Malmö högskola
Lärarutbildningen
Studie- och
yrkesvägledarprogrammet
Examensarbete
10 poäng”De har ett annat sätt att närma sig
verkligheten”
Studie- och yrkesvägledares föreställningar om folkhögskolan
”They have a different way of approaching reality”
Guidance counsellors conceptions of folk high schoolsChristina Evling
Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng
Höstterminen 2006
Examinator: Anders Lovén Handledare: Ann-Christine Ringström
Förord
Tack till Agneta Wallin på Folkhögskolornas informationstjänst (FIN) för att hon har låtit mig ta del av sitt eget examensarbete på Studie- och yrkesvägledarprogrammet vid Lärarhögskolan i Stockholm.
Abstract
Denna uppsats har till syfte att undersöka vilka föreställningar studie- och yrkesvägledare har om folkhögskolan och se på hur dessa föreställningar påverkar vägledningen av enskilda individer. Metoden har varit en kvalitativ intervjustudie med åtta studie- och yrkesvägledare. Resultaten visar att det finns tydliga föreställningar om att folkhögskolan passar bättre för vissa individer än för andra. Samtidigt upplevs folkhögskolan vara en positiv skolform för de flesta. De som framförallt ses passa på en folkhögskola är de individer som av olika skäl har misslyckats med den traditionella skolan, kreativa individer och de som vill använda
folkhögskolan som en väg in till högskolan.
Undersökningens resultat har prövats utifrån teoretiska perspektiv om människors olika pedagogiska och neurofysiologiska skillnader. En slutsats har då varit att föreställningarna om folkhögskolan i väsentlig mån bygger på dessa skillnader. Individer vars tankestil är mer holistisk och har förmågor som inte främst bygger på de logisk-matematiska och lingvistiska anses passa bättre på folkhögskolan. De individer som har en mer systematisk tankestil med sina styrkor i just ovan förmågor ses passa bättre i den traditionella skolan där
undervisningsmetoder och struktur är organiserade för att passa just dessa tankestilar.
KEYWORDS: Folkhögskola, folkhögskolans pedagogik, folkhögskolans pedagogiska modell, studie- och yrkesvägledare, studie- och yrkesvägledning, neuropedagogik, multipla intelligenser.
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ... 1
1.1. Problemformulering ... 2
1.2. Syfte ... 3
1.3. Frågeställningar... 3
1.4. Folkhögskolan som skolform ... 3
1.4.1. Historik... 4 1.4.2. Folkbildning ... 5 1.4.3. Folkhögskolans utbildningar ... 5 1.4.4. Studieomdömen... 6 1.4.5. Folkhögskolans kännetecken... 6 1.4.6. Folkhögskolans pedagogik... 6 2. Tidigare forskning ... 8 3. Teoretiska perspektiv ... 10 3.1. Neuropedagogik ... 10
3.2. Teorin om de multipla intelligenserna ... 13
3.3. Kreativitet... 14
4. Metod ... 15
4.1. Forskningsansats ... 15
4.2. Undersökningens upplägg och genomförande ... 15
4.3. Urval... 16
4.4. Tolkning av data... 17
4.5. Kvalitet ... 18
4.6. Undersökningens begränsningar ... 18
5. Resultatbeskrivning... 19
5.1. Vägledarnas föreställningar om folkhögskolan... 20
5.2. Vägledarnas föreställningar om individer som kan tänkas passa på folkhögskolan ... 23
5.2.1. De som ”misslyckats” med den vanliga skolan. ... 24
5.2.2. De kreativa individerna... 25
5.2.3. De som vill använda folkhögskolan som en väg till högskolan... 25
5.3. Vad får ”folkhögskoleklockan” att ringa och hur påverkas vägledningsarbetet? ... 26
6. Analys... 27
6.2. Kreativitet som nyckelord ... 28
6.3. De multipla intelligenserna och neuropedagogik som grund för vilka som passar eller inte passar på folkhögskolan ... 29
6.4. Slutsats ... 33
7. Diskussion ... 34
9. Litteraturförteckning ... 38
1. Bakgrund
För en tid sedan satt jag med i en elevvårdskonferens där en av den kallade elevens mentorer frågade om eleven hade funderat över alternativet folkhögskola, varvid eleven utbrast; - Folkhögskola! Det vägrar jag! Där går ju bara konstiga människor!
Denna elev var 18 år men hade uppenbarligen redan många föreställningar om folkhögskolan. Var hon fått dessa ifrån kan jag bara spekulera i men jag fann det fascinerande att motståndet var så kraftigt.
Min egen erfarenhet av folkhögskolan är den att en av mina föräldrar gick en tvåårig
utbildning på folkhögskola i slutet på 1970-talet. Jag var då endast elva år och kan inte påstå att jag fått någon större insikt om folkhögskolan som skolform av detta. Men föreställningar har jag fått eftersom den känsla som direkt kommer till mig när jag tänker på denna period är att folkhögskolan var ganska underlig. I ljuset av detta kan jag säga att min förförståelse av ämnet visst är färgad av föreställningar som jag fick redan som barn. Jag har sedan dess inte direkt haft någon anledning att vidare undersöka denna utbildningsform, förrän jag som studie- och yrkesvägledarstuderande har haft tillfälle att fundera över olika utbildningsformer och människors olikheter såväl pedagogiskt, psykologiskt som sociologiskt. Jag har under min studietid träffat verksamma vägledare som uttalat sig både positivt och negativt om folkhögskola, ofta på ett för mig lite otydligt sätt. Detta har fått mig att bli nyfiken på vad de egentligen menar när man exempelvis uttrycker att – ”det här är en typisk folkhögskoleelev”. Månaderna innan jag skulle påbörja min C-uppsats började jag fråga människor runt omkring mig om vad de hade för tankar om folkhögskolan och att det fanns många tankar och
föreställningar var uppenbart, i alla fall bland vuxna. För att rekognoscera området och söka efter ett lämpligt vägledarperspektiv gjorde jag tidigt en längre intervju med en studie- och yrkesvägledare på en folkhögskola. Denna intervju gav mig många uppslag och idéer samt fördjupade mitt intresse och fick mig att inse att min egen kunskap om folkhögskolan var ytterst begränsad. Jag har fått fördjupa mig i mycket litteratur kring grundläggande fakta om folkhögskolan innan jag har kunnat säkerställa mitt syfte och mina frågeställningar. Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilka föreställningar studie- och yrkesvägledare har om folkhögskolan och se på hur dessa föreställningar påverkar vägledningen av enskilda individer.
I takt med att informationssamhället utvecklas får ungdomar och vuxna allt fler
valmöjligheter och svårigheter uppstår ofta då de skall hantera alla dessa val. Synen på
kunskap och pedagogiska metoder håller långsamt på att ändras inom utbildningsväsendet och det finns många olika skolor som framhåller att de i sin undervisning använder en speciell pedagogik. Det är svårt för många att veta vad som passar just dem. Det finns högskolor, kommunal vuxenutbildning, folkbildning bl.a. i form av studieförbund, folkhögskolor och bibliotek och KY (kvalificerad yrkesutbildning) för att nämna några exempel. Som vuxna kan vi alltså få välja en utbildning mer utifrån vår egen individ - om individen vet vad som passar just dem. Men att veta vilken skolform som passar är inte det lättaste. Människor runt
omkring oss har sina synpunkter och föreställningar om vad som är bra eller dåligt. Många besöker en studie- och yrkesvägledare för att få hjälp att hitta rätt väg. Hur skall då studie- och yrkesvägledaren veta vad som passar oss? Det är många faktorer som gör att denne utifrån individuella önskemål och sin egen kunskap om alternativ skall kunna lägga fram förslag som individen skall kunna ta ställning till med hjälp av vägledning.
Människokännedom, fakta, kunskap och föreställningar är några av dessa faktorer. Vad har då studie- och yrkesvägledare för föreställningar om folkhögskolan? Vad är det som gör att han/hon känner att folkhögskolan är ett bättre alternativ för vissa än för andra? Detta är frågor som jag har försökt besvara i detta arbete.
1.1. Problemformulering
Genom sina föreställningar om både individer och olika skolformer kan studie- och
yrkesvägledare styra individer genom att informera eller inte informera om olika alternativa utbildningsvägar. Många av dessa föreställningar är omedvetna och har att göra med studie- och yrkesvägledarens egen bakgrund och uppfattningen hon/han får av de individer hon/han träffar. Om en studie- och yrkesvägledare undviker att tala om alternativet folkhögskola för att hon/han har en viss uppfattning själv om både folkhögskolan som skolform och om individens potentiella möjlighet i denna skolform så påverkar detta i högsta grad
vägledningen. Vägledningens uppgift att vidga individens perspektiv omöjliggörs om inte en öppenhet inför möjligheterna av olika alternativ finns hos studie- och yrkesvägledaren.
Jag finner området intressant och relevant när vi lever i en tid då alternativen tycks vara oändliga men många gånger svårtolkade. Som studie- och yrkesvägledare skall jag vara professionell och inte låta mina egna erfarenheter och föreställningar färga den vägledning jag
ger enskilda individer. Detta är lättare sagt än gjort då alternativen är svåröverblickbara även för en verksam studie- och yrkesvägledare.
1.2. Syfte
Syftet med detta arbete har varit att undersöka vilka föreställningar verksamma studie- och yrkesvägledare har om folkhögskolan och diskutera hur dessa föreställningar påverkar vägledningen av enskilda individer.
1.3. Frågeställningar
• Vilka föreställningar har studie- och yrkesvägledare om folkhögskolan?
• Vilka föreställningar har studie- och yrkesvägledare om individer som kan tänkas söka sig till folkhögskolan?
• Vad är det som får studie- och yrkesvägledare att tänka på folkhögskolealternativet när de möter vissa individer och på vilket sätt påverkar detta vägledningen?
1.4. Folkhögskolan som skolform
Under denna rubrik presenterar jag historik om folkhögskolan samt en del fakta som är viktig att känna till för att kunna tolka resultaten av intervjuerna i min undersökning. Avsnittet är relativt omfattande men jag har bedömt detta vara nödvändigt eftersom jag under
undersökningens gång har förstått att faktakännedom om folkhögskolan som skolform ibland inte är så stor hos allmänheten eller hos studie- och yrkesvägledare verksamma inom en annan verksamhet. Mycket av informationen om folkhögskolans kännetecken och folkhögskolans pedagogik som jag här refererar till är tagen från Folkbildningsrådet och Folkhögskolornas informationstjänst (FIN). Denna information kan uppfattas som fördelaktigt vinklad. I mitt arbete har jag jämfört med annan litteratur om folkbildning och betänkanden från
Folkhögskolekommittén och funnit att folkbildningsrådet gett en relativt överensstämmande bild av folkhögskolans kännetecken och pedagogik. Det har inte varit min avsikt i
undersökningen att avgöra hur väl dessa utsagor stämmer med verkligheten utan att med denna information måla upp en bakgrundsbild för förståelsen av resultaten i undersökningen.
1.4.1. Historik
Med revolutionerna och folkupproren i Frankrike som bakgrund började tanken om att folkets bildning och medbestämmande vore det främsta medlet att motverka revolution och missnöje. Innan 1800-talet så var undervisning i första hand i kyrkans eller statens regi och i
klassamhällets Europa så fanns inte stora bildningsmöjligheter för de lägre samhällsklasserna. Den första folkhögskolan bildades år 1844 i Rödding i Danmark av Nicolai Gruntvig. Denne var präst och författare och bar en entusiasm och tro på vanliga människors förmåga att styra sina egna liv. Gruntvig ansåg att de latinskolor som dittills funnits bara skapat högfärdiga ämbetsmän1.
Då ståndsriksdagen med adel, präster, borgare och bönder avskaffades år 1866 fick främst de välbärgade bönderna mer makt och inflytande. Detta var bakgrunden till att Sverige fick sina första folkhögskolor år 1868. Dessa var Hvilan, Önnestad och Herrestad och deras inriktning blev mer materiell än den danska inriktningen som byggde mycket på diktning, myter och sagor2. Kort sagt var syftet med de svenska folkhögskolorna att ge den nya samhällsklassen på uppåtgående en skola där folket och främst de välbärgade bönderna fick tillgång till den bildning deras nya samhällsengagemang och ansvar krävde. ”Den syn på den svenska
folkhögskolans uppgifter och arbetsformer, som i huvudsak kom att prägla denna under flera decennier, hade väsentligen vuxit fram hos ansvarsmedvetna bondeledare under intryck av den omvälvande samhällsutvecklingen i landet”3. Folkhögskolan bedömdes så viktig för regionernas utveckling att Landstingen redan tidigt blev huvudman för många folkhögskolor.
Vid sekelskiftet 1900 så uppgick antalet svenska folkhögskolor till 29 stycken4. Under denna tid så var det fortfarande främst söner till självägande bönder som blev elever vid
folkhögskolan och rekryteringen av elever från nya grupper dröjde till dess de stora så kallade rörelsefolkhögskolorna växte fram i början av 1900-talet. Till de stora folkrörelserna som i början av seklet var med att starta upp egna folkhögskolor tillhör arbetarrörelsen,
nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. I och med folkrörelsernas intresse och engagemang i folkhögskolorna så tillkom stridigheter kring folkhögskolornas syfte och verksamhet. De konservativa krafterna i samhället varnade för socialisthärdar och de högkyrkliga för
1 FIN/Folkbildningsrådet (1996). 2 Ibid.
3 Vestlund (1996). s.70. 4 Ibid.
sekterism5. Stridigheterna kring folkhögskolorna blev ett tecken på samhällsförändringen under denna period då de nya samhällsskikten utvecklades och möjligheter och tillgång till utbildning genom folkhögskolan nådde helt andra kategorier av samhällsklasser än de som tidigare haft tillgång till utbildning. Det är med denna bakgrund som själva folkbildningsidén har kännetecknats av en stark förankring inom samhällsengagemang och har redan sedan start förknippats med värderingar av solidaritet med de mindre privilegierade.
Det finns idag 148 folkhögskolor i Sverige och ännu idag utgör Landstingen tillsammans med folkrörelserna den största gruppen av huvudansvariga för folkhögskolorna.
1.4.2. Folkbildning
I nationalencyklopedin står ordet folkbildning som samlingsbegrepp för människors insikter och orientering på områden utanför deras egna specialiteter och yrkeskunskaper6. Redan ordvalet anger en vid syn på begreppet. Att definiera ordet folkbildning är inte helt
okomplicerat och en sådan definition kan skilja sig mellan olika individer. I mitt arbete utgår jag från Folkbildningsrådets förklaring av vad som kännetecknar folkbildning. Dessa
kännetecken är främst att människor frivilligt samlats för att på egna villkor studera och för att stärka sina möjligheter att påverka de egna livsvillkoren och ofta påverka och förändra
förhållanden i samhället. En särskild demokratisk samtalskultur poängteras som bland annat innebär tolerans mot oliktänkande samt respekt för sakliga argument och fattade beslut. Att deltagare har stort inflytande och gemensamt är med och formar innehåll och uppläggning är också av yttersta vikt för folkbildningstraditionen7.
Folkhögskolorna talar om att de står på två ben; varav det ena är bildning och det andra utbildning. Folkhögskoleprofilen Karl-Herman Tapper förklarar detta så här; ”Faran är att det bara blir kunskap. Bildning enligt min åsikt är att berika kunskapen med känsla och djupare förståelse. Att inte betona det akademiska för mycket utan förstå verkligheten – det är så folkhögskolan kan hjälpa till att vidga kunskapsbegreppet – till just bildning”8.
1.4.3. Folkhögskolans utbildningar
5 FIN/ Folkbildningsrådet (1996). 6 http://www.ne.se.support.mah.se (2006-10-11). 7 Folkbildningsrådet (2006). 8 Roselius (1997). s. 47.Folkhögskolan är en studieform för vuxna med en nedre åldersgräns på 18 år men är även öppen för de under 18 år om de studerar på gymnasieskolans individuella program och elevens hemkommun betalar ersättning till folkhögskolan. Folkhögskolans klassiska uppgift har varit i folkbildningens tecken; möjligheten att söka kunskaper och insikter för att påverka individens egen framtid och samhällsutvecklingen. Under de senaste decennierna har de allmänna kurserna också gett behörighet till högskolestudier. Antalet utbildningar inom estet- och musikområdet är stort och en rad yrkesutbildningar på eftergymnasial nivå finns numera. Därtill tillkommer en del uppdragsutbildningar och folkrörelseprofilerade kurser samt
utbildningar med internationell inriktning. Folkhögskolan kan sägas vara en väl etablerad alternativ skolform på alla nivåer inom ett stort antal utbildningsområden9.
1.4.4. Studieomdömen
Folkhögskolan ger inte betyg i enskilda ämnen. Som behörighetsgivande grund finns ett omdömessystem som gör att de studerande kan få ett studieomdöme med en sammanfattande bedömning av den studerandes förmåga att bedriva studier (se bilaga 2). Studieomdömet sätts gemensamt av alla undervisande lärare och har fyra grader: utmärkt studieförmåga, mycket god, god och mindre god. Det är utifrån dessa omdömen som de studerande kan söka till högskolan. Folkhögskolan har en egen urvalsgrupp inom betygsurvalet vid
högskoleintagningen.
1.4.5. Folkhögskolans kännetecken
Folkhögskolan vill samtidigt som den ger individerna kunskap också hjälpa individen att upptäcka sig själv och sina möjligheter. Att sökandet efter kunskap skall gå hand i hand med individens utveckling och nya insikter är ett grundtema hos folkhögskolan. Individen skall genom sin utbildning få redskap att påverka sitt eget liv, sin framtid och samhället.
Folkhögskolans tre roller som folkrörelseorgan, vuxenutbildare och kulturbärare ger tillsammans med frihet att skapa sin egen profil, frihet från styrning, från betyg och från centrala kursplaner en unik skolform10.
1.4.6. Folkhögskolans pedagogik
9 Ibid.
När man talar om folkhögskolans pedagogik så talar man ofta om två olika begrepp; den pedagogiska miljön samt den pedagogiska modellen. Liksom med definitionen av
folkbildning så är en definition av dessa termer ganska svårfångad och de olika skolorna ger inte heller någon sådan. Folkhögskolornas informationstjänst (FIN) har på sin hemsida under rubriken Pedagogiken bl.a. formulerat det så här; ”Folkhögskolan har en annan definition av kunskap, där förmågan att ta till oss och själva skapa ständigt nya synvinklar på tillvaron är vad som räknas”11. Igen poängteras att individen måste få egna insikter av det hon/han lär sig
i undervisningen. Samtalet anges som den kanske viktigaste metoden och är också ett arv från Gruntvig som ansåg att detta var av central betydelse. Friheten från centrala läroplaner och betyg anges som viktigt för möjligheten att utvecklas utifrån varje individs egna
förutsättningar. Även internatformen räknas som en viktig del i pedagogiken. I internatets natur ligger ju möjligheten till reflektion och diskussion med studiekamrater under dygnets alla timmar. Något som kan bidra till att kunskap kan mogna och frågor kan ventileras. Folkhögskoletiden beskrivs som en process och en fas i livet där växande och personlig utveckling betyder mer än de faktiska kunskaper man får med sig12. När det kommer till att ange specifika undervisningsmetoder som mer liknar en klassisk tolkning av ordet pedagogik används begreppet verkstadsmetodik. Detta innebär att man inte bara gör om skolan till något som liknar verkligheten, man drar även in verkligheten och samspelar med den. Grupp- och projektarbeten, inslag av drama och rollspel är viktiga inslag i undervisningen. Samspelet med lokalsamhället är också väsentligt och nytta dras av alla de olika kulturer, åldrar, livsvillkor och intresseinriktningar som ryms inom folkhögskolan. Som avslut under samma rubrik uttrycker sig Folkhögskolans informationstjänst att det är allt detta ”som ger folkhögskolan dess särprägel – en helhet och en pedagogisk miljö, snarare än ett antal tillämpade
undervisningsmetoder”13. I den intervju med en studie- och yrkesvägledare på en
folkhögskola som jag har gjort i början av min undersökning så beskrev denne skillnaden mellan folkhögskolans pedagogiska modell i jämförelse med den i de traditionella
skolformerna i ett illustrativt exempel. Denne studie- och yrkesvägledare berättade att hon ofta använde sig av exemplet ”förbränningsmotorn” i kursen naturkunskap A när hon skulle förklara detta;
”Om du som lärare skall förklara för eleverna i denna kurs hur förbränningsmotorn ser ut
och fungerar så är en variant att man går hem och råpluggar namnet på alla delar, alla pilar och en massa annat och sedan tänker jag att det här kan jag. Så på måndagen eller tisdagen
11 http://www.fin.fhsk.se. Folkhögskolan, fakta och historia (2006-10-11). 12 Ibid.
så skall jag ha prov på detta. Och jag kommer att få alla rätt för jag kan verkligen allt detta. Jag kan alla namnen och alla pilar och allt annat. Och en stor del av eleverna förstår inte samtidigt som de har lärt sig alla pilarna, kanske 50 % - det är så! En del fattar det! Den andra hälften har lärt sig alla pilarna men fattar ändå inte hur förbränningsmotorn fungerar. Då kan det vara bättre med den pedagogiska modellen på en folkhögskola där det viktiga inte kanske är att kunna alla pilarna och det inte är lika väsentligt att jag får alla hundra pilarna rätt men att jag förstod och jag kunde berätta hur förbränningsmotorn fungerar. Då har jag lärt mig något för livet – att jag förstår! (Detta är utgångspunkten för ungdomsgymnasiet och komvux också, men för en del personer blir det mycket ”papegoja”)”.
Detta långa citat tycker jag sammanfattar den bild jag fått av de ofta otydliga definitionerna om folkhögskolans pedagogik och pedagogiska modell i den litteratur jag läst och den får fungera som ett illustrativt exempel. Det krävs emellertid kritiskt betraktande av
folkhögskolan också. Det finns inte mycket kritisk forskning om hur väl denna
folkhögskolans pedagogiska modell fungerar eller något resultat från utredningar eller forskningsrapporter där en specifik folkhögskolepedagogik beskrivs. ”Folkhögskolans pedagogiska miljö verkar dock skapa bra förutsättningar för lärare att använda nya och
annorlunda metoder för inlärning – men de gemensamma ramarna, den pedagogiska miljön är ingen garanti för att så sker. Även inom folkhögskolan förekommer en hel del traditionell undervisning”14.
2. Tidigare forskning
Jag börjar med att beskriva tidigare forskning med anknytning till undersökningsområdet och går sedan igenom de teoretiska perspektiv som jag valt att anknyta min undersökning till. Det finns inte mycket forskning om folkhögskolan sett ur vägledarperspektiv. En del studier finns bl.a. i ämnena pedagogik och sociologi som förvisso är mycket intressanta för studie- och yrkesvägledare men som inte undersöker det specifika i själva vägledningsmötet eller förhållanden som rör vägledning.
Jag har funnit ett examensarbete som bär titeln ”Bilder av folkhögskolan – fyra vägledare berättar om folkhögskolans allmänna kurs och om de sökande till folkhögskolan”15. En av
14 Wallin (2000) s. 12. 15 Ibid.
frågeställningarna i denna studie ligger nära min egen undersöknings syfte och är att beskriva studie- och yrkesvägledares synpunkter på vilka som passar på folkhögskolan och vilka som inte passar. Resultatet av denna undersökning visar på att de intervjuade (fyra
vuxenvägledare) inte direkt anger några speciella bilder av någon speciell personlighetstyp som efterfrågar eller passar på folkhögskolan. Vilka som passar på eller efterfrågar
folkhögskolan handlar istället mer om den sökandes behov av stöd eller mer sammanhållen undervisning och den sökandes erfarenheter från tidigare skolformer16. Men studien visar att
det finns många motsägelser i de intervjuades berättelser. I intervjuerna anges en mängd olika uttryck som betecknar just synen på dem som studie- och yrkesvägledarna anser passa eller inte passa på en folkhögskola. En av de intervjuade i denna studie använder uttrycket ”då klingar det också i den här folkhögskoleklockan”17. Jag finner detta uttryck belysande för min egen undersöknings syfte och jag sammanfattar här en del av de uttryck som gör att
folkhögskoleklockan ringer hos de intervjuade studie- och yrkesvägledarna i den nämnda studien; skoltrötta, udda, har eller har haft sociala problem, lite rädda för att gå i skolan,
svårt att ta sociala kontakter, har svårt med andra människor, tysta och tillbakadragna, invandrare.
Vägledarna uttrycker också att det förr fanns många fördomar om att ”många studerande på folkhögskolor hade drogproblem eller andra problem och att detta leder till att man kanske fortfarande associerar denna grupp av personer med folkhögskolan”. Det jag här refererat till är endast de resultat som jag har bedömt som relevanta för min egen undersökning. Resultaten i ovanstående studie visar också på professionalism hos de deltagande studie- och
yrkesvägledarna och visar märkbart på att de i intervjuerna inte velat ange stereotyper. Även om att vara professionell innebär att kontrollera sina föreställningar så finns de där under ytan likväl. Uttrycken i intervjuerna är belysande för att dessa studie- och yrkesvägledare har många föreställningar även om de har svårare att säga detta ”rakt ut”.
Andra studier som har gjorts visar på att det finns många föreställningar hos allmänheten om folkhögskola. Där framkommer att den allmänna uppfattningen om folkhögskolan tycks vara den att eleverna är en grupp som inte lyckats i den vanliga skolan. Synen på folkhögskolans lärare är att de är mer engagerade än i den vanliga skolan, men möjligen något mindre objektiva. Många uppfattar att folkhögskolorna har en tydlig politisk eller religiös inriktning
16 Ibid.
och man tror att den personliga utvecklingen är viktigare än inhämtandet av faktakunskaper18. Samma bild förmedlas i delbetänkandet av utredningen för statens utvärdering av
folkbildningen 2004 (SOU 1995:141).
Det finns också studier om elevers upplevelser av folkhögskolan. ”Man fångar djupet i människan och plockar fram individen”19. Tillsammans bildar dessa studier många positiva bilder men bilden av att folkhögskolans utbildningar inte riktigt befinner sig i samma ansvarsfulla kategori som högskolans utbildningar i elevernas föreställningsvärld
framkommer också. För många är det allvarsamma studier då de har ett meritvärde för den framtida inriktningen eller är en del av det stora intresset i livet. Men en stor del av eleverna ser att betydelsen av studierna på folkhögskolan placeras i ett sammanhang där kurserna är väldigt roliga, givande och nyttiga på många sätt men ändå inte riktigt ”på riktigt”. Det verkar snarare som många av eleverna ser på folkhögskolan som en mellanstation, en personlig fördjupning i ett intresse eller en trevlig kurs20.
3. Teoretiska perspektiv
De teorier jag har valt att knyta till min undersökning är Matti Bergströms ”Neuropedagogik” och Howard Gardners teori om de multipla intelligenserna. Att jag anser dessa teorier
relevanta för min undersökning kommer att framgå tydligt i analys och diskussion.
Resonemanget jag har fört när jag valt dessa teorier grundar sig på att folkhögskolan länge har varit en alternativ skolform med alternativa pedagogiska metoder och att grunden för
alternativ är just olikheter. Studie- och yrkesvägledaren skall se till individen hon vägleder och dennes behov och av föreställningarna så måste tankar finnas om dessa olika individer och deras olikheter. Att det finns olika människor och olika behov är också poängen med bägge dessa teorier som bygger på människors olikheter intellektuellt och neurofysiologiskt.
3.1. Neuropedagogik
Att dagens skola inte fungerar lika bra för alla ser vi när nästan en fjärdedel av landets gymnasieungdomar går ur gymnasiet utan fullständiga betyg. Vi ser det också på att det är många avhopp från gymnasieskolan och att det individuella programmet de senaste åren har
18 Eskilsson (2001)
19 Eskilsson, H. (2001). s. 30. 20 Paldanius (2003)
vuxit mycket. Att dagens skola är en begränsande skola för elevers hjärnor skriver den finländske läkaren och hjärnforskaren Matti Bergström om i sin bok Neuropedagogik. Den viktigaste slutsatsen han drar är att dagens typiska skola med vikten lagd vid
informationslogiska framsteg i kunskapsämnen hindrar barnens verkliga utveckling och dessutom gradvis förstör den utvecklingsnivå som barnen har innan de börjar skolan. Detta har att göra med att skolan är ”ett slutet system”, som inte stimulerar hela hjärnan21.
Bergström skriver om en möjligheternas skola - en neuropedagogik som är en direkt följd av egenskaperna hos hjärnpopulationerna i samhället. Syftet med neuropedagogiken har varit ”att basera denna pedagogik på ”hjärnfakta” d.v.s. att ge riktlinjer åt en skola för ”hela hjärnan”, hela människan”22.
Vad är då hela hjärnan? För att förstå bakgrunden så bör läsaren känna till lite om hjärnans neurofysiologi. Om ett sådant område är det inte lätt att i ett arbete som detta ge ingående beskrivningar men jag ämnar försöka ge en kortfattad bild. Många känner till att vi människor ofta har en dominans av vänstra eller högra hjärnhalvan. Rent kortfattat hör vi ofta att den vänstra hjärnhalvan står mycket för det systematiska tänkandet, logiken och förmågan att se och hantera detaljer. Den högra hjärnhalvan beskrivs då ofta som den som styr kreativiteten och förmågan till helhetstänkandet. Rent konkret så finns det tre system i hjärnan som påverkar detta; hjärnbarken, hjärnstammen och mellan dessa det limbiska systemet.
Utan att gå in på detaljer så kan man säga att i hjärnbarken bearbetas signaler från vår omvärld alltså den yttre miljön. Och från hjärnstammen så bearbetas signaler från den inre miljön alltså hjärnans inre miljö. Det limbiska systemet är förmedlare av signalerna mellan dessa bägge system. Vad som hänt under utvecklingen av människors hjärna är att
hjärnbarken har utvecklats oerhört då människans yttre miljö har undergått stora förändringar medan hjärnstammen inte behövt utvecklas på samma sett då vår inre miljö i stort varit densamma som i utvecklingens början. Hjärnan har då inte behövt befatta sig med de inre behoven på samma sätt. ”Detta ser ut att hos människan ha fört till ett ensidigt intresse för den yttre miljön och den information vi hämtar ur den. Vi måste behärska naturen runt omkring oss och i vår iver att göra det undanskymdes de inre behoven och de därmed behäftade funktionerna i hjärnans djupare delar”23. Denna bakgrund gör det lätt att förstå att även vår uppfostran av barnen i stort siktar på att utveckla de egenskaper, alltså hjärnbarkens
21 Bergström (1995)
22 Bergström, M. (1995). s.11. 23 Ibid, s.15.
egenskaper, som behövs för att behärska den yttre naturen. Vi tar i mindre grad hänsyn till de egenskaper som behövs för att klara sig i den inre miljön. Slutsatsen av detta blir att vår hjärna i dagens kunskaps och informationssamhälle blir uppfostrad väldigt ensidigt.
Bergström beskriver skillnaden mellan dessa hjärndelar som så stor som den mellan vatten och land. I hjärnbarken (främst vänstra halvan) är funktionen anpassad till att analysera ordnade strukturer och detaljer till minsta element. Den är logisk-linjär till sin funktion och häri ligger vår ”ordnings-pol”. I hjärnstammen finns vår ”kaos-pol” och detta är ett komplext och icke-linjärt system. Här råder inga kausala och linjära funktionskedjor som kan analyseras i delar för delarna är involverade med varandra och påverkade av helheten. Här ser vi hur det kommer sig att den vänstra hjärnhalvan styr det systematiska tänkandet och den högra det holistiska. I det limbiska systemet finns Jaget som då styrs av stammens kaoskraft och barkens ordningskraft tillsammans. Och här är vi människor olika. Det finns olika typer av hjärnor; en ”barktyp", en ”kaostyp” och en ”Jagtyp” . ”Med dessa beteckningar avses att i deras respektive hjärnor ligger tonvikten på respektive hjärnbarken, stammen eller på det mellanliggande limbiska systemet24”. För att ny kunskap skall kunna uppstå och hjärnan utvecklas till högre nivåer så behövs dessa delar utvecklas i balans. Men kaoset upplevs som svårt att hantera i dagens skola och ordnade samhälle.
För värderingsförmågan och för kreativiteten är det väsentligt att hjärnans kaos-pol – hjärnstam involveras. Av detta kan vi dra slutsatsen att en alltför ensidig undervisning inte utvecklar människors värderingsförmåga vilket kan leda till svårigheter att värdera och se helheter. Det utvecklar inte hjärnan till att nå nya nivåer utan cementerar snarare fast rådande strukturer.
I den möjlighetskola som Bergström skriver om och som skulle stimulera hjärnans alla delar är det första kriteriet att den vore ett ”öppet system” d.v.s. likt hemmet där alla krafter tillåts att utvecklas.
I nationalencyklopedin har jag funnit följande om neurofysiologi: ”Neurofysiologin har bekräftat att nervsystemet, i synnerhet hos människan, utgör det mest komplexa biologiska system för informationsbearbetning som vetenskapen känner. På alla plan finns många ännu
24 Ibid, s.157.
olösta frågor. Detta gäller särskilt de högsta funktionerna i människans hjärna, dvs. de mekanismer som är en förutsättning för den mentala aktiviteten”25.
3.2. Teorin om de multipla intelligenserna
Howard Gardner lade 1983 fram sin teori om de multipla intelligenserna. Hans vision med detta arbete var att presentera en alternativ bild om begreppet intelligens som fram tills dess varit relativt oföränderligt. Teorin är en pluralistisk syn på människors förmågor som erkänner att människor har många olika och ibland kontrasterande kognitiva förmågor. Dessa förmågor kallar Gardner för multipla intelligenser och de som han i första utgåvan av sin bok ”De multipla intelligenserna” presenterade var sju stycken intelligenser. Under sista halvan av 1990-talet lade han till ytterligare två intelligenser och i den senaste upplagan av sin bok om de multipla intelligenserna presenterar Gardner sammanlagt nio stycken intelligenser. Nedanstående korta sammanfattning av respektive intelligens har jag tagit från Nationellt centrum för flexibelt lärande26 och från Gardners tredje upplaga av boken De sju
intelligenserna:
1) Lingvistisk intelligens – Att vara bra på att läsa, skriva och argumentera. Att ha stort ordförråd och gott språköra.
2) Logisk-matematisk intelligens – Att ha lätt för att tänka logiskt och abstrakt, reflektera, analysera, kalkylera och pröva hypoteser.
3) Visuell-spatial intelligens – Att ha lätt för att föreställa sig abstrakta saker, ha känsla för färg och form, ha lätt för att läsa kartor och diagram och ha ett väl utvecklat lokalsinne.
4) Kinestetisk-kroppslig intelligens – Att ha lätt för att arbeta med händerna, tycka om att använda sin kropp till idrott, dans, rörelse, fingerfärdighet.
5) Musikalisk intelligens – Att vara mycket intresserad av musik och bra på att känna igen melodier och sångverser, ha känsla för rytm, melodi och klanger i musiken. 6) Interpersonell (Social) intelligens – Att trivas med att arbeta tillsammans med andra,
vara bra på att lyssna, trösta, vägleda och medla. Vara känslig för ansiktsuttryck och röstlägen.
25 http://www.ne.se.support.mah.se (2006-10-11). 26 http://larstilar.cfl.se (2006-10-05).
7) Intrapersonell (Intuitiv) intelligens – Att trivas med att vara/arbeta ensam, njuta av sitt eget sällskap, förstå sina egna reaktioner och känslor och vara medveten om sina starka och svaga sidor.
8) Naturintelligens – Att ha en instinktiv förståelse för djur och natur, förstå sammanhang i naturen, ha ett slags ekologisk förmåga. Tillbringar gärna tid i naturen och har
fallenhet för att åtskilja olika trädslag, fågelarter och blommor.
9) Existentiell intelligens – Att ha ett slags medfött intresse för de stora livsfrågorna. Funderar mycket över den mäskliga tillvaron, livet och döden och diskuterar gärna religiösa och filosofiska frågor.
Teorin blev revolutionerande inom många områden och kanske främst inom pedagogiken som såg möjligheten att anpassa inlärningsmetoder till att möta dessa olika intelligensers behov. Dessa intelligenser har vidare utvecklats till begreppet lärstilar som också andra forskare lagt fram teorier om men dessa behandlas inte i detta arbete. Det är idag många olika skolor i Sverige som säger sig använda sig av dessa begrepp i sin undervisning och som hyser stor nyfikenhet och intresse för dessa teorier.
3.3. Kreativitet
Jag har tittat på olika definitioner av ordet kreativitet då detta ord hänger ihop med
ovanstående teoribakgrund på det sätt att kreativiteten antas finnas i den högra hjärnhalvan och inte är den förmåga som enligt dessa teorier premieras i dagens utbildningssystem. I nationalencyklopedin har jag funnit följande definition på ordet kreativitet: ”förmåga till nyskapande, till frigörelse från etablerade perspektiv”27. För att anknyta denna definition till
ovanstående teorier vore just värderingsförmågan och helhetstänkandet en förutsättning för detta vilket ytterligare ger tyngd åt teoriernas argument om den ensidiga uppfostran som ges i dagens skola. Här tas också en central fråga i kreativitetsforskningen upp. Frågan är om alla människor har kreativa anlag som endast en del av oss får tillfälle att utveckla. Detta menade t.ex. psykologen Abraham Maslow, som trodde på en för alla gemensam primär kreativitet, alltför ofta hämmad i sin linda av uppfostran och skola28. Andra definitioner kan vara betydligt bredare. I antologin ”om kreativitet och flow” sammanställd av Georg Klein diskuteras hur själva ordet fått en enorm spridning de senaste decennierna. Kreativitet har på
27 http://www.ne.se.support.mah.se (2006-10-09).
mången sätt blivit ett med tolkarens inre uppfattningar om ordets betydelse. En av författarna i antologin skriver exempelvis att ”Jag kan bara för min egen del deklarera att jag tycker att min grannes lilla trädgård är kreativ och att många akademikers och konstnärers verk är skräp”29.
4. Metod
I detta avsnitt redogör jag för den metod jag har använt i min undersökning. Jag börjar med att beskriva den forskningsansats jag har velat ha i mitt arbete för att sedan beskriva
undersökningens upplägg och genomförande. Jag berättar om varför jag valt att göra semistrukturerade intervjuer och hur jag gjort urvalet för undersökningen. Efter detta beskriver jag hur jag bearbetat det insamlade materialet och beskriver mina tankar om undersökningens begränsningar.
4.1. Forskningsansats
Då jag i min undersökning har velat undersöka just föreställningar hos studie- och
yrkesvägledare så har jag funnit att en reflexiv ansats varit nödvändig. I föreställningarnas natur ligger ju att dessa är svårfångade och svåra att förklara då de är komplexa
sammansättningar av egna erfarenheter och påverkan av miljön. Just uppfattningar om något innebär ju att jag inte i förväg kan ha några färdiga svarsalternativ eller avgöra vad som är det ”sanna” svaret på något.
4.2. Undersökningens upplägg och genomförande
Min undersökning har genomförts i form av en kvalitativ intervjuundersökning. Jag har valt denna metod eftersom jag anser att den passar undersökningens syfte och mig själv som forskare. Jag finner metoden rolig och intressant. I en reflexiv intervju så måste jag som forskare låta mig bli indragen i min undersökning mycket mer än om jag väljer andra
tillvägagångssätt, man måste vilja och våga granska sig själv, sina syften, sin förförståelse och sina bristande kunskaper30. Jag övervägde att också använda mig av enkäter tillsammans med några färre intervjuer men bedömde att det skulle vara svårt att utforma en enkät tillräckligt
29 Fenyö, E. (1990). , s. 28. 30 Thomsson (2002).
öppet för att fånga föreställningarna. Jag har delvis använt mig av en intervjumall där frågorna är speciellt avpassade för att på djupet anknyta till mitt syfte och mina frågeställningar och delvis har jag använt mer fri intervjuteknik. Genom att på detta sätt genomföra
semistrukturerade intervjuer så har jag kunnat fokusera på undersökningens frågeställningar samtidigt som jag kunnat låta intervjudeltagarna mer fritt få beskriva och berätta om sina tankar. Detta har gett mig en mer fyllig beskrivning av hela det undersökta området och en fördjupad förståelse för vad som kan ha påverkat de föreställningar som studie- och
yrkesvägledarna har. Att jag genomgående i syfte, frågeställningar och i enkätfrågor väljer att inte specificera folkhögskolan som skolform utan enbart har använt mig av ordet folkhögskola är också för att kunna få djupare förståelse just för föreställningar och tankar. Skulle jag ha använt mig av termen folkhögskolan som skolform genomgående så har jag ansett detta kunna begränsa undersökningens resultat.
Alla intervjuer har genomförts på intervjudeltagarnas arbetsplatser. Jag har i samtliga fall spelat in intervjuerna på en MP3 spelare efter att ha fått godkännande från intervjudeltagarna. Intervjuerna har varit av varierande längd. Den kortaste intervjun varade ca 30 min medan den längsta varade i drygt en timme. Detta har förvånat mig själv som forskare och min
uppfattning är att detta helt naturligt har berott på intervjudeltagarnas engagemang i ämnet och personkemin mellan mig själv som forskare och intervjudeltagaren. Jag återkommer i analys till att närmare beskriva hur en del av intervjudeltagarna haft tankar som de jag anknyter till i min teoribakgrund och det är dessa intervjuer som har tagit mest tid i anspråk. Det är också delvis utifrån just dessa intervjuer jag valt teoretiska perspektiv till
undersökningen.
4.3. Urval
Jag har intervjuat fyra studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolan, en på
arbetsförmedlingen och tre på den kommunala vuxenutbildningen. Tillsammans är de fyra som arbetar med ungdomsvägledning och fyra som arbetar med vuxenvägledning. Alla intervjudeltagare är verksamma i kranskommuner i en storstadsregion där det finns ett relativt stort antal folkhögskolor. De intervjuade är verksamma i tre olika kommuner. Eftersom mitt intresse och syfte inte varit att jämföra olika kategorier av studie- och yrkesvägledare och vad som kan tänkas skilja mellan dessas föreställningar anger jag inget annat än antalet
intervjudeltagarna. Kön och ålder har jag inte ansett som relevant för denna undersökning även om jag är medveten om att dessa faktorer möjligtvis kunnat framföra intressanta resultat och jämförelser.
I början av min undersökning var jag osäker på vilket urval jag skulle ha då det finns många olika kategorier av studie- och yrkesvägledare och jag var osäker på vilka som i
vägledningssamtal ofta har anledning att tala med individer om alternativet folkhögskola. Genom den rekognosceringsintervju jag har gjort med en studie- och yrkesvägledare på en folkhögskola i början av mitt arbete så fick jag uppfattningen av att det var framförallt ungdomsgymnasiet, Komvux och arbetsförmedlingen som ofta har kontakt med folkhögskolan angående individer som är intresserade av att söka dit. Den kommunala
vuxenutbildningen står visserligen i viss konkurrens till folkhögskolan med tanke på att bägge har behörighetsgivande utbildning och har ekonomiska intressen av att få så många elever som möjligt till just sin utbildning. Jag har emellertid resonerat så att en professionell studie- och yrkesvägledare skall se till individens bästa och inte ha sin verksamhets ekonomiska förutsättningar i åtanke vid sitt vägledningsarbete.
Tillvägagångssättet för att hitta intervjudeltagare har varit att skicka ut ett missiv via e-post där jag har förklarat syftet med min undersökning och önskan om dessa studie- och
yrkesvägledares deltagande. I mitt missiv angav jag att det var väsentligt att
intervjudeltagarna har erfarenhet av att någon gång i vägledningssammanhang ha tillfälle att tala om alternativet folkhögskola. Jag har också varit noga att informera om att deltagandet är anonymt och inte kan spåras i mitt färdiga arbete. Några av deltagarna har jag fått tips av via en kontakt på en tidigare praktikplats och dessa var förberedda och positivt inställda till ett deltagande. De andra var sådana som svarat positiv på mitt missiv även om jag fick skicka ut missiv i flera olika omgångar för att få ihop de åtta deltagarna.
4.4. Tolkning av data
Att neutralisera sina egna föreställningar om någonting är i mina ögon nästan omöjligt men min intention under detta arbete har varit att hela tiden försöka med detta i största möjliga mån. Framförallt i början av undersökningen fick jag ständigt försöka att skaka av mig egna idéer och tolkningar jag gjorde av intervjudeltagarnas berättelser och litteratur jag har läst om folkhögskolan. Min upplevelse är att med kunskap så kan föreställningarnas grepp släppa men
som forskare måste man ständigt försöka skaka av sig subjektiva tolkningar och
föreställningar. I en eftertänksam studie som bygger på reflexiva intervjuer så är det viktigt att jag som forskare ifrågasätter och förklarar både de intervjuades berättelser och de tolkningar jag har gjort31. Jag har lyssnat på ljudupptagningarna från intervjuerna två gånger och skrivit
ner dem under den andra lyssningen. Vissa stycken har jag skrivit ner ordagrant, framförallt de som rör de tematiserade kategorierna som avser belysa undersökningens frågeställningar. Andra stycken har jag sammanfattat kring väsentliga och intressanta utsagor av
intervjudeltagarnas berättelser. Det är framförallt mönstren i berättelserna som jag i resultatet och analysen har försökt återge.
Vid första lyssningen så upptäckte jag att jag i samtalen gjort omedelbara tolkningar som jag försökt få intervjudeltagarna att bekräfta. I ett par av fallen så stämde inte dessa tolkningar utan jag hade helt missuppfattat intervjudeltagaren. Detta var insiktsfullt att upptäcka och har fått mig att inse nödvändigheten av att forskaren hela tiden försöker sträva mot objektiviteten i förhållande till sitt forskningsobjekt.
Vid bearbetning av materialet har jag noterat vissa områden i berättelserna där
intervjudeltagarna haft liknande tankar. Dessa områden tillsammans med de väsentliga i mitt syfte och frågeställningar har jag delat in i olika teman.
4.5. Kvalitet
Att använda begreppen reliabilitet och validitet i kvalitativa studier innebär att dessa begrepp har en annan innebörd än i kvantitativa studier. Kvalitet i kvalitativa studier omfattar hela forskningsprocessen och de båda begreppen validitet och reliabilitet blir således
sammanflätade. Vissa forskare använder sig hellre av andra begrepp såsom autenticitet eller förståelse i kvalitativa studier32 .
4.6. Undersökningens begränsningar
Att dra några generella slutsatser i en så pass begränsad undersökning som detta har varit är svårt och det har inte heller varit min intention. Mitt urval av intervjudeltagare kan diskuteras och också det faktum att jag i undersökningen angett mycket begränsad information om deras
31 Thomsson (2002). 32 Patel & Davidson (2003).
bakgrund. Bakgrundsvariabler och jämförelser skulle ha kunnat spegla intressanta skillnader men jag har ansett att detta skulle kräva ett betydligt större underlag och ta betydligt mer tid i anspråk. Undersökningens resultat kan endast ses som en spegling av en del av studie- och yrkesvägledares föreställningar och erfarenheter och inte som något enhetligt för hela yrkeskåren.
5. Resultatbeskrivning
Jag kommer här att redovisa resultaten av mina intervjuer. De teman som jag lyfter fram har jag belyst med citat från intervjudeltagarnas berättelser. Citaten presenteras i kursiv stil. Jag har i texten valt att genomgående använda formen ”hon” i samband med studie- och
yrkesvägledaren för att det är enklast och mer lättläst att hålla sig till en form.
De tematiserade kategorier (teman) som jag redovisar har jag gett följande rubriker; Studie-
och yrkesvägledares föreställningar om folkhögskolan, Studie- och yrkesvägledares föreställningar om individer som kan tänkas passa på folkhögskolan, Vad får ”folkhögskoleklockan” att ringa och hur påverkas vägledningsarbetet?
De intervjuade studie- och yrkesvägledarna har varit verksamma olika länge. Jag har nedan angett antalet verksamma år som studie- och yrkesvägledare för var och en av
intervjudeltagarna i min studie:
• Åtta år på grundskola och gymnasium • 25 år på grundskola och gymnasium • 16 år på grundskola och gymnasium • Tre år på grundskola och gymnasium
• Tre år på kommunal vuxenutbildning (Komvux)
• 12 år på kommunal vuxenutbildning (Komvux) och grundskola
• Tre år på studieförbund, kommunalt vägledningscentrum och kommunal vuxenutbildning (Komvux).
• 28 år på arbetsförmedlingen som studie- och yrkesvägledare
Citaten som jag gjort i min resultatbeskrivning är inte knutna till respektive intervjudeltagare då jag söker allmänna mönster mer än jämförelser av de olika deltagarna.
5.1. Vägledarnas föreställningar om folkhögskolan
Att folkhögskolan är ett positivt alternativt som passar mycket bra för vissa individer är uppfattningen hos samtliga av de intervjuade. På frågan om vad de spontant tänker på när jag säger ordet folkhögskola så framkommer en hel del ”bilder”.
”Inte så strukturerat som den vanliga skolan.”
”En positiv skolform framförallt för dem som misslyckats i den vanliga skolan.”
”De har ett annat sätt att hantera verkligheten.”
”Jag tänker på kreativitet och ett annorlunda tänkande där det är friare för individen.”
”I min världsbild så finns det mer kreativitet på folkhögskolan men det är säkert inte så för det finns ju en massa kreativitet på gymnasiet också.”
När de intervjuade beskriver folkhögskolans pedagogiska modell så blir det mer en bild av det de uppfattar som folkhögskolans miljö. Uttrycket pedagogisk miljö verkar komma ur att folkhögskolans fysiska miljö tillsammans med de metoder de intervjuade har uppfattning av att man använder är en bra grogrund för inlärning. Vid frågan om de intervjuade kan beskriva hur de ser på den pedagogiska modellen vid folkhögskolan framkommer detta tydligt.
”Min första tanke. som kommer upp är trygghet. Tryggheten gör att du lär dig bättre. Det skall vara en sammanhållen miljö för att skapa trygga relationer och detta ger också förutsättningar för inlärning”.
”Det blir helt enkelt en annan jordmån!”
”Det är det här sociala och miljön. Det är en upplevelse! Jag har varit på många folkhögskolor i mina dar och jag tycker ofta att bara man kliver in där så möts man av en väldigt positiv atmosfär och den tror jag är viktig”.
Pedagogiken i sig har de flesta av de intervjuade svårt att beskriva och säger också att de har ganska liten kunskap om. När de beskriver det som de uppfattar vara en speciell pedagogik så nämner de i första hand att man arbetar i mindre grupper och i lugnare tempo.
”En annan pedagogik där man inte arbetar så ämnesvis utan mer temainriktat.”
”Det handlar om att man lyckas aktivera eleverna på ett annorlunda sätt. Att de egna resurserna aktiveras och att de har ett fritt sätt att arbeta och framförallt att man lägger ett ansvar.”
”De har alternativa metoder på så sätt att de inte har regelrätt
katederundervisning utan de har mer dialog och jag tror det är väldigt viktigt.”
”De har mycket diskussioner och ser det mer i en helhet. Jag tror också att de tänker mer på varje enskild elevs förutsättningar och att det är mindre
grupper.”
Två av de intervjuade säger direkt att det är förståelsen som är det viktigaste i folkhögskolans pedagogik. Deras berättelser liknar den syn som beskrevs av den intervjuade studie- och yrkesvägledaren på folkhögskolan som beskrev folkhögskolans pedagogiska modell i exemplet med förbränningsmotorn.
”De ser det mer i en helhet. Det är viktigare att eleven verkligen lär sig att förstå. Ja, jag tror att förståelsen är det viktigaste”.
”Att de upptäcker att de lärt sig någonting. Det är gemensamt för de eleverna som vi har skickat dit.”
Ordet flummighet kommer upp då de intervjuade beskriver hur många utomstående fortfarande ser på folkhögskolan. Bilden tros komma från en period på 1970-talet då
folkhögskolorna drog till sig många som ville leva alternativt och då man har uppfattningen om att det fanns ett utbrett missbruk på folkhögskolorna. I berättelserna så framkommer att myter och fördomar florerar men att detta är fördomar som finns kvar sedan 1970 – 1980-talet och att de flesta idag inte har den synen. Hos människor som arbetar inom utbildningssektorn
så finns inte stämpeln kvar men när man träffar individer i vägledning så har en del kvar fördomarna och studie- och yrkesvägledarna måste då bemöta dessa. Jag har inte uppfattat att någon av de intervjuade själv har dessa fördomar utan kan bemöta individer med dessa
fördomar professionellt och sätta en klar skiljelinje mellan förr och nu. Följande citat är för att belysa bilden som de intervjuade har erfarenhet om att omvärlden eller individer de mött i vägledningssituationer har haft. Ingen av de intervjuade har själv angett någon som helst bild rent utseendemässigt som skulle gälla för folkhögskolan idag. Inte heller har de i intervjuerna satt nedan citat i samband med sina egna föreställningar eller syn på dem som kan tänkas passa på folkhögskolan i dagsläget.
”Folkhögskolan har flumstämpel. Det är lite velourbralla över det hela liksom.
Mysoverall – men det är ju inte så enligt min erfarenhet i alla fall. Det är från 1970-talet - denna stämpel”.
”Förr så inbillar jag mig att det var många såna här med plyschbyxor och sånt som gick på folkhögskolan”.
”Ja, det kommer nog från den här vänstervågen som var på 70-talet. Att man gick omkring och pluggade och flummade och drack rödvin och rökte på. Men så är det inte längre utan nu är det många olika människor som går på
folkhögskolan”.
I intervjuerna framkommer ofta jämförelser mellan folkhögskolan och den traditionella skolan. Skillnaderna är positiva till förmån för folkhögskolan i de fall där en individ kan tänkas passa bättre där. Att den traditionella skolan passar bra för individer som ”passar in i mallen” är den slutsats samtliga intervjuade kommer fram till vid jämförelsen mellan folkhögskolan och den traditionella skolan. Med den traditionella skolan menar
intervjudeltagarna grundskolan, gymnasiet och Komvux men även högskolan i vissa fall. Det som framkommer är att man i dessa skolformer arbetar mer med katederundervisning. Läraren talar och eleven lyssnar. Den står också för en undervisning som är mycket strukturerad och avgränsad mellan ämnen.
”På gymnasiet är det mycket korvstoppning och det krävs så mycket teori. Här
är mer fyrkantigt och alla måste passa in i en viss mall.”
Just ordet fyrkantigt används av flera av de intervjuade och de målar upp bilden av fyrkantiga klassrum, stora grupper, katederundervisning, att inte alla blir sedda, att det inte finns så stor öppenhet för olikheter och olika behov.
”Det har nog med en djup tradition med skolvärlden att göra. Jag minns från
högskolan att när det kom in en lärare och stod och talade och ritade några figurer på tavlan så påminde det mig om grundskolan och det kändes bra. Vi kunde skriva precis vad han hade skrivit och vi tyckte det var så bra. Och om det kom någon annan med ett annat sätt så blev vi oroliga och det blev liksom som vi kände att; Vad skall vi kunna? Och vad kommer på tentan? Vad får vi prov på? Den läraren som kunde visa exakt detta – då blev det mycket tryggare. Det fascinerade mig. Att folk gillade det så.”
”Nu krävs det så oerhört mycket teoretiska studier för alla – det är det här tänkandet som är så viktigt i samhället idag. Det finns jättemånga elever som är otroligt praktiskt duktiga men har svårt med teorin och många kommer inte ens in på sitt önskade yrkesprogram för att de inte klarat sina teoretiska studier”.
En av de intervjuade använder uttrycket ”norm” i samband med den traditionella skolan. Alltså där de som lär sig på det sätt som är ”normen” i samhället lyckas bra. De som å andra sidan inte lär sig på det sätt som är normen har svårare att fungera i den traditionella skolan. Detta uttryck tycker jag sammanfattar det de flesta intervjuade förmedlar i sina tankar om den traditionella skolan.
5.2. Vägledarnas föreställningar om individer som kan tänkas passa på
folkhögskolan
Av intervjuerna så har jag här ställt samman olika kategorier som är de som de flesta av de intervjuade nämner som dem som de ser fram för allt passa på folkhögskolan.
• De kreativa.
• De som vill använda folkhögskolan som en väg in till Högskolan.
• De som har diagnoser som folkhögskolan har speciellt avpassade kurser för. • De som vill ha en speciell yrkesutbildning som bara finns på folkhögskolan.
Jag redovisar nedan de tre första kategorierna..
5.2.1. De som ”misslyckats” med den vanliga skolan.
Samtliga av de åtta intervjudeltagarna sätter denna grupp som främst på listan över dem som kan tänkas passa på folkhögskolan. Flera av de intervjuade har svårt att förhålla sig till ordet misslyckats och vill inte gärna använda det. ”Det kanske är vi som misslyckats” uttrycker några. Här rör det sig om individer som hoppat av gymnasieskolan, eller avslutat den utan behörighet. Flera nämner också att många av dessa också har provat på Komvux och även där ”misslyckats”.
”Jag inbillar mig (har inga belägg för det) att folkhögskolan har många som misslyckats i den vanliga skolan. Som inte klarat den traditionella skolan och att då folkhögskolan klarar dem igenom utbildningen. Om det beror på deras pedagogiska miljö eller något annat kan jag inte svara på men min bild är att de lyckas fånga upp eleverna på ett annat sätt.”
”Min bild är att folkhögskola är bra för dem, inte alla men framförallt de som misslyckats med den vanliga skolan. Det är en positiv ingång till studier för dem framförallt om de misslyckats upprepade gånger.”
”Många kommer till IV, och en del kommer inte längre utan hoppar av och känner sig misslyckade. Då kan folkhögskolan vara ett alternativ för dem.”
De intervjuade beskriver denna grupp som ganska bred då det ofta finns mycket olika slags problematik till att dessa inte lyckats i den vanliga skolan. Kategorin skulle kunna delas upp ytterligare i flera kategorier men de två stora är de vars inlärning inte sker enligt mallen. Detta är individer som har svårt att ta till sig kunskap med de metoder och den pedagogik som används i den traditionella skolan och den andra stora gruppen är de med annan
bakgrundsproblematik t.ex. sociala problem, invandrare eller individer som av olika anledningar men utan specifika diagnoser har problem att anpassa sig i samhället.
5.2.2. De kreativa individerna
Dessa individer ses som estetiskt lagda. De är ofta kulturintresserade och sysslar ofta med olika slags konstnärlig verksamhet. Flera av de intervjuade nämner folkhögskolans roll som konst och kulturbärare. De individer som de ser som kreativa upplever de har en speciell dragning mot just denna verksamhet inom folkhögskolan. Det som här ses som en fördel för de kreativa individerna är att de kan få större utlopp för sin kreativitet på folkhögskolan än i den traditionella skolan. Vid utvecklande av frågan om de intervjuade kan beskriva sin bild av en folkhögskoleelev så var det flera som berättade om de kreativa individerna.
”Det är en bild av en elev som vill utöva teater i kombination med studier i ett
inte alltför högt tempo. Och att göra någonting med kroppen eller med händerna. Det är nog den mest typiska jag tänker på”.
”Det är en mycket musikintresserad kille som har gått estetisk linje och vill ha
en fortbildning för att komma in på någon högre musikutbildning”.
5.2.3. De som vill använda folkhögskolan som en väg till högskolan
Denna kategori är de elever som är ”duktiga” men inte når ända fram för att komma in på en attraktiv högskoleutbildning. Dessa individer beskrivs av flera av de intervjuade som mycket målmedvetna och strukturerade och de har en klar strategi med sitt val. Att komma in på högskolan via folkhögskolans urvalsgrupp är som en av intervjudeltagarna uttrycker sig ”ett halmstrå” men samtidigt berättar flera stycken om elever som de vet har kommit in på högskolan denna väg. Samtliga av de intervjuade nämner denna grupp som de med säkerhet vet finns men ofta har de inte så mycket kontakt med dessa då de som nämnts bedöms vara strategiker och själva söker information aktivt.
Intervjudeltagarna har intressant nog olika föreställningar om hur rättvist urvalssystemet fungerar till förmån eller inte för folkhögskolans elever. Flertalet av de intervjuade anser att folkhögskolans urvalsgrupp är orättvis för folkhögskolans elever. Detta då det i vissa fall kan
vara så att ingen plats på en högskoleutbildning går till folkhögskolans urvalsgrupp om för få inom denna grupp har sökt en viss utbildning. Traditionellt så är de vanligaste utbildningarna folkhögskoleelever har sökt och kommit in på utbildningar med social och pedagogisk
inriktning, exempelvis socionomprogrammet och lärarprogrammet33. Ett par av de intervjuade
menar dock att detta kan vara till fördel för folkhögskolans urvalsgrupp då det alltid är en procentuell del av platserna som delas upp och denna avrundas uppåt. Alltså torde exempelvis 1.5 platser till folkhögskolans urvalsgrupp innebära två personer. Huruvida dessa resonemang stämmer är inte ett ämne för denna uppsats men att det är föreställningar hos studie- och yrkesvägledarna är tydligt.
5.3. Vad får ”folkhögskoleklockan” att ringa och hur påverkas
vägledningsarbetet?
Den största påverkan i själva vägledningssituationen är den samlade bedömning som studie- och yrkesvägledaren gör av den individ hon träffar och som antingen säger att folkhögskolan är ett bra alternativ för individen eller att folkhögskolan inte är ett bra alternativ för denne. Att ”folkhögskoleklockan” ringer i mötet med vissa individer har att göra med att dessa individer räknas in i någon av de kategorier som i vissa fall omedvetet och i andra medvetet finns. Av de intervjuades berättelser framgår att detta händer ganska snabbt i vissa möten men i andra fall kan det vara efter flera längre samtal. Några av de intervjuade berättar att det ibland är först när skolan har märkt att det inte fungerar för individen som tankarna om folkhögskolan som alternativ kommer till studie- och yrkesvägledaren. Det jag här kallar ”en samlad bedömning” är alltså den bild som kommer fram ur det pussel som studie- och
yrkesvägledaren bygger. Bitarna är dels att individen kommer ur någon av ovan beskrivna kategorier samt upplevs ha en inlärningsstil där folkhögskolan skulle kunna passa bättre än den traditionella skolan. Det är utifrån detta som studie- och yrkesvägledaren antingen talar om folkhögskolan som alternativ eller utesluter det som alternativ.
Om studie- och yrkesvägledaren bedömer att folkhögskolan är ett bra alternativ för den individ hon möter så påverkar det vägledningen genom att man i vägledningssituationen talar ingående om detta alternativ och om de faktorer som studie- och yrkesvägledaren bedömer som positivt för individen. Hon uppmuntrar till studiebesök på folkhögskolan, samtal med
folkhögskolans studie- och yrkesvägledare och bemöter eventuella fördomar och
föreställningar som individen har. Vad det är som gör att studie- och yrkesvägledaren tänker på alternativet folkhögskola när hon möter vissa individer är att dessa individer är ur någon av ovan kategorier i första hand. Det blir en samlad bedömning av alla de här behandlade
faktorerna som gör att studie- och yrkesvägledaren hör ”folkhögskoleklockan ringa”.
6. Analys
Här följer en diskussion om resultaten genom att jag har varvat citat med mina egna kommentarer och anknutit det som är relevant till de teoretiska perspektiven.
6.1. De som ”misslyckats” i den traditionella skolan
Samtliga intervjudeltagare ser folkhögskolan som ett bra alternativ främst för de som
misslyckats med den vanliga skolan. Skälen till att dessa har misslyckats kan vara många. De som har med individers olika inlärningsförmågor att göra kommer jag att redovisa under senare rubriker. Det finns också många med sociala skäl som behöver mer stöd i sina studier. Skälen varierar men har mycket med bakgrund och uppväxtförhållanden att göra.
”Det finns många med annan problematik runt sig som gjort att de inte haft
chansen att klara studierna. Man blir ju sedd på folkhögskolan och man får en gemenskap. Det är många som inte fått det i skolan och kanske inte fått
stöttningen i hemmet av olika skäl”.
”En kategori är elever som har sociala problem och tycker det är jättejobbigt
med stora gymnasieskolor och grupperingar. De kanske har det jobbigt hemma också. På folkhögskolan kan de läsa igen det de missat men också få ett eget liv och en social gemenskap. Ja, kanske en trygghet som de förut inte har fått uppleva”!
Gemensamt för dessa kategorier verkar vara att de behöver mer stöd, mindre grupper, få mer bekräftelse än vad den traditionella skolan kan erbjuda. Här verkar det som att en enstämmig föreställning är att folkhögskolan ger en högre grad av ”social omvårdnad”. Att man är mer
tillåtande och omhändertagande på en folkhögskola verkar vara uppfattningen hos samtliga av de intervjuade.
6.2. Kreativitet som nyckelord
Den andra största kategorin som de intervjuade beskriver kunna passa bra på folkhögskolan är kreativa individer. De intervjuades tolkning av ordet kreativ är allt som har med konst, kultur, musik och drama att göra. När de intervjuade beskriver denna kategori är det ofta med tanken att denna grupp inte får utlopp för sin kreativitet i den traditionella skolan. Att många som är intresserade av estetiska ämnen har speciellt svårt att anpassa sig till normen inom den traditionella skolan. Jag har upplevt det som intressant att höra hur de intervjuade har
beskrivit detta för att strax tillägga att nu finns ju kreativitet även på gymnasiet och på andra ställen men det är ändå inte samma sak. En tolkning jag har gjort av detta är att en del av de intervjuade menar att det på något sätt finns olika grader av kreativitet hos olika individer. De kreativa individerna skulle i så fall kunna anges på en skala någonstans mellan lite till extremt mycket kreativa. De som är lite kreativa och har intresse för det estetiska skulle kunna passa även i den traditionella skolans estetiska program och verksamheter men de som däremot är extremt kreativa har svårt att anpassa sig även där. Denna tolkning motsäger emellertid det faktum att gymnasieskolans estetiska program t.ex. har höga intagningspoäng i dagsläget. Detta torde teoretiskt innebära att elever som har dessa höga poäng tillhör de som ”passar in i mallen”.
En tolkning jag har gjort av resultaten är att intervjudeltagarna har en uppfattning om att de väldigt kreativa individerna måste få ”fria tyglar” för att kunna få utlopp för sin kreativitet. Åter igen får detta mina tankar att föras till Bergströms jämförelse mellan slutna och öppna system. För att anknyta till detta så har min upplevelse varit att de intervjuade ser
folkhögskolan mer som ett öppet system och därför får dessa kreativa individer mer utlopp för sin kreativitet där än i den traditionella skolan som är ett mer slutet system. Här återger jag en del av en intervju för att spegla tankarna:
- Finns det elever du träffar som du känner är typiska folkhögskoleelever?
