dokumentation i sitt arbete med extra anpassningar och särskilt stöd. Informanterna menar att deras dokumentation är bristfällig, dels på grund av okunskap och dels på grund av tidsbrist vilket är ett resultat som även framkommit i tidigare forskning enligt Lager (2020).
Informanterna beskriver att dokumentation görs vid större extra anpassningar eller vid särskilt stöd. Men informanterna beskriver också att den typen av dokumentation görs av EHT (elevhälsoteamet). I enlighet med Skolverket (2014b) menar informanterna att ingen dokumentation krävs för extra anpassningar. Däremot förs dokumentationer vid särskilt stöd genom kartläggning och i åtgärdsprogram (SFS 800:2010).
Vidare anger Skolverket (2014a) att rektorn ansvarar för att ett systematiskt kvalitetsarbete blir upprättat på fritidshemmet, något som fritidspersonalen också ska dokumentera. I det systematiska kvalitetsarbetet framkommer därför fritidshemmets arbete med måluppfyllelse. Dokumentet blir ett underlag för huvudmannens och rektorns fördelning av resurser.
26
Analysen visar att fritidspersonalen förstår att dokumentationen är viktig, att den kan visa hur omfattande arbetet i fritidshemmet är kring arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. men att tid och kunskapsbrist gör dokumentationen inkomplett. Lager (2020) beskriver att dokumentation är någonting som är viktigt eftersom att det är där man ser hur det är på fritidshemmet, något som också framkommer i studiens resultat. Fritidspersonalens syn kring sina egna dokumenteringar är att de kan förtydliga hur viktigt fritidshemmets verksamhet är för eleverna och för skolan (Lager, 2020). Ur ett relationellt perspektiv (Ahlberg, 2015) kan bristen på kunskap och tid att dokumentera innebära att de faktorer i lärmiljön som försvårar elevers vistelse i fritidshemmet inte framkommer skriftligt. Exempelvis kan dokumentering behövas för att analysera lärmiljöns utformning och funktion och för att eventuella brister påvisas för rektor och huvudman.
6.4 Stöd i arbetet
I resultatet beskrivs informanternas syn på rektorns ledning och ansvar. De flesta tycks uppleva rektorn som förstående, lyhörd och stöttande. Men när det kommer till stöd i form av ekonomiska resurser är det betydligt mer bristfälligt menar de. En likartad uppfattning har Holmberg (2011) som också förklarar att tilldelningen av resurser till skolor styrs av
skolpolitiker som även avgör den kvalité som ska förbättras. Karlsson (2020) förklarar att de bristfälliga ekonomiska resurserna för fritidshemmet beror på att skolan fått förhöjda krav och inte att det handlar om att verksamheten ses som mindre viktig. Samtidigt menas att ekonomiska resurser är avgörande för att kvalitén i fritidshemmet ska kunna höjas, vilket i första hand handlar om personalförstärkning och ökad planeringstid.
Ur ett salutogent perspektiv (Jacobsson, 2017) kan detta kopplas till hanterbarhet, där bland annat vikten av resurser lyfts. I studiens resultat framkommer det att fritidspersonalen ser resursfördelningen som orättvist fördelat mellan skolans verksamheter. Skollagen anger att det är huvudmannen som är ansvarig över att se till att skolorna får de resurser de behöver för att uppfylla kravet kring bland annat extra anpassningar och särskilt stöd. Vidare anges att resurserna ska fördelas så att elevens behov och förutsättningar tillgodoses och kompenseras. Rektorn på skolan ska se till att resurserna fördelas till alla verksamheter vilket även
innefattar fritidshemmet (SFS 800:2010).
En annan del som rör resurser och som framkommer i resultaten är att det är olika mellan fritidshemmen huruvida personalen får möjlighet till kompetensutveckling eller ej. Ur det salutogena perspektivet (Jacobsson, 2017) är kunskap en förutsättning för att förstå var i verksamheten som elever påverkas negativt. En del informanter menar att de har fått gå många och bra kurser i framförallt sådant som rör extra anpassningar och särskilt stöd. Andra menar att de är väldigt långt mellan gångerna de får gå på kurser eller inte alls. Tidigare blev personalen på några av fritidshemmen inbjudna till kurser men i dagsläget förväntas de hitta kurser själva som de anser är lämpliga. Detta är något som motstrider de allmänna råden som
27
beskriver att huvudmannen ansvarar för att lämpliga kurser finns tillgängliga för
fritidspersonalen, men att det är rektorn som ska se till att personalen får gå på kurserna (Skolverket, 2014a). Kompetensutvecklingen ger därför fritidspersonalen möjligheten att reflektera och diskutera och tillsammans med andra fritidshem komma till nya lärdomar, vilket informanterna lyfter är viktigt att få möjligheten till. De informanter som har gått på kurser menar att det gett dem otroligt mycket, även delar som de redan känt till. Detta kan kopplas till Håkanssons (2011) sammanfattning av Hatties metaanalys kring vad som påverkar elevers lärande och studieresultat. Håkansson förklarar att det krävs en lärare med kunskaper, engagemang och förmåga att se undervisningen ur elevernas perspektiv.
Jacobsson (2017) har en liknande uppfattning om att en professionell lärare kan utveckla varje elevs förutsättningar för ett gott socialt, psykiskt och fysiskt välmående. Att skaffa sig kunskaper i samspråk med andra är något som kan kopplas till det sociokulturella
perspektivet som sammanfattningsvis innebär att människan lär genom samspel (Lundgren m.fl., 2014).
7. Diskussion
Syftet med studien är att undersöka hur personalen på fritidshemmen arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd. De forskningsfrågor vi ställde oss var; fritidspersonalens arbetssätt utifrån deras beskrivning kring extra anpassningar och särskilt stöd,
fritidspersonalens sätt att föra dokumentation i sitt arbete med extra anpassningar och särskilt stöd, samt fritidspersonalens upplevelse av rektorns ledning, ansvarstagande och
resursfördelning i ämnet. I inledningen av denna studie nämns statens offentliga utredning (SOU 2020:34) som en källa till valet av vad som skulle studeras. Utifrån det vi sett och förhört oss om visar vår studie ett likartat resultat som statens offentliga utredning. Ett
sociokulturellt perspektiv, ett salutogent perspektiv och ett relationellt perspektiv har bidragit till att förstå hur fritidspersonalen tänker och arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd i fritidshemmet, beroende på vilken del av arbetet som beskrivs.
Sammanfattningsvis framkom det i studien en bred bild av hur fritidspersonalen arbetar med extra anpassningar och särskilt stöd. Det råder en skillnad mellan de olika fritidshemmen i fråga om tillvägagångssätt, dokumentation och stöd i form av kurser och personal.
Informanterna är däremot eniga i att fritidshemmets uppdrag är att stärka elevgruppen i sociala relationer och sammanhang, vilket kan kopplas till ett sociokulturellt perspektiv, samt att hjälpa elever med strategier och förbereda elever vid övergångar och olika aktiviteter. Att hjälpa elever att hantera olika situationer kan således kopplas till ett salutogent perspektiv (Jacobsson, 2017). Dessvärre ser fritidspersonalen sig som otillräckliga då de många gånger ställs inför att behöva välja att hjälpa och stötta den enskilda eleven eller att stötta hela barngruppen. Det vill säga att ge ett barn mer uppmärksamhet än de andra eller vise versa. Å ena sidan så anger styrdokumenten att fritidshemmets uppdrag är att se till att alla elevers behov tillgodoses (SFS 800:2010). Å andra sidan menar Andishmand (2017) att det är för
28
stora barngrupper i fritidshemmet, vilket innebär att det blir svårt för personalen att bygga relationer till alla elever. I resultatet framkommer att en del elever behöver mer stöttning i lekar och aktiviteter eller att få verka i mindre grupper, då fritidshemmets lärmiljöer ger utmaningar som blir svåra att hantera utan stöd (Karlsson, 2020). Sett ur det sociokulturella perspektivet (Lundgren m.fl., 2014) är fritidspersonalens möjligheter att kunna stötta elever i sociala sammanhang av stor vikt.
I studien framkommer att fritidspersonalens huvudsakliga planeringar och aktiviteter
innefattar extra anpassningar per definition (Skolverket, 2014b). När det kommer till särskilt stöd menar fritidspersonalen att det oftast är upp till dem själva att hantera. Dels lyfter de att processen tar för lång tid och dels att det sällan leder till något stöd till fritidshemmet. I skollagen (SFS 800:2010) anges att stöd i form av särskilt stöd ska tillsättas när en elev befaras att inte nå de kunskapsmål eller kunskapskrav som minst ska uppnås. I och med att fritidshemmet inte har kunskapsmål och kunskapskrav så beslutas sällan särskilt stöd i fritidshemmen. Skollagen anger att i alla beslut som rör elever ska dessa beslut ske till
elevernas bästa, något som ur ett salutogent perspektiv innebär att se och förstå barnet ur dess helhet och värna om barnets behov. Något som statens offentliga utredning (SOU 2020:34) kommit fram till är att bristerna beror på otydlighet i styrdokumenten.
Hansen Orwehag (2017) menar däremot att å ena sidan att de skillnader som finns mellan skolans styrda undervisning och fritidshemmets mer informella undervisning gör att skolans ses som högre prioriterat. Å andra sidan anger Skolverket (2014a) att fritidshemmet är enhetlig med förskoleklassen och skola och samtliga ska ha kunskap om varandras
verksamhet för att de tillsammans ska uppnå de målen som ställs. En tolkning är att det finns för lite kunskap hos huvudman och rektor kring hur fritidshemmets verksamhet stöttar eleverna till att uppnå skolans kunskapsmål och kunskapskrav. Sett ur ett sociokulturellt perspektiv (Lundgren m.fl, 2014) så lär sig barn hur dess omvärld fungerar genom att samtala och delta med andra barn och vuxna samt känna tillhörighet, vilket passar in på
fritidshemmets grupporienterade verksamhet. Liknande skriver Ihrskog (2006) att
kamratrelationer är en förutsättning för barns lärande där eleverna kan skapa sig en identitet och en god självinsikt genom att känna sig inkluderade i kompisgruppen.
Utifrån informanterna i denna studie har vi fått en bred bild av huruvida fritidspersonalen dokumenterar eller inte. Det är ungefär hälften som för dokumentation kring extra
anpassningar och särskilt stöd och hälften gör det inte. Skolverket (2014a) anger att
dokumentation av extra anpassningar inte är ett krav, men särskilt stöd ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram. I studiens resultat framkommer att en informant behöver visa att de har gjort alla tänkbara extra anpassningar innan de kan söka särskilt stöd medan Skolverket (2014a) anger att särskilt stöd kan ges utan att extra anpassningar har gjorts. Holmberg (2011) förklarar att rektorn som ska fördela resurser till de olika verksamheterna behöver underlag för att se hur mycket medel som de behöver fördela ut. Vår tolkning är att det underlaget handlar om det systematiska kvalitetssystemet. Å ena sidan ska enligt skollagen (SFS 800:2010) varje verksamhet på skolenheten, därmed även fritidshemmet, upprätta ett
29
systematiskt kvalitetsarbete och rektorn ansvarar för att detta görs. I det systematiska kvalitetsarbetets dokumentation lyfts fritidshemmets verksamhet och huruvida
styrdokumentens mål och krav uppnås eller ej samt varför. Enligt informanterna på de fritidshem där dokumentationen är bristfällig handlar det om okunskap och tidsbrist hos personalen. Å andra sidan menar Lager (2020) att styrdokumenten är för otydliga och att de då blir omöjligt för fritidshemmet att uppfylla dess mål. Sett ur ett relationell perspektiv (Ahlberg, 2015) kan den bristfälliga dokumentationen innebära ett underskott i den resursfördelning som görs då det inte finns tydliga underlag för exempelvis undermåliga lokaler som kan påverka att elever blir stressade.
Andersson (2013) belyser vikten av att fritidspersonalen förstår vad dokumentationen ska innehålla och hur deras värderingar kan påverka beslut. Vi tolkar det som att det krävs en kunskap för att genomföra dokumentation och göra uppföljningar på ett korrekt och effektivt sätt. Enligt skollagen (SFS 800:2010) är det huvudmannens ansvar att se till att det finns lämpliga fortbildningskurser för personalen att gå och att det är rektorns ansvar att se till att personalen får gå kurserna. Några av informanterna menar att det är på senare tid upp till dem själva att hitta lämpliga kurser, vilket kan tolkas som att det även råder kunskapsbrist på skol- och huvudmannanivå kring styrdokumentens avsikt med fritidshemmets verksamhet.
Slutligen menar Holmberg (2011) att de ekonomiska resurser som tilldelas till skolan styrs av de folkvalda politiker som också avgör vad som ska utvecklas och vilka mål som ska nås.
7.1 Slutsats
Den slutsats som kan utläsas av studien är att fritidshemmen har något olika tillvägagångssätt i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt hur de dokumenterar och vilket stöd de får i form av kurser och personalförstärkning. Informanterna är eniga i att fritidshemmets uppdrag idag är i huvudsak att stärka elevgruppen i sociala relationer samt att hjälpa elever med övergångar vid olika aktiviteter och att hjälpa elever att ta fram strategier för att hantera olika situationer. Vidare fann vi att det finns ett behov av fortbildning kring hur man för en dokumentation, för att kunna ge ett tydligt underlag till rektorn. I underlaget ska det
framkomma vilka stöd som fritidshemmet behöver för att uppfylla kraven och att se till alla elevers behov. Vi ser också att det finns ett behov av utbildning för huvudmän och rektorer för att kunna se hur fritidshemmets arbete kan stötta elever till ett själsligt, fysiskt och socialt välmående som i sin tur ger goda skolresultat.