Våra funderingar över vad som är en god läskultur och hur detta påverkas av skolministerns tankar om framtida förändringar har på olika sätt fallit på plats under arbetet med detta examensarbete. Vi har under resan gång fått många både positiva och negativa tankar om vårt yrkesval som de flesta gånger har resulterat i ännu mer motivation till att gå ut i skolans verklighet som lärare.
Resultatet av vår litteraturgenomgång och enkätundersökningen visar tydligt på att just
”läskultur” har en stor betydelse för en god utveckling för den enskilda individen. Dock fann vi att intresset hos de lärare vi delade ut enkäterna till var något svalt. Även om vi blivit förvarnade av personer som tidigare gåt bet i enkätundersökningar, så hoppades vi på bättre resultat. Dock kanske detta svala intresse för vårt ämne är talande för vissa av de resultat och slutsatser vi kommit fram till.
8.1 Vad kan en god läskultur innehålla?
Oavsett vad vi lägger in för olika faktorer i begreppet ”läskultur” kan vi lätt konstatera att forskning och debatter om läsning påverkar det vi anser var läskultur. I vårt examensarbete redogör vi kortfattat för hur synen om hur barn lär sig läsa har skiftat beroende på ur vilket perspektiv och från vilken vetenskaplig disciplin såsom pedagogik, psykologi och sociologi forskarna utgår ifrån. Men även att just kontroversen om vilken metod som anses vara bäst tas upp. I vår enkätundersökning har vi dock inte med några frågor om hur barnen lär sig läsa, men då ämnet ofta debatteras och vi anser att just detta är en förutsättning för att bli en god läsare, så ville vi ge läsare av detta examensarbete en kort beskrivning och inblick i de olika teorierna.
Vår personliga synpunkt stämmer väl överens med det Smith (2000) hävdar både när det gäller framtida åtgärder likväl som nuvarande teori och praktik, att för stor vikt läggs vid tillämpning istället för fördjupade vetenskapliga kunskaper och att ingen forskning eller metod har saknat betydelse, utan all forskning och alla metoder har innehållit något bra. Även att vi som lärare under utbildning oftast lär oss hur vi skall göra istället för vad vi bör veta.
I läskultur lägger vi bland annat in faktorer såsom klassrumsmiljön, tid och plats för läsande, olika sätt att återge och redovisa litteratur. Enligt de enkätsvaren vi fick in anser lärarna att den viktigaste komponenten för en god läskultur är att eleverna får skriva egna berättelser, högläsning med och för eleverna, samt boksamtal. Efter dessa alternativ hamnar närhet till ett bibliotek och sedan litteraturanknutna uppgifter. Just att klassrumsmiljön består av mycket böcker ser ingen av lärarna som direkt nödvändigt, dock har det stor betydelse.
Att det främst handlade om svarsalternativ som vi personligen anser vara av stor vikt och kanske rent av ett måste för en god läskultur, ger oss därför endast en vink om hur lärare ute i verkligheten ser på detta. Vid genomgången av enkäterna blev vi däremot förvånade över att ingen lärare svarat sig själva som viktig för en god läskultur. Vi tycker att läraren har stort ansvar då det gäller en god läskultur och påverkar samtliga svarsalternativ.
En av de viktigaste komponenterna för en god läskultur som vi fann i litteraturen, är hur och var man finner böckerna och får inspiration till att läsa dem. Vi fann att olika miljöer och närheten till böcker i dessa spelar stor roll. Wåhlin och Asplund-Carlsson (1994) hänvisar till
vad de kallar ”Barnens tre bibliotek”, familje-, kompis- och samhällsbiblioteket. Dessa bibliotek är alltid viktiga för läsaren, dock är rangordningen beroende av i vilken ålder läsaren befinner sig i. I vår enkät var det endast två av lärarna som motiverade sina svar med att just åldern har betydelse. I övrigt verkade de andra inte se detta som betydande. I övrigt ansåg de flesta lärarna att hemmet och kompisarna har störst betydelse. Endast två av lärarna ansåg sig vara en viktig inspirationskälla för elevernas val av litteratur. Just detta att inte fler av lärarna såg sig själva som viktigare för elevernas inspiration förvånade oss båda, då vi under praktik och vikarierande på olika skolor har upplevt just att vi som lärare inspirerar och påverkar eleverna stort. Wåhlin och Asplund-Carlsson (1994) anser att samhällsbiblioteket i form av skolan och dess lärare har tre viktiga uppgifter att fylla, den sociala relevansen genom högläsning ur olika genrer, organiserat läsande i form av bänkböcker och en skolmiljö som främjar läsning genom tips och samtal om böcker.
En majoritet av lärarna i vår enkätundersökning anser att det har betydelse vilken litteratur man läser. De anser att litteraturen stimulerar och formar eleverna som individer och i värdegrundsfrågor. En av lärarna ansåg att det var viktigt med böcker utan svordomar och
”fula ord”, vilket förvånade oss lite, då denna typ av fostrande till hyfs idag känns lite ovanlig.
Sammanfattningsvis då det gäller ”läskultur” och kanske främst hur viktig klassrumsmiljön är för denna, så vill vi hänvisa till projektet ”Listiga räven” (2000) och ”Listiga räven smyger vidare” (2003). Här visas tydligt hur stark påverkan en klassrumsmiljö full av litteratur är för utvecklingen av en god läskultur. Projektet visar tydligt vikten av att ha meningsfull litteratur väl synlig och lättillgänglig i klassrummet. Man har arbetat medvetet med att göra böcker synliga genom öppna bokhyllor och gärna bokens omslag utåt. Detta i sin tur har lett till att eleverna ”slukar” böcker och utvecklas på ett mycket positivt sätt. Då vi läste om projektet blev vi båda väldigt inspirerade och övertygade om att detta är en ytterst viktig komponent för oss själva som lärare.
8.2 Varför är det viktigt att läsa?
I vårt examensarbete har vi ansett att vikten av att läsa litteratur är själva fundamentet för vårt intresse i ämnet. Vi har genom litteratur funnit att många av de viktiga funktioner som faktiskt skapar både individens personlighet, likväl som sammanhang, grundas genom just läsning.
Vidare fyller individens inre och yttre utveckling en bärande funktion för dennes framtid som en medborgare i ett demokratiskt samhälle. Vi märkte i våra försök att bilda oss inom detta område att det var svårt att verkligen komma in under ytan och förstå de processer som sker inuti individen. Oftast är det betydligt lättare att bilda sig i de yttre sammanhangen så som val av pedagogiska metoder och sociala sammanhang.
Vi försökte genom litteraturgenomgången som ligger till grund för vår diskussion i denna fråga lära oss mer om de processer som sker på insidan. Litteraturen tar bland annat upp att läsaren använder flera olika sinnen både medvetet och omedvetet vid sin läsning. Att
läsningen har en central del oavsett vad vi läser menar Smith (2000) är viktigt då det handlar om att läsaren måste ställa frågor till texten och även få svar på sina frågor. Om då inte texten är meningsfull för läsaren blir det problem med förståelsen. Detta anser vi ger extra tyngd åt de medvetna metoder man i ”Listiga räven” projekten gjorde. Läsning innebär även att vi läser ”bakom ögonen” och att vi med texter som inte ger oss stimulans kan leda till att långtidsminnet och korttidsminnet överbelastas. Adler och Holmgren (2000) menar att vid ny kunskap måste vårt tänkande genomgå assimilation och ackommodation. Assimilation innebär att vi tar emot ny kunskap då vi läser och anpassar den till tidigare kunskaper och
erfarenheter som vi redan har. Ackommodation innebär att vår gamla kunskap anpassas till den nya kunskapen som vi får in. Här märkte vi för egen del hur vi själva under arbetet med detta examensarbete både införlivade och anpassade nyss lästa till våra tidigare kunskaper.
Som följd av detta anser vi än mer att vikten av en tydlig struktur för de metoder och val man som lärare gör spelar in för elevernas inre utveckling.
Om man ser till helhetsbilden av de positiva effekter som ”Listiga räven” projekten visar upp, då det gäller elevernas utveckling i paritet med styrdokumenten, så ser vi ett tydligt samspel med dessa.
Då individen blivit medlem i vad Smith (2000) kallar de läskunnigas förening kan läsningen utföras av flera olika skäl. Det handlar om att njuta, finna kunskap/information och
identifikation med verkliga och påhittade figurer. Vår synpunkt på detta är att alla (förhoppningsvis) någon gång krupit upp i soffan där hemma med en god bok enbart för njutningen skull. Hela vår studietid har varit läsning för att finna kunskap och information.
Just att finna kunskap i läsningen visar även litteraturen och den historiska redogörelsen där vi fann att redan på 1600-talet skulle man kunna kunskapsläsa (Dahlgren m.fl. 2006). Vår synpunkt på det sista skälet att kunna identifiera sig med olika litterära gestalter
överensstämmer med det Lagercrantz (1985) påstår, om att läsaren också är medförfattare till lästa verk.
8.3 Kan en litteraturkanon stimulera till en god läskultur?
När det gäller att föra kulturarvet vidare genom en litteraturkanon, så märkte vi att debatterna var intensiva i det offentliga rummet. Även om mycket av den litteratur vi gått igenom under vårt examensarbete förordar medvetna val av litteratur för eleverna, så verkar tanken om en kanon med utvalda verk skapa massor av olika åsikter. Det stora problemet vid skapandet av en litteraturkanon verkar inte handla så mycket om själva kanonen, utan snarare om
kriterierna för val av litteratur. Vänstersidan beskyller högersidan för olika saker och högern svarar upp. För att få en lite mer nyanserad bild, så valde vi att se över ”sundet” och titta på hur vårt grannland Danmark gjort. Där föreslog man under 2004 införandet av det man där kallar för en kulturkanon, vilket innehåller en kategori för litteraturen. Under 2006
offentliggjordes sedan denna kulturkanon. Under tiden för genomförandet av denna kanon gick debatterna höga även i Danmark. Regeringen försvarade sig genom sin kulturminister, medan motståndarna attackerade förslaget kraftfullt. Vi upplevde initialt att dessa debatter var lite svåra att få ett grepp om, helst då vår skolminister anser en litteraturkanon som bra för integrationen, medan oppositionen beskyller den för att vara rasistisk.
I vår enkätundersökning hade vi med fyra frågor som berör en eventuell kommande svensk litteraturkanon. Vi blev först förvånade att några av lärarna inte verkade förstå begreppet då vi bland annat fick frågor om vad en dylik är genom e-post, men även genom kommentarer i enkätsvaren. Det som förvånade mest, var att dessa lärare verkar att ha missat debatterna i frågan, men även att man inte tidigare som lärare kommit i kontakt med detta begrepp, vilket faktiskt har funnits tidigare i Sverige!
Av svaren kan vi endast dra slutsatsen att det stora flertalet av de lärare som svarade, inte var positiva till en litteraturkanon. Skälen man angav gav oss ytterligare funderingar över om respektive lärare verkligen visste vad det handlade om? Dock ansåg en klar majoritet av lärarna att lärarna är bäst lämpade att ta fram verken för en litteraturkanon.
Med stöd i litteraturen anser vi att skolministerns förslag till och argument för en
litteraturkanon är av godo. Det som vi tycker saknas är mer ingående tankar från resultaten PIRLS och PISA, vad gäller skillnaderna mellan flickor och pojkars läsning, likväl som det mångkulturella perspektivet. I dessa rapporter framgår tydligt att flickor generellt har en bättre läsutveckling än pojkar. Trots skillnader i omfång mellan PIRLS/PISA och ”Listiga räven”
projekten, framgår det tydligt i ”Listiga räven” projektet vilken utveckling som är möjlig för de av landets elever med ett annat ursprung än svenskt. Dessa elever som inte är av svenskt ursprung sedan minst två generationer, uppvisade i ett omfattande test bättre resultat än övriga elever, varav en majoritet sedan var av helsvenskt ursprung.
Vidare anser man från regeringshåll att en kommande litteraturkanon inte bara skall innehålla verk från Sverige, utan även verk från utlandet. De argument som vi fann positiva för en litteraturkanon, var att man anser att en sådan skall skapas av bibliotekarier, lärare och andra inom området kunniga personer, samt kunna kompletteras lokalt av lärare och skolor. Detta tyder på ett mer ödmjukt och genomtänkt resonemang angående en litteraturkanon och inte som motståndarna hävdat, något politiskt negativt.
8.4 Kan åtgärderna i rapporten ”Leve pluggskolan” bidra till att lärarna ges bättre förutsättningar och möjligheter att främja en god läskultur?
Resultatet från vår enkätundersökning på de frågor som tar upp förslagen till förändringar inom skolan baserade på olika rapporter, visar tydligt att besvarande lärare inte ser dessa som positiva. De anser inte att vare sig längre skoldagar, mer läxor eller auktoritet skulle bidra till en bättre läskultur. Inte heller ser lärarna tidigare betygssättning som ett medel för att nå bättre resultat vad gäller läsningen. Just dessa åtgärder framför och argumenterar Folkpartiet starkt för i sina rapporter ”Leve pluggskolan” och ”Dags för en Läsa-skriva-räkna-garanti”.
Folkpartiet hänvisar i stort sina argument till PIRLS och PISA undersökningarna och menar alltså att svenskämnet är det stora förlorarämnet och att svenska elever ”pluggar” minst i världen. Detta använder de som förklaring till att många svenska elever går ut lågstadier utan att bland annat kunna läsa ordentligt.
Vad vi sett i vår litteraturgenomgång är att PIRLS och PISA (Skolverket, 2007a, 2007b) undersökningarna inte helt mäter samma saker. Men överlag visar dessa undersökningar att svenska elever inte verkar ha försämrats värst mycket vare sig när det gäller läsförmåga eller läsförståelse. Dock kan man se en svag minskning i läsförståelse, vilken man dock i PIRLS hänvisar så långt tillbaka som tidigt 1990-tal. Även PISA visar att svenska elever ligger bra till i läsförståelse, men visar däremot på ett annat problem. Man har under 2006 sett avsevärda ökningar i skillnader mellan olika svenska skolor. Som vi ser det mäter PIRLS vad som händer och varför, medan PISA mer mäter var vi står och hur det har gått. Det vi ser som något av en brist i Folkpartiets koppling till dessa rapporter är att man inte tar upp det
mångkulturella perspektivet då det gäller till exempel modersmålsundervisning och svenska 2.
Vidare verkar man ha förbisett de stora skillnader som råder i läsning mellan flickor och pojkar i kopplingen till PIRLS/PISA. Med tanke på de enastående resultat som vi fann i
”Listiga räven” projekten, så kanske dessa skulle ha uppmärksammats och fått en plats i Folkpartiets rapporter.