KURS: Seminarieuppsats med opposition 15 hp
PROGRAM:Ämneslärarprogrammet med inriktning mot arbete i gymnasieskolan 300 hp (Hi/Re)
FÖRFATTARE: Hanna Svensson EXAMINATOR: Johannes Heuman TERMIN: VT21
”Den är den enda räddningen
för Europas kulturfolk
– varken mer eller mindre”
En komparativ studie av svenska tidningars framställningar av Rasbiologi 1919–1958
“It is the only salvation for
Europe’s cultural people
– no more no less”
Abstract
This dissertation examines two daily newspapers’ representations of eugenics from the incipient racial biological investigation 1919 until 1958, and the State Institute for Racial Biology is reorganized. The dissertation also aims to examine whether there are any distinct turning points where the newspapers distance themselves from the ideas and the research of eugenics. The analysis material is based on newspaper articles from two national dailies, i.e., Svenska Dagbladet and Dagens Nyheter. The theoretical framework and method are based on Fairclough’s discourse theory and analysis to observe and elucidate how eugenics is represented over a longer period of time. The conclusion of the dissertation is that the newspapers continuously designate racial biology as something unique and being the salvation from degeneration until Herman Lundborg resigns as head of the institute. After Gunnar Dahlberg took over the managerial position the activities at the Institute changed course and the research undertaken there became engaged in medical genetics and social medicine instead of racial biology. The main argument for the establishment of the institute was that it would provide protection for the Swedish race. The norms and attitudes were more about the science and somewhat about nationalism, while what we now call racism did not seem to be included at all.
The discourses about racial biology that have arisen have been maintained in society through the newspapers, as the recipients have been continuously fed with praiseworthy and warning words. This fits with Foucault’s reasoning and theory which he clarifies the fact that discourses are conditioned by how society discusses about something that over time has been an influence on how people are classified or treated by the newspapers that maintains it.
English title: “It is the only salvation for Europe’s cultural people – no more no less”; a
comparative study of Swedish newspapers' representations of Racial Biology 1919–1958
Keywords: Race biology, eugenics, State Institute for Racial Biology, SIRB, Herman
Lundborg, Gunnar Dahlberg, discourse analysis.
Nyckelord: Rasbiologi, Rashygien, Rasbiologiska institutet, Statens institut för rasbiologi,
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Varför valet av rasbiologi och Rasbiologiska institutet? ... 2
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
2. Bakgrund ... 4
2.1 Rasbiologin i Sverige ... 4
2.1.1 Begynnelsen ... 4
2.1.2 Sveriges riksdag 1921 ... 5
2.1.3 Statens institut för Rasbiologi ... 6
2.1.4 Lundborgs pension 1935 ... 7
2.1.5 Institutionen för medicinsk genetik 1958 ... 8
2.1.6 Frontfigurer inom Rasbiologin i Sverige ... 8
2.2 Svenska dagstidningar ... 9 2.2.1 SvD ... 9 2.2.2 DN ... 10 2.2.3 SvD och DN ... 10 3. Tillvägagångssätt ... 11 3.1 Metod ... 11
3.1.1 Kritik mot den metodologiska ansatsen ... 12
3.2 Material och avgränsning ... 13
3.3 Tidigare forskning ... 13
3.3.1 Gunnar Broberg ... 14
3.3.2 Mattias Tydén ... 14
3.3.3 Maja Hagerman ... 15
3.3.4 Per Anders Rudling ... 16
3.3.5 Maria Björkman och Sven Widmalm ... 16
3.4 Teoretiska utgångspunkter ... 17
3.4.1 Kritisk diskursanalys ... 18
3.4.2 Faircloughs kritiska diskursanalys ... 18
3.5 Disposition ... 19 4. Undersökning ... 20 4.1 SvD 1919–1922 ... 20 4.1.1 Delsammanfattning ... 25 4.2 SvD – 1934–1936 ... 25 4.2.1 Delsammanfattning ... 29 4.3 SvD – 1956–1958 ... 30 4.3.1 Delsammanfattning ... 33
4.4 DN 1919–1922 ... 33 4.4.1 Delsammanfattning ... 37 4.5 DN – 1934–1936 ... 37 4.5.1 Delsammanfattning ... 41 4.6 DN – 1956–1958 ... 42 4.6.1 Delsammanfattning ... 44 5. Diskussion ... 45 5.1 Didaktisk reflektion ... 49 5.2 Avslutande reflektion ... 52
1
1. Inledning
Och självklart finns det personer som vi aldrig skulle vilja se som statyer. Hitler, Stalin och rasbiologen Herman Lundborg är väl tydliga exempel.1
Ovan är ett utdrag från en artikel publicerad 2020 i Smålandsposten. Ett ytterligare utdrag, men ur Lokaltidningen ”Obegripligt nog fick Herman Lundborg bli chef, en nazist och antisemit som dessutom var en inbiten skallmätare”2. Lundborg framställs föga till sin fördel, men i andra
artiklar från tidigt 1900-tal kan vi läsa ”Han är ju internationellt känd som framstående embryolog”3 och ”En fantast – säga somliga. Ett geni, säga andra”4. Här återges Lundborg
snarare som en enastående man. Denna studie ska inte allenast röra sig om Herman Lundborg, utan även om Statens institut för rasbiologi; ett synnerligen mörkt kapitel i Sveriges historia.
En vårdag i maj 1921 får propositionen om inrättandet av Statens institut för rasbiologi bifall i riksdagens ömse kamrar. Knappt åtta månader senare grundas institutet och verksamheten förläggs till Uppsala. De som studerade rasbiologi påstod att livet styrdes av biologiska lagar och samhällsproblemen som till exempel kriminalitet, missbruk eller misär definierades som i grunden biologiskt betingade. I centrum stod föreställningar om att de olika ”mänskliga raserna” skulle delas in och rangordnas. Rashygieniska åtgärder för att förhindra en
”degenerering” av ”folkstammen” var erforderligt.5
Hur olika historiska skeenden har framställts inom varierande medium är ett grundläggande fält att vetenskapligt forska i, detta för att kunna förstå vår dåtid, vår nutid och för att kunna förhindra upprepning. För den skull kan det vara essentiellt att studera hur vi framställt, skildrat och skrivit om rasbiologi. Vi måste lära oss om historien för att kunna skapa framtiden. Detta arbetes syfte är sålunda att åskådliggöra hur Rasbiologi framställts i två nationella svenska dagstidningar, SvD respektive DN; sedermera belysa hur deras framställningar skiljer sig och om det finns märkbara brytpunkter där de tar avstånd från studerandet av rasbiologi? Till sist kommer studien dessutom utröna om det finns märkbara förändringar kring hur tidningarna skildrar studierna kring rasbiologi.
1 Borealis, Linnea. (2020). Inte bara Linné. www.smp.se [2021-04-07] 2 (2020, 30 september). Lokaltidningen. s., 12
3 (1933,14 november). Svenska Dagbladet. s., 5
4 Skydd åt vår rena ras! (1921, 9 oktober). Dagens Nyheter. s., 2.
5 Lööw, Helene. (2015). Mannen som ville rena Sverige. www.svd.se [2021-04-07]
2
1.1 Varför valet av rasbiologi och Rasbiologiska institutet?
Valet att granska hur rasbiologi framställts i svenska dagstidningar har gjorts av flertalet motiv. Denna ”vetenskapliga forskning” är ett dystert kapitel i Sveriges historia som länge varit ett tabu och ”den som inte känner historien är dömd att upprepa den” kan utfalla till ett faktum. Utkastet var att studera hur rasbiologi framställts i läroböcker, men efter en granskning av ett dussin historieböcker för såväl grundskolenivå som gymnasienivå återfanns det i stort sett ingen information om rasbiologi eller om det rasbiologiska institutet. Vid första anblick framstår det som att samtida läroböcker undviker att ta upp denna del av historien. Att Sverige länge var ett av de ledande länderna inom den rasbiologiska ”forskningen” är något vi inte får vare sig glömma eller dölja. Det är problematiskt att läroböcker inte omnämner vår dolda historia när det finns en oroväckande ökning av såväl antisemitism som rasism både nationellt och globalt.6
Högextrema åsikter breder alltmer ut sig och är vanligen ackompanjerat av främlingsfientlig retorik där individer delas upp i grupper om ”vi” och ”dem”. När de främlingsfientliga rösterna ofta hörs och nyheterna blir allt mörkare skapar det funderingar kring om historien som omfattar rasforskning kanske ändå är på väg att upprepa sig. På grund av detta korrigeras studieobjektet till att analysera dagstidningar så att denna studie kan realiseras. Genom en ökad kunskap, väcks en större medvetenhet som kan förebygga och motverka rasism, antisemitism och främlingsfientlighet. Fortsättningsvis, vi lever i en digitaliserad värld där vi exponeras regelbundet för sociala medier och matas kontinuerligt med ny information. Massmedia kan framställa händelser på varierande sätt och fördenskull kan historieundervisningen i detta faktum endera bejaka eller negera den föreställning som olika medium skildrar. – Med dessa bevekelsegrunder är det särskilt relevant att granska hur rasbiologi och institutet framställts i olika dagstidningar då artiklar som källmaterial regelbundet tillämpas i undervisningen. Avslutningsvis, med detta arbete eftersträvar jag att bidra till en expanderad bild av hur rasbiologi framställts i två större svenska nationella dagstidningar, enär läroböcker inte omtalar denna del av vår historia.7
6 Broberg, Gunnar. Tydén, Mattias. (2005). Oönskade i folkhemmet: rashygien och sterilisering i Sverige. Stockholm:
Dialogos.
3
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att åskådliggöra hur rasbiologi och Statens institut för rasbiologi framställts i dagstidningarna SvD samt DN, och göra en komparativ analys av skildringarna. Uppsatsens huvudsakliga undersökningsperiod är från 1919–1958.
Frågeställningar:
➢ Hur har Rasbiologi framställts från 1919–1958 i tidningarna?
➢ Hur skiljer sig tidningarnas framställningar och på vilket sätt gör sig brytpunkterna märkbara när tidningarna tar avstånd från den rasbiologiska forskningen?
4
2. Bakgrund
2.1 Rasbiologin i Sverige
Instundande avsnitt kommer att klarlägga en historisk kontext till studien, detta för att förläna en elementär uppfattning gällande rasbiologi och vägen till etablerandet av institutet tillägnat ”vetenskapliga rashygieniska studier”. Kapitlet redogör för rasbiologins framväxt fram till 1921, tiden för införandet av rasbiologiska institutet och slutligen presenteras även två betydelsefulla aktörer som kommer att förekomma i det utvalda studiematerialet. Vidare utgör denna bakgrund underlaget till studiens granskning och denna kunskap krävs om det ska vara möjligt att undersöka framställningarna samt innehållet. Det urval och de aspekter som framläggs i denna bakgrund fodras sålunda för studiens innehållsgranskning.
2.1.1 Begynnelsen
Inledningsvis bör termen ”rasbiologi” som också är synonymt med ”rashygien” definieras. Rasbiologi innebär sålunda ett vetenskapligt stadium av den mänskliga rasens variation, i sak möjligt att utföra på endera litteraturen eller försöksdjur.8
Det är under våren 1921 som ett införande av ett rasbiologiskt institut i Sverige röstas igenom i riksdagen. Idéerna gällande en rangordning bland ”olika raser” var emellertid inget obekant vid detta skede. Under 1700-talet delas växter in i både arter och bestämmelser av botanikern Carl von Linné (1701–1778) och hans forskning kom sedermera att justeras och tillämpas på människor. Linnés forskning samt kategorisering ersätts varefter av eugenik, rashygien, under 1880-talet som därefter växer och blir skönjbar i bland annat den tyska samt brittiska akademiska världen runt sekelskiftets 1900-tal. I Sverige tar historien om rasbiologiska institutet sin början 10 november, 1909, då Svenska sällskapet för rashygien grundas i Stockholm, efter tysk förebild. Slutet av 1910-talet växer intresset yttermera emedan det anordnas såväl parader som tävlingar för att framhålla och betona ”svenskheten”. Bakom opinionsbildningen står ett tvärpolitiskt nätverk av såväl forskare som politiker som eftersträvar att åstadkomma främst två saker, dels att grunda ett rasbiologiskt vetenskapligt institut åt landets ledande rasbiolog Herman Lundborg och dels kunna legitimera idén om att införa steriliseringslagar. Sedan var även syftet med sällskapet att kunna skapa opinion för- samt att sprida kunskap om rasbiologi och rashygien.9
8 Broberg, Tydén, (2005).
Hagerman, Maja. (2006). Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder. Stockholm: Prism
9 Ibid.
Levande Historia. (-). Kapitel 3: Rasbiologin i Sverige. www.levandehistoria.se [2021-04-07] Höjer, Henrik. (2012). En meningslös sortering av människor. www.fof.se [2021-04-07]
5
Vidare var tiderna tuffa och utvecklingen gick motsträvigt. Det pågående första världskriget (1914–1918) förde med sig ekonomiska problem för Sverige och sålunda dröjde det ända fram till 1917 innan staten kunde gå in och finansiera den rasbiologiska forskningen. På grund av inflationen blev bidraget blygsamt tilltaget, det vill säga enkom 6 000 kronor per år. Herman Lundborg var inte tillfreds och hade således synpunkter gällande detta och avfattade flertalet brev till riksdag, kollegor samt bekanta där han uttryckte sin missbelåtenhet över det strypta ekonomiska stödet. Staten snålade, hävdade han. Rasbiologin var nödvändig och fundamental för att Sverige skulle kunna tillvarata sin unika och högt stående rasliga ställning i världen och undkomma att sjunka i degeneration. Herman Lundborg informerar i ett brev till medicinska fakulteten i Uppsala, december 1919, att förändring är ofrånkomligt ity att det ingalunda är genomförbart att försätta med forskningen. Längre fram får klagomålen inverkan och efter att kriget är slut förhöjs bidragen successivt.10Problematiken tas 1920 upp på allvar i riksdagen genom en motion undertecknad av bland annat: Alfred Petrén, Wilhelm Björck, Socialdemokraterna; Jacob Pettersson, Raoul Hamilton, Knut Kjellberg, Liberalerna; Nils Wohlin, bondeförbundet; Hjalmar Branting, Socialdemokraterna; och Arvid Lindman, lantmanna- och borgarpartiet; där samtliga förordar rasbiologisk forskning samt ett institut tillägnat åt detta vetenskapliga studium. Sympatierna för en rasbiologisk forskning utspänner sig därmed över partigränserna och det förelåg en stor enhällighet gällande forskningens betydenhet eller nytta för kommande tider. Det är sedan i maj 1921 som det beslutas om att ett rasbiologiskt institut vid Uppsala universitet ska grundas.11
2.1.2 Sveriges riksdag 1921
Riksdagen 1921 utskiljer sig från den som vi är vana vid idag. Då bestod riksdagen av en tvåkammarriksdag. I den första kammaren satt enbart män som utkorats av landsting samt de större kommunernas kommunfullmäktige, därtill fanns det också fordran på: männens ålder, inkomst och förmögenhet. Likväl i andra kammaren fanns det krav på de som utvaldes; de skulle endera ha en fast egendom eller en beskattningsbar inkomst som han därutöver betalde skatt på varje år. Båda kamrarna utgjordes enkom av män, maj 1921, när voteringen av införandet av Statens institut för rasbiologi utfördes. Den kvinnliga rösträtten hade förvisso
10 Broberg, Tydén. (2005).
Johannes Jakobsson. (2008). I backspegeln: Den svenska rasbiologin. www.expo.se [2021-04-07] Höjer, Henrik. (2012).
6
röstats igenom två år innan (1919), men det var inte förrän i september 1921 som det första riksdagsvalet varpå inträffade.122.1.3 Statens institut för Rasbiologi
1 februari 1921 läggs en 24 sidor lång proposition där det redogörs för det rasbiologiska institutets planerade kostnader, hur mycket som ska avsättas för institutet, syftet och på vilket sätt institutet ska arbeta. Syftet med det rasbiologiska institutet framgår tidigt. I enlighet med propositionen ska rasbiologiska institutet eftersträva att idka forskning kring, samt utreda och klarlägga, förhållandena gällande miljö och ärftlighet. Något som därutöver åsamkade ett höjande eller sänkande av människans värde. Vidare åsyftar propositionen att institutet ska ge skydd mot den svenska folkets förfall och för att främja ”kvalitativa rasegenskaper” som sålunda ökar ett fördelaktigare värde bland den svenska befolkningen. Propositionen framlägger också att institutets arbete skulle gynna kartläggandet av material som skulle krävas för studier som sträcker sig bortom individen och som då snarare betraktar hur ”urartade” eller ”begåvade” grupper är. I anslutning till detta, även kunna granska samt dra slutsatser om deras biologiska särdrag och belysa diverse orsaker till dessa.13
Till yttermera visso ådagalägger propositionen att det rasbiologiska institutets studier samt forskning också skulle utgallra faran gällande ”nedgång och urartning” och att den svenska befolkningen i gengäld skulle ”raffineras” och bli mer ”framåtskridande”. I propositionen står det också att institutet är oumbärligt om forskning inom rasbiologi och ärftlighet ens ska bli realiserbart, då forskningen och insamlandet av essentiellt material bevittnades som ytterst ansträngande och vidsträckt för en ensam sanningssökare. Propositionen lägger även fram en budget för institutets presumtiva utgifter, till exempel årliga kostnader, det vill säga löner, resekostnader, tryckkostnader och även engångskostnader som möbler, instrument eller litteratur. Sammanlagda beloppet gällande årsavgifterna estimeras enligt propositionen vara 82 500 kronor och den sammanlagda summan för engångsutgifter låg på cirka 40,000 kronor.14
1 januari 1922 invigs Statens institut för rasbiologi. Kriget är äntligen över och nya civiliserade tider väntar. Fortfarande ansåg de rasbiologiska forskarna att bidraget var snålt tilltaget, nu 60 000 kronor per år, men det skulle bli fördelaktigare. Lundborg, van att ta itu med ekonomiska problem, satte återigen igång med att utrycka sin missbelåtenhet i hans brevskrivanden. Fortsättningsvis, sitter landshövdingar samt professorer i styrelsen. Lundborg är eldsjälen i
12 Sveriges riksdag. (2021). Riksdagens historia. www.riksdagen.se [2021-04-07]
13 Proposition, 1921/114, Angående upprättandet av ett rasbiologiskt institut. www.riksdagen.se 14 Ibid.
7
detta projekt och har var redan en pådrivande aktör i rashygieniska frågor under 1910-talet. Han blir institutets förste chef och erhåller professors titel.15Syftet blir att genom rasbiologiska studier finna faktorerna till samhällets brottslighet, alkoholism samt psykiska störningar – och därmedelst förebygga en ”effektiv befolkningspolitik”.Oaktat en tid av fred, löften om en ljusare framtid samt ett friskare, renare svenskt folk fanns det ändock indikationer på att denna ljusa framtid inte skulle omfatta samtliga medborgare. För att erhålla potentialen till friskare människor, förmedelst rasbiologi, skulle således vissa befolkningskategorier utrensas. Här finns följaktligen delar av upphovet till Sveriges tillkommande steriliseringspolitik. Rasbiologin förorsakade att människor kunde rangordnas, men nutilldags inte efter klass, utan efter arvsanlagen. Grupperingar om: kompetenta och inkompetenta; dugliga och odugliga; kriminella och laglydiga. Den gynnsamma kategorin skulle få existera medan den undermåliga skulle förintas. De som inte höll måttet, skildrades som ”inre fiender” av motionärerna. Förslaget för det rasbiologiska institutets första verksamhetsår var bland annat det skulle presenteras minst 10 kostnadsfria föredrag om rasbiologi i Uppsala och därefter initiera en insamling av material för ett rasbiologiskt museum. Nu skulle dessutom de olika ”samhällslagers rassammansättning” åskådliggöras. Vidare skulle Sverige ge sig i kast med Gotland, en area med en ”statisk befolkning”. Det fanns misstankar om att befolkningen där led av inavel och den gamla bondeklassens regress vilket i synnerhet utgjorde hot inför framtiden.16
2.1.4 Lundborgs pension 1935
5 april 1935 slutar Herman Lundborg som chef vid institutet emedan han ska fylla 67 år. Lundborgs ökande ”pronazistiska linje” utmynnar även till kris för organisationen, men manövreras genom att regeringen 1936, efter ett beslut, utnämna läkaren Gunnar Dahlberg som ny chef. Dahlberg accepterade inte rasbegreppet och avvecklade det rasistiska språkbruket. Han ger sedan verksamheten en mer statistisk samt medicinsk orientering. Dahlberg, som professor i rasbiologi ville studera ärftlighetsfrågor, men inte i ett rasmässigt avseende. Han ger löfte om att ge verksamheten en ny inriktning med såväl ny personal som nya lokaler. När Dahlberg väl tillträder som ny chef flyttas det rasbiologiska institutet till en egen nyrenoverad byggnad. Beslutet blir ett hårt slag mot Herman Lundborg alldenstund att hans stora studier ingalunda
15 Höjer, Henrik. (2012).
Hagerman, Maja. (2006).
8
färdigställs. Visserligen publiceras boken The Anthropometry of the Swedish Lapps. The race of biology of the Swedish Lapps. Part II, men det står Dahlbergs namn på omslaget.172.1.5 Institutionen för medicinsk genetik 1958
Gunnar Dahlberg går ur tiden 1956 och efterträds av genetikern Jan Arvid Böök samma år. 1958 ändras institutionens namn och ersätts av ”Institutionen för medicinsk genetik”, därtill knyts även verksamheten till universitetet; och nu för tiden pågår forskning gällande genetik vid Uppsala universitet. Verksamheten förflyttar forskningen från rasbiologi till medicinsk genetik och socialmedicin. Handlingarna från institutets tidigare rasbiologiska verksamhet överlämnas till Uppsala universitetets arkiv. Arkivet bevaras och tillhandhålls av Uppsalas universitetsbibliotek och 1981 överräcktes även arkivmaterial innehållande fotografiska
dokumentsamlingar. Därtill finns också Herman Lundborgs brevsamling och
sammanfattningsvis ger samtligt material flertalet möjligheter att både granska, studera och forska om det Rasbiologiska institutets verksamhet. Arkivet omfattar uppemot 12 000 fotografiska bilder tagna av eller anmaning av Lundborg och institutet från cirka 1916–1935. Det förefinns även fotografier i arkivet som inkommit från privatpersoner. Vidare innefattar arkivhandlingarna likväl korrespondens, räkenskaper samt flertalet verksamhetsberättelser.18
2.1.6 Frontfigurer inom Rasbiologin i Sverige
Herman Lundborg 1868–1943
Rasbiolog, läkare, professor samt chef för Statens institut för rasbiologi i Uppsala från 1921 fram till 1935. Lundborg gjorde kontroller av bland annat värnpliktiga och samer. Publicerade flertalet böcker, däribland: Rasbiologi och rashygien (1914). I denna bok eftersträvade Lundborg att belysa den nordiska ”rasens” överlägsenhet. Han författade också Västerlandet i fara (1934) som hade propagandistisk inriktning. Tyska rasbiologer respekterade hans rasteorier varefter Lundborg blev mycket uppskattad och omsider utnämndes till hedersdoktor vid universitet i Heidelberg 1936. Lundborg skapade metoder för ”rasundersökning” däribland han mätte, fotograferade, samlade och vägde de olika utseendena mot varandra med betoning på samer och tornedalsfinnar. Han argumenterade om de fördärvliga konsekvenserna av rasblandning, men oaktat hade Lundborg en relation med en kvinna som hade både tornedalsk och samisk härkomst. Vidare hyllade han Adolf Hitler (1889–1945) och de inflytelserika
17 Broberg, Gunnar. (1995). Statlig rasforskning. Lund: Ugglan 4 – Lund Studies in the History of Science and Ideas.
Hagerman, Maja. (2015). Käraste Herman, Rasbiologen Herman Lundborgs gåta. Stockholm: Norstedts Höjer, Henrik. (2012).
18 Broberg, Gunnar. (1995).
Broberg, Tydén. (2005).
9
rasexperterna i Tyskland. Han utvecklade metoder kring rasundersökning som senare kom att tillämpas inom Nazityskland.19Gunnar Dahlberg 1893–1956
Ärftlighetsforskare och läkare. 1936 blir Dahlberg chef för Statens institut för rasbiologi, men går kraftigt emot Lundborgs rasteorier. Gunnar Dahlberg var bland annat antinazist och antirasist och en ibland bortglömd gestalt. Dahlberg upprätthåller institutet i en annan riktning där rasbiologin efterhand mister sin roll i samhället. När rasbiologins yttersta konsekvenser, det vill säga nazisternas folkmord når allmänheten sommaren 1945 tynar legitimiteten och ebbar ut. Fortsättningsvis var Dahlberg bland annat ansvarig statistiker för Vipeholmsexperimenten (1945–1955) och han utarbetade även behandlingsmetoder för lobotomi.20
2.2 Svenska dagstidningar
Detta delkapitels syfte är att ge en kortare historisk bakgrund till de två valda dagstidningarna. Kapitlet kommer att återge deras framväxt och bakgrund. Vidare utgör denna bakgrund en del av underlaget till studiens granskning.
2.2.1 SvD
Svenska Dagbladet, en dagstidning som publiceras i tryckt och digital form. Tidningen etablerades 1884 i Stockholm och där första tidningen trycktes och utgavs 18 december. SvD:s ledarsida har den politiska beteckningen obunden moderat och omarbetad på en värdegrund av liberalism och konservatism. Enligt SvD:s hemsida arbetar redaktionen oberoende av såväl politiska som religiösa eller kommersiella intressen.21 Nedan följer deras egna ord:
SvD rekonstrueras 1897 efter att ha haft både publicistiskt och ekonomiskt stormiga år. Tidningen får ekonomiskt stöttning av mecenaten Ernest Thiel (1859–1947) och senare omdanas SvD till ett ”intelligensblad”, med primärt en kulturell och opolitisk inriktning. I början av 1900-talet antar även tidningen successivt en mer politiskt konservativ hållning, dock med ett fortsatt starkt intresse för sociala reformer. Efter 1974 omformas tidningens politiska
19 Hagerman, Maja. (2015).
Broberg, Gunnar. (1988). Statens institut för rasbiologi. Stockholm: Atlantis
20 Hagerman, Maja. (2015)
Nationalencyklopedin. (-). Gunnar Dahlberg. www.ne.se [2021-04-07]
P3 Historia. (2010). Vipeholmsexperimenten [Radioprogram] www.sverigesradio.se [2021-04-11]
21 Svenska Dagbladet. (-). Om Svenska Dagbladet. www.kundservice.svd.se [2021-04-11]
10
inriktning och benämns för obunden moderat. SvD rapporterar företrädesvis om samhälls- och kulturnyheter, samt om svenskt näringsliv.222.2.2 DN
Dagens Nyheter, en dagstidning som finns tillgänglig i såväl tryckt som digital form. DN skapas 1864 och första numret utgavs 23 december. DN:s ledarsida vilar på en grund som är oberoende liberal och ingår idag i medieföretaget Bonnierkoncernen.23 Nedan följer deras egna ord:
DN är oberoende, står fri från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer. DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda.24
Affärsmannen och publicisten Rudolf Wall är den som grundar tidningen och ambitionen var att etablera en nyhetstidning som skulle dels vara tillgänglig till och läsas av breda folklager. En fundamental del i tidningsekonomin var satsandet på annonser. Detta tillät att de kunde tillhandahålla ett lägre pris för tidningen vilket ävenledes ökade läsvärdet. Priset på 5 öre (mot vanliga 10–12 öre) och den bekväma utdelningen (prenumeranterna kunde motta tidningen kostnadsfritt hem) möjliggjorde att tidningen kvickt befäste positionen som ett ”rappt” nyhetsorgan. Detta resulterade i att tidningen tämligen omgående blev en framgång. DN:s agenda var ursprungligen påtagligt liberalt, de argumenterade bland annat för politisk frihet, breddad rösträtt, undervisningsfrihet och frihandel. Vidare, företräder DN utrikespolitiskt en passivitetslinje där Wall menade att Sverige allenast har en politik att bedriva vilket skulle vara den inre politiken.25
2.2.3 SvD och DN
Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är två tidningar som skiljer sig åt i ideologiskt utgångsläge där SvD är obunden moderat och DN obunden liberal. Båda tidningarna menar att deras främsta uppgift är att opartiskt vidarebefordra nyhetsrapportering och låta samhällets medborgare få chans att säga sin mening. Mot bakgrund av tidningarnas skilda ideologiska utgångspunkter är det intressant att undersöka hur dessa samtalat och argumenterat kring rasbiologi och Statens institut för rasbiologi.
22 Svenska Dagbladet. (-). Om Svenska Dagbladet. www.kundservice.svd.se [2021-04-11]
Nationalencyklopedin. (-). Svenska Dagbladet. www.ne.se [2021-04-11]
23 Ibid.
24 Dagens Nyheter. (2008). Om Dagens Nyheter. www.dn.se [2021-04-11] 25 Nationalencyklopedin. (-). Dagens Nyheter. www.ne.se [2021-04-11]
11
3. Tillvägagångssätt
3.1 Metod
En kvalitativ textanalys kommer att implementeras där helheten i tidningsartiklarnas beskrivningar kommer att lyftas fram, det vill säga hur rasbiologi och Statens institut för rasbiologi framställts. Sedermera kommer en komparativ analys vidtas, denna metod eftersträvar att åskådliggöra likheter och skillnader mellan olika studieobjekt – i detta fall, på vilket sätt framställningar skiljer sig. Studiens ämne ter sig socialhistoriskt och således kommer en diskursanalys tillämpas som metod och teoretiskt ramverk; denna kommer appliceras vid analys för att observera eventuella mönster eller teman. Diskursanalysen kommer sålunda visualisera hur tidningarna talar om något, till exempel genom att identifiera specifika ord som används för att beskriva något.
I Kungliga bibliotekets databas genomförs ett urval utefter följande urvalskriterier i syfte att välja ut artiklar för studien:
1. Artiklarna skall vara från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
2. Sökorden som tillämpats är: ’’Rasbiologi” OR ”Rasbiologiska’’ OR ’’rasbiologisk’’
3. Tre tidsintervaller i syfte att avgränsa materialet.
DN Antal artiklar
1919–1922 54
1934–1936 98
1956–1958 41
Totalt 193
Artiklarna kommer att granskas enligt:
1. Texterna läses i flera omgångar. Först görs en översiktlig observation över innehållet och irrelevanta artiklar sållas ut, exempelvis inlägg som behandlat rasbiologi gällande djuravel. Andra omgången görs en djupinläsning.
2. De artiklar som läses är: debattartiklar, nyhetsreportage, insändare, reklam, döds- och vigselannonser, Radiotablåer.
3. Anteckningar av materialet förs vid andra observationstillfället enligt: titel, författare, innehåll och typ av artikel.
4. Mönster identifieras med färgkodning för att lättare orientera sig i anteckningarna vid redovisandet av studiens undersökning. Exempel på mönster kan vara återkommande framställningar av rasbiologin såsom att rasforskningen tillskrivs som ”enastående”.
SvD Antal artiklar
1919–1922 96 1934–1936 89 1956–1958 38
12
Inledningsvis när det empiriska materialet är insamlat läses och granskas detta och utifrån de mönster som urskiljs ur texterna kommer dessa analyseras från studiens teoretiska ramverk. Totalt antal granskade artiklar är 416, varav det är totalt 389 som använts emedan mellanskillnaden inte varit relevant till studien. De artiklar som utsållats har till exempel handlat om rasbiologin gällande djuravel. Vid analys av studiematerialet kommer diskursanalytiska frågor att tillämpas, följande:261. Hur framställs rasbiologin samt institutet i artiklarna? Vilka attribut tillskrivs de?27 2. Vad hamnar i – respektive utanför – fokus i texterna? Vilka sanningar framställs i
texterna? Finns det återkommande fenomen i texterna?28
Kritisk diskursanalys som metod är relevant att tillämpa eftersom arbetets syfte är att granska hur rasbiologi och Statens institut för rasbiologi framställts och debatterats i svenska nyhetstidningar. Det finns flertalet analysmodeller inom ”kritisk diskursanalys” och denna analys kommer att vidta Norman Faircloughs, emeritus professor i lingvistik, modell som utgår från att diskursen formar identiteter, relationer och sålunda påverkar kunskap eller betydelsesystem. I diskursanalyser är fokuset på hur diskurser uppkommer och vidmakthålls i samhället, men också det motsatta, det vill säga hur samhälle eller händelser alstras inom olika diskurser. Diskursanalys bringar även förståelse för realiteten vilket är brukbart när vi vill granska och studera omställningar i synsätt. Filosofen Michel Foucaults diskussion betonar faktumet att diskurser är betingat av hur vi samtalar om något som sedermera har inverkan på hur individer klassificeras och behandlas av folk som upprätthåller denna. Foucaults teorier blir tillämpningsbara för att kunna ådagalägga hur språket kan brukas för att legitimera föreställningar eller andra maktaspekter i förbindelse emellan individ samt stat. Avslutningsvis, kommer Faircloughs teorier om kritisk diskurs främst att omsättas. Intresset återfinns i språkets konstruktion och hur denna är föränderlig bundet till tidsrymden, men också hur företeelser influeras av gängse diskurser.29
3.1.1 Kritik mot den metodologiska ansatsen
Faircloughs modell återges som en av de mest komplexa modellerna för analys av sambandet emellan språk och omfattande samhälleliga praktiker; men trots detta påträffas anmärkning för
26 Bryman, Alan. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2 uppl. Malmö: Liber
27 Boréus, Kristina. (2011). ”Diskursanalys” I Göran Ahrne & Peter Svensson (red.) Handbok i kvalitativa metoder. Malmö:
Liber AB
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur
28 Foucault, Michel. (1971). Diskursens ordning: installationsföreläsning vid collège de france den 2 december 1970.
Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag Symposion
29 Bryman, Alan. (2011).
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (2014) ”Diskursanalys”. I Göran Bergström & Kristina Boréus (red.) Textens mening
13
modellen. Det primära dilemmat i Faircloughs angreppssätt involverar otydlighet samt påföljder om distinktionen mellan det diskursiva och icke diskursiva. Åtskillnaden mellan diskursanalysen och socialpraktiken konkretiseras inte. Användaren av modellen erhålls inga uttalade direktiv för hur omfångsrik analysen av socialpraktiken borde vara eller vilka sociologiska teorier som torde tillämpa som komplement. Ytterligare kritik är gentemot termen diskurs, detta i takt med att uttrycket är mångfasetterat med mångbottnade definitioner. Studien kan bli problematisk när denna innehar diskursanalytisk karaktär ty det finns en åtskillig kvantitet genrer som en diskurs kan tillhöra. Därmedelst existerar risken att uppblanda diskursgenrerna med varandra, något som resulterar i att utfallen kan analyseras samt uppfattas otydliga.303.2 Material och avgränsning
Källmaterialet som kommer att undersökas är tidningsartiklar med fokus på rasbiologi. Totalt undersöks 223 artiklar utgivna av SvD respektive 193 av DN. Utgivningsåren på de utvalda tidningsartiklarna kommer vara tydligt uppställa; detta i takt med att framställningar av historia alltid är i ständig förändring. Både tidssammanhang och vilka initiativtagarna är kan spela en central roll. Vidare görs avgränsningar vid val av undersökningsperiod. Undersökningsperioden är avgränsad till tre nerslag med utgångspunkt i att: första nerslaget 1919–1922 omfattar när institutet är på väg att etableras; andra nerslaget 1934–1936 är en period när Herman Lundborg pensioneras som chef och Gunnar Dahlberg i stället intar positionen; det tredje nerslaget 1956– 1958 är när det rasbiologiska institutet byter namn och riktning. Kvantiteten av artiklar är avgränsad i hänsyn till att studien ska kunna bli hanterbar i avseende till tiden som erhålles. Vilka tidningarartiklar som skall studeras är avgränsade till SvD och DN och dessa valdes utifrån att de är två ledande nationella dagstidningar för att få ett allomfattande omfång. Dessa avgränsningar fordras för att studien ska bli hanterbar att realisera och inte bli alltför extensivt i hänsyn till den befogade tidsrymden. En annan avgränsning är att samtligt källmaterial i form av tidningsartiklar som finns om rasbiologi och institutet inte granskas i undersökningen, vilket utmynnar i att studien inte pretenderar på att vara uttömmande.
3.3 Tidigare forskning
Det finns mångfaldigt material eller texter kring rasbiologiska institutet för den som vill fördjupa sig i ämnet. Flertalet texter såsom böcker eller artiklar som har anknytning till rasbiologi är emellertid kortfattade om etablerandet av institutet och närmast skildrar
14
forskningen som handhades eller notabla aktörers inverkan. Per Anders Rudling, svensk historiker, menar att etablerandet av det rasbiologiska institutet var accepterat av flertalet välkända namn, exempelvis Selma Lagerlöf och Ellen Key. Rudling poängterar ändock att det fanns ett motstånd till inrättandet, huvudsakligen av socialister samt kommunister, förvisso om detta var litet. Studien ämnar därför att granska ett mindre utforskat område, närmare bestämt att åskådliggöra hur SvD samt DN skildrat rasbiologin och institutet från 1919 fram till 1958.313.3.1 Gunnar Broberg
Gunnar Broberg, idéhistoriker, inledde sin forskning om rasbiologi på 1970- och 1980-talet och hans strävan med forskningsarbetet var att motarbeta glömskan som omslöt rasbiologin. Vidare belyser Broberg att institutet haft det svårt ekonomiskt under de förstkommande åren där dessutom Lundborg hotat att ta avsked om sakläget inte förbättras. När idéerna om rasbiologi breder ut sig i Sverige blir den svenska forskningen ryktbar utomlands, där Lundborg beröms under flertalet konferenser i Europa. Under Rasbiologiska institutets verksamhetstid etableras nationalsocialistiska meningar i Europa och i kretsen av anhängarna till institutet upprättas det ett organiserat rasintresse. Därifrån kommer det framöver komma pådrivningar om att den svenska befolkningen borde skyddas mot beblandning av såväl slaver som romer. Broberg framhåller också att Lundborg antytt antisemitiska tankespår redan 1924 emedan han hävdat att judarna utgjort hot för hans institut. Sedermera observerar Broberg att det allmänna intresset för det rasbiologiska institutet stagnerar till följd av Lundborgs frånträde. Fortsättningsvis har Broberg skrivit boken ”Statlig rasforskning” och studien bygger på källstudier som granskar rasforskningens verksamhet på institutet i Uppsala. Broberg har även tillsammans med Mattias Tydén författat ”Oönskade i folkhemmet, rashygien och sterilisering i Sverige”. Studien synliggör ingående detaljer kring steriliseringspolitiken från 1930 fram till 1970-talet. Granskningen syfte förelåg inte i att urskulda återverkningarna av rasforskningen. Avsikten var att erkänna det faktum att det har inträffat och att det händelsevis fortgår än idag, dock i ett annat slag, så som fosterdiagnostik.32
3.3.2 Mattias Tydén
Mattias Tydén, historiker, har forskat om rasbiologiska institutet samt de steriliseringslagar som efterföljde. I ”Från politik till praktik: de svenska steriliseringslagarna 1935–1975” beskriver Tydén bakgrunden, verkställandet samt utsattheten för steriliseringslagarna som var en
31 Rudling, Per Anders. (2014). Eugenics and Racial Biology in Sweden and the USSR: Contacts across the Baltic Sea. The
Canadian Bulletin of Medical History. Vol. 31:1. s., 43
15
efterräkning av det Rasbiologiska institutet. Tydéns doktorsavhandling ger en inblick i hur lagstiftningen etablerades, vilka som påverkades och på vilket sätt. Fastän Tydén inte koncentrerar sig på specifikt Rasbiologiska institutets inrättande, är ändock hans forskning en väsentlig beståndsdel när det gäller de konsekvenser som institutet fick för befolkningen. Kortfattat, Tydén centraliserade sin forskning kring rashygienens framväxt i Sverige samt syftet med tvångssteriliseringslagarna. Vidare menar Tydén att idéerna om att rashygien under 1900-talets början, decentraliserades som en slags rörelse under allehanda namn i världen. Ungefär i det sammanhanget instiftas det globalt flertalet rashygieniska sällskap som forskningsinstitut och denna förändringsprocess kommer att influera debattklimatet i Sverige. Rasbiologin tillämpas mer konkret i mitten av 1910-talet, men ett mer explicit konkretiserande av detta sker 1915 när ”sinnesslöa” och ”sinnessjuka” förbjuds att få gifta sig. Föreställningen var det fanns fördelaktiga gener som sålunda var önskvärda att låtas fortplantas och andra gener som betraktades som fördärvbringande. Kortfattat, det fanns en ansats att skydda den mänskliga ”rena rasen” och de ”sinnesslöa” beskådades och behandlades som det stora samhällsproblemet.333.3.3 Maja Hagerman
Vetenskapsjournalisten samt historikern Maja Hagerman är ett allmänt bekant namn för både böcker och dokumentärer om rasforskningen i Sverige i början av 1900-talet. 2015 publiceras det första verket om just Herman Lundborgs liv med titeln ”Käraste Herman, Rasbiologen Herman Lundborgs gåta” och publikationen blir den första i sitt slag. Hon skildrar Lundborgs liv från att han blir läkare och sedermera upptäcker den nyfunna vetenskapen om rasbiologi fram tills att han går ut tiden 1943. Grundligt framställs Lundborgs karriär och vad som gjorde det möjligt, men också hur idéerna successivt fick större fäste som till slut övergick till att erhålla en vetenskaplig status. Gränser mellan folk drogs vilket hade sin rot i att den ”rena rasen” erfordrade räddning från det folket som betraktades som odugliga. Vidare återger Hagerman klassificeringen av människorna med samiska eller finska rötter som ”rasmässigt lägre”. Hon noterar även hur Sverige blev ledande inom rasbiologin under 1920-talet och banden med de tyska forskarna som kom att få ett oerhört stort, samt dödligt inflytande i Nazityskland. Herman Lundborg ernår stjärnstatus i samhällseliten där han hade både näringslivskontakter och stöd av olika politiker. Han ställde också med genomgripande framgång ut porträtt av ras-klassade människor. Kortfattat, Lundborgs strävan är att rädda det svenska folket. Vetenskapen kring rasbiologin ska bringa nytta för Sveriges samhälle och detta
16
genom att bland annat mäta, fotografera, samla samt jämföra utseenden. Han hyllar Adolf Hitler och åstundar ett svenskt samhälle med enkom medborgare som är blåögda och nordiskt germanska blonda. Vidare har Hagerman även författat Det rena landet: Om konsten att uppfinna sina förfäder, och där hon bland annat utreder hur samt varför Sverige blev en ledande nation inom rasbiologin och germanernas idéhistoria i Sverige. Skildring är bred och sträcker sig från romarriket under 200-talet fram till Sverige i skuggan av det andra världskriget.343.3.4 Per Anders Rudling
Per Anders Rudling, svensk-amerikansk historiker, gestaltar rasbiologin i ett internationellt perspektiv i artikeln ”Eugenics and Racial Biology in Sweden and the USSR: Contacts across the Baltic Sea”. Rudling framhåller att inrättandet av det rasbiologiska institutet i Uppsala blev upptakten för en löpeld som skulle dra fram i Europa. Det kommer att uppstå flertalet rasbiologiska institut i både västvärlden och i USA med det svenska institutet som idégivare. Fortsättningsvis framgår det att Herman Lundborg haft en ihållande kontakt med ryska rasbiologer, något som åsamkar att den ryska rasforskningen framskrider. Rudling konkretiserar att det rasbiologiska institutet i Uppsala förblir en slags mellanhand för den internationella rasbiologiska strömningen.35
3.3.5 Maria Björkman och Sven Widmalm
Maria Björkman, medicinhistoriker; Sven Widmalm, idéhistoriker. I Björkmans och Widmalms artikel ”Selling eugenics: The case of Sweden” återfinns en bakgrundsbeskrivning kring den tilltagande lobbyverksamheten inom rasbiologin och aktörerna bakom. 1909 grundas Svenska sällskapet för rashygien och lobbyverksamheten börjar initiera och expandera den rasbiologiska forskningen. Sällskapets syfte var att idka inflytandet på den politiska opinionen och därmed förmedla kunskap bland befolkningen om de rasbiologiska metoderna samt resultaten för att därefter bredda sympati för forskningen. Sällskapets anhängare var väl instinktiva om det komplexa uppdraget och sålunda sökte de sig till flertalet politiska partier för att erhålla stöd för den nya vetenskapen. Vidare beskriver författarna starka samarbetet mellan svenska och tyska rasbiologer, vilket senare kommer att delvis influera den Nazistiska rasideologin under 1930-talet. Fortsättningsvis belyser artikeln utställningen av Sveriges folktyper producerat av Herman Lundborg som visades upp i fem svenska städer. Expositionen bestod bland annat av fotografier, målningar samt skulpturer och enligt Lundborg själv kom det totalt 40 000
34 Hagerman, Maja. (2015).
Hagerman, Maja. (2006).
17
besökare. Denna finansierades förmedelst privata bidrag, tidningar och bokförlag och finansiärerna utgör exempel på det politiska spektrumet. Utställningen gav däremot illusionen av att Lundborg betraktade den ”judiska rasen” som företrädesvis jämställd med den ”nordiska rasen”, men konfidentiellt hade Lundborg antisemitiska ställningstaganden. Det primära motivet till att dessa två ”raser” likställdes under utställningen grundade sig i att en av de avgörande sponsorerna var den judiska familjen Bonnier.363.4 Teoretiska utgångspunkter
Oberoende av den metod eller teori som tillämpas är det fundamentalt att veta att det alltid äger rum en tolkning av analysmaterialet. Därtill är det även centralt att vara medveten om att det förefinns ett avstånd mellan den historiska artefakten37 eller aspekten som granskas och den som verkställer undersökningen. Förekommer ingen medvetenhet gällande detta uppstår risken för missuppfattningar eller inkorrekta tolkningar av historien. Materialet som används i undersökningen är tidningsartiklar utgivna av SvD och DN och för att kunna närma mig detta material antas ett teoretiskt ramverk. Arbetets teoretiska utgångspunkt kommer att vila på en diskursteoretisk grund, detta eftersom två dagstidningars framställningar av rasbiologi kommer att analyseras och studeras. Alan Bryman, professor i organisatorisk och social forskning, menar att människan tillämpar språket som en metodik för att ernå ett syfte med vad som antingen yttra eller nedtecknas. En diskursanalys undersöker sålunda språkets innebörd och hur språkets inverkan kan förstås i relation till individen och samhället. Det är genom detta som språket kan förstås som en social handling emedan människan genom tal eller skrift kan kommunicera sina erfarenheter eller ståndpunkter till samhälleliga fenomen gentemot varandra.38
Diskursanalytisk metod kan realiseras på två nivåer, mikro- eller makronivå. På en makronivå studerar och analyserar undersökaren samhälleliga diskurser ur ett alltomspännande perspektiv, medan på mikronivå är inriktningen istället på aktörens mellanmänskliga diskurser. Diskursanalyser på mikronivå avser att undersöka hur språket tillämpas och effekten det får på till exempel individuella grupper. En central utgångspunkt av diskursanalys är att den förlänar en insikt för hur verkligheten kan framställas på varierande sätt genom språket, men också kring
36 Björkman, Maria, and Sven Widmalm. (2010). “Selling Eugenics: The Case of Sweden”, Notes and Records of the Royal
Society, 64, no. 4. s., 379–400
37 Studieobjektet*
38 Berglund Louise, Ney Agneta. (2015). Historikens hantverk – om historieskrivning, teori och metod. Lund:
Studentlitteratur.
Svensson, Peter. (2019). Diskursanalys. Lund: Studentlitteratur.
18
vilken formgivande makt språket faktiskt kan ha. Diskursanalys är egentligen inte en vetenskaplig ansats, utan denna vidtar sig av varierande tvärvetenskapliga perspektiv.39Vidare har diskursanalys en socialkonstruktionisktisk utgångspunkt, vilket medför att utgångsläget är att det är vi individer som konstruerar och upprätthåller världen. Baserat på hur vi skildrar eller klassificerar föremål, människor eller fenomen, tillskrivs dessa betecknande egenskaper eller drag. Analogt med teorin finns det följaktligen ingen självskriven sanning, en bok är en bok eftersom vi har delgett boken karaktäristiska drag och därmedelst framställt oss ett faktum om vad en bok är. När vi tillskriver ”något” objektegenskaper inverkar det i sin tur det bemötande och den uppfattning de får av samhället. Detta gäller också kategoriserandet samt behandlandet av människor. Den realitet som vi producerar om fenomen i samhället är inte oföränderlig, utan denna omformas kontinuerligt av exempelvis sociala faktorer eller ny forskning. Detta resulterar i att vi därmed kan göra en tillbakablick i historien och observera hur vi historiskt sätt har uppträtt kring sociala dilemman.40
3.4.1 Kritisk diskursanalys
I en kritisk diskursanalys anses det att samhället är med och konstruerar olika diskurser simultant med att diskurserna åsamkar att skapa den sociala världen. Huvudvikten i denna analys omfattar relationen emellan språkbruk och sociala praktiker, där det väsentliga är att blottlägga relationen. Betoningen innefattar också hur vi vidmakthåller den sociala ordningen med backning av förhandenvarande diskurser och hur diskurser influerar sociala förändringar. Vidare kombinerar den kritiska diskursanalysen både språkanalys och sociologiska begrepp i syftemål att kritiskt åskådliggöra hur språket konstruerar och bibehåller ordningar i samhället. Kritisk diskursanalys betecknas för ”kritisk” emedan en del av dess centrum inkluderar att uppmärksamma och stipulera språkets sakläge till orsakandet och upprätthållandet av olika orättvisor i världen. I grundenhandlar kritisk diskursanalys om att uppdaga orättvisor för att hädanefter skapa samhällsförändringar medelst att kritiskt observera och framlägga de diskurser som etablerar och reproducera dessa orättvisor i samhället.41
3.4.2 Faircloughs kritiska diskursanalys
Textproduktioners språk är elementärt för hur sociala identiteter, relationer eller kunskapssystem kommuniceras uttrycker Norman Fairclough, emeritus professor i lingvistik. Detta medför att all sorters text medverkar till att strukturera samhällsopinionen eller kulturen.
39 Svensson, Peter. (2019).
Winther Jørgensen & Philips. (2000).
40 Ibid. 41 Ibid.
19
Fairclough belyser detta genom att en specifik åsyn på kultur eller samhällsfenomen frekvent återges som mer angelägen än de andra. Emellertid får språkets tillämpning också befogenhet att omvandla och förändra människors uppfattningar. Inom kritisk diskursanalys förklarar Fairclough två innebörder av termen. Språket är dels en social praktik och dels ett tillvägagångssätt att skilja dem från varandra medelst en given diskurs. Bundet till hur textens stoff skildras kan till exempel elevrelaterat våld som fenomen få varierande framställningar.423.5 Disposition
I det inledande kapitlet av uppsatsen presenteras inledning, motiv till valet av ämnesområdet, syfte samt frågeställningar. I följande kapitel redogörs det för en historisk bakgrund som bland annat berättar om rasbiologins framväxt och betydande aktörer. Vidare beskrivs tillvägagångssättet för vald metod, material, avgränsning, tidigare forskning, teoretiskt ramverk och disposition. Efterföljande avsnitt behandlar undersökningen som är systematiserad i tre olika segment; hur framställningarna sett ut 1919–1922; 1934–1936; och 1956–1958 i SvD samt DN. Dessa segment avslutas med delsammanfattningar. Nästföljande kapitel avhandlar diskussionen där frågeställningarna besvaras. Arbetet färdigställs med en didaktisk- samt avslutande reflektion.
42 Fairclough, Norman. (1995). Media discourse. London: Edward Arnold.
20
4. Undersökning
I detta kapitel vidareutvecklas framställningarna av rasbiologi utifrån SvD:s samt DN:s artiklar. Syftet är att åskådliggöra hur den svenska rasbiologin framställts från 1919–1958. Avsikten är att observera de två tidningarnas skildringar och hur deras framställningar skiljer sig; därtill granska om det finns en brytpunkt där utläggningarna blir mer kritiska än positiva. I detta avsnitt klarläggs två dagstidningar, 223 artiklar från SvD och 193 från DN.
4.1 SvD 1919–1922
1919 – 38 artiklar
Inledningsvis framställs rasbiologin samt ärftlighetsforskningen som ett aktuellt ämne som beredvilligt diskuteras. Herman Lundborg och andra forskare håller flertalet ”populära” föreläsningar inför ”fulltalig publik” där han belyser att den rasbiologiska forskningen är nödvändig och att sociala reformsträvandena erfordras. Flera artiklar framhåller dessutom att Lundborg mottar ekonomiska understöd för utförandet av rasbiologiska undersökningar. Adelskalendern för 1920 omfattande cirka 1500 sidor, kommer bland annat innefatta rasbiologiska frågor vilket är ett ännu exempel på att denna forskning är angelägen. Den rasbiologiska forskningen skildras som essentiell emedan denna ska avvärja ”den växande avartningen och det tilltagande sedefördärvet […] Den rasbiologiska forskningen visar oss nya vägar, men den behöver ekonomiskt och moraliskt stöd”43.44
Fortsättningsvis betonas det att ett rasbiologiskt institut bör upprättas. Professor Frithiof Lennmalm, hävdar i en artikel den stora vikten och nödvändigheten av ett svenskt forskningsinstitut för rasbiologi samt ärftlighetsforskning. Genetikern Herman Nilsson-Ehle understryker också i ett inlägg att rasfrågan och de ärftliga egenskaperna är ytterst viktiga områden att forska om och sålunda är Sverige i behov att bildandet av ett rasbiologiskt institut realiseras.45 Vidare belyser ett fåtal artiklar att rasfrågan inte fått tillräckligt stor spridning. Ett exempel, skriven av en Uppsalastudent:
Vårt folk har tyvärr ännu inte i den grad som vore önskvärt fått ögonen öppna för vilken plats rashygien borde inta i det allmänna medvetandet. […] Det är att hoppas att världskriget den store omvändaren av alla värden skall få människor att inse att det ej längre duger att skjuta undan dessa frågor. Vissa tecken tyda på att en mindre fördelaktig rasblandning hotar att vinna insteg mer och
43 Permanent folktypsmuseum? (1919, 29 april). Svenska Dagbladet 44 Svenska rasfrågor för svensk publik. (1919, 3 mars). Svenska Dagbladet
Olika raser inom svenska folket. (1919, 10 mars). Svenska Dagbladet Adelskalendern för 1920. (1919, 21 december). Svenska Dagbladet
45 Behovet av ett svenskt rasbiologiskt institut (1919, 1 april). Svenska Dagbladet
Ett medicinskt Nobelinstitut. Vilka vetenskapsgrenar bör det omfatta? (1919, 23 december). Svenska Dagbladet Befolkningsundersökningen forcerar en rad sakkunniga för special utredningar. (1919, 9 juni). Svenska Dagbladet
21
mer i vårt land. Vad som nu vore av behovet påkallat i Sverige vore ett institut för rasbiologi.46
I SvD annonseras det explicit 16 gånger om utställningen ”Svenska folktyper – det första rasbiologiska bildgalleriet i världen”47, vilket är nästintill hälften av de alla granskade inläggen
under 1919. Det framhålls att utställningens material är ”ofantligt rikhaltigt” och att utställningen ”lovar att bli något alldeles unikt”48. En stor del av bildmaterialet kommer senare
att tillfalla den rasbiologiska universitetsinstitutionen i Uppsala och den svenska rasforskningen ska i första hand stödja sig på detta material. Besökarna uppmanas också att inte avskräckas av utställning och själv frivilligt bidra med mer bildmaterial49. I en artikel betonas det att
”Folktypsutställningen visar att en korsning mellan germaner och zigenare är dålig”50. Den
rasbiologiska folktypsutställningen beskrivs att ha haft en ”livlig publikfrekvens första dagen”51 samt ”livlig uppmärksamhet från allmänhetens sida”52. Fotografierna ska därutöver ”fromma
för en vetenskap av vilken framtiden väntar sig mycket”53. Sammantaget skildras rasbiologin som något väsentligt att forska om för befolkningens framtid, det finns ett stort intresse för denna.
1920 – 14 artiklar
Fortsättningsvis framställer flertalet av artiklarna under 1920 utvecklingsprocessen till inrättandet av ett rasbiologiskt institut, vilket framstår att vara ett mycket betydande spörsmål. Efter en framlagd motion föreslås det att en utredning angående inrättandet och flertalet motiveringar har utarbetats där vetenskapsmän påpekar dess väsentlighet. Det påpekas bland annat att det i flera länder redan bedrivs rasbiologiska studier som resulterat i praktiska åtgärder54 och att ”det är på tiden att uppmärksamheten med energi och kraft inriktas på dessa frågor”55. Rasbiologin och ärftlighetsforskning kommer sålunda klarlägga flera viktiga frågor om folket. Upprättandet av ett rasbiologiskt institut omsider tillstyrkes av det akademiska konsistoriet där de uttalar sig i en artikel att ”Det bör vara en hederssak för vårt land att göra de vetenskapliga insatser på detta område, varav det är mäktigt”56. Vidare poängterar medicinska
fakulteten att ett upprättande av ett rasbiologiskt institut äger en särdeles starkt grund i
46 Fria uttalanden – ett svenskt institut för rashygien? (1919, 13 november). Svenska Dagbladet 47 Svenska folktyper. (1919, 3 maj). Svenska Dagbladet
48 Folktyputställningen öppnas i början av mars. (1919, 23 februari). Svenska Dagbladet 49 Stockholmsavdelningen på folktypsutställningen. (1919, 14 mars). Svenska Dagbladet
50 Nilsson Ehle, H. (1919, 1 april). Behovet av ett svenskt rasbiologiskt institut. Svenska Dagbladet 51 Svenska folktypsutställningen. (1919, 9 mars). Svenska Dagbladet
52 Rasfrågor och folktyper. (1919, 16 mars). Svenska Dagbladet
53 Stockholmsavdelningen på folktypsutställningen. (1919, 14 mars). Svenska Dagbladet 54 Motion om rasbiologiska institutet. (1920, 16 januari). Svenska Dagbladet
55 Ett svenskt rasbiologiskt institut. (1920, 17 januari). Svenska Dagbladet 56 Rasbiologiska institutet tillstrykes. (1920, 17 oktober). Svenska Dagbladet
22
omsorgen om folkets samt rasens utveckling i ”sund riktning”57. Andra angelägna motiveringarsom skrivits är: I motiveringen erinrar kanslern att rasbiologin i andra länder redan tillvunnit sig en erkänd plats58 och ” Frågan ligger nu under regeringens omprövning. Det gäller här att skydda och bevara vårt folk mot farliga inre fiender”59. Trots det stora uppvisade intresset i flertalet artiklar tilldelas ”rasinstitutet” inte något understöd av Nobelmedel efter ett beslut taget av det Karolinska institutets lärarkollegium.
Fortsättningsvis belyser en handfull artiklar om kommande föredrag om rasbiologi samt ärftlighetsforskningen betydelse för rashygien och befolkningspolitiken60. Vidare framträder rasbiologin som något aktuell genom att det nämns även i artiklar som inte explicit behandlar den rasbiologiska forskningen, exempelvis i inlägget om konstnären Ivan Aguëli. Där berättas det om hans konst och levnad, men också att Aguëli var insatt i ämnen som rasbiologi61.
1921 – 25 artiklar
Flertalet av de granskade artiklarna beskriver rasbiologin som något gynnsamt och betydande, detta emedan rasbiologiska forskning lyfts som ”värdefullt” och avgörande för framtid62. Enligt
Herman Lundborg själv, hävdar han att utsikterna är skäligen mörka om forskningen inte får medhållande och ett rasbiologiskt institut inte upprättas. Vidare framgår det att bland annat universiteten i Uppsala, Lund, Karolingiska institutet, samt medicinalstyrelsen är mycket eniga om att en rasbiologisk forskning bör kraftigt stödjas.63 Ett ytterligare exempel på att rasbiologin betraktas som anmärkningsvärt är:
Rasbiologi torde böra bli ett obligatoriskt ämne i den medicinska lärokursen […] Upprättandet snarast möjligt av ett stort sådant institut skulle omedelbart eller inom de närmaste åren medföra frukter som skulle snabbt och säkert rädda oss från degeneration och annan olycka, vilar helt visst på ett starkt överskattande av vad sådan forskning kan bringa.64
Fortsättningsvis framställs rasbiologin även som något ”framstående” och den notabla amerikanska vetenskapsmannen Henri Fairfield Osborn från New York ska besöka Stockholm varvid Herman Lundborg utsetts som representant för Sverige för den kommande rasbiologiska kongressen i New York65. Det stora intresset för rasbiologin åskådliggöras även genom att SvD
57Rasbiologiska institutet tillstrykes. (1920, 17 oktober). Svenska Dagbladet 58 Rasbiologins tid är inne. (1920, 7 november). Svenska Dagbladet
59 Rasbiologisk miljondonation i Schweiz. (1919, 22 november). Svenska Dagbladet 60 I marginalen för dagen. (1920, 4 mars). Svenska Dagbladet
Rashygienen och folkens framtid. (1920, 5 mars). Svenska Dagbladet
61 Ett sällsynt svenskt konstnärsöde. (1920, 15 februari). Svenska Dagbladet 62 Anatomiprofessuren i Uppsala. (1921, 20 februari). Svenska Dagbladet 63 Självständig rasbiologisk institution. (1921, 8 maj). Svenska Dagbladet
64 Våra rasbiologers stora fråga – prof. Santesson manar till tålamod. (1921, 10 maj). Svenska Dagbladet 65 Amerikansk rasbiolog på besök. (1921, 8 augusti). Svenska Dagbladet
23
gärna skriver och upplyser läsarna om forskningen. Exempelvis meddelar SvD oss om: beviljande ekonomiska anslag till verksamheten66; att rasbiologiska institutet senare syftar att flytta till Stockholm emedan ”det erbjudes lämpligaste och bästa förutsättningar för dess vidareutveckling”67; att H. Lundborg utnämnts att från och med nästa år med titel av professor vara chef för institutet för rasbiologi vid Uppsala universitet68; och K. m:t tilldelat Lundborg ett reseunderstöd av 1 600kr69. Ett sista exempel är att reklamannonsen ”institut för etisk fostran” frekvent återkommer70. Detta institut ska innehålla läroämnen som: ärftlighetslära ochrasbiologi, psykologi, etik, uppfostringslära etcetera.
Den rasbiologiska forskningen framställs även som något problemlösande. Exempelvis att denna ska kunna förtälja betydelsen över den biologiska rasblandningen mellan olika folk71. Ett till exempel är gällande professor Carl Hallendorffs undersökning där han studerar antikens undergång ur rasbiologisk synpunkt och hävdar att rasblandningen var en drivande faktor i fallet av riket. Hallendorff belyser att detta inte får ske och hänvisar till romarriket och hans forskning72. Vidare skildras den rasbiologiska festskriften som utgivits av bland annat
Lundborg på uppdrag av Svenska sällskapet för rashygien beskrivs som ”mycket ståtlig”73. Den
raskbiologisa forskningen skildras sålunda som avgörande. Vid uppgörande av en plan för rasbiologiska institutets verksamhet under dess första arbetsår framhåller styrelsen för universitetskanslern att de främsta önskemålen är att fullfölja samt utvidga de forskningar som Lundborg hittills bedrivit i nordligaste Sverige74.
I ringa mängd riktas det opposition mot upprättandet av rasbiologiska institutet av de samtliga undersökta artiklarna för 1921. Debatten är livlig och somliga uttalar sig kritiska till forskningen. Det uttrycks exempelvis att det finns tvivelsmål rörande den rasbiologiska forskningens betydelse, medan andra påpekar ”den betydelse den rasbiologiska vetenskapen kunde få för att skydda samhället mot tillkomsten av icke önskvärda medlemmar”.75
66 Rasinstitutet får börja i en mindre skala (1921, 11 maj). Svenska Dagbladet 67 Rasbiologiska institutet. (1921, 20 juni). Svenska Dagbladet
68 Tre nya professorer vid våra universitet. (1921, 8 juli). Svenska Dagbladet 69 Studier för rasbiologiska institutet. (1921, 13 juli). Svenska Dagbladet 70 Institut för etisk fostran. (1921, 28 maj). Svenska Dagbladet
71 Norrbotten undersöks rasbiologiskt. (1921, 6 december). Svenska Dagbladet
72 Ett verk om romerska kejsartiden av prof. Carl Hallendorff. (1921, 11 december). Svenska Dagbladet 73 Svensk rasbiologi inför utländsk publik. (1921, 27 augusti). Svenska Dagbladet
74 Norrbotten undersöks rasbiologiskt. (1921, 6 december). Svenska Dagbladet 75 Det rasbiologiska institutet förverkligas. (1921, 14 maj). Svenska Dagbladet
24
1922 – 19 artiklar
Inledningsvis skildras rasbiologin som något intresseväckande, viktigt att studera och tillämpningsbart. Herman Lundborg höll ett ”intresseväckande och underhållande rasbiologiskt föredrag” och han framställs även som en betydelsefull aktör ”utan vars högt skattade forskningsarbete och personliga energi skulle detta institut ej kommit till stånd”76. Rasbiologin framställs i flertalet artiklar som något användbart och givande. Till exempel, Professor J. V. Hultkrantz i sitt föredrag diskuterade om de sexuella frågorna från rasbiologisk synpunkt ”på ett sansat och värdigt sätt konsekvenserna i fråga om individernas plikter mot det kommande släktet i sexuellt avseende”77. Ett ytterligare exempel är Biskop Viktor Rundgrens försök att klarlägga protestantismen och den döende antiken ur rasbiologisk synvinkel78. Den nya adelskalendern som utkommit ”innehåller ett givande uppslag till rasbiologiska funderingar” och skall belysa ”den intressanta frågan om hur de adliga levnadsreglerna fortleva och upprätthållas”79. Steriliseringsfrågan och lagar kring detta har blivit alltmer aktuell och ur rasbiologisk synpunkt belyses det att om någon ”känner något ansvar inför samhället och kommande släktled, måste önska framgång åt denna motion”. Med hjälp av den rasbiologiska forskningen kan möjligen en steriliseringslag införas80. Rasbiologin blir problemlösande och framtiden blir ljusare med färre anstalter för ” idioter, sinnessjuka, alkoholister”.
Dock är beskrivningarna många gånger objektiva och rationella. Detta åskådliggöras genom att SvD gärna upplyser om både mindre och större nyheter kring den rasbiologiska verksamheten. Det framhålls att rasbiologiska institut ska ”under de närmaste åren med egna assistenter utföra omfattande antropologiska undersökningar i olika delar av landet81”; Lundborg begärt
tjänsteledighet82; K. m:t har medgivit att styrelsen för institutet för rasbiologi att utföra mätningar rörande manskapet vid marinen 83; lönereglering för institutets chef måtte tagas under övervägande84; ”Norstedts nyheter” annonserar om Lundborgs omarbetade och utvidgade upplagan av ”Rasbiologi och rashygien. Nutida kultur- och rasfrågor i etisk belysning”85.
Två mer utmärkande artiklar framställer rasbiologin till både dess fördel och nackdel. Rasbiologin hyllas, återges som avgörande, men också som oklar emedan åsikterna inte är få.
76 Svenska folket i ord och bild långt inlägg. (1922, 12 juli). Svenska Dagbladet 77 Sexuell hygien och etik – fyra föredrag. (1922, 14 maj). Svenska Dagbladet
78 Rundgren, Viktor. (1922, 26 november). Religiositet och kyrkokristendom. Svenska Dagbladet 79 Den nya adelskalendern. (1922, 20 december). Svenska Dagbladet
80 En steriliseringslag bör förberedas. (1922, 3 april). Svenska Dagbladet 81 I marginalen för dagen. (1922, 22 februari). Svenska Dagbladet
82 Tjänsteledighetsfråga inför K. m:t. (1922, 21 januari). Svenska Dagbladet
83 Rasbiologiska undersökningar vid marinen. (1922, 8 september). Svenska Dagbladet 84 Lönen åt rasbiologiska institutets chef. (1922, 18 oktober). Svenska Dagbladet 85 Norstedts nyheter – Herman Lundborg. (1922, 22 oktober). Svenska Dagbladet
