Askland & Sataoen (2003) påpekar att första steget i barnets utveckling sker genom samspel med vuxna och andra barn. En viktig del av samspel är konflikter vilka
förekommer ofta i förskolan. Därmed är det betydelsefullt för pedagoger att ha kunskaper om betydelsen av samspel och konflikter. På så sätt får de förståelse för barns samspelsbehov. I Läroplan för förskolan (LpFö 98) står det att barnen ska mötas av vuxna som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen. Detta är en förutsättning för att verksamheten ska fungera. Barnen ska lära sig samspela med både vuxna och andra barn och dessutom ska dem få hjälp med att lära sig hantera konflikter. I min studie har det visat sig att barnen har fått respons av pedagogerna och att pedagogerna engagerar sig vid konflikter med barnen. Samspelet börjar med god kommunikation mellan pedagoger och barn där barnet utvecklas psykiskt och lär sig kommunicera och föra dialog. Min studie kan relateras till Månsson (2000) som anser att i samspelet mellan pedagog och barn får barn uppfattning om sig själva och sin omgivning. Barnen är i en utvecklingsprocess där samspelet med vuxna spelar stor roll i formandet av deras identitet. Alltså genom samspel formar barnet sin identitet.
Månsson (2000) har i sin undersökning påpekat att det är tidspress i förskolan. I viktiga situationer blir barnen avbrutna eller påskyndade för att vissa tider ska passas. I min studie har det visats att barnen blivit avbrutna i samspelet med pedagoger. Särskilt i hallen när det är påklädning har jag märkt av tidspressen. Barnen ska ta på sig kläder snabbt för att sedan gå ut. I sådana stressiga situationer uppstår konflikter som kan vara svåra att hantera. Vi har sett exempel på detta i resultatkapitlet där en pedagog inte klarade av att hantera en konflikt i hallen. Johansson (2003) skriver att pedagoger har kompetens
Vid matsituationer och samlingar uppfattade jag att barnen blev oftast påskyndade för att tiden skulle hållas. Vid samlingar händer det att barnen inte får tala till punkt vilket leder till konflikter mellan pedagoger och barn. Barnen skulle må bättre av att ha mer tid och ta det lugnt. Samtidigt finns det regler och tider i förskolan som ska följas. Dessa kan ibland vara svårt att följa om pedagogerna ska kunna arbeta på ett professionellt sätt. Stress kan också vara orsak till uppkomst av konflikter och därför bör pedagoger ha det i åtanke.
Pedagoger ger uppmaningar och tillrättavisningar till barnen som de förväntar sig att barnen ska ta till sig. Dencik, Bäckström och Larsson (1988) har gjort en studie där de också nämner detta. De nämnde också att det är vanligt att kontakten mellan pedagogen
och barnet avbryts på grund av andra barns behov, krav och förväntningar. I min studie har vi sett att barn blivit avbrutna av andra barn vid samlingar vilket ledde till ilska hos barnet.
I min studie har jag utgått från Meads teori där han betonar betydelsen av ”taking the role of the other”. Detta är ett betydelsefullt moment av samspel som framgår i Lpfö 98. Barnet lär sig ta andras roller och det är lika viktigt att vuxna också tar till sig det. Rolltagandet är i sig en förutsättning för en bra kommunikation och samspel med andra och därför är det väsentligt att barnen i förskolan lär sig förutsäga andras handlingar samt kontrollera sina egna. Detta har visat sig vara svårt för barnen som ingår i studien. Därför anser jag som blivande pedagog att det är viktigt att i förskolan arbeta mer med bland annat värdegrunden, känslor, empati. Både pedagoger och barnen ska kunna använda rolltagande vid samspel. Lamer (1991) beskriver Meads teori där han påpekar att den sociala och den personliga utvecklingen sker samtidigt. Pedagoger ska ha tillräcklig kunskap om barn och vad emotionellt motsättningsfyllda situationer kan innebära (Abrahamsen 1999). Många gånger kan det handla om rolltagande som Meads teori bygger på. Rolltagandet är en enorm del av individens utveckling och därför är det viktigt att barnen utvecklar sin förmåga att ta hänsyn till och kunna sätta sig in i andra människors situation.
Abrahamsen (1999) påpekar att det centrala är att barnen har rätt till sina egna upplevelser. Som vuxna ska vi kunna ta emot alla sorts känslor även de mest svåra och aggressiva känslor hos barn utan att själva smittas eller ge igen. Därför anser jag att pedagoger ska ta hänsyn till barnens känslor och bekräfta dem och på så sätt bearbetar barnen dem och utvecklas individuellt. I sådana situationer kan förväntas att de vuxna ska vara starka och klara av att hjälpa barnet. Pedagogen bör då ha stark personlighet och tänka ut hur barnet ska få bästa hjälp. Hur ska man som pedagog förhålla sig i olika situationer där konflikter uppstår med barn? Jag anser att som pedagog är det framför allt viktigt att engagera sig med barnen och vara lyhörd. Gränser och regler ska vara tydliga så att barnen vet vad de får göra och inte göra. Sedan om dessa regler bryts får pedagogen uppmana barnen. Vid svåra konflikter som Johansson (2003) skriver att pedagoger visar engagemang i barns värld men ibland kan de inta ett passivt förhållningssätt då de passar på att prata med andra pedagoger. Detta är något som har
framkommit i min studie. Även om pedagoger pratade med varandra utan att se barnet som ville fånga upp deras uppmärksamhet förblev stämningen positiv.
En av pedagogens främsta uppgifter är att bemöta varje barn utifrån deras förutsättningar och behov. Enligt Lpfö 98 ska förskolan arbeta för att nå mål som ställs upp för den pedagogiska verksamheten. Viktiga moment som ska prägla arbetet i förskolan är omsorg om enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande. Vuxna är viktiga förebilder för barn för att vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i samhället. Pedagoger som arbetar i förskolan är därför viktiga för barnens fortsatta utveckling. Om ett barn har blivit sett så utvecklas det annars hämmas dess utveckling. Barnen måste få utlopp för sina känslor och känslorna ska kunna bekräftas av pedagogerna. Carlander (1990) skriver att känslor är våra drivkrafter. De är inte bara en psykisk upplevelse utan känslor ger en fysisk reaktion i kroppen. Carlander påpekar vidare att det lilla barnet inte kan hindra sina känslor. De måste leva ut sina känslor och därmed med tiden lär de sig att behärska dem. Därför är det viktigt som pedagog att ha förståelse för barns utveckling. Alla barn har inte kommit lika långt i sin utveckling och vissa barn har inte lärt sig att behärska sina känslor. I min studie har detta framkommit där barnen fick känsloutbrott. Som pedagog bör man vara stark som person och kunna bekräfta de svåra känslorna för att det är betydelsefullt för barnets utveckling.
Konflikter, motsättningar och samarbetsproblem har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Spänningar och motsättningar finns och är en förutsättning för all utveckling. Genom att komma i konflikt med andra människor lär man sig hantera dem bättre och samtidigt utvecklas man som individ.