2. Bakgrund
4.4 DN 1919–1922
1919 – 14 artiklar
Inledningsvis skildras rasbiologi som något mycket framstående och behövligt i flertalet artiklar. Herman Lundborgs föredrag om rasbiologisk forskning och sociala reformsträvanden betecknas som intressant och avslutas med varma applåder. Rasbiologin framstår som oumbärligt för utrönandet av olika gruppers utveckling eller degeneration. Vidare kan vi finna flera annonser som ger reklam för utställningen: Svenska folktyper. Fotografierna för den rasbiologiska forskningen och utställningen ska ”fromma för en vetenskap av vilken framtiden väntar sig mycket”149. Det poängteras att ingen föregående utställning har varit ens tillnärmelsevis så livligt besökt och långa köer har bildats till biljettförsäljningen. Sedan skildras rasbiologin som ”utomordentligt viktig” och att utrönandet av ärftlighetens betydelse för både hälsa och sjukdom är ett av samtidens största sociala problem som måste lösas.
Jag vet ingen medicinsk forskningsgren som är i sådant behov av stöd för sin utveckling som rasbiologin, och jag vet häller ingen medicinsk forskningsgren som på grund av sin betydelse är mera värd ett sådant stöd […] Att efter kraft och förmåga deltaga i det internationella forskningsarbetet på detta område är en plikt för varje folk som gör anspråk på att vara kulturellt intresserat.150
Vidare framhålls rasbiologin och ärftlighetsforskningen som en ytterst viktig fråga, att en anstalt bör upprättas och att forskningen har en fundamental betydelse. Kortfattat, det finns ett stort intresse för den rasbiologiska forskningen.
147 Svensk till WHO. (1958, 10 april). Svenska Dagbladet
148 Radio och televisionsprogram. (1958, 22 augusti). Svenska Dagbladet 149 (1919, 15 mars). Dagens Nyheter
34
Dock riktas det också en viss opposition mot rasbiologin i ett par artiklar. Trots att Herman Lundborgs föreläsning avslutades med varma applåder utspann det därefter en livlig diskussion. Vissa talare varnade för den unga rasbiologiska forskningens resultat och deras tillämpning på samhällslivet. Det betonades att vi borde vara försiktiga med generaliseringen och ”noga urskilja mellan vad som vore absolut fastslaget och vad som blott hade karaktär av arbetshypotes”151.Dr. Henry B. Goodwin, fotograf, riktar viss kritik till folktyputställningen där han understryker att kameran inte behöver vara en sanningssägare. Han beskrivs som tvivlande inför det värde som fotografiska avbildningar över huvud kunna äga som rasbiologiskt forskningsmaterial och enligt Goodwins mening är detta ”fullkomligt felaktigt”152. De rasbiologiska etiketteringarna återges dessutom som ”raspatriotisk fåfänglighet” när forskare grupperar människotyper efter exempelvis: ”Lantbrukar-, fiskar-, borgar-, soldat-, diplomat-, grovarbetar-, kokerske-, bondkvinno-, torgmadam-, cigarrfröken-, ladugårdspig-, kokott-, seminarist-, mannekängtypen och många flera sådana grupper ur vardagslivet”153.
1920 – 8 artiklar
Fortsättningsvis framställer flertalet av artiklarna från 1920 vägen till upprättandet av det rasbiologiska institutet. Motionärer författar utförliga motiveringar kring detta och åtskilliga vetenskapsmän både uttalar och påpekar betydelsen av ett rasbiologiskt institut154. Vidare beslutar Lärarkollegiumets, med knapp majoritet, att inte lämna understöd av Nobelmedel till inrättandet av ett rasbiologiskt institut155. Dock tillstryker kollegiet själva inrättandet, men utan anlitande av Nobelmedel. En annan artikel belyser förslaget att unga stockholmsdamer bör söka sig till Göteborg, då, ur rasbiologisk synpunkt, kan vi tala om en ”verkligt förstklassig människotyp”.156
1921 – 22 artiklar
Merparten av artiklarna beskriver rasbiologin på ett fördelaktigt vis, detta genom att området lyfts som något mycket väsentligt att studera och avgörande för ”vår framtid”. Ett exempel är att ”Rasbiologen skall avgöra faderskapet”. När två fäder båda nekar till faderskapet och båda enligt artikeln ”äro av olika ras” – kan rasbiologin tas till hjälp för att bestämma den rätta
151 Rasbiologi och reformer – föredrag av doc. Herman Lundborg i frisinnade klubben. (1919, 17 januari). Dagens Nyheter 152 Dr. Goodwin. (1919, 3 april). Kameran ingen sanningssägare. Dagens Nyheter
153 Dr. Goodwin. (1919, 21 september). Hur en folktyputställning bör vara. Dagens Nyheter 154 Ett rasbiologiskt institut. (1920, 16 januari). Dagens Nyheter
155 Inga Nobelmedel till institutet för rasbiologi. (1920, 26 oktober). Dagens Nyheter 156 Kärlek Stockholm – Göteborg. (1920, 2 juli). Dagens Nyheter. Dagens Nyheter
35
fadern157. Vidare beskrivs önskemålet att senare utvidga det rasbiologiska institutets verksamhet och Herman Lundborgs undersökningar under första arbetsåret. Det stora intresset för denna forskning åskådliggöras även genom att tidningen gärna annonserar om rasbiologi. Vid tre tillfällen inom loppet av tre veckor kan vi utläsa ”På uppdrag av Nordens husmodersförbund inrättas i Uppsala, med början i sept. 1921 ett Institut för etisk fostran. Läroämnen: Kvinnan och familjen, ärftlighetslära och rasbiologi, psykologi, etik, uppfostringslära […]”158. Ett ytterligare exempel är att Sverige bjudit hit den amerikanska paleontologen och professorn Henry Fairfield Osborn från New York till Stockholm. ”Den lärda gästen” gästar Sverige i vetenskapligt syfte där Osborn vill försöka intressera oss för en internationell rasbiologisk kongress som senare hålls i New York, där bland annat Herman Lundborg ska närvara.Två mer utmärkande artiklar som publicerats under 1921 är Ellen Keys ”vädjan till Sveriges riksdag” och ”Skydd åt vår rena ras”. Ellen Key skildrar Herman Lundborg som en utmärkt vetenskapsman, rasbiologin som ytterst centralt för landet och ifrågasätter om riksdagen är ”vaket”. Key kritiserar att vi inte behandlar Herman Lundborg rättvist och att befolkningen inte verkar inse rasbiologiska institutets betydelse och vikt. Hon har författat detta inlägg, enligt hennes egna ord ”av fosterlandskärlek”159. ”Sverige” driver bort en betydande rasbiolog och vetenskapsman. I den andra nämnda artikeln hyllas Lundborg för hans arbete, entusiasm och att han fått till stånd till ett rasbiologiskt institut, där denna anstalt framställs som enastående. Vidare belyser man rasbiologins uppgift, att fastställa ”arvets, respektive rasens betydelse och förhållande till miljö och kultur, att utreda och bekämpa ärftliga sjukdomar och urartning, degeneration i vad form den än framträder bland släkter och folk”160. Därefter, citerar DN Herman Lundborg själv att rasbiologin är ”den enda räddningen för Europas kulturfolk – varken mer eller mindre. Den är den enda möjligheten för folken att icke gå under, eljest är deras dödsdom underskriven”161. Avslutningsvis skildras rasbiologin som denna kommer att skänka hjälp till samhället och att den rena rasen kommer sålunda skyddas.
Låt oss säga att det är 20 procent av befolkningen som är av förstklassig ras och har ett gott arv, är frisk och kraftig och i stånd att skapa en god, fullgod avkomma. Då är det samhällets plikt mot sig självt att slå vakt om denna sin sunda kärna.162
157 Rasbiologen skall avgöra faderskapet. (1921, 27 april). Dagens Nyheter 158 Institut för etisk fostran. (1921, 20 juni). Dagens Nyheter
159 Key, Ellen. Det rasbiologiska institutet – en vädjan till Sveriges riksdag av. (1921, 8 maj). Dagens Nyheter 160 SKYDD ÅT VÅR RENA RAS! (1921, 9 oktober). Dagens Nyheter
161 Ibid. 162 Ibid.
36
Ett par artiklar förhåller sig objektivt och rationellt i sina skildringar av rasbiologin, till exempel när tidningen belyser att docenten vid Uppsala universitet, Herman Lundborg, erhållit ett understöd på 3 000 kronor till genealogisk och statistisk hjälp vid rasbiologiska forskningar rörande befolkningen på Gotland163. Två andra exempel är att en artikel klarlägger att riksdagens kamrar ”sammanträda idag” och frågan om rasbiologiska institutet ska avgöras och en annan koncis och objektiv framställning är att det rasbiologiska institutet bör senare flyttas till Stockholm, emedan det erbjudes lämpligare och bättre förutsättningar för dess utveckling och organisation. En artikel nämner kortfattat att riksdagens kamrar inte är helt överens gällande inrättandet av det rasbiologiska institutet. Första kammaren fattade beslut utan debatt, men andra kammaren ägnade ett långvarigt och livligt meningsutbyte till frågan, något som tyder på att det då förefanns viss opposition.1641922 – 10 artiklar
Den primära framställningen av rasbiologin är betonandet av dess stora betydelse för befolkningen och faran med att inte studera inom detta område kan leda till urartning av befolkningen (degeneration)165.Flertalet motiveringar lyfts och nedan följer ett par exempel:
Rasbiologi är läran om släkternas, folkens och rasernas liv. Den befattar sig med alla de orsaker som för att ändra den inre konstitutionen d.v.s. rasbeskaffenheten i gynnsam eller ogynnsam riktning. […] Dess strävanden och mål gå ut på att i största möjliga mån förhindra ärftlig urartning att uppkomma och utbreda sig samt att ordna samhällsförhållandena så att efterföljande släkten bli så väl rustade som möjligt i kampen för tillvaron. […] Ingen har rätt att skjuta dessa problem åt sidan, folkets framtid beror på hur vi handla eller t.o.m. på vad vi underlåta att göra. […] En god raskraft hos folket är långt mera värd än miljarder och åter miljarder. Den får ej skövlas, utan vi måste med klok omtänksamhet icke blott spara på detta dyra kapital, utan möjligt förkovra det.166
Majoriteten av artiklarna är till rasbiologiska forskningens fördel, men en artikel lyfter fram att regeringen visar sig vara delvis skeptisk till utförandet av undersökningar på begäran av rasbiologiska institutet167. Regeringen svarar att de ”funnit hinder icke möta statens institut för
rasbiologi att utföra antropologiska undersökningar” av bland annat elever vid seminarier och folkhögskolor, i äldre åldersklasser, elementarläroverk för gossar och flickor eller vid folkskolor”168. Ett par objektiva skildringar av rasbiologin återfinns i reklamannonser om nya publicerade verk som berör rasbiologi och rashygien169; eller i artiklar som allenast beskriver
163 Fahlbeckska stiftelsens verksamhet. (1921, 4 november). Dagens Nyheter 164 Riksdagens kamrar (1921, 13 maj). Dagens Nyheter
Kammararkivet till riksarkivet. (1921, 14 maj). Dagens Nyheter
165 Professor Lundborg talar rasbiologi och rashygien. (1921, 14 maj). Dagens Nyheter 166 Lundborg, Herman. (1922, 3 september). Några rashygieniska grundtankar. Dagens Nyheter 167 Antropologiska undersökningar av skolungdom. (1921, 12 april). Dagens Nyheter
168 Ibid.
169 Norstedts nyheter. (1921, 20 oktober). Dagens Nyheter
37
om de ekonomiska anslag som ansökts för upprätthållandet av den rasbiologiska verksamheten170.4.4.1 Delsammanfattning
Rasbiologi som forskning och statens institut för rasbiologi skildras företrädesvis som något betydelsefullt, väsentligt och enastående. Det förefinns ett stort intresse för denna dåtids ”vetenskap” med få personer som uttalar sig kritiskt. Jämsides återfinns även åtskilliga motiveringar till forskningens markanta betydelse som merparten av artiklarna belyser, vilket är återkommande. Rasbiologin åskådliggörs som en eminent lösning för motverkandet av folkets degeneration och antydningsvis uppmanas de skarpsinniga sålunda att föröka sig tillsammans för detta skäl. Det finns en stark uppfattning kring vad rasbiologin kan frambringa och förebygga. Vidare är det påtagligt att artiklarna fokuserar på att skildra inrättandet av institutet och flertalet positiva motiveringar till detta, vilket dessutom är allmänt återkommande. Artiklarna tillägnar även stor uppmärksamhet till rasbiologen Herman Lundborg och hans framstående samt pågående undersökningar.
4.5 DN – 1934–1936
1934 – 39 artiklar
Rasbiologin betraktas fortfarande som något mycket essentiellt. Artiklarna belyser huvudsakligen omorganisationen av rasbiologiska institutet och det starka intresset gällandet tillämpandet av rasbiologiska synpunkter på historiska gruppers beteenden eller företeelser som inträffat. Det förekommer flertalet artiklar där författarna riktar kritik mot den rasbiologiska forskningen samt institutet.
Gällande omorganisationen har universitetsberedningen till regeringen ingivit utredning om rasbiologiska institutets inriktning, program samt arbetsformer. Det står bland annat att institutet ”skall äntligen omorganiseras”171. Som i tidigare stycke nämnts, uppmärksammar många av artiklarna olika undersökningar som gjorts eller ska realiseras, där dessa undersökningar har sin utgångspunkt i att det tillämpas en rasbiologisk synpunkt på spörsmålet. Forskarna är angelägna om att ådagalägga att ”allt” har en rasbiologisk förklaring och därmed är rasbiologiska forskningen problemlösande. Till exempel hölls det ett föredrag om Algotssönerna, Sturar och folkungar, men ur rasbiologisk synpunkt172. Faderskapstvister eller
170 Prebendena indragas. Lundaprofessur i psykiatri. (1921, 12 januari). Dagens Nyheter
171 Hr. Engberg reformerar prästvalen, rasbiologiska institutet skall äntligen omorganiseras (1934, 28 februari). Dagens
Nyheter
38
rön om brottslighet kan begripliggöras eller stödjas med rasbiologisk forskning, vilket belyser denna som erforderlig och problemlösande för samhället173. Det framgår i en artikel att brottsligheten kan betraktas som en produkt av de nedärvda anlagen, men också miljön; forskare ställer sig frågande till vilken av dessa faktorer som är övervägande.Fortsättningsvis förefinns det fler exempel på att den rasbiologiska forskningen yttrar sig som högst aktuellt. Tidningen är angelägen om att kontinuerligt rapportera om vad som sker på det rasbiologiska institutet och forskningen. Till exempel om kommande årsmöten eller föredrag såsom: ”Lapparnas liv och leverne” av professor Björn Collinder eller ”Svenska folket ur rasbiologisk synpunkt” av docent Rolf Nordenstrend174. Annonser gällande lediga tjänster
återkommer regelbundet där det eftersöks både en professur i rasbiologi vid Universitet i Uppsala och en chef för statens institut för rasbiologi175. Dessutom anses rasbiologin som så anslående att i såväl döds- som vigselannonser nämns det om hen tillägnat sig åt rasbiologiska studier, exempelvis: ”Bröllop: mellan byråföreståndaren vid Rasbiologiska institutet fil kand. Ingemar Lundgren och jur. stud. Ann-Margret Hallberg”176.
Avslutningsvis har det också publicerats en handfull kritiska artiklar gällande rasbiologin som forskning, men också mot institutet. Återkommande är Torsten Fogelqvists kritik mot rasbiologin och han uttalar sig bland annat att ”På rasbiologins naturgrund kan man icke bygga någon religion, endast en bekännelse som till sina yttringar liknar religion” och ”brun kristendom”177. Även docenten Gunnar Dahlberg yttrar kritik, men mot institutet emedan de
tillsatt en tysk rasbiolog som sakkunnig vid ”Uppsala rasinstitut”. Han erinrar i en skrivelse till regeringen att den politiska regimen i Tyskland i rasbiologiska frågor ”intar en mycket extrem och bestämd attityd”178. Dahlberg frågar sig varför styrelsen för statens institut för rasbiologi under dessa omständigheter utsett en tysk vetenskapsman till sakkunnig och att ”Den nazistiska regimen är – som docenten själv antyder – ökänd för sin galenskap i rasfrågan”179.
1935 – 34 artiklar
Under detta år belyses rasbiologin och forskningen som lika viktig som föregående år. Intresset är stort och tidningen återger kontinuerligt de mindre och de större nyheterna om den
173 Namn och nytt – Skandinaviska släktstudiesamfundet. (1934, 7 december). Dagens Nyheter
Rön om brottslighet gjordes på tvillingar. (1934, 25 oktober). Dagens Nyheter
174 Sommaruniversitet och facksammanträden. (1934, 14 april). Dagens Nyheter 175 Lediga tjänster. (1934, 6 juli). Dagens Nyheter
176 Bröllop. (1934, 6 december). Dagens Nyheter 177 Brun kristendom. (1934, 15 april). Dagens Nyheter
178 Tysk rasbiolog är förhindrad vara objektiv. (1934, 28 november). Dagens Nyheter 179 Pressgrannar. (1934, 30 november). Dagens Nyheter
39
rasbiologiska forskningen som bedrivs. Dock har den rasbiologiska forskningen skiftat fokus och numera koncentrerar denna sig på befolkningsfrågan, folkminskningen och ärftlighetsmedicinsk forskning.I en motion undertecknad av högerns förtroenderåd föreslås anhållan hos regeringen om tillsättande av en särskild kommission som ska undersöka vårt lands befolkningsfråga i avsikt att utröna förutsättningar för en positiv befolkningspolitik180. Kommissionen ska stå i nära samarbete med både statistiska centralbyrån och rasbiologiska institutet. I flertalet artiklar beskrivs det att befolkningsfrågan kommer att behandlas ur rasbiologisk belysning och synpunkter181. Folkminskningen i Sverige betraktas också som angelägen och framhålls som en stor rasbiologisk fara för befolkningen. Rasbiologiska professorn Nils von Hofsten erinrade om att: ”befolkningsfrågan till sist är en fortplantningsfråga och att det ur rasbiologisk synpunkt kan innebära stora faror med en stark nedgång i befolkningen, varigenom den framtida befolkningens kvalitet icke blott såtillvida försvagats att goda arvsanlag gå förlorade”182.
Barnalstring av de ”bättre elementen” i rasbiologisk mening uppmanas och det finns en oro över en ”invasion av sämre element”183. Den rasbiologiska forskningen och resultaten därtill
skildras som både problemlösande och avgörande här.
Flertalet artiklar belyser Gunnar Dahlbergs tidigare kritik och senare kan vi läsa att denna inte får gehör av regeringen och ingen åtgärd har föranletts från deras sida. Dahlberg fortsätter att vara kritisk till att rasbiologiska institutet utsett Ernst Rüdin som sakkunnig. Rasbiologin framställs här som något osunt och under åtskilliga punkter opponerar Dahlberg sig skarpt mot de Tysklands härskande rasbiologiska åsikter. Exempelvis framhåller han i sin kritik att Rüdin givit uttryck för antisemitiska åsikter i arbetet ”Erblehre und Rassenhygiene im völkischen Staat”.184
Som tidigare år, fortsätter rasbiologin framställas som något mycket angeläget även om den vetenskapliga verksamheten vid rasbiologiska institutet ska i större omfattning fokusera kring ”ärftlighetsmedicinsk forskning”185. Tidningen återger frekvent diverse nyheter gällande
rasbiologin som forskning och institutet. Till exempel informerar flera olika artiklar oss
180 Kommission att utreda befolkningsfrågor. (1935, 13 januari). Dagens Nyheter 181 Ungdomsmötet på Viggbyholmsskolan. (1935, 27 juni). Dagens Nyheter
Sigtunadiskussionen om abortförslaget. (1935, 29 september). Dagens Nyheter
182 Folkminskningens rasbiologiska faror. (1935, 10 april). Dagens Nyheter
183 Dagens fundering. Ett starkt försvar uppmuntrar barnalstring (1935, 16 juni). Dagens Nyheter 184 Rasbiologin försvarar valet av sakkunnig. (1935, 3 januari). Dagens Nyheter
Nya klagomål mot styrelsen för rasbiologiska institutet. (1936, 1 februari). Dagens Nyheter Rasbiologiska institutet. (1936, 23 februari). Dagens Nyheter
185 Rasbiologi och politik. (1935, 3 januari). Dagens Nyheter
40
gällande Herman Lundborgs begäran om pension, att institutets styrelse tillstyrkt ansökan om pensionen och att han beviljats avsked186. Det rapporteras kontinuerligt om: tillkommande rasbiologiska föredrag, ekonomiska understöd som fördelats till styrelsen för rasbiologiska institutet och voteringen om vem som bör erhålla chefsbefattningen. De sökande till befattningen är docenten Gunnar Dahlberg och överläkaren doktor Torsten Sjögren. De sakkunniga är inte överens om vem som ska vara i första- respektive andra rummet187.Avslutningsvis framhålls rasbiologin och ärftlighetsforskningen som brännande genom att biologilärarnas förening krävt timökning i biologi och hälsolära där de hemställt till regeringen om ändring i undervisningsplanen. De påyrkar en obligatorisk undervisning i ärftlighetslära, innefattande både rasbiologi och rashygien och understryker ”snarast möjligt”188.
1936 – 25 artiklar
Fortsättningsvis belyser flertalet av artiklarna från 1936 att forskningen vid rasbiologiska institutet numera kretsar kring ärftlighetslära. Dock finns intresset kvar att tillämpa rasbiologiska synvinklar över olika områden. Till exempel hålls det föredrag om ”Vase-ätten”, men ur rasbiologisk belysning189. Vidare riktar Gunnar Dahlberg fortsatt kritik kring tillsättandet av Ernst Rüdin190. Kortfattat, rasbiologin framställs ännu som aktuellt, men forskningen som bedrivs benämns mer frekvent som ”ärftlighetslära”.
Som ovan nämnts, är fokus nu på ärftlighetslära och inte explicit ”rasbiologi”. Artiklarna betecknar forskningen nu som ärftlighetsmedicinsk forskning där arvet står mer i fokus. Det handlar numera om en brokig arvsmassa och sambandet mellan vissa sjukdomar, och inte ”raser” vilket är en orsak till att forskningen ”ändrat riktning”.191
Man talade om degeneration av ”rasen” och det var delvis därför man kom att använda termen rasbiologi om den arvsbiologiska forskningen tillämpad på människan. Det viktigaste är emellertid ej att söka avgöra vilken ras som är bäst, utan utreda hur den brokiga arvsmassan hos ett folk överhuvudtaget förändras i god eller dålig riktning.192
Gunnar Dahlberg, nya chefen vid statens rasbiologiska institut utvidgar programmet och menar att verksamheten ”behöver en friare och mer elastisk organisation” för att verksamheten lättare
186 Rasbiologiska institutet. (1935, 6 februari). Dagens Nyheter
Lundborg beviljas avsked (1935, 6 april). Dagens Nyheter
187 Rasbiologiska institutet. (1935, 26 november). Dagens Nyheter 188 Biologiläkarna kräva timökning. (1935, 1 november). Dagens Nyheter 189 Skandinaviska släktstudiesamfundet. (1936, 26 april). Dagens Nyheter
190 Regeringen remitterar till universitetskanslern. (1936, 23 februari). Dagens Nyheter 191 Ärftlighetsforskarna kongressa vartannat år. (1936, 27 maj). Dagens Nyheter
Ärftlighetens roll för TBV studeras. (1936, 14 november). Dagens Nyheter
41
ska kunna inriktas på skilda vetenskapliga forskningsuppgifter193. Tidigare har institutet enligt Dahlberg själv i huvudsak varit inriktad på rasforskning, nu är intresset att undersöka exempelvis kroppslängden som ärftlig eller sambandet mellan livslängden hos barn och föräldrar. I en artikel som skildrar installerandet av Gunnar Dahlberg som chef vid rasbiologiska institutet betecknar i stället verksamheten för ”statens arvsbiologiska institut”194.Vidare riktas det återigen kritik av Dahlberg gällande tillsättandet av Rüdin, men han ifrågasätter även rasbiologin och konsekvenserna, framför allt Tysklands politiska regim.
På trettioåriga krigets tid slog man ihjäl varandra på grund av olikheter i religiös tro. Vi anse detta orimligt. Den tid kommer då man anser det är lika orimligt att förfölja människor på grund av deras utseende och härstamning som på grund av deras föreställningar om ett liv efter detta.195
I en ytterligare kritisk artikel framställs rasbiologin och forskningen därtill som något inskränkt.
Den nordiska rasens överlägsenhet beror på det nordiska blodets förträffliga egenskaper och hälsosamma karaktär. På detta tema har det profeterats och propagerats i alla krokar och vid alla tillfällen. Det är framför allt professor H F K Günthers skrifter […] som försett profeterna och apostlarna med argument och predikotexter. Rastermer, rasbegrepp och rasreligion, rasmoral,