Efterdyningarna från Seattle - Våren 2000: internationella protester

DEL III: GLOBALISERINGSDEBATTENS INTENSIFIERING

5.1. Våren 2000: internationella protester

5.1.1. Efterdyningarna från Seattle

Debatten om globalisering i ljuset av protesterna fortsatte således i

samband med UNCTAD-mötet i Bangkok i februari. Aftonbladet och

Svenska Dagbladet ställde sig i debatten om globalisering och protesterna

på två motsatta positioner. En diametralt motsatt beskrivning av

”utvecklingsländernas intresse” av globalisering och deras situation i

världsekonomin framträdde i inläggen. Aftonbladet fokuserade de fattigaste

länderna, som inte drog till sig några investeringar, och menade att

u-länderna slöt sig samman kring positionen att ”det blir inte någon ny stor

förhandlingsrunda inom WTO så länge globaliseringen bara gynnar de

rika länderna” och att begreppet globalisering bara var ”ett snitsigare

namn på den gamla vanliga internationella kapitalismen”. Aftonbladet såg

ökade ekonomiska klyftor i fattiga länder som en konsekvens av

globaliseringen och betonade vikten av bistånd till u-länderna.

384

Svenska Dagbladet fokuserade å sin sida på mer framgångsrika

utvecklingsländer som Mexiko och Indien, vilka ledaren menade stod för

”en rakryggad frihandelslinje” i Seattle gentemot demonstranters och rika

regeringars krav. SvD lovprisade UNCTAD vars analyser man menade

inte längre styrdes av ”leninistiskt tänkande” utan bejakade

frihandelsordningen och ställde u-ländernas ”intressen” mot de rika

ländernas regeringar och demonstranternas krav på social- och

miljöklausuler. Ledaren beskrev liksom tidigare frihandeln som en vinst

för alla inblandade parter:

Om bara en del av den tid och de resurser som i dag avsätts för

biståndspolitiken i stället lades på att liberalisera handeln skulle mycket

vara vunnet. Globaliseringens riktigt stora vinnare är i många avseenden

utvecklingsländerna… Det bästa med frihandel är att den skapar vinnare

på alla sidor. Genom att röja undan gränshindren hjälper vi

utvecklingsländerna samtidigt som vi berikar oss själva. Vi får tillgång till

billiga varor och tjänster, de får bra betalt för sin produktion. Sådan är

kapitalismen.

385

384Jesper Bengtsson, AB 000217.

SvD fortsatte att argumentera för att globaliseringen inte är ett

”nollsummespel” utan en ”god fördelningspolitik” och ett fenomen som

ger ”plats på vip-läktaren” åt deltagarna samt att demonstranterna,

”godhetens missionärer”, borde resa till ”svältens Nordkorea” för att

studera länder som inte tillämpade marknadsekonomi eller frihandel.

386

I

relation till SSU:s krav på ”socialklausuler” i världshandeln ifrågasatte

tidningen idén med samma argumentation som under

Seattle-förhandlingarna: ”En gemensam minimilön i världen skulle inte höja

lönerna i de länder som i dag konkurrerar med låga löner, utan avskaffa

de jobb som många i dag försörjer sig på”. Samtidigt sades att

demonstranterna inte förstått att handel leder till fredligare relationer

mellan länder: ”Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra

det”, citerades den franske liberale ekonomen Fréderic Bastiat.

387

Expressens politiske redaktör PM Nilsson, som efter

Seattleprotesterna intog en mer positiv hållning, menade att protesterna

bl.a. var ett uttryck för att även utvecklingsländer önskade förbättrade

villkor i arbetslivet och ville höja lönerna, vilket han såg som ett positivt

uttryck för globaliseringens ekonomiska dynamik då sådana

”allmänmänskliga” krav skulle resas efter en viss nivå av ekonomisk

utveckling. Detta innebar enligt Nilsson att ”västvärldens vänster behöver

därför inte vara så rädd för globaliseringen”.

388

I samband med protesterna i Washington mot Världsbanken

och IMF den 16-17 april ifrågasatte Svenska Dagbladet kritiken mot

institutionerna. Ledaren förespråkade en mer restriktiv biståndspolitik,

skuldavskrivningar kopplade till krav på reformer samt utökad frihandel

med dessa länder snarare än fler interventioner av organisationerna:

Om demonstranterna i Washington verkligen brydde sig om den tredje

världens problem borde de kräva friare handel, en mer restriktiv

biståndspolitik och skuldavskrivningar kopplade till krav på reformer för

att stärka demokrati och marknadsekonomi. Världsbanken och IMF är

inte globaliseringens förtrupper, de är restposter av vänsterns visioner om

frälsning via bistånd och upplyst planstyrning.

389

386Per Gahrton, SvD D 000606.

387Mats Johansson, SvD 000722.

388PM Nilsson, EX 000205.

I denna ståndpunkt delade man med demonstranterna en kritik mot

institutionerna och deras legitimitet, men nu från ett nyliberalt,

icke-interventionistiskt perspektiv. I motsats till detta formulerades en

ståndpunkt som kan betecknas som reformistisk av Dagens Nyheter och

Expressen, vilka menade att institutionerna var nödvändiga då de

hanterade de problem som demonstranterna kritiserade. Expressens

Tommy Hammarström höll med om att globaliseringen kunde ”ödelägga

svaga ekonomier” genom bland annat omfattande kapitalrörelser men att

protesterna i Washington var missriktade då de riktade sig mot

organisationer som kunde lösa problemen, vilket gjorde mobiliseringen

till ”en kamp mot väderkvarnar”. Just eftersom det fanns ett

internationellt kapital som kan ”plundra fattiga länder” och att

globaliseringen kunde ”ödelägga svaga ekonomier” behövdes

”organisationer som kan lägga tyglar på kapitalet och styra

globaliseringen”.

390

DN:s Barbro Hedvall ifrågasatte ”de fattigas vänner” genom att

göra en åtskillnad mellan demonstranter med ”mindre ädla skäl” (de

amerikanska fackföreningarna) och de ”uppriktigt förtvivlade”, vilkas

analys dock ansågs ha stannat vid en ”känsloreaktion” utan eftertanke.

Nyttan av skuldavskrivning som en lösning på fattigdomsproblemen

ifrågasattes med frågan varför länderna inte lyckats använda pengarna på

ett bättre sätt. Istället förespråkades ett ökat marknadstillträde.

391

Aftonbladet uttryckte en mer förbehållsam kritik och skrev att

”Världsbanken är nog bra, men den mår inte bra av att lämnas ifred med

sitt”.

392

I ljuset av de fortsatta globaliseringsprotesterna kommenterades

en husockupation i Linköping som hade liknande ideologiska förtecken

som de vid Seattle och Washington. Aftonbladet såg husockupationen som

ett uttryck för en vidare ”kris för demokratin”, delvis skapad av att

”globalisering och teknikdriven hyperkapitalism har trängt in politiken i

ett krympande hörn med litet svängrum” och beskrev ”demokratins kris”

som följande:

390Tommy Hammarström, EX 000418.

391Barbro Hedvall, DN 000417.

Så kan en ohelig allians bildas mellan den stormrika direktören, den unga

husockupanten och den arbetslösa förortsbon. Det enda de har

gemensamt är cynismen och föraktet för demokratin. Medan den

övergivna misstror politiken på goda grunder skriker eliten sitt Korsfäst,

korsfäst!

393

Inför FN:s sociala toppmöte i Genève i juni 2000 skrev ärkebiskop KG

Hammar och andra ledande personer inom Svenska Kyrkan inom ramen

för den internationella kampanjen ”Jubel 2000” en kritisk artikel mot hur

regeringens arbete med fattigdomsbekämpning fungerade och

förespråkade skuldavskrivning för de fattigaste länderna. I artikeln

beskrevs människors utanförskap och de ökade ekonomiska klyftorna

som ett resultat av ”den globala ekonomin”. Artikelförfattarna beskrev

fattigdomen i världen som ”en moralisk skandal och en växande

säkerhetsrisk” och menade att ”utvecklingen kan slå tillbaka också mot

dagens kortsiktiga vinnare” och att den ”föder… en välgrundad misstro

mot de strukturer som främjar en sådan marginalisering”. De menade att

ett ”överbryggande” av de ekonomiska klyftorna mellan fattiga och rika

var nödvändigt för att återupprätta ”människans värde” och för att

”inkludera de exkluderade” och bidragsberoende (arbetslösa, fattiga

länder). Debattörerna förespråkade istället ”en verklig globalisering”:

Globalisering och marknadsekonomi till trots ser det illa ut för de fattiga

– utvecklingen går inte åt rätt håll. Ibland behövs en paus för att

reflektera över vart utvecklingen är på väg. Förr behövdes människor

som arbetskraft. I den globala ekonomin står en stor del av världens

befolkning utanför skeendet. De verkar inte behövas. Det finns ingenting

viktigare för att skapa en framtida verklig globalisering där alla räknas än

att inleda förändringar som leder till ökad delaktighet, minskad fattigdom

och utjämning.

394

I anslutning till mobiliseringarna uttrycktes också olika beskrivningar av

globaliseringens drivkrafter och konsekvenser under sommaren 2000 då

”efterkommentarer” skrevs till protesterna i Seattle. Handelsminister Leif

393AB 000422.

Pagrotsky och WTO-chefen Mike Moore beskrev globaliseringen som en

process som bars upp av människor som konsumenter, till skillnad från

kritikerna, som betonade företagens roll i att driva fram globalisering i

sina egna intressen. Pagrotsky och Moore betonade alltså att

globaliseringen var en process som var sprungen ur människors egna val i

vardagen:

Globalisering och ökad handel har inte uppstått ur blotta intet. Tekniska

framsteg och bättre transportmedel är en förutsättning, och människors

val och intressen är drivkraften. Varje dag i mataffären för vi det som

kallas globalisering framåt. Vi gör det genom att handla bananer från

Ecuador, kiwi från Nya Zeeland och mobiltelefoner från Sverige. Vi gör

det genom att resa utomlands på semestern, skicka studenter på

internationellt utbyte och genom att handla varor på Internet.

395

Författarna beklagade dock att medlemsländerna genom de havererade

handelsförhandlingarna i Seattle hade ”misslyckats att ta befälet över

globaliseringen” genom fortsatta liberaliseringar och utvecklingen av

regelverk för världshandeln. De ifrågasatte demonstranternas påstående

att globaliseringen bidrog till ökade klyftor mellan länderna, och beskrev

handel som en nödvändig förutsättning för att välstånd skulle vara

möjligt.

I en annan efterkommentar till Seattleprotesterna menade

miljörättsdocenten Jonas Ebbesson att ”globalisering är så mycket mer”

än fri handel och att WTO-mötet hade illustrerat globaliseringens många

dimensioner och komplexitet. Ebbesson skrev att protesterna i Seattle var

ett uttryck för en ”politikens seger över den snäva ekonomisering av

internationella relationer som uttrycks genom WTO”. Han hävdade

vidare att frihandeln borde integreras med krav på arbetarskydd och

miljöskydd och att frihandelsavtal borde utgöra incitament för

påtryckningar för införandet av mänskliga rättigheter, istället för ”den

ensidiga internationella frihandelsregim vi har i dag”. Ebbesson

betraktade också globalisering som något ”modernt” som gjorde att det

inte längre var möjligt att ignorera frågor om arbetsvillkor i

världshandeln:

395Leif Pagrotsky, Mike Moore, DN D 000724.

I en tid av globalisering bör länder som vill ha tillgång till

världsmarknaden också uppfylla vissa grundläggande principer om

arbetsskydd, mänskliga rättigheter och miljöskydd… ett land eller företag

som inte ens tillåter lönearbetare att organisera sig fackligt har ingen

anledning att klaga över att dess varor inte får tillgång till andra länders

marknader – sen må det vara ett i- eller u-land.

396

Från miljöpartistiskt håll kommenterades också de fortlöpande

globaliseringsprotesterna, bland annat under sommaren 2000. En kritik

av de fördelningsmässiga konsekvenserna av globaliseringen uttrycktes av

Per Gahrton som menade att frihandeln inte bara skapade välstånd utan

framförallt ”djupare klyftor” mellan den rika minoriteten och den fattiga

majoriteten. Han menade att handelsförhandlingarna i Seattle hade visat

att globaliseringen inte bara handlade om ”godhjärtad internationalism”

utan om de rika ländernas egoism och ovilja att öppna sina marknader för

de fattiga ländernas produkter. Gahrton menade att protesterna mot den

globala kapitalismen var ett uttryck för samma process som skedde på

nationell nivå i Nord i ”kapitalismens ungdom”, en revolt mot den ”råa

och anarkistiska kapitalismen och dess styre” som nu upprepades på den

globala nivån.

397

Tillsammans med andra EP-ledamöter argumenterade Gahrton

också mot mer federalism och överstatlighet inom EU, något som gröna

europeiska politiker (Joshka Fischer) hade pläderat för. EP-ledamöterna

ifrågasatte de europeiska vänster- och gröna partiernas syn på EU som

”svar” på globaliseringen och en ”genuint världsomspännande

internationalism” med att de förväxlat ”sina drömmar med verkligheten”.