De föreställningar som studie- och yrkesvägledare har om folkhögskolan är att denna
utbildningsform ger en större helhetsfunktion åt individen. Undervisningen anses fungera på ett annorlunda sätt än den traditionella skolan och de faktorer som här lyfts fram är att
folkhögskolan har små grupper, mer social samvaro både inom och utanför klassrummet, mer temainriktad undervisning och större trygghet. Tryggheten anses också till stor del bero på miljön på en folkhögskola som upplevs som inspirerande, fri, förstående och trygg. Det finns en tydlig syn på ett mer omvårdande perspektiv hos folkhögskolans personal och dessa upplevs som mer engagerade och förstående än i den traditionella skolan. Utrymmet för individen och arbetet utifrån dennes förutsättningar är en central faktor i synen på folkhögskolan.
De individer som studie- och yrkesvägledarna i denna undersökning främst ser passa på folkhögskolan är att dessa tillhör vissa kategorier. Dessa kategorier är: de som misslyckats med den vanliga skolan, de kreativa, de som vill använda folkhögskolan som en väg in till högskolan, de som har diagnoser som folkhögskolan har speciellt avpassade kurser för och de som vill ha en speciell utbildning som bara finns på folkhögskolan. En central men ibland omedveten tanke som berör dessa individer är också synen på olika tankestilar där de teoretiska perspektiven i denna undersökning spelar stor roll. En individ med systematisk tankestil och förmågor som bygger på de logisk – matematiska och lingvistiska anses passa bättre i den traditionella skolvärlden och de med motsatt tankestil och förmågor; en individ vars tankestil är mer holistisk och med förmågor inom mer kreativa områden ses passa bättre på folkhögskolan.
Det som får studie- och yrkesvägledaren att tänka på folkhögskolealternativet när de möter vissa individer är det som i sin tur leder till påverkan på själva vägledningsarbetet. Här kan urskiljas två delar i vägledningsarbetet. Den första delen som påverkar vägledningsarbetet är den inre process som studie- och yrkesvägledaren går igenom. Denne gör en samlad
någon av ovan kategorier eller inte. Den andra delen inträder om individen efter
kartläggningen bedöms passa bättre på en folkhögskola. Det är först då som detta alternativ tas med i vägledningssamtalen och därefter påverkar på vilket sätt studie- och
yrkesvägledaren vidgar individens perspektiv och fortsätter vägledningsprocessen.
Många av intervjudeltagarnas berättelser och tankar kommer ur teorierna om människors intellektuella olikheter. Också hos studie- och yrkesvägledare håller synen på kunskap och pedagogik på att förändras i takt med samhällets förändring. Folkhögskolans värdegrund och pedagogik har också allt mer kommit att växa samman med det moderna samhället. Nästan alla av intervjudeltagarna i min undersökning framhöll att även den traditionella skolan nu försöker föra in mer av folkhögskolans metoder. Att föra in helhet och sammanhang i undervisningen. Att arbeta i teman och ämnesöverskridande. Att föra in kreativiteten i
klassrummen och arbeta med olika inlärningsstilar. Men de flesta uttrycker också ett tvivel på att detta verkligen kommer att fungera. Exempelvis så är en tolkning jag har gjort att de intervjuade på något sätt menar att det finns olika grader av kreativitet och att de som är extremt kreativa fortfarande har svårt att anpassa sig i den traditionella skolan. Hur mycket kreativitet som än förs in i skolan så är den ändå en begränsande skola i det att den med Bergströms ord inte är ett ”öppet system”. De intervjuade har svårt att förklara varför men känslan är att trots de nya metoderna och ny flexibilitet så är dagens skola ändå den traditionella skolan. Den är ”fyrkantig och eleverna måste passa in där efter vissa mallar”. Min översättning av deras tankar är denna som jag kopplar till de teoretiska perspektiven:
Samhällets värdering av ordningspoolen – ”hjärnbarken” och kunskapssynen som är en direkt följd av denna värdering är fortfarande den att det är det informationslogiska, logisk –
matematiska och språkliga som är det viktigaste. Det är dessa förmågor som värderas högst! Kaospoolen – hjärnstammens aktiviteter där kreativiteten spelar stor roll är fortfarande av underordnad betydelse. Att personlighetsutveckling – om vi översätter detta med hjärnans mentala bitar – är mer en lyx än nödvändighet är också en tolkning jag gör av att vi i vårt västerländska samhälle värderar de mentala bitarna lägre. Att ordet flumpedagogik i nationalencyklopedin uttrycks som personlig utveckling på bekostnad av
kunskapsinhämtande35 anser jag också vara ett tecken på vad vi i vårt samhälle menar med kunskap. Med det menar jag absolut inte att jag tycker det är ok med personlig utveckling på
35 http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O151718&i_word=Flumpedagogik (2006-10-
bekostnad av kunskapsinhämtande utan bara det att vi ännu inte hittat formen för att kombinera dessa för hjärnan så väsentliga bitar. Att dessa bägge bitar måste mötas är en förutsättning för att vi skall få en skola för hela hjärnan.
Att folkhögskolan i vissa fall fungerar mer som den ”möjlighetsskola” som Matti Bergström beskriver i sin neuropedagogik bygger jag på att den mer är det ”öppna system” som
Bergström betecknar som ”hem, gård, gata”36. Framförallt i sin internatform där elevers
livsföring utanför skolan inte blir till den klara gräns som råder för det slutna system som är följden av den traditionella skolan utan tillåts ingå i den helhet som av Bergström betecknas som den bästa möjliga skolan för hjärnan. Där kunskap och information möter drama och kreativitet och interaktion med andra hjärnor ständigt i dialog för utvecklande av nya idéer.
Som diskuterats ovan så har skolväsendet tagit till sig mer och mer av dessa tankar och nyare forskningsrön och försöker förändra sina arbetsmetoder till att arbeta mer gränsöverskridande och helhetsmässigt men som Bergström påpekar så är strukturen i dessa skolsystem så
cementerade att denna öppenhet inte räcker. Dessa tänkta ”öppna” aktiviteter är även de styrda och noggrant planerade. Därför fyller de inte sin uppgift och det är mycket lätt att det gamla systemet snart får övertag igen. Att vi desperat försöker kontrollera kaoset blir en absurd realitet då det motsäger sig självt. Detta innebär inte att det inte är bra att införa kreativiteten i all undervisning och kanske är även kontrollerat kaos bättre än inget? Att förändra ett slutet system är inte något som lätt låter sig göras. Med fler exempel på pedagogisk verksamhet som stimulerar hela hjärnan och som stimulerar både kunskapsinhämtande och mental utveckling med lika värde på bägge bitar så kan kunskapssynen sakta komma att förändras.
Även om jag personligen tycker det är mycket bra att teorierna om och synen på intelligens och förmågor har förändrat synen på människan så anser jag inte att man strikt kan gå efter en enstaka teori eller använda en uppsättning beteckningar för att beskriva dessa olikheter. De multipla intelligenserna liksom Bergströms neuropedagogik anser jag vara viktiga för alla som arbetar med människors utveckling att ta till sig. Däremot så är människan komplex och det finns så oerhört många faktorer som gör att oss till de vi är. Men ett av de allra tyngsta skälen för en förändring i riktning mot Bergströms ”möjlighetsskola” är just de
neurofysiologiska funktionerna i hjärnan.
Det jag i mitt arbete mer och mer har funnit är i linje med diskussionen i vårt samhälle idag att det behövs fler alternativ som tillfredsställer olika individers förutsättningar. Dagens skola behöver drastiskt förändras. Om politiker som delar denna uppfattning har liknande tankar om de teorier som jag i denna uppsats knyter an till vet jag inte. Min förhoppning är ändå den att människor i olika ansvarsställning i samhället skall ta till sig dessa fakta och på något sätt lyckas vända ”skeppet” i rätt riktning. Dock har jag mina farhågor om att anledningen till att man idag vill reformera skolan är mer att anpassa sig till rådande system och andra länders framåtskridande på den traditionella kunskapssynens område. Endast på undantag finns detta med individers pedagogiska olikheter med i tankarna. Och istället för att korrigera barnens ensidiga uppfostran så att hjärnpopulationen kan utvecklas och nå nya nivåer så är risken stor att vi fortsätter sprida de tendenser och den kunskapssyn som finns idag i vår västerländska kultur. Utan att styras av en välutvecklad helhetssyn och en förmåga att göra urval och därmed också med avsaknad av en välutvecklad värderingsförmåga så vet vi inte vilka
resurser vi människor egentligen har. Förmågan hos de djupare delarna av hjärnan har vi ännu inte till fullo sett och inte heller insett.
Många av intervjudeltagarna i min studie har nog insett detta på sätt och vis då de ger en bild av hur de uppfattar den traditionella skolan vara orättvis mot vissa individer. Det är dock inte något de uttrycker med ord som liknar den beskrivning jag har gjort mot de teoretiska
perspektiven. Att alla av intervjudeltagarna uttrycker att de är mycket positiva till alternativ och komplement av alla former visar också på att de i vägledning ser alla dessa olikheter så väldigt tydligt. Många gånger så önskar de att de kunnat ta fram trollstaven och finna alternativ som passar för just den individ de har vägledning för. I dagsläget är det tydligt att folkhögskolan kanske är det främsta av dessa önskade alternativ som finns att tillgå för de grupper som omnämns i min undersökning.