Domskälen

I domskälen anges att:

”Bolaget behåller äganderätten och bestämmer själv pri-set, bär risken för förlust och har ansvar och kontroll över applikationerna. Av villkoren framgår också att det inte är Apple/iTunes som levererar applikationen och att kunden ingår avtal endast med applikationsleverantö-ren.”104

Detta citat är i min mening intressant i flera avseenden. Det är ett av rättens tyngsta argument för deras avgörande samtidigt som det, i min mening, innehåller en del oklarheter som behöver redas ut. Till att börja med verkar rätten ha råkat ut för en viss begreppsförvirring vad gäller ordet ”applikat-ion”. I "Villkor för tjänsten", som är det avtal en privatperson ingår med iTunes S.a.r.l. för att kunna utnyttja marknadsplatsen App Store, framgår det att det inte är iTunes S.a.r.l. som levererar ”applikationen”. Den applikation som avses här är dock inte utvecklarens app utan ingenting annat än programvaran iTunes som ju tidigare nämnt är Apples programvara för bland annat musik- och videouppspelning samt administration av iPhone/iPod/iPad.

Nedan kommer det även visas att konsumenten inte alls ”ingår avtal endast

med applikationsleverantören” utan att konsumenten ingår två separata

avtal med två olika parter.105

Vad Förvaltningsrätten i Umeå avser med äganderätt framgår inte helt klart. Troligen avses rätten för iTunes S.a.r.l. att själva bestämma pris och bära förlustrisken snarare än den intellektuella upphovsrätten till källkoden. Att äganderätten till utvecklarens elektroniska tjänst inte vid något tillfälle övergår till iTunes S.a.r.l. är något som väger tungt för domstolen. Åsikten att det entydigt talar för att det är utvecklaren som säljer direkt till kund kan dock ifrågasättas. I både den gamla och nya kommissionslagen stadgas att kommittenten alltid behåller äganderätten till varorna som säljs via kommissionären.106 I Rå 2003 ref. 39 som behandlar mervärdesskatt vid förmedling av konstverk klarlägger Regeringsrätten att:

104 Se mål nr 1429-10 sid. 7

105 Se avsnitt 4.4

”Regleringen (6 kap. 7 § ML förf. kom.) innebär således i det nu aktuella fallet att upphovsmannen skall anses till-handahålla konstverket till bolaget som i sin tur skall an-ses tillhandahålla detta till kunden. …det förhållandet att äganderätten till konstverket i civilrättsligt hänseende inte övergår till bolaget saknar betydelse för den mer-värdesskatterättsliga bedömningen.”107

Trots det som anförts under förhandlingarna verkar domstolen gjort bedömningen att vem som haft äganderätten till tjänsten har varit avgörande för domslutet. Har inte kommissionärsförhållandet någon betydelse i detta fall och vad skulle enligt domstolen krävas för att 6 kap. 7 § ML skulle bli tillämplig?

4.2. Tjänstekommission

Det borde stå klart att intentionen med App Store är, och har varit, att iTunes S.a.r.l. ska agera som kommissionär i förhållande till utvecklarna inom EU. Avtalet med dess utformning och innehåll uppvisar alla de rekvisit ett svenskt kommissionärsförhållande enligt kommissionslagen108

ska ha. Det styrks av avtalets innehåll där det i klartext uttalas att iTunes S.a.r.l. vid försäljning inom EU ska agera som kommissionär, uppbära betalning samt debitera och redovisa mervärdesskatt på försäljningen. Vidare finns i avtalet angivet att iTunes S.a.r.l. uppbär en provision om 30 % av försäljningspriset för varje försäljning.

Den luxemburgska kommissionärsregleringen är i princip identisk med den svenska med avseende på kommissionärens ställning gentemot kommitten-ten. I Luxemburgs lagstiftning går att läsa att "kommissionär är den som

agerar i eget namn eller under ett firmanamn för en huvudmans räkning".109

Det är mycket tänkbart att det i avtalet mellan iTunes S.a.r.l. och utvecklaren finns en hänvisning till den nämnda paragrafen i den luxemburgska lagstiftningen i syfte att undanröja tvivel och tvister mellan de båda parterna. Av vad som framkommit i denna utredning begränsas inte den luxemburgska kommissionslagen till lös egendom utan är tillämplig även på tjänster. Den svenska kommissionslagen är som tidigare nämnt i lagtexten begränsad till lös egendom.110 Dock har lagstiftaren i förarbetena lämnat till rättstillämparen att avgöra huruvida kommissionslagen kan tillämpas analogt på andra typer av rättshandlingar.

107 Se avsnitt 2.6.1

108 Se Kommissionslagen (2009:865) samt Lag (1914:45) om kommission

109 Se artikel 91, TITRE VI. - Des commissionnaires, Code de Commerce Luxembourg

Att Skatteverket och Förvaltningsrätten i Umeå har valt, åtminstone till en del, att inte se till de civilrättsliga avtalen torde stå klart. Det bortses helt från det faktum att det klart och tydligt stadgas att iTunes S.a.r.l. ska agera i egenskap av kommissionär gentemot utvecklaren. Detta avsteg från det civilrättsliga avtalet skedde främst med motiveringen att licensen endast gäller mellan utvecklaren och konsumenten, att utvecklaren står för förlustrisken och att det för konsumenten är tydligt vem som utvecklat tjänsten.

Ett kommissionärsförhållande innebär att en kommittent låter en kommissionär att i eget namn men för kommittentens räkning sälja lös egendom mot provision till tredje man. Kommittenten har rätt att bestämma ett lägsta, eller högsta, pris till vilken försäljning ska ske och bär även den ekonomiska risken. Vidare erhåller kommissionären aldrig, bortsett från vid självinträde, äganderätten till den förmedlade egendomen. Att varken Skatteverket eller Förvaltningsrätten i Umeå kommenterade huruvida kommissionslagen är analogt tillämplig vid tjänsteförmedling är beklagligt. Objektivt sett borde fallet Resolution Interactive uppvisa ett regelrätt kommissionärsförhållande med den enda skillnaden att det rör sig om tjänster istället för lös egendom. Anledningen till detta kan vara att varken Skatteverket eller förvaltningsrätten ser något problem med att använda kommissionslagen analogt eller att de inte funnit det nödvändigt att invända på den punkten då Skatteverkets argumentation till största delen byggt på vilken part kunden upplevt som avtalsmotpart.

4.3. Köpgången

Resolution Interactive skickade in bilder till Skatteverket för att visa hur App Store presenteras för konsumenten.111 På App Store kan konsumenten söka och bläddra bland de tillgängliga apparna samt läsa och få information om dem. Av bilderna framgår att det hela tiden visas vem som utvecklat appen. Skatteverkets tolkning av detta blev att "av dessa skärmbilder får det

även här anses klart framgå för köparen vem som är säljare till respektive applikation". Skatteverkets, och senare förvaltningsrättens, tolkning av

dessa bilder att det är utvecklaren som är slutkonsumentens avtalsrättsliga motpart bör inte passera utan att ifrågasättas. Fastställt är att det framgår vem som utvecklat appen. Innebär detta att det är utvecklaren som är konsumentens köprättsliga avtalsmotpart?

En konsument som besöker marknadsplatsen App Store använder sitt användarkonto för att göra inköpet, kvittot på inköpet skickas efter avslutat

köp från iTunes S.a.r.l.112 Vidare är det till iTunes S.a.r.l. en konsument vänder sig till om denne upplever problem med den köpta appen, företrädesvis via den i iTunes (programvaran) inbyggda funktionen för detta. Det kan exemplifieras med ett nyligen uppmärksammat ärende där två barn via en i en app inbyggd funktion av misstag spenderat ca 50 000 kr. Efter att ha vänt sig till Apple har föräldrarna fått tillbaka pengarna av just iTunes S.a.r.l.113 Talar detta för att iTunes S.a.r.l. eller utvecklaren är säljare gentemot konsument?

4.4. Avtalen

Bortsett från den subjektiva uppfattningen hos en konsument kan de avtal iTunes S.a.r.l. tecknat med utvecklare och konsumenter ge ytterligare vägledning i frågan om vem som ska anses vara konsumentens avtalsrätts-liga motpart. I "Villkor för tjänsten" framgår att:

”iTunes (S.a.r.l. förf. kom.) säljer till dig en licens att an-vända Produkterna. Så snart en Produkt köpts från iTu-nes utgör nämnda licens ett bindande avtal direkt mellan dig och utgivaren av Produkten vilket reglerar din an-vändning av Produkten.”

Som det framkommit i domen stadgas det också i avtalet mellan utvecklaren och iTunes S.a.r.l. att iTunes S.a.r.l. i egenskap av kommissionär ska sälja licensen att använda den aktuella appen till slutkonsument.

Det avtal som ingås mellan utvecklaren och slutkonsumenten som avses i förvaltningsrättens domskäl är ett slutanvändaravtal som reglerar konsumentens rätt att använda appen. iTunes S.a.r.l. har ett standardslutan-vändaravtal som gäller för alla appar som säljs via App Store.114 En utvecklare har rätt att skriva ett eget slutanvändaravtal så länge det inte strider mot iTunes S.a.r.l:s egna. Resolution Interactive använder sig av detta standardavtal där det berättas att konsumenten enligt licensen endast får använda appen på enheter denne äger själv, att licensen inte får vidareförsäljas eller hyras ut, att källkoden inte får extraheras eller modifieras och att licensen gäller tills dess att antingen utvecklaren eller konsumenten säger upp den. Vidare framgår det att användandet av appen sker på egen risk och att utvecklaren friskriver sig från ersättningsanspråk i den mån lagen tillåter.

Skatteverket och förvaltningsrätten sökte konsumentens egentliga avtalsrättsliga motpart. Det vi kunnat se nu är att det rör sig om två olika

112 Se bilaga 1 för kvittoexempel

113 Se Dagens Industri Apple efterskänker barnens smurfjordgubbar

avtal där köpeavtalet och slutanvändaravtalet är två separata avtal med två separata motparter. Slutanvändaravtalet är en följd av konsumentens köp, det kan inte ingås utan ett föregående köp. Det borde anses vara klarlagt att köpeavtalet ingås i det ögonblick konsumenten godkänner köpet med hjälp av sitt lösenord. När ingås då slutanvändaravtalet? Antingen är det vid köptillfället eller när appen startas första gången. I det senare fallet skulle det kunna uppstå en situation där endast köpeavtalet blir gällande. Om en konsument väljer att köpa men aldrig att starta och använda appen påverkas konsumenten inte av det som stadgas i slutanvändaravta-let. Oavsett borde det anses stå klart att slutanvändaravtalet blir gällande först efter att köpeavtalet ingåtts. Vilket avtal är avgörande för vem som ska anses vara säljare gentemot slutkonsumenten?

5. Slutsatser

I detta avsnitt presenteras de slutsatser utredningen resulterat i med avseende på uppsatsens syfte.