I inledningsskedet av studien bestämde vi oss för att studera hur skolor som lyckats förbättra sina elevers resultat på de nationella proven i matematik i årskurs fem, arbetat. Valet grundade sig till stor del på att vi som blivande lärare besitter ett intresse av att finna användbara modeller som vi i vårt kommande yrke kan ha nytta av. Intentionen har också varit att lyfta skolornas positiva arbete inom matematik, i en tid då skolans verksamhet ofta kritiseras för sina låga resultat.
Under intervjuerna framhöll samtliga respondenter att deras syn på skolämnet matematik förändrats under de senare åren. Flera av lärarna belyser att de lägger större vikt vid samtalen i samband med matematikundervisningen. Samtidigt poängterar respondenterna att deras egen professionsutveckling också gynnats i samband med denna förändring. Lärarna samtalar och diskuterar sin undervisning och sina kunskaper med varandra, i vidare utsträckning nu än tidigare. De reflekterar och utvärderar sina lektioner tillsammans och kan därmed utbyta tankar, idéer och synsätt. Att lärarna framhåller detta som viktigt för såväl matematikundervisningen som deras egen professionsutveckling glädjer oss, då vi själva känt att samtal och argumentation varit en viktig del i vår utbildning och vår egen professionsutveckling.
Respondenterna är även noga med att belysa vikten av det statliga stödet de erhållit för sitt arbete med kvalitetsutveckling. Utan ekonomiska resurser skulle arbetet inte vara möjligt, menar respondenterna. Flera av lärarna menar också att dessa bidrag varit en av orsakerna till att utvecklingsarbetet påbörjades. Genom de ekonomiska bidragen kunde till exempel litteratur, laborativt matematikmaterial, samt tekniska hjälpmedel köpas in till skolorna. Thomas Lingefjärd och Per Jönsson menar att svenska skolor använder tekniska hjälpmedel inom matematikundervisningen i betydligt lägre utsträckning än de flesta övriga OECD-länderna (Lingefjärd & Jönsson, 2010). Med detta som bakgrund tycker vi att det är viktigt att framhålla lärarnas tankar om dessa tekniska hjälpmedel. Respondenterna använder sina Smartboards och dokumentkameror frekvent i sin undervisning och menar att dessa resurser har lyft
matematikundervisningen till en ny nivå. Många elever som tidigare hade svårt att förstå den abstrakta matematiken eller var ointresserade av ämnet har genom de tekniska hjälpmedlen kunnat utvecklas och gjorts engagerade på ett nytt sätt. Med hjälp av Smartboards och dokumentkameror har den abstrakta matematiken kunnat göras visuell, och elevernas lösningsmetoder har kunnat ligga som grund och utgångspunkt i matematikundervisningen. Vi blev positivt överraskade över respondenternas brinnande intresse för dessa hjälpmedel, då vi under vår verksamhetsförlagda tid sett skolor som har Smartboards i klassrummen, men där lärarna inte har tillräckligt med kunskap för att kunna använda dem i sin matematikundervisning. Therese Lennhager har studerat hur tekniska hjälpmedel används i årskurs ett. Lennhager konstaterar att för att pedagoger ska ha en möjlighet att använda tekniska hjälpmedel på ett positivt sätt för elevers lärande, krävs det tid för planering och handledning samt möjlighet till diskussion lärare emellan (Lennhager, 2011). Med detta som bakgrund anser vi att de tekniska hjälpmedlens inverkan på elevers lärandeutveckling skulle vara ett otroligt intressant område att studera vidare, då vi lever i ett informationssamhälle där tekniken är en naturlig del av elevernas vardag.
Något respondenterna betonat är att det inte har avsatts tillräckligt mycket tid för att kunna utveckla arbetet i den mån de egentligen hade önskat. Lärarna menar att tiden är en viktig faktor för att kunna utvärdera och reflektera kring verksamheten och därmed utveckla den egna professionen. Den bristande tiden är ett ständigt återkommande samtalsämne som vi även träffat på under vår verksamhetsförlagda tid och som vi anser vara ett stort problem, då reflektion är en viktig komponent för en lyckad kvalitetsutveckling, vilket även Lennhager poängterar (Lennhager, 2011). Under vår utbildning har vi läst mycket litteratur som framhåller vikten av att eleverna i sin utveckling får diskutera, argumentera, reflektera och sätta ord på sina tankar, för att kunna bli förtrogna med matematikämnet. Detta framhåller, som vi tidigare nämnt, Ahlberg som en av de viktigaste faktorerna (Ahlberg, 1995). Då samtal och reflektion av många forskare framhålls som utvecklande för elevers matematikinlärning, tror vi att detsamma gäller för pedagoger i deras professionsutveckling. Under intervjuerna framhåller samtliga respondenter hur viktiga samtalen och reflektionen varit i såväl deras kvalitetsutveckling av matematikundervisningen, som deras egen professionsutveckling. Med detta som bakgrund förefaller det för oss en aning märkligt att inte mer av lärares arbetstid avsätts till reflektion och
utvärdering av sin egen undervisning, framförallt då tid för reflektion utgör en så pass central del inom arbetsmodellen lesson study (Stiegler & Hiebert, 1999; Krusell, 2008).
Under studiens process har vår nyfikenhet och vårt intresse för kvalitetsutveckling i skolans verksamhet blivit allt större. Utifrån våra intervjuer står det klart att det finns många faktorer som är viktiga för att en kvalitetsutveckling ska vara framgångsrik, och det vore intressant med en djupare forskning inom varje enskild faktor. För att en skolverksamhet ska kunna bli bättre hjälper det inte att enbart peka på problemen och konstatera vad som görs fel. För att en kvalitetsutveckling ska vara möjlig måste verksamheten också veta hur man ska arbeta med att lösa problemen och ges verktyg och stöttning för att kunna förbättra sitt arbete. Utifrån vår studies resultat kan vi även konstatera att det inom verksamheten måste finnas en vilja att bli bättre, att ständigt vilja utvecklas mot nya höjder. Ett tänkvärt citat från Bergman och Klefsjö får avsluta vårt examensarbete, med en förhoppning om att starta nya tankar som kan bana väg för framtida forskning;
Den som slutar att bli bättre, slutar snart att vara bra.