Hälsa och samhälle
FRÅN MINUS PÅ KONTOT
TILL FETA
SEMESTERPLANER
BETYDELSEN AV MASKULINITET HOS FÖRE
DETTA MISSBRUKARE
AMANDA STÄRN
ANDERS VESTERLUND
Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola
51-60 p Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
FRÅN MINUS PÅ KONTOT
TILL FETA
SEMESTERPLANER
FROM IN THE RED TO SUMPTUOUS HOLIDAY
PLANS
BETYDELSEN AV MASKULINITET HOS FÖRE
DETTA MISSBRUKARE
AMANDA STÄRN
ANDERS VESTERLUND
Stärn, Amanda & Vesterlund, Anders. Från minus på kontot till feta semesterplaner, From in the red to sumptuous holiday plans,
Betydelsen av maskulinitet hos före detta manliga missbrukare. Examensarbete i socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2007.
Vår uppsats handlar om män som slutar missbruka. Vi försöker i vår uppsats att ta reda på vad det är som gör att de slutar. Vi vill genom våra frågeställningar få svar på hur identitet, maskulinitet påverkar den process och de vändpunkter som leder fram till att man blir drogfri.
Syftet är att belysa hur det går till för den enskilde och genom det få bättre förståelse.
Våra teoretiska begrepp har vi valt utifrån ämnet vi undersöker.
Vi valde att jobba utifrån ett empiriskt material som vi samlat in genom intervjuer. Det är främst genom dem vi nått vårt resultat. Vi har läst relevant litteratur för att få stöd för det vi i vår uppsats kommit fram till.
FÖRORD
Vi vill tacka de män som ställde upp på våra intervjuer för utan dem hade vi inte rott detta i land. Deras berättelser kan ses som en sorts framgångshistorier och är något vi kommer att bära med oss in vårt framtida yrkesliv. Det går att göra något åt även det svartaste svarta. Från oss till er, ett stort tack.
Becker innan han slutat:
”Och då hade jag liksom känt att det här vill jag inte längre, det klarar jag inte av att leva med”
Becker efter han slutat:
”Jamen, herre, du kan själv tänka dig, förra månadens lön, då när jag fick lön i måndags, hade jag tio tusen kvar. Så jag har min feta planering på semester. Jag fyller sextio i november och då ska jag åka till Thailand och ta med min tjej”
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ... 3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 4
PROBLEMFORMULERING... 5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6
METOD ... 7
Avgränsning ... 7
Val av metod ... 7
Vårt urval av informanter ... 8
Så här gick intervjuerna till... 9
Våra etiska överväganden...11
TIDIGARE FORSKNING...12
SUMMERING AV TIDIGARE FORSKNING...15
TEORETISKA BEGREPP ...17
Missbruk ...17
Vändpunkt...18
Klass ...20
Maskulinitet ...21
Den generaliserande andre...23
Marginalkonflikt...23 PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER...24 Becker...24 Conny...25 Roger...26 Anders...26 Rolf...28 SAMMANFATTNING AV INTERVJUER ...29
RESULTAT OCH ANALYS ...31
Hur ser en vändpunkt ut för våra informanter?...31
Den ”fula” vändpunkten ...34
MASKULINITET ...34
”Helt plötsligt hade jag börjat”...34
Protestmaskulinitet ...37
Hur männen använde droger ...38
BEHANDLINGEN...39
Att sluta missbruka ett beslut ...39
Känslorna i behandling ...39
EFTER BEHANDLINGEN...41
Vakuum...41
Tillgång i ett sammanhang...42
SLUTDISKUSSION ...45
SAMMANFATTNING ...47
REFERENSER...49
PROBLEMFORMULERING
Ett problem med att ta fram generella vägar ut ur missbruk så som tidigare forskning gör är att dessa vägar eller berättelser blir neutrala på så sätt att betydelsen av klass och kön hamnar i bakgrunden. Visserligen tar samtliga forskare upp att vägen ut är svårare ju mer socialt belastad individen är men analyserar inte det närmare. Kanske kan det bero på att deras informanter i stort sett kommer från samma klass. Samma sak gäller skillnaden mellan könen, man analyserar kvinnors väg ut ur i ett genusperspektiv, men inte vad för betydelse maskulinitet kan ha för männen och deras väg ut ur missbruk. Forskningen tycks nöja sig med att konstatera att män behöver byta identitet, men identiteten är inte kopplad till maskulinitet eller hur en sådana maskuliniteter rimligtvis skiljer sig åt. I forskning kring kvinnor och deras behov i behandling intar deras kön en central plats. De förväntas göra om sig själva som kvinnor. Samma resonemang finns inte kopplad till manliga missbrukare. När man undersöker maskuliniteten i
förhållande till missbruket är det för att beskriva den spännande subkulturen. Klart är att de män som väljer att lämna ett missbruk av olika andledningar varit missnöjda med sitt sätt att använda alkohol och droger. Hur såg deras liv ut innan och efter deras missbruk och vad betyder det? Vilka är andledningarna till att någon väljer att sluta använda droger och alkohol? En sådan process kan innebära att individen blir tvungen att förändra sin syn på sig själv och omvärlden radikalt, där missbrukaridentiteten måste ersättas med en ny identitet. Hur ser den nya identiteten ut och hur skiljer de sig från varandra? Kan det vara så att erfarenheter av att använda droger är kopplat till ett visst sätt att vara man, och att det
egentligen inte är drogerna man tröttnar på utan den maskulinitet som är förknippad med drogerna?
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med vår uppsats blir därför att undersöka hur individen upplever en sådan process, där vi i vår analys har för avsikt att problematisera betydelsen av maskulinitet. För att besvara vår huvudsakliga problemformulering har vi de här frågeställningarna.
• Hur ser en vändpunkt ut? • Hur förändras identiteten? • Hur förändras maskuliniteten?
• Kan erfarenheter av missbruk bli en tillgång i en ny kontext? Och i sådana fall på vilket sätt?
METOD
Avgränsning
Vår frågeställning berör hur en missbrukare själv ser på den process och
eventuella vändpunkt som leder till att han lyckas bryta sitt missbruk samt hur han ser på sig själv innan och efter missbruket. Vi vet sedan tidigare i vår utbildning att mäns och kvinnors erfarenheter av missbruk skiljer sig åt. Vi har valt att undersöka hur mäns upplevelse av att vara män och missbrukare hör ihop med en viss typ av maskulinitet. Vi vill även undersöka om maskulinitet på något sätt påverkat valet att sluta missbruka och har därför uteslutande intervjuat män med missbruksbakgrund.
Val av metod
På grund av frågeställningens syfte väljer vi att använda oss av kvalitativa
intervjuer för att samla in empiriskt material. Denna typ av intervjuer syftar till att försöka upptäcka eller identifiera fenomen som man inte känner till tillräckligt bra vilket vi tyckte stämmer bra med de frågeställningar vi valt för vår uppsats
(Svensson, Starrin 1996 sid 55 ).
Fördelen med kvalitativa intervjuer är att intervjun ger detaljerad förståelse av ett fenomen. Vi bedömer att vi inte skulle få lika nyanserade svar från en enkät. En kvalitativ intervju ger utrymme för den intervjuade att reflektera kring ämnet som ger förståelse för fenomenets innebörd. Den intervjuades egna upplevelse står i fokus, vilket kompletterar den kunskap vi får från litteraturen. En annan fördel är att det finns möjlighet göra överenskommelser med informanten om att få höra av sig om något behöver ytterligare klargöras. Det som är negativt, och som också är den återkommande kritiken, är att forskningen anses bli subjektiv. Som forskare kan vi inte förhålla oss objektivt till vårt material utan vi måste ta på oss ett tolkningsföreträde och då uppstår frågor om tolkningarna som vi gör: Hade vem som helst gjort samma tolkningar? Går det att generalisera utifrån materialet som baseras på dessa tolkningar? För att materialet skall bli trovärdigt är det viktigt att vi studerar det vi sagt att vi skall studera och på så sätt kan vi nå validitet i
studien. Metoden är tidskrävande då intervjuerna behöver transkriberas och då går det åt många timmars arbete, men i gengäld får man mycket empiriskt material att jobba med.
Vårt arbetssätt liknar grundad teori på vissa sätt, vi har inte analyserat efter varje intervju, däremot har vi förbättrat vår intervjumetod från gång till gång. Detta har skett i samråd med varandra. Den grundade teorins ansats är i stort sett densamma som det utforskande forskningsperspektivet och den kvalitativa ansatsen, det vill säga att som forskare närmar vi oss ett fenomen så förutsättningslöst som möjligt och jobbar sedan underifrån med ett induktivt arbetssätt där man producerar teori och kunskap utifrån det egna empiriska materialet (Svensson, Starrin 1996 sid 107). Ibland stämmer detta med tidigare forskning och ibland nås ny kunskap. Nackdelen med dessa metoder är att urvalet inte blir stort och det kan vara svårt att generalisera resultaten. Vi tror ändå på att vi kan se trender och tendenser som är viktiga för förståelsen av fenomenet och det egna empiriska materialet. Vi vill jobba induktivt där vi utgår från det individuella och se om det går att göra generaliserbar teori utifrån det utforskande forskningsintresset (Rosengren, Arvidsson 2002 sid 62-70 ).
Vår förförståelse bygger på det vi läst och inte på egen empiri. Vi gör
bedömningen att vi inte hade tillräcklig kunskap för att välja en annan ansats som till exempel den förklarande forskningsansatsen. Vi vill få fördjupad kunskap för egen del och eventuellt ge en större förståelse för fenomenet. Vi tror oss inte kunna producera ny teori på grund av den begränsade tid vi har, men vi kan eventuellt understryka det som kommit fram i liknande studier. Att använda sig av brukarperspektivet för att nå ny kunskap är av intresse och något som ligger i tiden. I socialstyrelsen rapport För en kunskapsbaserad socialtjänst
(Socialstyrelsen 2004) har frågor om brukarperspektiv och brukarinflytande uppmärksammats för att säkerställa deras inflytande i utvecklingen mot en kunskapsbaserad socialtjänst. Det ger teori och kunskap byggd nerifrån tillsammans av forskare, socialtjänst och brukare.
Utöver de empiriska data som vi får genom intervjuer så läser vi teori och tidigare forskning på området som vi väljer utifrån dess relevans för vår uppsats.
Litteraturen kommer att användas till analys och jämförelse under resultat och analysdelen av uppsatsen. I uppsatsen kommer vi att återkomma till litteratur som vi läst tidigare under utbildningen. Vi skulle vilja ha läst ännu mer innan
intervjuerna, men det finns ett problem med sådan läsning då det finns en risk att man får förutfattade meningar angående vad man vill finna i sin empiri. Om man läser för mycket innan man intervjuar faller idén med att förutsättningslöst närma sig fenomenet som både den grundade teorin och den kvalitativa ansatsen liksom det utforskande forskningsperspektivet bygger på. Utifrån vår frågeställning tycker vi det är viktigt att vårt material får möjlighet att tala för sig självt innan vi jämför och analyserar materialet utifrån litteraturen.
Vårt urval av informanter
Vårt empiriska material är insamlat på en öppen mötesplats för människor i behov av stöd och samvaro. Denna verksamhet finansieras av en av
stadsdelsförvaltningarna i Malmö. Vi kommer att kalla den för Träffpunkten i vår uppsats. Träffpunkten har ingen uttalad målgrupp utan alla är välkomna.
Träffpunkten vänder sig till personer som av olika anledningar inte har någon sysselsättning dagtid. Gästerna som kommer är både kvinnor och män, med en medelålder på runt 45-50 år och som har olika problematik. Det kan vara arbetslöshet, utanförskap, psykisk ohälsa, missbruk, sjukdom och ensamhet. På Träffpunkten kan personer träffas i en vardagsgemenskap där personal och gäster tillsammans umgås. Det bedrivs inget strukturerat behandlingsarbete, men gästerna kan vända sig till personalen för enskilda samtal, stöd, motivation och hjälp i kontakten med olika myndigheter och sjukvården. Dessa samtal kan vara mer eller mindre regelbundna, men uppkommer ofta utifrån ett akut behov. I den dagliga verksamheten ligger fokus inte på gästernas problem eller bakgrund utan på en samvaro som ger deltagarna ett sammanhang och struktur i vardagen i en utsatt livssituation.
Informanterna är utvalda tillsammans med den ena av uppsatsskrivarnas handledare på praktiken. Relationen mellan praktikant och handledare kan vara problematisk på så sätt att handledaren inte känner fri att tacka nej till att förmedla informanter, samtidigt som praktikanten kan känna sig skyldig att framställa handledaren och verksamheten på ett fördelaktigt sätt. Vidare kan vid intervjuerna framkomma uppgifter som handledaren inte känner till och som praktikanten senare publicerar.
Vi bedömde att det inte förelåg ett sådant beroende som gjorde det oetiskt att genomföra undersökningen. Genom att föra en kontinuerlig dialog med handledaren värnade vi om ett öppet diskussionsklimat. Vidare är praktiken avslutad och praktikplatsen nyanställer inte vilket gör praktikanten friare i sin framställning av verksamheten och redovisningen av materialet. Dock är det fortfarande så att praktikanten är mån om relationen med sin handledare. Fördelen med samarbetet var att handledaren har god kännedom om
informanterna genom att hon har arbetet på träffpunkten i många år. Nackdelen var att vi gav henne makt att styra urvalet och välja de som speglade
verksamheten på ett bra sätt. Vi bedömer hennes kunskap i urvalsförfarandet som värdefullt. Hon skulle inte förmedla kontakt med någon som inte hade klarat av att genomföra en intervju. De informanter som vi valt ut i samråd med Träffpunkten har varit fria från sitt missbruk i minst tre år. Det är viktigt för oss ur ett etiskt perspektiv då det kan vara jobbigt för informanten att prata om svåra saker som ligger nära i tiden. Vår tanke är att man med perspektiv på missbruket lättare kunde tala om det och att man löpte mindre risk att informanten genom att prata om problemet började må dåligt. Vi vill inte genom vårt uppsatsarbete riskera ett återfall. Vi som studenter känner att vi inte hade resurser att ta hand om en sådan situation om den uppstår och därför är det viktigt för oss att ha så stabila
informanter som möjligt. Och genom att handledaren på träffpunkten, som vi tidigare förklarat, har god kännedom om de män som hon hjälper oss med att välja ut så tror vi att vi uppnått detta.
En annan fördel vi får genom att använda oss av Träffpunkten var att vi får ett varierat urval av informanter, både vad avser ålder, val av drog och
behandlingsform. Det som kan vara negativt är att alla kommer från en liknande bakgrund. Dessvärre är vår tillgång till fältet begränsad och med tanke på den begränsade tiden tror vi att Träffpunkten ger ett bredare urval än om vi
exempelvis vänt oss till NA/ AA. Vår studies urval är ett strategiskt styrt urval som har bestämts successivt till vi fick ihop det antal och de informanter som passade profilen på vår uppsats (män med en lång period av drogfrihet). Så här gick intervjuerna till
Vi har under vår utbildning läst teoribildning kring sociala problem och metoder för att komma till rätta med sådan problematik. Där missbruk är ett av många sociala problem. Man kan säga att utbildningen har gett oss en teoretisk förförståelse för ämnet. I vår uppsats vill vi undersöka hur den före detta missbrukaren upplever en sådan förändring från missbrukare till före detta missbrukare. Utifrån deras berättelser vill vi sedan leta efter teorier och metoder som stämmer överens med vad de hade att berätta eller hitta nya sätt att se på hur en sådan förändring som att sluta missbruka går till. Genom att arbeta med kvalitativa intervjuer enligt den riktat öppna intervjun (Rosengren, Arvidsson 2002 sid 140-141), med en intervjumanual att utgå från och sedan följa upp dessa med följdfrågor och klarifiera det som vi inte förstod, så hoppas vi få fram det som informanten själv tycker är det väsentliga för honom i hans
förändringsarbete. Vi har inget externt bortfall i vår studie. Ingen uteblev från någon intervju och ingen har hört av sig efteråt för att meddela att de inte längre vill vara med i studien. Vi har inte haft något internbortfall som påverkar vår analys. Detta beror mycket på att vi använde oss av en intervjuguide och hjälpte varandra att fylla i där det behövdes med följdfrågor (se bilaga 1).
Fyra av intervjuerna inspelades på den Träffpunkt där en av uppsatsskrivarna hade sin praktik. Den femte intervjun blev inspelad i hemmiljö därför att det var
mannens önskemål. Intervjuerna varade igenomsnitt en timme och vi försökte avsluta dem i en fas där stämningen kändes lätt och bra. Vi ville undvika att sluta mitt i en tung och känslig fas. Vårt mål var att informanten skulle gå ifrån intervjun med en bra känsla.
Under intervjun ställde den ena av oss frågorna och den andre antecknade samt skötte inspelningen. Vi utgick från en intervjumanual för att säkerställa att vi ställde ungefär samma frågor, detta för att ge reliabilitet åt intervjuerna, att vi studerade samma saker vid varje intervjutillfälle. Genom att ställa följdfrågor och klarifiera det som informanten just berättat säkras validiteten samtidigt genom feedback, t.ex. genom att ställa frågor av typen ” var det så du menade” (Svensson, Starrin 1996, sid 210). Svårigheterna är att ställa frågorna och behandla informanterna lika.
En av uppsatsskrivarna är kvinna, den andre man. Vi har svårt att redovisa för vilken exakt betydelse våra kön har för intervjuerna. Det kan vara så att männen vi intervjuade fick en bra kontakt med den manliga intervjuaren för att han var man, men det kan även vara så att det var hans person de fann trovärdig. Vi upplevde sammantaget att männen var villiga att svara på båda intervjuarnas frågor. Den kvinnliga intervjuaren hade dessutom en relation till en del av männen sedan tidigare i sin roll som praktikant vilket även påverkar klimatet vid
intervjuförfarandet.
Hur en intervju genomförs beror på omständigheter vi som intervjuar kan ha svårt att kontrollera t.ex. dagsformen på informanten, hur vi själva mår eller om man blir störd. Som intervjuare får vi försöka att parera detta med att försöka bete oss och ställa frågornas på ungefär samma sätt vid alla tillfällen. Reliabilitet i kvalitativa studier är mer sammanflätat med validitet än vad det är i kvantitativa studier och skall förstås så att om man ”har validitet så har man också reliabilitet ” (Svensson, Starrin 1996 sid 210). Genom att ha en intervjuguide och försöka intervjua på samma sätt varje gång försäkrar vi oss om att vi studerar de
frågeställningar som uppsatsen gäller och på så sätt uppnår vi validitet och genom det också reliabilitet enligt det kvalitativa sättet att jobba. Träffpunkten och de flesta av informanterna var kända för den ena uppsatsskrivaren, men var helt ny för den andre. Vi tror att en sådan konstellation var fördelaktig. Den
uppsatsskrivare som hade god kännedom kunde identifiera stämningar som krävde kunskap om verksamheten medan den av uppsatsskrivarna som inte var bekant med Träffpunkten kunde förhålla sig mer kritisk.
Efter att vi hade gjort våra intervjuer, sammanlagt fem stycken, så transkriberade vi hela intervjuerna. Vi gjorde detta för att enklare kunna tematisera: det är enklare att ha hela texterna och jämföra än att sitta och spola fram och tillbaka på spelaren. I tematiseringen hittade vi dels de teman som berörde de ursprungliga frågeställningarna, dels nya teman. Vi kommer att analysera dessa teman och jämföra dem med litteraturen. Vägar ut ur missbruk finns beskrivet i litteraturen. Det våra informanter sa i intervjuerna tangerar ofta det som står i teorin. Vi är medvetna om att den litteratur vi valt är inte heltäckande. Man kan inte läsa in sig på all eller tillräckligt stor del av litteraturen under den korta tid vi skriver vår uppsats. Vi har däremot bett om råd om vad för litteratur som är relevant och vi tror att den kan vara tillräckligt representativ för delar av vår uppsats.
Det som vi däremot har haft svårt att hitta i litteraturen är forskning runt hur maskulinitet påverkar att vara missbrukare och hur denna maskulinitet ändras när man slutar sitt missbruk
Våra etiska överväganden
Efter det att vår uppsatsidé blev godkänd av det Etiska rådet på Malmö Högskola har vi arbetat efter de forskningsetiska principer som finns på Malmö Högskolas hemsida (www.mah.se ). Vi har försökt väga nyttan med vår uppsats mot de etiska krav som forskningen ställer på den här typen av uppsats där man använder sig av intervjuer för att få empiriskt material. Vi anser själva att vi gjort det som krävs av oss för att informanten ska känna sig säker på att hans identitet inte röjs och att hans berättelse inte förvanskas. Vi har i informationen till informanten beskrivit hur vi skyddar deras identitet, genom att koda deras namn och annat som kan ledas till dem. Det material som vi spelat in kommer att förstöras när uppsatsen är klar och de anteckningar där identiteten kan röjas kommer vi att köra i en
dokumentförstörare. Vi har förvarat materialet så att det inte kunnat ses eller höras av några andra (konfidentialitetskravet). Vad det gäller nyttjandekravet så lär det inte bli aktuellt för någon annan forskare eller myndighet att använda sig av detta material: dels är urvalet för litet (5 st intervjuer), dels har vi bestämt att då uppsatsen är klar kommer materialet endast att finnas i uppsatsform och då är allt redan kodat. Om andra forskare vill använda sig av uppsatsen blir det inte ett problem. Vi väljer att förstöra materialet eftersom vi inte ser hur vi skulle kunna spara det på ett säkert ställe som privatpersoner efter avslutad utbildning. Vi har i vårt arbete med intervjuerna varit noga med att få samtycke
(samtyckeskravet) till intervjuerna av våra informanter. Vid intervjutillfället har vi både muntligt och skriftligt försäkrat oss om att informanten förstått att
medverkan var frivillig och att de när som helst kunde välja att avstå från att delta. De har sedan, efter att läst syftet med intervjun och fått ställa frågor till oss
(informationskravet), lämnat ett skriftligt samtycke. Det har framgått av den skriftliga informationen vilka vi är och vilken institution vi läser vid.
TIDIGARE FORSKNING
Forskning angående vägen ut ur missbruk är omfattande. Andersson Hiltes (1998) intryck av internationell och inhemsk forskning om vägen ut ur missbruk är att det är en komplicerad social förändringsprocess. Att lämna missbruket kräver både kortsiktig förändring av drogkonsumtionen och en långsiktig förändring av livssituationen. Ibland sker uppbrottet i samband med en viktig händelse som kan beskrivas som vändpunkt, men vanligtvis är vägen ut ur missbruk en process som sker stegvis (Hedin, Månsson 1998 sid 49).
Blomqvist (2002) gör en liknande tolkning av vägen ut ur missbruk. Där vägen ut ur missbruk ses som en process som innehåller vändpunkter (focus events) som till exempel kan vara att man får ett ultimatum av sin partner eller kraftigt
försämrad hälsa. Blomqvist (2002) är kritisk till tidigare forskning för att den inte tagit tillräckligt stor hänsyn till det som skett innan och efter behandlingen och anlägger därför ett livsloppsperspektiv. Blomqvist (2002) använder sig av Hänninens och Koski-Jännes analys av ”recovery stories” för att beskriva en sådan livslång process. Vägen ut ur missbruk blir ur ett sådant perspektiv en aktiv process som öppnar nya alternativ och handlingsmöjligheter. Av betydelse för vår uppsats är dels den historia som betonar det viljemässiga i beslutet att lämna missbruket, dels den historia som poängterar frigörelsen.
• Rationalitet och viljestyrkehistorien tar upp användandet av droger som ett val man gjort utifrån lust eller en möjlighet att tjäna snabba pengar, andra motiv kan vara makt eller inflytande över andra droganvändare. Lösningen och vägen ut är ett beslut och sedan fullföljer man sin strategi för att sluta och etablerar sig i nya sociala sammanhang (Blomqvist 2002 sid 169) • Insikts och frigörelsehistorien innehåller en traumatisk uppväxt med
hämmat känsloliv. Missbruket beskrivs som självmedicinerande. Lösningen beskrivs som en katarsisupplevelse, man har genom den kommit till insikt om motiven till hur man handlat och levt sitt liv (Blomqvist 2002 sid 166,)
Fördelen med Blomqvists (2002) resonemang är att Blomqvist menar att man behöver förstå vägen in i missbruk för att kunna förstå hur vägen ut ser ut. Att börja använda droger har olika förklaringar, som att vilja bedöva sig eller att visa sig tuff och få bekräftelse. Visa sig tuff kan ses som ett typiskt maskulint sätt att börja använda droger och bli en del av dess subkultur. Bengt Svensson (1996) beskriver i Pundare, jonkare och andra livet för några narkomaner i Malmö. Inledningsvis är användandet av droger kopplat till festande och intensiva upplevelser av drogen, men också av gruppen. Det narkomana livet präglas av illegimitet, spänning och omväxling. Svensson (1996) beskriver att det finns en samhörighet mellan narkomaner gentemot omvärlden en så kallad solidaritet utåt. För en del blir sedan användningen av droger kopplat till negativa upplevelser vilket slutligen får dem att söka sig bort från drogen ( Svensson 1996 sid 371-373). Ett sådant sätt att tolka vägen in i missbruk stämmer överens med Lalanders forskning. Lalander (2001)betonar subkulturens betydelse för vägen in i
missbruk, tillskillnad från Svensson(1996) pekar Lalander på det maskulina i subkulturen. I sin studie om unga heroinister i Norrköping beskriver Lalander (2001) en subkultur som domineras av män, en kultur som präglas av olika manlighetsritualer, vilket innebär att tveksamheter inför för det narkomana livet nöts ner.
Maskuliniteten konstrueras både genom fysiska och symboliska handlingar och är uppbyggd runt centrala teman som aktion/fart, outsiderskap, stark karaktär och materiellt välstånd ( Lalander 2001 sid 202). Att ständigt vara i rörelse och på väg mot nya händelser är ett sätt att bli bekräftad som man. Narkomanerna har hela tiden grejer på gång. Att vara en outsider är att ha en identitet som innebär att man är i på kant med rättvisan och samhället. Männen visar sitt oberoende och att man är stark och självständig. Det är viktigt att ha en stark karaktär och kunna stå emot till exempel polisens förhör. Männen måste hela tiden sända signaler att man är stark och att lita på. De som väljer att lämna är de som inser att de inte har tillräckligt stark karaktär (Lalander 2001 sid 209 ). Lalanders (2001) tankar om maskulinitet är användbara på grund av att männen vi intervjuat varit en del av liknande subkulturer, dels för att Lalanders tankar om hur man ska vara man är allmängiltiga för hur den västerländska patriarkala maskuliniteten ser ut. Ett sätt att förstå missbruk i forskning är att tolka användandet av droger som meningsskapande och del av en identitet. Kristiansen (2000) använder sig av den symboliska interaktionismen för att beskriva utvecklingen av identitet. Han beskriver identiteten som en process som pågår hela livet, vilket innebär att identiteten går att förändra för att passa ihop med det liv man vill leva.
(Kristensen 2000 sid 59). Vi sympatiserar med den synen på identitet som något som inte är oföränderligt och deterministiskt från barndomen utan är påverkbart både av individen själv och genom yttre omständigheter.
Svensson (1996) menar att drogfriheten är beroende av hur väl nya identiteter kan ersätta gamla. Anledningar till att bryta med drogen kan vara försämrad hälsa och att det i inledningsskedet attraktiva umgänget med gruppen blir allt mer
otillfredsställande. De ekonomiska transaktionerna mellan narkomanerna försämrar kvalitén på relationerna dem emellan, det som Bengt Svensson kallar för socialitet utan solidaritet (Svensson 1996 sid 371-373). Utbrytningsförsök kan ske via behandlingshem eller öppenvården. För att separationen från drogen skall bli hållbar krävs att individen ger sig in i nya sammanhang där nya identiteter kan bildas. För att nya identiteter skall kvarstå krävs att de får bekräftelse från
omgivningen. Omgivningens bemötande har både en materiell och mänsklig funktion (Svensson 1996 sid 371). Misslyckas man med att skapa nya relationer är risken stor att man återupptar missbruket även om man en gång lämnat det. Knarkarlivet har många relativa fördelar om alternativet är ensamhet, uttråkning, arbetslöshet och fattigdom (Svensson 1996 sid 382).
Kristensen (2000) beskriver i sin bok ”Fri från narkotika” ( Kristensen 2000 sid 42) fem viktiga element i att bli fri från missbruket:
• för det första att personen ändrar uppfattning om drogerna och den subkulturen, det handlar om att få insikt i de negativa konsekvenserna av ett missbruk.
• för det andra att personen ändrar handlingssätt gentemot drogerna. Vilket betyder att sluta eller dra ner på drogandet och samtidigt skapa strategier att motstå suget.
• för det tredje att personen bryter sig loss från missbrukslivet/subkulturen. Många studier visar enligt Kristensen att det är svårt att sluta med sitt missbruk och samtidigt behålla sitt gamla umgänge.
• för det fjärde att personen har eller får kontakter som hjälper till i strävan att bli drogfri och förändras. Det som lyfts fram mest enligt Kristensen är betydelsen av sociala kontakter som ger stöd för förändringen.
• för det femte att personen etablerar sig i det drogfria livet. Att personen i fråga börjar studera, skaffa nya hobbys som ett led i att ändra sin identitet. Kristensson (2000) pekar på faktorer hos individen medan Svenssons (1996) tolkning av vägen ut ur missbruk ställer stora krav på samhället då vägen ut ur missbruket likställs med vägen in i samhället. Narkomanen är inte destruktiv utan rationell. De båda sätten att beskriva vägen ut kompletterar varandra. Blomqvist (2002) visar i sin forskning att de med litet ekonomiskt och kulturellt kapital är de som har haft svårast att sluta. De har i genomsnitt också en tidigare drogdebut än andra samt ett allvarligare missbruk (Blomqvist 2002 sid 92). Blomqvist (2002) menar att de med litet ekonomiskt och kulturellt kapital är de som söker sig till behandling. För att sluta är de tvungna att nå sin botten och ber därefter om hjälp. De negativa konsekvenserna av att missbruka samt en sämre psykisk och fysisk hälsa är det som leder fram till beslutet att söka hjälp ( Blomqvist 2002 sid 99). Lalander (2004)kopplar missbruk till litet ekonomiskt och kulturellt kapital i en undersökning om unga chilenare och deras användande av droger i en
lågstatusförort. Lalander (2004) poängterar chilenarnas begränsade möjligheter att skapa sig en plats i det svenska samhället som en del av utanförskapet.
Utanförskapet är en viktig del av deras identitet och drogens mening blir att visa sig stark och självständig (Carmona Santis, Lalander, 2004 sid 57)
Kristensens (2000) forskning visar på tre sätt att ta sig ur ett missbruk utifrån de motiv de uppger. Här stöder sig Kristensen på Brill och Waldorfs teorier. Det sätt som han tar upp och som också vi kommer att använda oss av är ”rock Bottom” begreppet. En del av Kristiansens (2000) informanter uppger att de nått ”the rock bottom”, att deras livssituation var sådan att de nått sin egen botten och hade knarkat färdigt. Deras livsstil med missbruket har lett till så pass negativa konsekvenser att de inte längre kan hålla skenet uppe vare sig för sig själva eller för andra. Att nå sin egen botten, att ha knarkat färdigt, är även ett centralt begrepp inom AA och NA.
Ett problem med begreppet ”rock bottom” är att det ger en förståelse av missbruk som en process där missbrukaren är opåverkbar. Vad är då en ” rock bottom”? Rock botten blir en subjektiv bedömning och vilket lämnar individen ensam med ett beslut som rimligtvis går att påverka på samma sätt som andra beslut. Att använda begreppet ”rock bottom” i en behandlingskontext eller inom socialtjänst kan också vara ett sätt att förklara misslyckade behandlingar där olika insatser blir meningslösa eftersom individen inte är tillräckligt motiverad. En sådan
användning är olycklig. Att nå sin personliga botten är ett välkänt begrepp både hos behandlare och missbrukare, man kan ställa sig frågande till nyttan av att använda ett sådant begrepp då det kan bli en självuppfyllande profetia. Forskning runt kvinnors missbruk har gjorts av bland annat Leili Laanemets. Laanemets (2002) beskriver i sin avhandling ”Skapandet av feminiteter” hur kvinnor som går in i behandling förväntas bli en annan sorts kvinna än vad de tidigare varit. Även om kvinnorna kom från olika behandlingskontexter hade de gemensamma behov av att närma sig ämnen som kroppen, sexualitet och relationen till män. Kvinnorna skulle lära sig sätta gränser, om sig själva och i förhållande till andra. Positionen som klient innebar att de erkände behandlingens syn på hur en kvinna skulle vara och att de gjorde behandlingens definition till sin egen.
En del av kvinnorna uttryckte att de efter behandlingen blivit riktiga kvinnor. Kvinnornas möjlighet att bli drogfria tycktes stå i relation till deras förmåga att omvärdera sig själva som kvinnor.
Andra forskare vi har läst tar upp detta utifrån en jämförelse med män och analyserar också kvinnors situation utifrån ett könsperspektiv. Kristiansen (2000) menar att det finns en generell förekommande tolkning att kvinnans roll i
missbruket ofta är den prostituerade och att hon väljer att sluta missbruka utifrån en av de grundläggande föreställningarna av kvinnan, den som den
omsorgsgivande (Kristensen 2000 sid 61). Dessa föreställningar ger konsekvenser i hur de betraktas av sin sociala och samhälliga omgivning där finns det enligt Kristiansen (2000) stöd för att attityderna mot kvinnorna är mer fördömande än gentemot män. Kvinnor har ofta internaliserat bilden av hur man skall vara som kvinna i vårt samhälle, det vill säga underordnad mannen, detsamma gäller i hög grad även i missbrukskulturen. Att vara mamma eller gravid är starkt motiverande för att ta sig ut ur missbruket. Detta beror då på att man har tagit till sig den bilden av att det är så man är en omsorgsgivande kvinna.
Blomqvist (2002) har också funnit skillnader i kvinnligt och manligt missbruk. Både vägen in och vägen ut ser olika ut. Mäns väg in går via män och en önskan att ingå i en social kontext eller subkultur medan kvinnors väg in beskrivs som att den går via relationer till män. Kvinnors beslut att sluta missbruka färgas ofta av att de har eller ska få barn och deras väg ut handlar ofta om att bryta gamla relationer medan det för männen handlar om stöd från sin partner eller att söka sig till nya relationer. (Blomqvist 2002 sid 210). Män refererar enligt Blomqvist (2000) sällan till att ha barn som avgörande för att sluta använda droga. Kristiansen (2000) och Blomqvist (2002) problematiserar i sin forskning
betydelsen av att vara kvinna i kontexten missbruk. Däremot för man inte samma resonemang runt betydelsen av maskulinitetens betydelse för män i samma kontext. Vi kommer att i vår uppsats ändå försöka beskriva på vilket sätt vi uppfattar att maskuliniteten påverkar processen och hur den förändras.
SUMMERING AV TIDIGARE FORSKNING
Forskningen beskriver narkomanen som rationell och maskuliniteten som en viktig del i meningsbärande ritualer i det aktiva missbruket. Frånvaron av att undersöka maskulinitetens betydelse för vägen ut ur missbruk får betraktas som anmärkningsvärd då den narkomana livsstilen beskrivs som maskulin.
Samtliga forskare betonar att en viktig anledning till att sluta använda droger är att man helt enkelt tröttnar och inte orkar mer. Den narkomana livsstilen är
visserligen spännande i början med mycket attityd och fart, men detta avtar och livet blir sedan alltmer utmattande och tröttsamt. Det beskrivs som en
mognadsprocess eller som att de negativa konsekvenserna blir påtagliga. I diskussionen om olika vägar ut ur missbruk är maskuliniteten inte längre närvarande utan vägen ut antar en existentiell ton där olika berättelser visar på olika sätt att ta sig ur missbruk.
Den forskning vi har tagit del av som berör kvinnliga missbrukare visar däremot på ett sätt att resonera där feminiteten är en central del av processen från
missbrukare till drogfri. Vi har valt att plocka fram sådan forskning för att visa på skillnader mellan hur man betraktar mäns och kvinnors missbruk. Vi menar därför att mäns genuspraktik inte utforskats på samma sätt hos kvinnorna. Vi ser detta som en brist i forskningen och något som borde studeras närmare
Det samlade intrycket av den forskningen vi har tagit del av är att den ser på missbruk som en identitet och att denna identitet är möjlig att förändra. Man understryker att det är en process som kan innehålla vändpunkter som blir viktiga för tidpunkten när man slutar sitt missbruk.
TEORETISKA BEGREPP
Missbruk
Vi presenterar nedan definitioner av vad som är missbruk för att visa att det finns skillnader i hur man ser på det teoretiskt och hur man använder sig av begreppet i en mer praktisk verklighet som till exempel socialtjänsten eller den allmänna debatten.
Diagnoser, både medicinska och psykiatriska, organiseras och används inom den svenska sjukvården enligt olika system. Ett användande av lagliga och olagliga substanser medför definitionsmässiga problem då ett sådant användande både kan medföra psykiska såväl som medicinska problem. Inom den svenska psykiatrin används idag det amerikanska Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders och WHO:s International Classification of Diseases Injuries and Causes of Death. Inom sjukvården används enbart ICD 10. Inom de båda
klassifikationssystemen skiljer man på missbruk och beroende där beroende vanligtvis föregås av ett missbruk.
Den egentliga skillnaden mellan DSM IV och ICD är att DSM IV tar hänsyn även till de sociala effekterna av droganvändande medan ICD är en rent medicinsk diagnos.
Beroende och missbruk är två medicinska och psykiatriska diagnoser. Beroende kan uppfattas som ett mer värdeneutralt begrepp än missbruk som har en mer traditionsbunden betydelse, där missbruk står i relation till bruk, och
användningen är starkt bunden till vad som för tillfället uppfattas som bruk. Fördelen med medicinska diagnoser är att de i bästa fall kan ge individen rätt medicinsk hjälp, samt att sådan kategorisering kan bidra till ökad kunskap på området. Nackdelen är att dessa diagnoser är utarbetade för att beskriva fysiska tillstånd. Att använda medicinska termer för att beskriva sociala fenomen kan verka stigmatiserande
En närmare presentation av DSM IV finns på den här länken. http://www.beroendemedicin.nu/pages/content/diagnost_dm2.asp
ICD finns beskriven på den här länken. http://www.internetmedicin.se/icd/icd.asp Begreppet missbruk fungerar även vägledande i andra sammanhang där begreppet delvis har andra innebörder. Juridiskt definieras missbruk som bruk av olagliga substanser som kan medföra olika påföljder. I rättsliga sammanhang görs inga distinktioner i vilken grad brukaren använder substansen, utan all form av bruk likställs med missbruk.
Missbruk kan också sägas vara en vedertagen och allmän term för att beteckna en individ som på något sätt använder substanser på ett sätt som skiljer sig från det som för tillfället är normen. Det är i dessa sammanhang begreppet missbruk kopplas till kontrollförlust och kan användas på ett för brukaren nedsättande och skuldbeläggande sätt.
Blomqvist (2002) argumenterar därför för en definition av missbruk som tar fasta på vilken roll bruket av alkohol eller droger har för individen ( Blomqvist FoU-rapport 2002:2 sid 3).
En sådan definition tar hänsyn till i vilken utsträckning bruket för individen har en mening och är funktionell. Blomqvist (2002) menar också att man får titta på i vilken utsträckning bruket övergått till att bli en centralt organiserande aktivitet. Vi kommer att använda oss av begreppet på det sätt som det förstås av våra informanter. Vi uppfattar att de definierar missbruket med att de förlorat kontrollen över drogen och att den sedan blivit det centrala i deras liv. Våra informanter skiljer inte på beroende och missbruk på det sätt som de medicinska och psykiatriska teorierna gör, de har inte definierat sig själva och sitt missbruk utifrån kriterier utan utifrån sin egen subjektiva uppfattning av sitt
droganvändandet.
Vändpunkt
Att bli ett ex i någon bemärkelse innebär att göra en förändring rörande en del av sitt liv som är central för vem individen uppfattar att denna är. En sådan
förändring kan beröra områden som karriär och familj men även uppbrott från prostitution och missbruk. I den nya rollen är individen tvungen att förhålla sig till den ursprungliga rollen som en del av den nuvarande identiteten ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 23). Fuchs-Ebaugh (1988) har tagit fram en generell teori för
rolluppbrott där vändpunkten förstås som den punkt individen når där hon fattar ett definitivt beslut att bryta upp. Kort därefter vidtar individen någon åtgärd för att bekräfta beslutets riktigt ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 123)
Det empiriska materialet som ligger till grund för Fuchs-Ebaughs (1988) teori fokuserar på rollbyten inom den socialt etablerade världen. Uppbrott från mer stigmatiserande roller behandlas inte lika noggrant. Modellen är empiriskt grundad och bör förstås som en tänkbar händelseutveckling där de olika faserna inte nödvändigtvis behöver följa ett exakt och förutsägbart schema (sid 23-25, Fuchs-Ebaugh 1988 sid 23-25). Fuchs-Ebaughs (1988) modell är användbar som utgångspunkt för att förstå den process som föranleder uppbrottet och de krafter som är drivande. Vi är medvetna om att ett uppbrott från missbruk innebär specifika svårigheter. Dessa svårigheter har främst att göra med att missbrukaren är mer stigmatiserad. Att hantera ett stigma innebär känslor av skam och skuld i uppbrottsfasen. Annan missbruksforskning poängterar att vägen ut ur missbruk är en sådan förändring som kräver att individen förändrar hela sin livssituation. Vi menar ändå att Fuchs-Ebaughs (1988) beskrivning av vändpunkter är användbar eftersom den på ett detaljerat sätt beskriver de drivkrafter och känslor som förknippas med ett uppbrott. Vi kommer att använda oss av modellen som en pedagogisk utgångspunkt för att beskriva hur vägen ut ur missbruk har sett ut för de män vi intervjuade.
Fuchs-Ebaugh (1988) menar att uppbrottet från en identitet snarare är resultatet av en process än ett beslut uppkommit ur stundens ingivelse (Fuchs-Ebaugh 1988 sid 23). Denna process föregås av olika stadier som Fuchs-Ebaugh (1988) beskriver som första tvivlen, sökande efter alternativ, vändpunkten och att bygga ett nytt liv. I den första fasen av tvivel ifrågasätter individen det som för honom har varit självklart. Ett sådant ifrågasättande är resultatet av att man inte längre trivs i sin nuvarande miljö eller att specifika händelser inträffar som visar på brister med ens nuvarande liv (Fuchs-Ebaugh, 1988 sid 41). För alkoholisterna i hennes studie hade tvivel uppstått efter en lång period av förnekelse.
En händelse så som problem på jobbet eller olycka hade gjort hennes informanter uppmärksamma på det ohållbara i deras livssituation ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 67). Om individen berättar om sina tvivel för någon annan är den personen bemötande avgörande för hur individen väljer att gå vidare ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 171).
Sökande efter andra alternativ innebär att alternativ blir mer tydliga och att olika alternativ vägs mot varandra. Processen kan vara mer eller mindre plågsam och pågå i några veckor till några år. Individen söker sig till den grupp denne vill tillhöra och om det inte är möjligt identifierar sig individen med den grupp de vill tillhöra (Fuchs-Ebaugh 1988 sid 105-106).
Fuchs-Ebaugh (1988) urskiljer fem olika typer av vändpunkter. Av intresse för vår uppsats är främst den vändpunkt som karaktäriseras av en antingen eller situation där individen upplever att denne måste förändra sitt liv eller förlora sin mentala eller fysiska hälsa. För alkoholisten kan det innebära att han förstår att han behöver söka hjälp. En sådan förståelse av sitt eget behov av hjälp kan föregås av en dramatisk händelse som att förlora jobbet, gräl med närstående eller olyckor i sammanband med droger eller alkohol. Vändpunkten kan också framkallas av att andra ställer ultimatum. Slutar du inte dricka förlorar du jobbet/ lämnar jag dig (Fuchs-Ebaugh 1998 sid 132-134)
En vändpunkt kallad ”Strået som bryter kamelens rygg” (straws that broke the camel’s back) beskriver en lång rad av obehagliga händelser eller vantrivsel som byggs på varandra för att en händelse sedan skall få utslagsgivande effekt. En svensk översättning skulle kunna vara droppen som får bägaren att rinna över ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 128-129)
Vändpunkten har flera funktioner för individen. Genom att offentliggöra beslutet om uppbrottet talar individen om för andra att han tänker göra en förändring och det blir svårare att ångra sig. Fuchs-Ebaugh (1988) menar även att vändpunkten kan minska den inre oron spänningen då individen länge brottats med motstridiga krav både från sig själv och från samhället. Det nya beslutet reducerar det som Fuchs-Ebaugh (1988) benämner som den kognitiva dissonansen. Fuchs-Ebaugh (1988) beskriver även hur individen använder sig av vändpunkten för att mobilisera sina resurser. Detta kan innebära att individen organiserar praktiska förekommanden som gör den önskvärda förändringen genomförbar, men även stöd från andra är viktigt i denna fas (Fuchs-Ebaugh 1988 sid 134-136). Att bryta upp från ett missbruk kan innebära att söka sig till behandling. Att ta kontakt med socialsekretare eller behandlingshem kan förstås som ett sätt att mobilisera resurser för missbrukaren.
Vändpunkten är ofta förknippad med starka känslor så väl positiva som negativa. Känslorna är olika beroende vilken typ av uppbrott det handlar om och hur livet gestaltar sig i övrigt kring individen. För alkoholisterna i Fuchs-Ebaughs (1988) studie innebar vändpunkten känslor som rädsla, dels för att de inte skulle klara av nykterheten och dels för att de inte visste vad de gett sig in på. Det gick minst ett halvår av nykterhet innan alkoholisterna i Fuchs-Ebaughs (1988) studie kunde känna tillförsikt och glädje inför nykterheten ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 136-143). I processen ingår längre eller kortare perioder av känslor av tomhet, att känna sig värdelös och att inte höra hemma i den gamla världen eller i den nya.
Fuchs-Ebaughs (1988) beskriver en sådan period som ett vakuum, vidare är periodens varaktighet beroende på hur väl individen lyckas etablera en ny social identitet/roll (Fuchs-Ebaugh 1988 sid 145). Fuchs-Ebaugh (1988) konstaterar vidare att anpassningen till en ny roll underlättas om individen har någon form av kontakt till den världen han vill etablera sig i. En sådan bro till ett nytt
sammanhang kan finnas bland familj och vänner eller vara arbetsmässig ( Fuchs-Ebaugh 1988 sid 145-147).
Den sista fasen i uppbrottsprocessen handlar om att etablera en ny identitet. Fuchs-Ebaugh (1988) konstaterar att för att skapa en ny identitet måste individen frigöra sig från den gamla. En person som har skapat en ny identitet är beroende av andras bekräftelse samtidigt som omgivningen har förväntningar på den gamla identiteten. En sådan process är smärtsam (Fuchs-Ebaugh, 1988 sid 149-150) Fuchs-Ebaugh (1988) pekar på olika svårigheter i sammanband med uppbrottet. 1. Att presentera sig för andra. Förmedla till andra att en förändring skett. För alkoholisten handlar det om att via sitt yttre signalera att en inre förändring ägt rum. Det kräver kunskap om vilka koder som gäller i det nya sammanhanget. 2. Att få bekräftelse från viktiga närstående. Uppbrottet från en socialt
stigmatiserande roll till en av samhället accepterad roll innebär oftast att individen kan få stöd från anhöriga.
3. Intima relationer till nya partners.
4. Att byta vänner och miljö. Vänner är ofta knutna till specifika sammanhang. Då individen byter sammanhang byts en stor del av de gamla vännerna ut. Efter rollbytet förändras kvaliteten i relationen. Fuchs-Ebaugh (1988) menar att det är en känd strategi för narkomaner och alkoholister.
5. Hur man förhåller sig till sin gamla miljö. Fuchs-Ebaugh (1988) skriver att vissa uppbrott kräver att man mer eller mindre bryter med den gamla miljön, vilket är fallet med missbruk
6. Att förhålla sig till den gamla identiteten. Vissa händelser eller situationer kan väcka delar av den gamla identiteten (Fuchs-Ebaugh 1988 sid 149-172)
De svårigheterna i samband med det nya livet som Fuchs-Ebaugh (1988) presenterar stämmer delvis överens med den forskning som vi tidigare redovisat för. Kristiansen (2000) tar upp betydelsen av att etablera sig i nya sammanhang, precis som Svensson (1996). I vår uppsats är det av intresse att undersöka svårigheterna med det nya livet för att se vilka möjligheter eller svårigheter ett missbruk kan vara i en ny kontext.
Klass
Skeggs (2006) redovisar för Bourdieus teori om klass. I denna teori samverkar olika former av kapital i ett socialt rum. Hur detta rum ser ut, dess struktur avgörs av hur de olika kapitalen är sammansatta, dess rörlighet. Inget kapital verkar för sig själv utan samtliga kapital är beroende av varandra. Det finns fyra olika former av kapital; ekonomiskt, kulturellt, socialt och symboliskt kapital. I det kulturella kapitalet återfinns kön; maskulinitet och feminitet ( Skeggs 2006 sid 21).
Båda kvinnor och män kan använda sig av maskulinitet och feminitet som
kulturellt kapital, där kön anger de relationer som ordnar och värdesätter kapitalet. För att olika kapital skall vara användbart krävs att det erkänns som legitimt. De legitima formerna av kapital omvandlas till symboliskt kapital ( Skeggs 2006 sid 24). Teorin bygger på en metafor och blir ett verktyg till att förstå de mekanismer som producerar klass.
Uppsatsen syfte är inte att redogöra för en utförlig klassanalys av våra informanter, vi kommer att använda oss av Bourdieus klassteori för att komplettera maskulinitetsbegreppet. Förståelsen av klass är användbar för att olika klasser tolkar maskuliniteten på olika sätt.
Maskulinitet
Vi kommer att använda oss av Connells (2003) beskrivning av maskulinitet. Fördelen med Connells (2003) beskrivning av maskulinitet är att den ger utrymme att tolka olika maskuliniteter i olika sammanhang. De män vi har mött har ingen självklar maskulinitet, istället har de genom sitt uppbrott från missbruk rört sig i olika sammanhang, där de måste förhålla sig till olika sätt att vara. Deras
genuspraktik är motsägelsefull eftersom de både visar styrka och svaghet, vilket vi kommer att återkomma till. Connell (2003) menar att som kunskapsobjekt står maskulinitet alltid i förhållande till något annat, vanligtvis feminitet där feminitet är maskulinitetens motsats. Ett sammanhängande kunskapsobjekt är därför genusrelationerna (Connell 2003 sid 65-68). Att beskriva och problematisera genus kräver att man förstår att både maskulinitet och feminitet beskrivs av en mängd logiker och har en komplex struktur. Connell (2003) menar att
genusrelationerna har en historisk förankring på så sätt att förståelsen av genus som socialt mönster föregås av en politisk process där de ekonomiska och
institutionella strukturerna är avgörande för hur den sociala praktiken organiseras ( Connell 2003 sid 95-96). Sociala praktiker kan organiseras på en mängd olika sätt utifrån olika sociala, ekonomiska kulturella förutsättningar, vilket gör det nödvändigt att diskutera olika maskuliniteter och de olika maskuliniteternas förhållande till varandra (Connell 2003 sid 100). Exempel på olika maskuliniteter kan vara medelklassmaskulinitet och arbetarklassmaskulinitet i olika kontexter så som skola, familj och arbetsplatser eller som i vår uppsats; män och missbruk. Fördelen med att beskriva olika maskuliniteters förhållande till varandra är att en sådan beskrivning ger utrymme för en vidare tolkning av hur individuella
omständigheter samverkar med av samhället givna förutsättningar. I vår uppsats har vi användning av en sådan förståelse av olika maskuliniteter eftersom missbruket visar på de olika sätten att vara man samverkar över tid och miljö.
Connell (2003) menar att det finns en gemensam uppsättning idéer som påverkar konstruktionen av manlighet och de olika uttryck skilda maskuliniteter har. För att ange vilka relationer som ger rådande genusstruktur dess karaktär använder Connell (2003) en tredelad modell:
a) Relationer byggda på makt vilket inbegriper dels den allmänna underordningen av kvinnor och dels mäns dominans.
b) produktionsförhållandena, där arbetsfördelningen baseras på
genusuppdelningen, där män gjort vissa saker och kvinnor andra vilket i en kapitalistisk ekonomi gett män större ekonomiska resurser.
c) Katexis, det som väcker sexuella känslor och andra känslor. Vilka som blir ihop med vilka ( Connell 2003 sid 97-98).
För att beskriva den västerländska genusordningen använder sig Connell (2003) av olika skissartade maskulina mönster. Med hegemonisk maskulinitet menas den process som förklarar en grupps sätt att tänka och vara som intellektuellt
överlägset andra gruppers sätt att tänka och vara, vilket ger den egna gruppen en
mängd fördelar där den viktigaste är makt ( Connell 2003 sid 101). Underordnad maskulinitet är ett sätt att vara man som inte stämmer överens med
det hegemoniska idealet. Connell (2003) tar den homosexuelle mannen som exempel, men menar att det inte är den enda underordnade maskuliniteten (Connell 2003 sid 102). Den missbrukande mannen med lite ekonomiskt och kulturellt kapital skulle kunna förstås som en underordnad maskulinitet. Där främst kontrollförlusten kan förstås som en motsats till ett hegemoniskt ideal om autonomi och styrka.
Delaktig maskulinitet är den maskulinitet flertalet män lever under. Deras livsstil stämmer inte överens med det hegemoniska idealet men dessa män drar ändå nytta av det hegemoniska systemet i egenskap av att vara man ( Connell 2003 sid 103) Marginaliserad maskulinitet är den typen av maskulinitet som samspelar med andra strukturer så som klass och ras och används av Connell (2003) för att beskriva underordnade klassers relation till den hegemoniska maskuliniteten (Connell 2003 sid 104).
Problemet med Connells (2003) beskrivning av olika skissartade maskuliniteter är att den är oprecis på så sätt att begreppen anger olika relationer utan att egentligen beskriva dem närmare. Vi kommer att använda oss av Connells (2003)
maskulinitetsteori främst eftersom han beskriver protestmaskulinitet, där han undersöker relationen mellan marginalisering och användande av droger/alkohol. Connell (2003) beskriver protestmaskuliniteten som ett sätt att göra anspråk på makt utifrån begränsade möjligheter. Begreppet har Connell (2003) lånat från Adler. Adler menar att erfarenheter av maktlöshet i barndomen resulterar i ett överdrivet behov av att tillförskaffa sig den typen av makt som traditionellt förknippas med maskulinitet. Protestmaskulinitet förstås som ett svar på bristande möjligheter. I bruket eller missbruket kan mannen leva upp till delar av det hegemoniska idealet genom att vara våldsam eller utsätta sig för risker ( Connell 2003 sid 128).
Den generaliserande andre
I den interaktionistiska analysen understryks betydelsen av processer i skapandet av identiteter. Mead menar att det sociala livets verklighet är det samma som den sociala interaktionen mellan människor ( Meeuwisse Swärd 2002 sid 153). Individen föds in ett samhälle och en klass som redan existerar och det är denna verklighet individen kommer att socialiseras till en del av. Betoningen av den sociala interaktionen innebär att det är genom relationer och kommunikation med sin omgivning som identiteten byggs och detta blir avgörande för hur man kommer att leva sitt liv (Kristiansen 2000 sid 58). Språket betonas som en viktig och avgörande faktor för att kunna förmedla värderingar, kunskap och för mänsklig utveckling generellt. Individen kan genom språket begripliggöra sina handlingar, förklara vad som sker. Det är genom att spegla sig i den
”generaliserande andre”, som kan beskrivas som samhället och dess värderingar och normer, man får bekräftelse på om ens beteende eller tankar är riktiga, detta är en viktig del i socialisationen. Denna teori är, även om den tar fasta på det som sker i barndomen, inte deterministisk utan betonar att man kan socialiseras om under livet och att så sker när man ger sig in i nya sociala sammanhang.
Anledningen att vi kommer att använda detta begrepp är att det kan användas som teoretisk förklaring på hur maskuliniteter skapas. Vi tycker även att den passar på vårt arbete utifrån de män vi intervjuades. Deras identiteter förändras under processen att bli fri från missbruk och börja ett nytt liv. De resocialiseras in i ett för dem nytt sammanhang.
Marginalkonflikt
Kristensen ( Kristiansen 2000 sid 42) tar upp Blomgren som skrev rapporten ”marginalkonflikt vid behandling av narkotika missbrukare, rapport nummer 3” (Blomgren 1974) som använder sig av begreppet marginalkonflikt för att beskriva den osäkerhet missbrukare kan känna inför att sluta använda droger och inför att förändra sitt liv. En sådan konflikt utmärks av ”motstridiga identitetselement”. Symptom på en sådan konflikt är dubbel identitet, ambivalens mot det gamla och mot det nya, överdriven självmedvetenhet och ett översocialt beteende, ökad sårbarhet och isolering. Man har svårt att få ihop de olika nya delarna med det gamla. Vår tolkning är att övergången från den gamla till den nya identiteten är konfliktfylld och kräver tid och engagemang.
Den här typen av förklaringsmodell som beskriver den ambivalens en individ kan känna för en förändring underlättar analysen av de känslor som påverkar
processen. Att inte riktigt vara övertygad ännu eller känslan att befinna sig i ett vakuum mellan två verkligheter. Det blir användbart för oss i uppsatsen för att kunna beskriva den delen av processen innan man har etablerat sig i en ny kontext.
PRESENTATION AV INTERVJUPERSONER
Vi vill i vår uppsats presentera våra informanter på ett utförligt sätt för att ge en bakgrund till hur deras liv gestaltat sig och hur de tar sig ur sitt missbruk. Våra frågeställningar handlar om vändpunkter, identitet och maskulinitet och att då ta del av en utförligare presentation av dem som utgör det empiriska materialet gör att man som läsare får en bättre förståelse för varför vi valt de begrepp vi använder. Vi tror också att detta sätt att presentera dem ger läsaren en bättre överblick över problematiken runt våra frågeställningar när vi senare i analysen kopplar ihop citat från dem med teori och begrepp.
Becker
Becker är en sextioårig man som idag jobbar som fastighetsskötare, han lever som särbo i ett fast förhållande, går till Träffpunkten en gång i veckan då de har kvällsöppet. Använde inledningsvis amfetamin för att sedan övergå till heroin, totalt missbrukade han i åtta år. Becker har nu varit heroinfri i trettio år. Becker växte upp i Malmö i en familj med några syskon och en alkoholiserad styvfar. Han beskriver relationen med sin mamma som den enda han har kontakt med under sitt missbruk, den relationen är viktig för honom. Beskriver uppväxten som tuff, ”det var käpprätt åt helvete”. Anger sin bakgrund som anledning till sitt eget missbruk. Hans första kontakt med narkotika var när han satte upp sig på sjöfartsförmedlingen, ”han sprang på något som hette predulin”. Han beskriver att det gick väldigt snabbt att fastna i ett missbruk. Efter en tid med missbruk av amfetamin gör han ett försök att sluta men börjar efter en tid utan droger med heroin när en kamrat kommer hem från Thailand och har smugglat det med sig. Efter det följde ett åttaårigt missbruk med mycket resande, långa perioder tillbringades i Indien där drogen var billigare vilket ledde till högre doser. Under en vistelse i Indien får han besked från sin socialsekreterare att han fått en plats på ett behandlingshem. Han uppger att de negativa erfarenheterna av att vara
missbrukare med allt högre doser gör att han ”känner att det här vill jag inte längre, det klarar jag inte ut längre att leva med”. Han återvänder till Sverige där han blir anhållen för grova narkotikabrott. Han sitter häktad och beskriver en händelse i häktet som är en sorts vändpunkt. Han får narkotika insmugglat och beslutar sig efter att ha övervägt situationen att han inte vill knarka mer och spolar ner narkotikan. Becker beskriver det som den största hjälp han gett sig själv. Han avtjänar sitt fängelsestraff och går som en så kallad P 34:a (det vill säga att han avtjänat en del av straffet och blir villkorligt frigiven, om han sedan begår ett brott åker han in och får avtjäna resten av straffet samt det nya han blir dömd för, kallas också för att gå på del) Han har under tiden i häktet och fängelset fått behålla sin plats på behandlingshemmet och stannar där i behandling i två år. Under tiden på behandlingshemmet går han i något som heter objekt-relations terapi som han sedan fortsätter i under sex år efter han lämnat behandlingshemmet. Han uppger att denna terapi har varit väldigt viktig för att kunna förstå sitt gamla liv och de relationerna och för att kunna skapa sig ett nytt liv utan droger. Under den här perioden klipper han alla relationsband till det gamla livet och det enda besök han tar emot är från sin socialsekreterare. Efter tiden i behandling fortsätter terapin och han får ett jobb som någon form av trädgårdsmästare, ett yrke som han sedan dess vidareutbildat sig i och nu har jobbat i 26 år med.
Becker menar att arbetet och de människor han mött där har varit väldigt viktigt för honom i hans arbete med att bygga ett nytt liv och en ny identitet. Han säger
Han upplevde att ta sig tillbaka till samhället som en process där ”man fick ha väldigt vassa armbågar”. Han upplevde sig väldigt illa behandlad i kontakt med myndigheter och sjukvården därför att det stod i hans journaler att han hade missbrukat. Becker berättar att det tog lång tid att bygga upp förtroende mellan sig själv och sin familj, det tog lång tid innan de litade på att han var drogfri. Han ser en stor skillnad i hur han är idag jämfört med innan, identiteten under
missbruket och den identitet som arbetare han byggde upp efteråt. Becker uppger att socialsekreteraren, terapeuten och de som gav honom jobb efteråt var viktiga relationer för att kunna sluta och hålla sig drogfri. Detta med ”att bli trodd på” och att man själv är motiverad uppger han som viktiga element i sin process att sluta. Idag har han tagit sig tillbaka till samhället och har körkort, bil och
lägenhet. Han fyller snart sextio och har ”feta semesterplaner”. Becker går inom ett par år i pension och ser på det som han har ”kommit ut på andra sidan”, att han har klarat sig.
Conny
Conny är en femtioåtta årig man, utbildad socionom, jobbat som socionom inom behandlingsverksamheter. Ensamstående. Uppvuxen i Malmö. Ingen direkt anknytning till Träffpunkten. Alkoholist, nykter sedan 20 år.
Conny beskriver att det var naturligt för honom att börja dricka. ”Det gör väl dom flesta”. Han utbildade sig till murare, jobbade och festade hårt. Vid tjugofem års ålder tog alkoholen över. Conny vet inte riktigt varför. Han förlorade bostad och jobb, kom i kontakt med socialtjänsten. Attraktionen till alkoholen var att inte vara ensam men han beskriver samtidigt umgänget som otillfredsställande, som att spela teater. Drogens funktion var ett skydd och en flykt från känslor. Att söka hjälp var en desperat handling. ”Jag visste ju ingenting annat” Conny beskriver det som att ge sig ut på en resa som han inte visste var den skulle sluta.
På behandlingshemmet var det bra kamratskap, där fanns personal och andra klienter som trodde på Conny. Man såg inte drogen som huvudproblemet utan det var människan bakom drogerna som var huvudproblemet. Conny förstod
relationers betydelse för att han drack. Via ett rollspel kom Conny att fundera över sin mamma och det var ett genombrott i hans behandling. Conny förklarar
alkoholen som ett sätt att fly från obehagliga känslor och att slippa komma nära andra människor, egentligen att fly från kärlek och tillit till andra människor, har man blivit sviken tidigt i livet är det lätt att ha en fasad av att man är stor och stark och inte behöver andra människor.
Efter behandlingen hade Conny olika praktikplatser som bekostades av
socialtjänsten. Sedan läste Conny på Komvux för att sedan läsa till socionom på Socialhögskolan i Lund. Conny visste att han hade läshuvud och var övertygad om att bli något. Han upplevde inga problem med att ha missbrukat i nya
sammanhang, däremot var Connys yrkesval något som kritiserades då han gjorde sin praktik på det behandlingshem där han själv blivit behandlad. Conny
utvecklade en nära relation till sin ursprungliga behandlare. Han beskriver relationen som en far son relation. ” Man är missbrukare och sen blir man före detta missbrukare, men man får ta ett steg till och bli vanlig människa. Man kan inte vara före detta hela livet”. I sitt jobb har han haft nytta av processen av att ha tagit sig ur ett missbruk på så sätt att han begriper att när folk har taggarna utåt så vet han vad som finns bakom fasaden, ett litet barn som behöver skyddas.
Roger
Roger är en snart femtioårig man, aktiv inom Länkarna, har idag ett fast jobb och är sambo. Han har bara sporadisk kontakt med Träffpunkten. Han har
blandmissbrukat med alkohol som huvuddrog. Roger är uppvuxen i Malmö med fem syskon, han blev som sjuåring ”på grund av olika tråkiga omständigheter” placerad på barnhem och mellan han var tio till han var femton var han placerad i olika fosterhem. Efter det blev det ungdomsvårdsskola fram till han var tjugo. Under de följande nio åren åkte han in och ut på fängelser med jämna mellanrum. Perioden efter han blev 29 år lugnade han ner sig med det kriminella livet, men fortsatte dricka och knarka.
Rogers uppväxt har varit präglad av institutioner. Det var under tiden som omhändertagen Roger kom i kontakt med alkohol. Det började med mellanöl som han drack tillsammans med äldre kamrater, ”för man blev lite tuffare och vågade göra olika grejor du vet när man fick alkohol i kroppen”. Från det Roger var sjutton så ökade hans missbruk, ett missbruk som varade tills han blev 36 år gammal. Under de sista åren är Roger nära att dö vid två tillfällen och med den erfarenheten börjar tankarna på att sluta komma, han ser det lite som en
vändpunkt, Han beskriver det sista året med missbruk som att ”då accelererade allting, precis som jag tog farväl från drogerna va, då var det full patte på allting hela tiden”. Roger fick en plats på ett behandlingshem som följer
tolvstegsprogrammet. Roger säger att det var viktigt för honom att socialen trodde på att han kunde bli nykter och under och efter behandling var relationen till hans socialsekreterare viktig.
Efter avslutad behandling gick han på AA och NA möten, såg det som sin medicin för att fortsätta vara drogfri. Roger menar att en gång alkoholist, alltid alkoholist och att det var därför han behövde gå till mötena och påminna sig sitt problem och få hjälp av andra i samma sits. Idag är han som sagt aktiv inom Länkarna och åker på deras riksträffar och talar om sina erfarenheter. Han besöker även andra ställen som t.ex. behandlingshem och berättar om sitt liv och hur han lade av med drogerna. Roger beskriver vägen tillbaka som en kamp att hålla sig nykter, han undvek att försätta sig i situationer som kunde göra honom upprörd under två år som en slags strategi. Efter två och ett halvt års drogfrihet kontaktade han sitt gamla jobb och fick tillbaks det direkt. Att jobba och ha en sysselsättning gjorde det lättare för Roger att ta kampen att komma tillbaka in i samhället och han kontaktade sina fordringsägare och kämpade i några år med att betala av sina skulder, han tog under tiden sitt körkort och efter ytterligare tre år så kunde han ta ett lån och köpa en nyare bil. Roger upplevde det som en stor stund i livet när han stod utanför banken med checken i handen, som om han fått revansch.
Belöningen med ett nyktert och drogfritt liv har blivit ett normalt Svenssonliv med jobb och sambo, han har inga egna barn, men hans sambo har barn och barnbarn och detta ser ha som en belöning och bonus. Man kan se det som han har fått en familj på köpet när han blev drogfri. Hans sambos barn känner till hans bakgrund genom att han lärde känna henne redan under hans missbruksperiod, men de blev inte ett par förrän ett par år efter han hade lagt av.
Anders
Anders är en fyrtioårig man, jobbar som fastighetsskötare, besöker Träffpunkten sporadiskt, Uppvuxen i Malmö. Amfetamin var hans huvuddrog. Anders är numera drogfri och nykter sedan åtta år.
Anders berättar att han växte upp i en dysfunktionell familj. Anders mamma drack och när han var tretton började han dricka och röka hasch tillsammans med äldre kompisar.
