EFTER BEHANDLINGEN Vakuum

Fuchs-Ebaugh (1988) beskriver perioden efter uppbrottet som ett vakuum. Individen hör varken hemma i den nya eller gamla världen. Männen berättar om hur de bröt kontakten med människor och miljöer de förknippade med droger. Denna strategi finns dokumenterad i tidigare forskning.

”Det var ju alltså, det var jag ju så medveten om att det var den första biten man måste göra, klippa alla gamla kontakter och hålla dom ifrån sig.”

Fuchs-Ebaugh (1988) beskriver hur individen brottas med känslor av tomhet och värdelöshet. Informanterna beskriver tiden efter behandlingen så här.

”Jag menar visst kändes det…tomt, ensamt och tomt. Man hängde ju i ett konstigt tomrum innan man började hitta olika grejer.”

”Jag var inte ute mycket satt och såg film, lyssnade mycket på musik, satt och glodde på teve. Och så gick jag på möte och så bara hem”

”Jag tänkte var fan blev jag av. Jag kände bara narkomaner och fyllon överallt, där e inte en jävel som kan hjälpa mig med nåt”

Roger berättar om hur han under två år i stort sätt inte gjorde någonting annat än att gå på NA och AA. För att förebygga återfall gick han på speciella

återfallsmöten och lyssnade på andra som hade haft återfall. På detta sätt lärde Roger sig vad han inte skulle göra.

Under denna period undvek Roger situationer som på något sätt gjorde honom upprörd. När han bedömde sig själv som tillräckligt stabil tog han kontakt med en gammal arbetsgivare. Vi ser att vakuumet har en funktion för individen. Tiden ger möjlighet för informanten att bli säker i sin drogfrihet, att få rutin på att vara utan varken drogen eller behandlingshemmet.

Tillgång i ett sammanhang

Conny och Anders har på ett konkret sätt använt sig av sin erfarenhet av missbruk i sitt drogfria liv. Conny utbildade sig till socionom där han efter utbildningen valde att under en period jobba med missbruk på ett behandlingshem. Han säger sig ha nytta av sina erfarenheter av att själv ha tagit sig ur ett missbruk i sitt sätt att se på människor, då han förstår varför människor har en fasad. Han poängterar samtidigt att hans sätt att förstå eller se igenom människor med problem inte är direkt knutet till att han har varit missbrukare utan drogfriheten får ses som en del i en livslång process. Conny menar att han är samme person så väl när han missbrukade som när han inte gjorde det. Conny har varit drogfri i tjugo år och säger att:

”Det är en mognadsprocess skulle jag vilja kalla det. Man är missbrukare och sen blir man före detta missbrukare, men får ta ett steg till och bli vanlig människa. Man kan inte vara före detta missbrukare tycker jag i hela livet utan det måste man också lämna”

”Ja jag tycker inte jag har någon sådan identitet nu va, ni begrep ju inte vem jag var, och kanske jag vet inte. Det kan man inte se och höra på mig för jag lever inte på före detta, jag lever mer på nåt som har byggts under resans gång, kanske innan jag blev murare och sådana saker”

Anders har under tiden han studerat jobbat extra på ett lågtröskelboende för missbrukare. Erfarenheten av att jobba med andra missbrukare var ett sätt för honom att motivera sin egen drogfrihet.

”Jag har ju varit i kontakt med dem via jobbet. Det har hjälpt mig mycket. Jag har ju sett mig själv där men jag har ju stått på andra sidan som personal. Och det har hjälpt mig mycket. Det är bara att tänka tanken om jag skulle bli sugen kanske jag bor här nästa gång så det har hjälpt mig mycket.”

I sin kontakt med andra missbrukare blir det tydligt att Anders har förvärvat en annan identitet som drogfri. Han berättar:

”Dom flesta säger väl att det är häftigt att jag lagt av men det är sådant man säger. Dom är inne i det. Det var så när jag missbrukade också. Om det var någon som dog, åhh vad hemskt, åhh en begravning men fem minuter senare brydde man sig inte”

Att byta sida från missbrukare till behandlare blir också att byta maskulinitet från hård till mjuk man. Avgörande för dem i deras nya sammanhang är inte bara hur de hanterar sina egna känslor, utan hur de förstår vilken roll känslor har för alla människor och för missbrukare i synnerhet.

De har blivit experter på känslor. Deras personliga erfarenhet av missbruk har gett dem trovärdighet i ett specifikt sammanhang.

Den gamla och nya identiteten är varandras motsatser, där minnet av den gamla identiteten väcker obehagskänslor och de tar tydligt avstånd från den de var. ”Och ha den känslan, innan jag kom till behandlingshemmet, vem fan var jag en jävla äcklig knarklangare liksom, duktig på att smuggla, visste vilka vägar jag skulle ta (skratt) utan att åka fast. Så då var jag ju duktig då ju men nu är jag duktig på att arbeta och det är viktigt för mig va. Att ha en identitet, för den identiteten jag hade när jag kom till behandlingshemmet den var ååhhhåhhåå (typ rysning). Den ger jag inte mycket för idag. Jävla dealar mentalitet liksom. Jo så här, pengar betydde ingenting för mig va. Äh va fan jag är black idag, äh jag har nya tusenlappar imorgon. Men som knegare, fan jag är black idag fan jag måste jobba hårt innan jag får nya pengar va. Så man fick en helt annan syn på pengar. Helt annan känsla för pengar när man sålde knark än vad man har när man arbetar. Det är en mycket mycket stor skillnad i ens liv, att kunna få den känslan. Rolf som inte etablerat sig på arbetsmarkanden uttrycker frustration. Rolfs tillvaro liknar tonåringens. Han är tillbaka där han var när han började använda droger. Han har ännu inte etablerat sig som vuxen. En sådan period kan både ses som en marginalkonflikt så som Blomgren (1974) beskriver den. Det kan också tolkas som ett vakuum som Fuchs-Ebaugh (1988) beskriver. De andra männen har sökt sig till sammanhang där deras erfarenhet av missbruk inte är direkt användbara. De har sökt sig till jobb som fastighetsskötare, städare mm. De beskriver hur de uppskattar att arbeta.

”Arbetet betyder jättemycket för mig, för jag kommer ihåg innan jag fick det här femtifem plus jobbet då hade jag gått arbetslös i tjugofem månader, och mer under isen har jag väl nog….jo det har jag vart (skratt). Jag kände mig rätt under isen det gjorde jag men inte på det sättet som när jag var narkoman. Så Arbeit machs freedom (skratt). Jamen arbete ger frihet. Så jag menar det jobbet jag har, jag har aldrig i mitt liv kunnat spara så mycket pengar som jag gjort, aldrig haft så fett konto (skratt).

Svensson (1996) är en av de forskare som påpekar att avgörande för att

drogfriheten skall bli hållbar är hur väl nya identiteter kan ersätta andra. Ur det ett sådant perspektiv blir arbetet avgörande för hur männen ser på sig själva.

Svensson (1996) beskriver hur omgivningens bemötande både har en materiell och mänsklig funktion. Arbetet ger männen ekonomiska möjligheter. De kan betala av skulder, ta körkort och på så sätt etablera sig i samhället. Den mänskliga funktionen består av att möta andra människor samt få en meningsfull vardag. Männen beskriver inte bara hur de uppskattar att arbeta men även att det är en viktig del av hur de uppfattar sig själva.

”Och det jag lyckats bygga upp va det är simpel enkel arbetarklass mentalitet i mig själv liksom, det är vad jag har lyckats bygga upp, har jag lyckats med till hundra procent.”

Man kan tolka männens väg från missbruk till arbete som en resocialisering. När männen tagit sig ur missbruket vill de återupprätta sig själva som arbetare. De understryker värdet av att ha en arbetarklassidentitet.

De har bytt från en missbrukaridentitet med en subkulturs maskulinitet som inte kan användas som symboliskt kapital i samhället utanför subkulturen till en accepterad maskulinitet som bättre passar med den hegemoniska maskuliniteten. Männen har en arbetarklassbakgrund och deras socialisering till arbetare avbröts under barndomen eller tidiga tonåren då de inte kunde leva upp till de kriterier som krävdes av dem i form av hyfsade betyg och en yrkesutbildning.

När man efter avslutad behandling lyckas ta sig in på arbetsmarknaden ser man det som en revansch, att man blivit fullvärdig medlem av samhället man innan stod utanför.

Ett sätt att förstå arbetes betydelse för männen är att de genom att arbeta har möjlighet att vara självständiga. Om man använder sig av Connells (2003) beskrivning av protestmaskulinitet, där missbruket är en reaktion på ett underläge där männen tidigt upplevt att de varit beroende av samhället insatser blir arbetet ett sätt att vara oberoende (Connell, 2003). Arbetet blir också en kontrast till upplevelsen av att vara ofri i missbruket. Som framgår av citaten är männen nöjda med sitt arbete och sin tillvaro.

SLUTDISKUSSION

Vändpunktsbegreppet har varit användbart. Svårigheterna med begreppet har varit att det är en efterkonstruktion. I en efterkonstruktion är individen fri att tolka, dessa tolkningar är förvisso intressanta men som uppsatsskrivare är det viktigt att undersöka motiven till olika tolkningar. Av vårt material kan vi dra slutsatsen att männen nådde sin vändpunkt genom att de tröttnade på att använda droger. Vårt material visar på vändpunkt som skulle kunna beskrivas som manlig. Som vi tidigare nämnt sker kvinnors vändpunkter i samband med graviditet där

moderskapet anses vara starkt motiverande. Männens vändpunkter i vår uppsats kan förstås som en maskulin vändpunkt då männen hävdar det rationella och autonoma i detta beslut. Att vara rationell och autonom är ett sätt att vara man som knyter an till ett hegemoniskt ideal. Det är även av intresse att männens berättelser om vägen ut stämmer väl överens med den allmänna bilden av hur narkomanen går ner sig för att sluta. Hos en av männen blev det tydligt att det fanns en annan vändpunkt där tveksamheter inför drogfriheten fanns med under behandling. Vi benämner hans vändpunkt inne i behandlingen då han beslutar sig för att spola ner knarket som en ful vändpunkt. Det är möjligt att de andra männen hade liknande tvivel i sin drogfrihet men att de inte berättade om dessa eftersom ett sådant tvivel går emot det rationella och autonoma i deras sätt att sluta. Männen har svårt att exakt beskriva vad det var de tröttnade på. Vid våra intervjuer framkom att samtliga beskrev umgänget med andra narkomaner som ytligt. De har svårt att se några som helst fördelar med deras sätt att använda droger och alkohol. Som vi visat bygger männens användning av droger på en viss maskulinitet. Vi har använt begreppet protestmaskulinitet för att visa på att ett intensivt användande av droger och alkohol kan vara resultat av brister i

uppväxten och därför ett sätt att göra anspråk på makt. Alla männen beskriver att de fick nog av att missbruka. Vad är problemet? Är det drogerna eller är det den maskulina praktiken som missbrukare? Kan det vara så att det som tröttar ut missbrukaren inte är drogerna utan en livsstil som bygger på en övertolkning av ett manligt ideal som i värsta fall leder till döden? Av intresse är därför att undersöka relationen mellan maskulinitet och missbruk. Sådana undersökningar tycker vi bör ha en förståelse av maskulinitet som meningsskapande i samtliga perioder av ett missbruk såväl som i en drogfri kontext.

Av vårt material kan vi se att männen förändrade sin identitet och maskulinitet på ett radikalt sätt. Som missbrukare fanns det inget utrymme för det som männen som drogfria beskrev vara en av de viktigaste delarna i sitt nya liv nämligen att kunna hantera känslor. I missbruket byggde de maskuliniteten kring drogen, men i sitt nya liv byggde de sin maskulinitet kring sitt arbete. Skillnaden mellan de olika sätten kan vid en första anblick verka vara varandras motsatser. Den gemensamma nämnaren är deras klasstillhörighet, såväl i början när de använder droger som när de etablerar sig i samhället är de tvungna att förhålla sig till arbetarklassen. Även om männen i det aktiva missbruket vände sig bort från sin klasstillhörighet så är det samtidigt i den kontexten de bygger sitt nya liv.

Mäns väg ut ur missbruk verkar enligt oss handla om att man har tröttnat på utanförskapet och den maskulinitet som erbjuds där.

Männens maskulinitet förändras alltså från att vara en maskulinitet byggd runt drogen och dess sammanhang i en subkultur till en maskulinitet som bygger på, som vi tolkar det, arbetarklassvärderingar.

Erfarenheter av missbruk blir för två av männen på ett konkret sätt användbart i deras arbete. De väljer att själva jobba med missbruk som behandlare. Deras egna erfarenheter ger dem trovärdighet och den man som utbildade sig till socionom säger sig ha en förståelse för de människor han möter i arbetet. Förståelsen är inte resultatet av missbruket utan av en process .De andra männen har inte på samma sätt använt sig av sitt missbruk men säger inte heller att det varit ett problem i kontakten med arbetsgivare. Den man som inte etablerat sig på arbetsmarknaden känner sig däremot frustrerad och beskrivas som att vara i det vakuum Fuchs- Ebaugh (1988) talar om innan man har hittat vidare i sitt försök att skapa sig ett nytt liv.

Att ha erfarenheter av missbruk och av att ha levt ett sådant liv i utanförskap där man hela riden måste smussla och ljuga om sig själv ger en kompetens när man möter andra människor i svåra livssituationer. Man känner igen sättet att försvara sig och kan se bakom fasaden. Om en närstående eller arbetskamrat befinner sig i någon form av marginalkonflikt kan det vara värdefullt att dela med sig av sina erfarenheter och berätta om hur man löste det själv som ett exempel.

Erfarenheten av missbruk kan i stort sett aldrig användas som referens eller bli symboliskt kapital i livet som drogfri, men för individen själv i hans nya kontext kan det vara väldigt värdefullt att ha som livserfarenhet.

SAMMANFATTNING

Vårt övergripande syfte med uppsatsen är att undersöka hur manliga missbrukare upplevde sin förändring från en individ som har drogen som centralt

organiserande aktivitet till en ”god samhällsmedborgare”, den process som vi antyder i vår titel ”från minus på kontot till feta semesterplaner”.

I vårt material har vi funnit två typer av vändpunkter. Den ena vändpunkten innebär att en negativ händelse gör individen uppmärksam på det negativa med livsstilen och beslutar sig för att ändra sitt liv. I den andra vändpunkten ställs individen inför ett ultimatum där ett fortsatt bruk blir det samma som en säker död. Hos männen vi intervjuade föregicks vändpunkten av en lång process. De hade länge ifrågasatt sitt sätt att leva och mått psykiskt dåligt av att använda droger. Männen var trötta på livet de levde. En av dem beskrev tillvaron med drogen som ett ekorrhjul. Vägen ut ur missbruk gick via behandlingen. En naturlig fortsättning på deras vändpunkt blev därför att ta kontakt med socialtjänsten. Männen berättar om hur det narkomana livet tröttade ut dem, vilket stämmer överens med forskning och en den allmänna bilden av hur det är att sluta

missbruka. Beslutet att lämna drogerna avdramatiseras av männen. I en berättelse fann vi att vändpunkten kan se ut på ett annat sätt, där tveksamheter inför

drogfriheten finns med under en längre period inne i behandlingen och det avgörande beslutet att lämna drogen sker när mannen har fått förtroende för att behandlingen kommer att fungera för honom.

Så här såg vägen ut ur missbruk ut för männen vi intervjuade. 1 Jag mådde psykiskt dåligt av att använda droger alkohol 2 Jag bestämde mig för att sluta

3. Jag tog kontakt med socialtjänsten 4 Jag gick in i behandling

5 Jag fick inga återfall

6. Jag är väldigt nöjd med mitt liv (4 av 5)

Viktigt för männen vi intervjuade var initialt att verka tuffa. Ett sätt för dem att verka tuffa var att ta droger. Under det aktiva missbruket berättar männen om drogmentalitet och dealer-identitet. Under tiden i missbruket förändras bilden av dem själva i takt med missbrukets negativa sidor blir mer påtagliga. Efteråt beskriver de den narkoman världen som ytlig och meningslös. I behandlingen lär de sig att förstå användandet av droger som ett sätt att hantera känslor. I

behandlingen får de en ny förståelse av sig själva där de förkastar det tidigare sättet att hantera känslor. De förstår sig själva och varför de började använda droger, delvis på grund av brister i uppväxten. Efter behandlingen går männen i ett vakuum där de beskriver sig vara mellan två världar. När de blir säkra i sin drogfrihet tar de på olika sätt kontakt med arbetsmarknaden. Att arbeta blir en viktig del i deras identitet. Männen säger sig ha upprättat en arbetarklass-identitet och är stolta över den. Arbetet har både en materiell och en social funktion. Arbetet ger dels ekonomiska möjligheter att betala av skulder, skaffa körkort och att kunna försörja sig, och dels en mänsklig funktion som består i att träffa nya människor och känna sig normal.

Männen har byggt en maskulinitet kring att använda droger. En sådan maskulinitet ger dem utrymme att vara starka och kompetenta. När de blir bestämmer sig för att bli drogfria har de tröttnat på att var den typen av man som förknippas med drogen. Männen poängterar det ytliga med att missbruka på så sätt att det inte finns någon substans i relationerna. Den nya maskuliniteten är byggd kring den nya förståelsen av dem själva och betydelsen av att hantera känslor samt arbete. En sådan maskulinitet skiljer sig från den gamla identiteten på flera sätt. Av männens beskrivningar framgår att de två olika maskuliniteterna är varandras motsatser.

Conny och Anders använder sig på ett konkret sätt av sina erfarenheter av missbruk då de valt att arbeta med missbrukare då de själva blivit drogfria. En sådan resa från missbrukare till behandlare innebär att männen har förstått betydelsen av att hantera känslor. Deras personliga erfarenheter ger dem

trovärdighet i ett specifikt sammanhang. Roger och Becker har sökt sig till arbeten som fastighetsskötare och städare. Rolf har för närvarnade inget jobb.

REFERENSER

Blomgren, P. (1974) Marginalkonflikt vid behandling av narkotikamissbrukare, Rapport nr 3, Narkomanvårdsenheten, Långbro sjukhus, Stockholm.

Blomqvist, Jan (2002) Att sluta med narkotika- med eller utan behandling FoU- rapport 2002:2 Stockholm:

Blomqvist, Jan (2003) Vägar ut ur missbruk-om olika sätt att lösa alkohol- och narkotikamissbruk och behandlingens roll Kapitel i konferensrapporten Blir det bättre med narkotika.

Connell, RW (1996) Maskuliniteter, Göteborg: Bokförlaget Daidalos

Carmona Santis, Nelson och Lalander, Philip (2004) Utanförskap och droger - om unga chilenare i en lågstatusförort. Mobilisera mot narkotika rapport 2, 2004.

http://www.mobilisera.nu/upload/4835/rapport_latinos_inlaga.pdf

Fuchs-Ebaugh , Helen Rose (1988) Becoming an EX. Chicago: The University of Chicago Press

Hedin, Ulla-Karin och Månsson, Sven-Axel (1998) Vägen ut! Om kvinnors uppbrott ur prostitution. Stockholm: Carlsson Bokförlag.

Lalander, Philip (2001) Hela världen är din Lund: Studentlitteratur Kristiansen A (2000) Fri från narkotika, om kvinnor och män som varit narkotikamissbrukare Vaxholm: Bjurner och Bruno

Laanemets, Leili (2002) Skapandet av feminiteter, om kvinnor i missbruksbehandling. Lund: Socialhögskolan, Lunds universitet.

Meeuwisse, Anna och Swärd, Hans (2002) Perspektiv på sociala problem Stockholm: Natur och Kultur

Skeggs, Beverly (2006 ) Att bli respektabel Göteborg: Bokförlaget Daidalos Svensson, Bengt (1996 ) Pundare, jonkare och andra Stockholm: Carlsson Bokförlag

Socialstyrelsen, 2004, Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på socialtjänsten, Stockholm http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2004/8506/2004-103-2.htm