I följande avsnitt diskuteras och kontrasteras tidigare forskning med studiens resultat som är analyserat utifrån det teoretiska analysverktyge t. Inom arbetsgången berörs värderingsregler och principer , och slutligen diskuteras aktörerna utifrån ett agentteoretiskt perspektiv.
6.1. Återkoppling till tidigare forskning
6.1.1. Arbetsgången – principer och värderingsregler
De grundläggande principerna vid värdering genomsyrar arbetsgången för både redovisningskonsulterna och revisorerna. Påföljderna vid att underlåta att följa principerna som (Watts 2003a; Constantin & Răducu 2015) förklarar, innebär försämrade förutsättningar vid finansiering eller att beslut baserat på den finansiella rapporteringen blir felaktiga. Det finns en risk att företagen inte följer redovisningskonsulternas och revisorernas rådgivning. Det kan medföra att årsredovisningen inte kan bli påskriven, men det är ovanligt enligt respondenterna. Flertalet revisorer nämner specifikt att målsättningen är att årsredovisningen ska bli påskriven och godkänd till den väsentlighet som utsatts. Patterson och Smiths (2003a) studie om väsentlighetsmåttet påvisade att graden av väsentlighet påverkar revisionskostnaderna. Ett lägre väsentlighetsmått innebär noggrannare granskning och ökade revisionskostnader. Enligt en av revisorerna är det inte ovanligt att bolag vill att väsentlighetsgränsen minskas, trots att det ökar kostnaderna. Utifrån Patterson och Smith (2003a), kan det tolkas att företag väljer ett lägre väsentlighetstal vilket medför ökade kostnader, när de anser att kostnaderna för en felaktig revision skulle bli högre. En felaktig revison menar forskarna, är när revisionen inte fyller sin funktion för att inge förtroende och delge information till intressenterna.
De problem som beskrivs av Wampler och Holt (2013) vid tillämpningen av värderingsreglerna upplevs inte på samma sätt av redovisningskonsulterna och revisorerna enligt denna studie. Det faktum att redovisningskonsulter vanligtvis inte utför själva värderingen utan att det är företaget som gör det internt, innebär att redovisningskonsulter arbetar med varulager som redan har inventerats och värderats. Utav empirin framställer både konsulterna och revisorerna att kunderna generellt sett har väldigt bra koll på hur lagret är värderat, vad årets inkurans är, och vilka underlag som behövs. Samtidigt präglas respondenternas arbete av värderingar och bedömningar. Det framgår att det kan vara en utmaning att förstå hur företagen har kommit fram till sina värderingar. Redovisningskonsulterna och revisorerna måste göra en egen bedömning för att kunna ta ställning till företagets värderingar. Därmed är det mycket bedömningar där standardiserade tillvägagångssätt finns tillgängliga för att underlätta utförandet av arbetet.
34
6.1.2. Aktörer och agentproblem
Utifrån empirin och analysen har en modell framställts för att illustrera sambandet mellan de olika aktörerna, se figur 2. Medarbetare inkluderar redovisningskonsulter samt resterande revisorer som befinner sig under påskrivande revisor i hierarkin. Dubbelpilarna illustrerar att det finns ett agent- och principalförhållande samt ett kontrakt upprättat mellan aktörerna. Företagsledningen är principal gentemot påskrivande revisor som blir agent i det upprättade kontraktsförhållandet. På ett liknande sätt är påskrivande revisor principal gentemot medarbetarna genom kontraktet med företagsledningen. Medarbetarna har inget direkt kontrakt till företagsledningen, därav enkelpilen som illustrerar att det finns ett agent- och principalförhållande genom den påskrivande revisorns kontrakt med företaget.
Figur 2. Kontexten och aktörförhållanden i värderings- och redovisningsprocessen av varulager
Eisenhardts (1989) beskrivning av den kontraktsbaserade kontrollen verkar råda inom redovisning- och revisionsbranschen enligt respondenternas uppfattning. Principal i form av påskrivande revisor har ansvar för medarbetarna som utför arbetet, vilket enligt empirin i denna studie instämmer med Eisenhardts (1989) studie. Företagsledningen väljer agent utifrån vad påskrivande revisor kan erbjuda i fråga om uppdragets omfattning och kostnad. Där en viktig aspekt är personlighet och förtroendeingivande hos den påskrivande revisorn. Ett naturligt kontrakt i form av anställning råder mellan medarbetare och påskrivande revisor. Uppdragsavtalet mellan företagsledning och påskrivande revisor fungerar som ett avtal gentemot medarbetarna för det arbete som ska utföras. Från detta perspektiv finner empirin att den kontraktsbaserade översikten principalen önskar uppnå stämmer överens med Eisenhardts (1989) förutsättning för tillämpning av agentteori. Det mest effektiva kontraktet skapas enligt Eisenhardt (1989) genom att principalen får möjlighet att välja kontrakt. Med stöd i Eisenhardts (1989) studie visar empirin på att samarbetet fungerar väl mellan de olika aktörerna, vilket kan bero på att samtliga aktörer har valmöjligheter när det gäller vilka kontrakt de vill ingå. Det styrks även av att det är ovanligt med större konflikter mellan aktörerna och de konflikter som uppstår beror vanligtvis på okunskap eller brist på intresse. Samtidigt föreslår empirin att kontrakten får ökad effektivitet ju längre ett arbetsförhållande pågår.
Företagsledning
Påskrivande
35
Studierna utförda av Agoglia, Hatfield och Lambert (2015) och McNair (1991) har påvisat problem som kan uppstå vid intressekonflikter mellan chefer på byrån och verksamma revisorer. Agentteorin har använts i dessa studier för att närmare undersöka agenternas tendens att underrapportera tiden ett revisionsuppdrag tar. Utifrån empirin upplever inte respondenterna att de ska underrapportera tid när ett uppdrag är mer omfattande än väntat. De visar på att inom byrån är det en förstående kultur där påskrivande revisor uppmuntrar medarbetare till att rapportera in samtlig tid, för att underlätta framtida tidsuppskattningar. En aspekt som är genomgående är att tid utöver det planerade ska kunna motiveras och därav ge påskrivande revisor men också bolaget möjlighet att förstå vad det beror på. Därav upplever inte respondenterna att underrapportering av tid är ett problem inom revisionsbyråerna som Agoglia, Hatfield och Lambert (2015) och McNair (1991) beskriver. Agoglia, Hatfield och Lambert (2015) studie påvisar dock att många byråer på senare tid håller på att åtgärda problemet men att det fortfarande kan förekomma. McNair (1991) förklarar problemet som mer omfattande, vilket kan bero på studiens ålder. Denna studie visar på att tidsrapportering inom branschen har utvecklats på samma sätt som Agoglia, Hatfield och Lambert (2015) antyder. Det kan bero på att byråerna har insett problematiken kring felaktig tidsrapportering och arbetar för att motverka det. Anledningen till utvecklingen beror på att partners på byrån tänker mer långsiktigt kring framtida uppskattningar av uppdrag, enligt Agoglia, Hatfield och Lambert (2015). Analysen stödjer detta genom att påskrivande revisor uttalat sig om att byrån uppmuntrar till att revisorer och konsuler alltid ska rapportera tiden ett uppdrag tar. Skälet är att byrån vill ha en korrekt uppfattning kring resurserna uppdragen tar.
36