3 Högskolans roll i Västra Götaland
3.2 Effekter av större högre utbildning
Mot bakgrund av samhällets allt starkare kunskapsorientering kan det kanske framstå som självklart att investeringar i universitets- och högskolestudier alltid är lönsamma. Men bilden är mera komplex än så. Enligt en studie från slutet av 2000-talet, Sahlén (2010), finns tecken på att antalet högutbildade i Sverige har expanderat snabbare än efterfrågan vilket kan försvaga lönsamheten för akademisk utbildning. Vi vet också att avkastningen varierar kraftigt mellan olika utbildningsområden. Den är hög för läkare, låg för arkitekter och negativ för bibliotekarier (Daghbashyan & Hårsman 2012). Vi vet vidare att akade-mikerlönerna vanligen är högre för män än för kvinnor med samma utbildningsinriktning och högre för akademiker med examen från lärosäten i storstadsregionerna än för dem med motsvarande examen från andra lärosäten.
Invånarnas kompetens är den viktigaste tillgången och det är hos dem som utvecklings-kraften finns. Västra Götaland ska präglas av goda förutsättningar för utbildning, forsk-ning och innovation, företagsamhet och ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv.
Fler ska ha möjlighet att driva företag och företag ska kunna växa. Invånarna ska ha till-gång till en bred arbetsmarknad, där fler är anställda i växande företag. Målet är ett positivt klimat för kreativitet, entreprenörskap och företagande. Det ska regionen åstadkomma genom att stimulera ökat entreprenörskap, skapa förutsättningar för att förverkliga idéer och starta företag och främja konkurrenskraftiga små och medelstora företag.
Ett fokuserat utvecklingsarbete inom styrkeområden, med satsningar på forskning, ut-bildning och innovation, ska bidra till att lösa de samhällsutmaningar regionen står inför.
Arbetet ska drivas så att nya starka områden och ny företagsamhet kan utvecklas och näringslivet breddas. Fem områden har särskilt pekats ut, life science, hållbara transporter, hållbar stadsutveckling, grön kemi, marin miljö och marina sektorer. Andra viktiga områ-den är textil/mode/design, produktion, kulturella och kreativa näringar, förnybar energi, livsmedel/gröna näringar, informations- och kommunikationsteknik liksom besöksnä-ring. Målet är att regionen ska vara världsledande på innovation inom sina styrkeområden.
Regionen ska åstadkomma detta genom att attrahera fler studenter och forskare och öka utbytet med omvärlden, stärka forsknings- och innovationsmiljöernas internationella konkurrenskraft, utveckla test- och demonstrationsarenor där nya idéer omsätts till prak-tik, stimulera nationella och internationella samarbeten inom forskning och innovation samt stärka science parks och andra samverkansmiljöer för forskning och innovation.
Arbetstillfällen som finansieras utifrån är som regel alltid välkomna till en kommun eller region. Det är i detta avseende ingen skillnad på om arbetsgivaren är privat eller statlig.
En högskolas sysselsättningseffekter skiljer sig på detta sätt inte från ett stålverk eller re-gemente. Dessa typer av effekter har därför ibland kallats just regementseffekten. Florax (1992) har i en studie av Nederländerna för övrigt funnit att regementseffekten var den enda påtagliga effekten av universitetsinvesteringarna.
Sysselsättningseffekterna inskränker sig inte bara till direkta effekter i form av arbete åt ett antal anställda, i högskolans fall lärare, forskare och administrativ personal. Den anställda personalens och i fallet med högskolan studenternas konsumtion, varav en stor del äger rum lokalt, ger också indirekta sysselsättningseffekter inom allt från handel och barn-omsorg till nybyggande och underhåll av bostäder. Med beräkningsmodeller grundade på en tysk (Giese 1987) och en brittisk (Armstrong 1993) studie, har effekter på kon-sumtion och sysselsättning beräknats för Högskolan i Borås (Holmqvist et al 1995) och Umeå Universitet (Lindgren & Marklund 1995) samt Westlund (2004). En större studie i sammanhanget är ERU-rapporten Andersson & Johansson (1995) där Borås ses som en framtida marknadsplats.
Studierna utgår från konsumtion, skatter och avgifter, grundade på personalens löner mi-nus konsumtion och skatteintäkter som kommer andra orter till del. Därtill görs unge-färliga beräkningar av högskolans övriga lokala utgifter. I Umeås fall blir dessa utgifter ett påslag på 75 procent utöver den konsumtion som personalen står för. I Borås fall blir siffran ett 46-procentigt påslag på den lokala konsumtionen.
Om studenternas konsumtion inkluderas förändras dock bilden kraftigt. Medan Umeå- studien kom fram till att de indirekta sysselsättningseffekterna var cirka 38 procent av
HÖGSKOLAN I BORÅS 31
de direkt sysselsatta, blev Boråsstudiens resultat att de indirekta effekterna var minst 100 procent, dvs. att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siff-ror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsre-surser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana ef-fekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sys-selsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför ar-betsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har däremot, med sina forskningsresurser, många anställda som huvudsakligen forskar och som ägnar lite tid åt regelrätt undervisning. Även om multiplikatoreffekten således varit betydligt mindre i Umeå jämfört med Borås, har dock universitetets blotta storlek haft sådana effekter att det beräknas ha bidragit till ungefär 25 procent av Umeås tillväxt under perioden 1960-1995 (Wiberg 2003).
Privata marknadseffekter av högre utbildning utgörs av högre lön och högre chans till sysselsättning. Privata men inte marknadsprissatta effekter utgörs av nytta man får utanför arbetsmarknaden av högre utbildning. Det gäller effekter på företeelser som hälsa, livslängd och livskvalitet, se även McMahon (2009) och McGregor et al (2009, 2011), Huggins &
Johnston (2009) och Hermannsson et al (2016).
Figur 3.3. Nyttoeffekter av högre utbildning Typ och bärare av
nyttoeffekter Privat Extern
Marknad Högre lön
Högre sysselsättning Högre sysselsättning
Högre produktivitet genom överspill till andra Högre total faktorproduktivitet
Icke-marknad Bättre personlig hälsa Längre förväntad livslängd Större livskvalitet
Lägre brottslighet Demokratiseringseffekter Effekter på civilsamhället
Extern avkastning eller externaliteter av högre utbildning utgörs av effekter på samhället i större skala av högre utbildningsnivåer. Dessa kan uttryckas i högre produktivitet och som
22
att varje anställd genererade ytterligare ett jobb i Borås. Den brittiska studien av Lancasteruniversitetet visade en multiplikatoreffekt på 26 procent.
Den viktigaste förklaringen till de stora skillnaderna mellan de svenska studierna torde vara andelen på orten bosatta heltidsstuderande per anställd. Medan Umeå, enligt de siffror som beräkningarna baserades på 1995, hade mindre än 3 studenter per anställd, var motsvarande värde för Borås cirka 13 studenter per anställd. Tabell 6 som visar de officiella siffrorna för 2002 är möjligen inte helt jämförbar med de värden som användes i studierna 1995. Ökningen av antal studenter per lärare 1995–2002 är dock välkänd. Med undantag för två
specialhögskolor visar sig Umeå vara det mest lärar-och forskartäta lärosätet per student i landet.
Högskolan i Borås har i likhet med de flesta regionala högskolor saknat fasta forskningsresurser. Man har varit en utbildningsintensiv högskola där en stor del av
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har
personalen ägnat hela eller huvuddelen av arbetstiden åt undervisning. Boråsstudien visade att studenternas lokala konsumtion till och med var större än personalens. Umeå universitet har