I detta arbete har jag utgått ifrån följande frågeställningar: 1. Vad är kränkande behandling?
2. Hur förväntas skolan arbeta förebyggande mot kränkande behandling? 3. Hur kan skolan arbeta förebyggande mot kränkande behandling? 4. Hur arbetar skolan förebyggande mot kränkande behandling?
1. Vad är kränkande behandling?
Enligt både forskning och de sex intervjuade lärarna är begreppet ”kränkning” ganska svårt att beskriva då det är upp till den som blir utsatt för en handling som avgör om det är en kränkning eller ej. Vidare säger både forskningen och de intervjuade att kränkningar kan yttra sig genom slag, sparkar, knuffningar, fula ord etcetera. Detta innebär att de sex intervjuade har bra koll på vad en kränkning är.
Alfred, lärare på skola A, hade uppfattningen att kränkande behandling sker i större grad på idrottslektioner jämfört med lektioner i ett vanligt klassrum. Observationsstudien stärker hans uppfattning, men är därmed ingen sanning med tanke på studiens omfattning. Enligt observationsstudien sker det nästan fyra gånger mer kränkningar på idrottslektioner jämfört med vanliga lektioner, i detta fall en lektion i svenska. Med tanke på att det endast var 13 elever på idrottslektionerna som jag observerade, vilket är ganska få till antalet, skulle det förmodligen bli fler kränkningar i en normalstor klass på en idrottslektion. Jag tror att en av anledningarna till att kränkningar är vanligare under idrottslektioner jämfört med teoretiska lektioner i ett vanligt klassrum är att kränkningarna kan förebyggas och motarbetas lättare i ett vanligt klassrum. I ett vanligt klassrum sitter oftast eleverna på en bestämd plats och arbetar självständigt, vilket innebär att det förväntas vara tyst och ingen rörelse från plats A till plats B. Däremot är det ständigt rörelse för eleverna under en idrottslektion och huvuddelen av momenten under en idrottslektion bygger på samarbete mellan eleverna. Vidare menar elever själva att den som löper störst risk att bli kränkt är den elev som uppfattas som udda. Begreppet ”udda” för mig är något som skiljer sig från mängden. Min uppfattning är att eleverna ”blottar” sig själv i större utsträckning under en idrottslektion jämfört med en lektion i ett teoretiskt ämne. Under en teoretisk lektion smälter varje enskild elev mer in i kollektivet, eleven behöver inte visa för sina klasskompisar att den har svårigheter i ämnet eller är udda på något annat sätt. Däremot blottar eleven sig själv i större utsträckning under
en idrottslektion, en elev i idrott visar vare sig den vill eller inte att den har svårigheter i ämnet genom att inte behärska olika motoriska moment, till exempel att slå en kullerbytta.
Med bland annat hjälp av elevenkätsundersökningar genomförde Värdegrunden, vid Göteborgs universitet, en kartläggning av olika typ av kränkande behandling i 86 kommuner. Kartläggningen visade att sju procent av de medverkande eleverna i årskurs fem har någon gång mobbat någon annan elev det senaste året. I en annan undersökning, med samtliga elever i årskurs fyra, gjord i samma kommun som skola A och B ligger, visade att endast två procent svarat negativt på påståendet ”Jag är vänlig mot andra elever och lärare”. På skola A och B visade resultaten av tidigare nämnt påstående tre respektive noll procent. Jag utgår ifrån att alla elever är väl införstådda med att mobbning är något som är betraktas som en ovänlig handling. Om det skulle vara så, vilket jag inte tror, att alla elever som svarat negativt på tidigare nämnt påstående någon gång har mobbat, betyder det att resultatet av den kommunala undersökningen visar att den kränkande behandlingen i såväl hela kommunen som de båda skolorna är mindre vanlig än den något mer rikstäckande undersökningen som värdegrunden gjorde. Visserligen är Värdegrundens kartläggning riktad mot årskurs fem och den kommunala mot årskurs fyra, men jag tror inte att eleverna är så olika i sitt sätt att vara så att paralleller mellan undersökningarna inte går att göra. Dock anser jag att Värdegrundens kartläggning ger ett något mer korrekt resultat än kommunens. Jag tror att eleverna ger ett ärligare svar vad det gäller frågor kring vad de själva utsätter andra för då det inte sker något uppföljningssamtal med skolsköterskan i Värdegrundens kartläggning, vilket det gör i kommunens. Detta kan innebära att många elever som kränker eller mobbar andra elever inte är ärliga och meddelar detta för att de redan vet att de gör fel. Dock kan kommunens kartläggning, via skolsköterskans uppföljningssamtal, hjälpa de elever som känner sig utsatta för kränkningar eller mobbning. Om det skulle vara så att kommunens kartläggning stämmer överens med den verkliga situationen på såväl skola A och B som resterande skolor i samma kommun, visar resultatet att det förebyggande arbetet som dagligen praktiseras i kommunens skolor ger ett bättre resultat än skolor i övriga Sverige. Dock ska skolan enligt både skollagen och diskrimineringslagen ha nolltolerans mot såväl nedlåtande språkbruk som jargong, vilket både mobbning och kränkningar kan definieras som. Vidare tror jag tyvärr att jag aldrig som lärare kommer att se resultatet, noll procent kränkningar och noll procent mobbning, i undersökningar likt dessa. Detta anser jag dels bero på att det förmodligen alltid kommer att finnas elever som är impulsstyrda som inte kan rå får att de kränker men att det också för att
det alltid kommer finnas skolor som inte har tillräckligt med resurser för att förebygga detta problem.
2. Hur förväntas skolan arbeta förebyggande mot kränkande behandling?
Enligt både skollagen och diskrimineringslagen ska skolan ha en plan där mål för och vidta åtgärder för bland att bland annat förebygga kränkande behandling. Planen ska tydligt visa vad som ska göras, vem som ska göra det, när det ska vara klart och hur de olika åtgärderna ska utvärderas. Både anställda och elever ska vara med och utforma och uppfölja det förebyggande arbetet som ska genomsyra hela skolans verksamhetsområde. På skola A arbetas likabehandlingsplanen fram lärargrupper där varje grupp har speciellt ansvar för en del av planen. Elevernas medverkan i detta arbete är genom resultaten från den senaste elevenkätsundersökningen. Skola A har även valt att låta vårdnadshavarna komma med synpunkter på likabehandlingsplanen. På skola B arbetas likabehandlingsplanen fram genom att varje klass diskuterar och skapar en värdegrundsplan för klassen, samtliga klassers värdegrundsplaner ligger sedan till grund för skolans likabehandlingsplan. Jag anser att båda skolorna, trots olikheter, har ett bra sätt att arbeta fram sin likabehandlingsplan. Det jag ser som positivt med skola A:s arbetssätt är att de inhämtar synpunkter från elevernas vårdnadshavare, vilket jag tror kan öka deras intresse för det som händer i skolan. Vidare anser jag att det är bra att skolan använder sig av resultaten från den senaste elevenkätsundersökningen. Jag tror att elevenkätsundersökningen ger ett mer korrekt resultat jämfört med diskussioner i klassen eftersom att alla elever kanske inte vill eller vågar komma till tals för att uttrycka sin åsikt. Det jag ser positivt med skola B:s arbetssätt är att det blir tydligt för eleverna att deras åsikter, genom klassens värdegrundsplan, ligger till grund för hela skolans likabehandlingsplan. Båda skolorna kartlägger vilka platser som är otrygga och vilka platser som det oftast sker kränkande behandling. På skola A går rektorn tillsammans med en grupp elever runt på de platser som kartläggningen visar vara otrygga för att diskutera hur skolan kan åtgärda problemen. Åtgärdsarbetet av kartläggningen ser jag som ett positivt sätt för att få delaktiga i det förebyggande arbetet mot kränkande behandling, eleverna kan dessutom komma med idéer som vuxna inte har tänkt på. Dessutom tror jag att eleverna känner sig väldigt delaktiga i det förebyggande arbetet mot kränkande behandling. Dock anser jag att det är viktigt att detta görs på rätt sätt, annars tror jag att risken är stor att eleverna tar på sig ett för stort ansvar.
I den 23:e artikeln i FNs konvention om barns rättigheter står det att ett barn med psykiskt eller fysiskt handikapp bör få ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som bidrar till självförtroende, garanterar värdighet och gör det möjligt för barnet att vara aktivt i samhället. Samtidigt har samtliga intervjuade, såväl rektorer som lärare, en negativ till införande av betyg i uppförande. Fem av sex intervjuade ställer sig negativa till detta då de anser att det skulle vara problematiskt att betygsätta en impulsstyrd elevs handlingar då den inte kan rå för om den kränker. Detta visar tydligt att de fem tar hänsyn till den 23:e artikeln i barnkonventionen. Om en impulsstyrd elev skulle få ett sämre eller dåligt betyg i uppförande skulle det vara en inskränkning på dennes självförtroende och värdighet. Med andra ord skulle det vara fel att betygsätta en impulsstyrd elev i uppförande då den inte kan rå för vad hur den uttrycker sig eller vad den fysiskt gör. Vidare skulle ett sämre betyg i uppförande på en impulsstyrd elev påverka elevens självförtroende och värdighet, ett misslyckande som eleven ifråga inte kan rå för. Förmodligen upplever den impulsstyrda eleven tillräckligt med misslyckanden i vardagen genom att klasskompisar klagar på och helst inte vill umgås med den.
3. Hur kan skolan arbeta förebyggande mot kränkande behandling?
Både Mombus, mobbningsombudsmannen, och Annika, lärare på skola A, menar att det är viktigt att eleverna känner samhörighet och är solidariska mot varandra. I Mombusmetoden tränas det genom den frivilliga klubbverksamheten som sker på elevernas fritid. Annika anser att det borde startas föreningar i skolans närhet som vänder sig till eleverna för att skapa en betydelsefull fritid. Vid en utvärdering av metoder mot mobbning har kritik riktats mot Friends-metoden för att det vid återkommande tillfällen har uppstått problem med att få rätt typ av elever som kompisstödjare. Samma problem upplevde Stig, rektor på skola A, när de använde sig av Friends-metoden på skolan där han arbetar.
4. Hur arbetar skolan förebyggande mot kränkande behandling?
Enligt diskrimineringslagen skall skolan ha nolltolerans mot nedvärderande språkbruk och jargong. Detta hade skola A allvarliga problem med under det föregående läsåret och har därför som ett första steg börjat arbeta ännu hårdare med problemet och satt in extra konferenser som bara ska handla om problemet. Detta anser jag vara positivt med skolan, de inser att problemet är för stort och de väljer att göra någonting åt det. Men frågan är om det räcker med att säga att varje enskild vuxen i skolan ska arbeta hårdare med det och att anordna konferenser som handlar om detta. Av samtliga sex intervjuade berättade två av
lärarna, en från varje skola, och båda rektorerna att samtlig personal inom skolan ska agera så fort de hör något som kränker en elev oavsett om eleven går i ens egen klass eller en annan. Alla fyra menar att detta fungerar bra, men att det tyvärr finns några få som inte agerar då det inte är deras ansvarselever på pappret. Dock tror och hoppas jag att alla vuxna som är anställda på skolan redan gör sitt bästa för att motverka en hård jargong, men å andra sidan kan det som allt annat förbättras. Det jag ställer mig frågande till är om det räcker att skolan gör denna insats? På något sätt känns det fel och relativt lätt att lägga skulden på samhället och anse att det är det som är den stora boven i detta problem. Men med tanke på hur många tv- och radioprogram som på bästa sändningstid innehåller program med en hård jargong anser jag inte att det är alls konstigt att eleverna tar efter detta beteende. Vidare anser jag att de sociala medierna mer eller mindre bjuder in till en hårdare jargong, det är lättare att skriva fula ord av olika slag än att säga det öga mot öga till någon. Detta menar även Stig, rektor på skola A, är ett problem som hans skola ofta kommer i kontakt med, elever som kränker varandra via internet på kvällar och helger som blir skolans problem när eleverna kommer tillbaka till skolan dagen efter.
Som avslutande ord har jag fått erfarenheten att det förebyggande arbetet mot kränkande behandling är väl fungerande på båda skolorna jag undersökt, trots att det är helt skilda typer upptagningsområden och därmed helt olika elevgrupper. Vidare arbetar skolorna i enlighet med vad styrdokumenten kräver, men till viss del på olika sätt. Detta ser jag positivt på då jag anser att övre instanser bör lita på lärare och rektorers professionalitet och därmed att de tillsammans med eleverna arbeta fram ett eget arbetssätt, som de anser vara det bästa för sin egen skola, för att förebygga kränkande behandling. Det enda som jag anser skilja erfarna lärare ifrån mindre erfarna är att de ser något mer positivt på att införa lektioner som handlar om sociala relationer elever emellan.
Syftet med detta arbete var att jag som blivande lärare skulle få en fördjupad kunskap i hur skolor arbetar förebyggande mot kränkande behandlingar. Detta för att jag som blivande lärare skulle få bättre handlingsberedskap i detta arbete. Genom att jag satte mig in i vad forskningen säger, granskade olika typer av förebyggande metoder och att jag genomförde observationer under lektionstid samt intervjuer med skolpersonal, fick jag en fördjupad kunskap i hur jag som blivande lärare kan arbeta förebyggande mot kränkande behandling. Innan jag påbörjade intervjuundersökningarna ansåg jag att ett betyg i uppförande skulle vara
ett bra verktyg för att minska den kränkande behandlingen. Jag står fortfarande fast vid att den kränkande behandlingen skulle minska något, men å andra sidan är den/de betygsättande läraren/lärarna inte i närheten av alla elever under hela skoldagen. Detta skulle i värsta fall leda till att en elev som sköter sig i lärares närvaro men kränker återkommande när lärare är frånvarande skulle få ett bra betyg. Med andra ord skulle betyg i uppförande gynna elever som är ögontjänare.
I kommande forskning skulle det vara intressant att undersöka och jämföra hur det förebyggande arbetet sker i såväl kommunala skolor som fristående skolor. Dessutom skulle det vara intressant att intervjua både elever och vårdnadshavare om hur de anser att det förebyggande arbetet fungerar inom skolan och vad som bör förbättras.
Referenser: Tryckta källor:
Bell, Judith, Introduktion till forskningsmetodik (2007) Lund: Studentlitteratur AB
Brynolf, Margarethe m.fl. , Läraryrkets många ansikten (2007) Stockholm: Liber AB
Diskrimineringsombudsmannen, Lika rättigheter i skolan (2012)
Edling, Silvia, Att vilja andra väl är inte alltid smärtfritt (2012) Lund: Studentlitteratur Ab
Heberlein, Ann, Kränkningar och förlåtelse (2005) Stockholm: Thales
Herlin, Agneta, Munthe, Bo, En tryggare skola (2011) Stockholm: Norstedts Juridik AB
Imsen, Gunn, Elevens värld (2006) Lund: Studentlitteratur AB
Myndigheten för skolutveckling, Olikas värde (2003) Stockholm: Liber Distribution
Jansson, Staffan m.fl, Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige (2011) Stockholm: Stiftelsen Almänna Barnhuset
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov, Examensarbetet i lärarutbildningen (2010) Uppsala: Kunskapsföretaget AB
Osbeck, Christina m.fl., Kränkningar i skolan – Förekomst, former och sammanhang (2003) Göteborg: Centrum för värdegrundsstudier
Patel, Runa, Davidsson, Bo, Forskningsmetodikens grunder (2003) Lund: Studentlitteratur
Rimsten, Olle, Kränkningar i skolan (2006) Malmö: Gleerups Utbildning AB
Skolverket, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (2011) Stockholm: Fritzes
Skolverket, Utvärdering av metoder mot mobbning (2011) Stockholm: Fritzes
Staff, Janne, Mombus – Modell att förebygga mobbning (1997) Täby: Sama förlag AB
Tjänsteman på kommunal förvaltning i kommun i Mellansverige
Elektroniska källor: Skolinspektionen: (2013-09-07) http://www.skolinspektionen.se/sv/BEO/For-barn-och-elever/veta-mer-om-krankande-behandling/ Rädda barnen: (2013-09-07) http://www.raddabarnen.se/Documents/vad-vi-gor/sverige/utbildning-och-skola/Tryggare%20skola.pdf Muntliga källor:
Intervju lärare A1 (Alfred) (2013-09-30) Intervju lärare A2 (Annika) (2013-10-04) Intervju rektor A (Stig) (2013-10-07) Intervju lärare B1 (Barbro) (2013-10-08) Intervju lärare B2 (Inga-Lill) (2013-10-18) Intervju rektor B (Britt) (2013-10-01)
Observationer:
Observationstillfällen under idrottslektioner, skola A: 2013-09-17, 2013-10-01, 2013-10-08
Observationstillfällen under lektioner i svenska, skola B: 2013-10-09, 2013-10-16
Observationsstudie Plats:1Ett1klassrum Lektionstyp: Tidpunkt:1 Antal1minuter:1
111111111111Fysisk1kränkning Psykisk1kränkning
Slag/spark1 Knuffning Drar1i;1hår,1kläder1etc. Verbal1kränkning Hånskratt/hånleendeÖvrigt
Pojke1kränker1pojke
Pojke1kränker1flicka
Flicka1kränker1flicka
Flicka1kränker1pojke
Observationsstudie Plats:1Ett1klassrum Lektionstyp: Tidpunkt:1 Antal1minuter:1