Det finns ett större och bredare offentligt samtal kring vuxenlitteratur i tidningar, tv och recensioner än vad det finns för den litteratur som vänder sig till unga och barn. Därför finns ett värde att skapa samtal eller ”bokprat” om böcker besökare läst. Målet är att sådana möten ska ge läslust och vara entusiasmerande (Nyström, BTJ förslag, 2005: 9 f). Ett sådant exempel på Malmö Stadsbibliotek är
Tonårsboksfika för ungdomar mellan 13-16 år. Två bibliotekarier håller i träffen på biblioteket där alla
berättar om de böcker de läst. Sedan publiceras en rapport på webbplatsen om vad som har diskuterats och vilka böcker som presenterats under träffen (Ungdomssidan, 2014). Jag frågade om just Tonårsboksfikan skulle passa som en digital verksamhet?
Vi behöver en ungdomsbibliotekarie som kan den målgruppen. Då måste vi få någon att ställa upp. Och det är ju en prioteringsfråga. Jag tror det skulle funka jättebra och det skulle vara jättejättekul (A, 2014). A, D och E upplever att besökare efterfrågar interaktiva digitala verksamheter. A säger att de önskar bokcirklar, bokchatt och liknande via nätet. Biblioteket har försökt, men svårigheten är menar fyra av informanterna att det inte finns bemanning, tid eller prioritering för detta (A, B, D & E, 2014) C motsätter sig inte de andras grunder men resonerar annorlunda om svårigheterna:
Jag tror att man ser att det finns många arenor på nätet för ungdomar och det är svårt att konkurrera med det som finns (C, 2014).
En iakttagelse är att prioriteringarna idag är grundade utifrån hur den traditionella relationen mellan institutionen och besökaren ska se ut. De följer den linjära transmissionsmodellen som förespråkar effektiv envägskommunikation. Istället för att arbeta med kommunikationsmodeller som framhäver interaktion, exempelvis Careys ritualmodell, som förutsätter att båda parterna är intresserade av varandras åsikter och är deltagande (Heide, 2011: 140 f: Carey, 1988: 2 f) Det bör påpekas att det inte finns brist på idéer och engagemang av de anställda för en digital verksamhet med användare som är en del av produktionen, men det saknas resurser och prioriteringar. Finns det nya metoder för att komma runt denna problematik? De nya mediernas ståndpunkt är att det ur
kommunikationsstrategiskt syfte är enkelt, billigt och snabbt (Göth, 2010: 28). Vilket samtidigt motsäger det faktum som har framkommit genom studien, att det inte alltid är lätt att bygga lojala relationer som ger engagemang via nya medier. Som ungdomsbibliotekarien från USA skrev i sin artikel, måste de våga testa nya tillvägagångsätt, sätta sig in hur det fungerar och få mer kunskap om
var målgruppen befinner sig (Peowski Horn, 2011: 24 f). Under projektet ”YLVA” i Lund som tog del av unga och barns förslag för bättre biblioteksverksamhet, framgick det att unga och barn var intresserade av att vara deltagande genom att diskutera böcker, recensera och kunna ställa frågor online (YLVA, 2009: 13). Det kostar tid och engagemang från personalen. Men vad är konsekvenserna av att biblioteket i Malmö inte följer med i samhällets deltagarkultur? Kan besökare gå förlorade?
Framtidsvisioner
Vi bestämmer tyvärr inte hur webben ser ut idag. Då hade den sett ut på ett annat sätt. Nu är det strikta regler för hur det får se ut under Malmö Stad.se. Det är en stor del av problematiken. Vi vill ha sidan interaktiv. Så ungdomarna själva skulle kunna vara med och skriva, kommentera och mycket annat. Det blir svårare att ha något som är roligare för ungdomarna nu. Men de ska bygga om sidorna, så får vi se vad det kan leda till (E, 2014).
B berättar att de blivit kontaktade av en kommunikationsbyrå som vill hjälpa dem att arbeta med sociala medier och ungdomar. Men de visste inte om samarbetet skulle bli av förrän de träffat dem (A & B, 2014). Det illustrerar att vi är flera som ser att det finns ett behov av denna sorts arbete.
De såg väl ett hål i vår verksamhetsplan (B, 2014)
Om det skulle finnas en interaktiv digital verksamhet poängterar D att det finns svåra frågor rörande vem som har ansvar för det som publiceras och att det sker inom folkbibliotekets värderingar. Det går i linje med den brittiska studien som visade bibliotekaries orosmoment för ansvarsområdena för det som publiceras online (Watkinson & Jubb, 2011: 374). Alla informanterna upplever att arbetet med ungdomar, både generellt och via nya medier, behöver prioriteras för att se hur det går att lösas på bästa sätt (A, B, C, D & E, 2014). D och E upplever att de behöver expertishjälp utanför bibliotekets fält för att öppna upp för mer spännande aktivitet på nätet, sådant som de inte har kunskap om (D & E, 2014).
Makt
Det poängteras genom studien att biblioteket är en demokratisk mötesplats. Habermas menar att det måste finnas möjlighet för alla individer att vara deltagande i utformningen av medieinnehållet för att den demokratiska benämningen ska vara giltig. Därför var det aktuellt att fråga hur
informanterna förhöll sig till maktbegreppet i relation till deras fält. De resonerade att biblioteket representerar demokratiska värden och att de har ett gott rykte i folksjälen. Med det tillkommer
även ett ansvar (C, D & E, 2014). Främst problematiserade de sina urval och att det har en symbolisk makt (Bachrach & Baratz 1963: 947 f).
Allt vi väljer, gör att vi måste välja bort något annat. Det är klart att vi påverkar (E, 2014).
Stadsbiblioteket i Malmö har symbolisk makt i form av deras kommunikationsresurser gör det möjligt att befästa uppfattningar, både i form av smak och normer (Berglez & Nohrstedt, 2009: 20: Bourdieu, 1992: 218 f). Ungdomar blir inte prioriterade i dagsläget och deras generations
kommunikationsmodeller får inte utrymme. Det visar att ungdomskulturen ”inte släpps in och inte
kan påverka den auktoritet som fördelas inom fältet” (Donald, 1988: 18 f). Det kommer troligtvis
aldrig blir jämlikt fördelat, då bibliotekets anställda alltid står med starkare kapital inom fältet i förhållande till ungdomar. Men det är betydelsefullt att synliggöra och problematisera för att kunna utvecklas i takt med dagens mediesamhälle. Som tidigare presenterats är maktbegreppet komplext. Individer är inte försvarslösa mottagare. De har ett tolkningsföreträde som innefattar en form av makt. Ungdomskulturen har egna spelregler. De har inflytande på diskurser och värderingar även om det inte sker på likvärdigt sätt (Berglez & Nohrstedt, 2009: 34).
Vi har makt genom att vi synliggöra ett urval och att vi står bakom det. Men vi försöker prata i termer att vi är en demokratisk mötesplats, snarare än makt, men i det finns det naturligtvis en maktrelation för att vi har möjlighet att påverka (C, 2014).