, 2016). Utifrån jämförelsen i 3D visade det sig också att kjolarna på skrå blev markant större än de i varpled, vilket liknande studier visat på av Liechty, Rasband, Pottberg-Sterineckert (2016). Även fast de verkliga kjolarna också blev större så blev det tydligare virtuellt då kjolarnas midja gled ner på höften. Detta kan bero på att mellanlägg har används i tillverkningen utav de verkliga kjolarna i midjan. För att få ett mer rättvist resultat virtuellt skulle mellanlägg använts men detta är inget som framkommit tidigare eller varit användbart. Däremot kunde kjolmodeller med en linning använts istället för att eliminera faktorn att kjolarna glider ner på skrå. Alternativt gjort en infodring i 3D men på grund utav kunskapen i 3D CLO utfördes aldrig detta. Däremot är syftet med studien att undersöka om likheter som skillnader mellan trådriktningen verkligt som virtuellt lika och genom att samtliga kjolar på skrå föll likadant och blev större har syftet uppnåtts.
35