Hur miljön ser ut på förskolan är något som varken Anna eller Britta har funderat på särskilt mycket. Britta menar att det är lätt att bli hemmablind och även när hon såg sig omkring kunde hon inte på rak arm komma på något som saknades. Anna efterfrågade lite mer sånger och ramsor på de olika språk som finns bland barnens nationaliteter.
För mig är inte miljö endast konkreta material utan även hur vi utnyttjar ytorna omkring oss och hur människorna omkring bemöter oss. Som jag presenterade tidigare i mitt arbete skriver Lindö (2009) om hur man som pedagog bör stanna upp emellanåt för att kritiskt granska miljön på förskolan och även sin roll som pedagog. Att kunna reflektera över sitt sätt att arbeta och även se över hur miljön man vistas i faktiskt ser ut. Även Vygotskij (Platzack 2008)betonar en välordnad och stimulerande miljö som kan erbjuda barnet utmaningar. I det rum man vanligtvis läser sina böcker för barnen anser jag att det är viktigt att det är anpassat just för läsning. Att ha en inbjudande miljö med kuddar, mjuka material och belysning, skapar en harmonisk och mysig stämning som i sin tur kan bidra till en lugnare och även en mer inspirerande stund, för både barn och personal. Sitter man i ett rum som har lådor fulla i leksaker, eller rutschbanor och klossar tror jag att det blir alldeles för påtagligt för barnen att det finns annat att göra och att det då blir svårt att sitta still. Svårare än vad det kanske redan är. Ett sådant här rum finns det inte där Anna och Britta arbetar, men jag har heller inte sett det på speciellt många ställen där jag vikarierat eller praktiserat. Men det här har ju såklart sina orsaker många gånger i brist på utrymme. Jag upplever att jag kunde ha utvecklat frågan kring miljön mer i mina intervjuer, kanske kunde man ha fått reda på hur pedagogernas uppfattning av en inspirerande miljö när det kommer till språkstimulering kunde se ut enligt deras önskemål? Det är så intressant anser jag, det här med att läsa och att ge barnen en berikande upplevelse medan man gör det. Lindö ger exempel på fler frågeställningar man kan
31 ställa sig själv som pedagog: Väcker miljön barnens nyfikenhet, kreativitet och lust att med många språk utforska och experimentera med olika material och aktiviteter? Den här frågan bör alla ha med sig och titta på minst en gång om dagen!
Metoddiskussion
Min första tanke med den här undersökningen var att jag skulle jämföra pedagogers arbete med språkstimulering från två olika småbarnsavdelningar, men var osäker på om detta skulle bli för omfattande med tanke på den tidsavgränsning som vi hade. I efterhand kan jag ångra lite att jag inte följde min första tanke då jag tror att jag hade hunnit i alla fall. Mitt resultat hade förmodligen sett annorlunda ut om jag hade gjort denna jämförelse. Resultaten hade förmodligen också sett annorlunda ut om jag genomfört undersökningen på en avdelning med åldrarna 1-6 år, där arbetet måste ske på annat vis för att stimulera de olika stadierna som barnen befinner sig i.
Att observera på en förskola där man redan känner till personal och barn var något svårt insåg jag när jag skulle föra diskussionen framåt och inte ville låta för kritisk gentemot personalen och dess arbetssätt. Jag ser också i efterhand att jag kunnat ställa fler följdfrågor i mina intervjuer för att få ännu mer utförliga svar.
Slutsatser
Jag anser att jag har uppnått arbetets syfte genom att besvara de frågeställningar som ligger till grund för min undersökning. Jag har genom observationer och intervjuer fått ta del av hur pedagogerna arbetar med språkstimulering i olika situationer och hur de beskriver sitt arbete.
Resultatet visar att pedagogerna beskriver att de medvetet har valt att inte arbeta efter några konkreta material när det kommer till språkstimulering. De har heller inte lagt någon större fokus på organiserade stunder med språkstimulering utan har valt att lägga sin fokus på de vardagliga situationer som finns runtomkring dem. De värderar att kunna samtala med barnen om allt de gör i vardagen och ge utrymme för barnens egna tankar och funderingar vilket resulterar i att de faktiskt arbetar konstant med språkstimulering. Det här är något som också Svensson (1998) tar upp, hon menar att vuxnas lyhördhet för barns tankar förmodligen är mer betydelsefull i vissa miljöer än andra miljöer, och förskolan utgör en av de här viktiga
miljöerna.
32 Hur pedagogerna ser på sitt sätt att arbeta med språkstimulering är för mig är det bevis nog på att man inte alltid behöver arbeta med konkret material eller vissa metoder för att främja barns språkutveckling utan att det räcker med att bara finnas där som bollplank, inspiration och att kunna utmana barnens tänk räcker gott och väl. Jag ser det som att pedagogerna ser på sitt arbete med språkstimulering som ytterst viktigt men också något som sker mer eller mindre automatiskt i deras vardag. De lägger mer vikt vid att föra samtal vid alla tänkbara situationer så som omsorgssituationer och rutinsituationer än att arbeta utifrån olika metoder, och det är ett arbetssätt som fungerar bra för dem.
När det gäller min frågeställning: Skiljer sig arbetssättet mellan rutinsituationer och fri lek? Så kan jag dra slutsatsen att pedagogernas tillvägagångssätt och bemötande av barnen skiljer sig till viss del. Gemensamma nämnare är att pedagogerna pratar med och bekräftar barnen, men det som skiljer sig är att de av kanske naturliga skäl gör det på ett mer lekfullt sätt under fri lek än vid t.ex måltidssituation. Vid måltiden finns utrymme för samtal och man pratar och tar vara på barnens tankar och funderingar men det sker under lugnare och kanske lite mer
allvarligare omständigheter. Under fri lek ser man tydligare hur pedagogerna uppmuntrar till sång, rim och bus och lättare dras med själva in i leken. Det här visar tror jag, att de vill bevara hur man beter sig under matsituationer, att det är viktigt med matro och bordsskick, och att fri lek heter fri lek av en anledning. Lindö (2009) beskriver att det är minst lika viktigt att ge barn språklig näring, som det är att ge mat och dryck och det här är något de anammar på den här förskolan anser jag.
Sammanfattningsvis drar jag slutsatsen att det viktigaste inte är att man har organiserade stunder med språkstimulering och tillhörande material. Det viktigaste är att man tar vara på det som finns runt omkring oss och bemöter barnen på ett sätt som får dem att känna sig viktiga och på så vis även får dem trygga i sig själva och vågar mer. Att göra rutinsituationer till roliga lärorika stunder istället för att de ska ske i tystnad och per automatik är också en slutsats jag har kommit fram till. Att ha genomfört den här typen av undersökning har varit väldigt lärorikt. Jag känner mig ännu mer inspirerad att få komma ut i arbetsvärlden och ta vara på alla de här stunderna och få växa och utvecklas tillsammans med barnen.
33
Referenser
Arnqvist, Anders 1993: Barns språkutveckling, Lund: Studentlitteratur
Centerheim- Jogeroth, Monica 1989: Vägen till språket, Stockholm: Liber
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov 2001: Examensarbetet i lärarutbildningen –
undersökningsmetoder och språklig utformning, Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB
Lindö, Rigmor 2009: Det tidiga språkbadet, Lund: Studentlitteratur
Platzack, Christer 2008: Det rika språket, Solna: Fortbildningsförlaget
Rubinstein Reich, Lena & Wesén, Bodil 1986: Observera mera, Lund: Studentlitteratur
Skolverket, 2001: Läroplanen för förskolan Lpfö 98, Stockholm: CE Fritzes AB
Svensson, Ann-Katrin 1998: Barnet, språket och miljön, Lund: Studentlitteratur
Svensson, Ann-Katrin 1995: Språkglädje – språklekar i förskola och skola, Lund:
Studentlitteratur
Patel, Runa & Davidsson, Bo 2003: Forskningsmetodikens grunder, planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
34