Teori
Position
Kvalitet
Funktion
Jurisdiktion
44
liten skärva av verkligheten blir den i relation till all annan forskning ett bidrag till en större förståelse av de studerade fenomenen. De berättelser som jag samlat in säger egentligen inte något annat än det som en grupp förstelärare i en liten kommun i södra Sverige gav uttryck för vid två tidpunkter i början och slutet av ett läsår. När de mönster jag iakttar i dessa berättelser, med stöd i teoretiska ramverk, ställs i relation till den redovisade forskningen finner jag stöd till att dra de slutsatser jag redovisar i mitt avslutande kapitel.
Som jag redan konstaterat är det omöjligt att ha överblick över alla möjliga felkällor, men jag vill ändå redovisa de överväganden jag gjort som jag anser kan påverka studiens resultat. Framför allt behöver min roll beaktas. Jag har ovan beskrivit min relation till gruppen det uppdrag jag fått av min arbetsgivare. För mig har det varit viktigt att ha en medvetenhet om dessa relationer och jag har ständigt ifrågasatt hur de skulle kunna påverka de tolkningar jag gjort. Det vore naivt att tro att jag till fullo lyckats frigöra mig till en total objektivitet, istället måste min roll läsas in i alla nivåer av analys.
En ytterligare felkälla som behöver beaktas är vilken effekt gruppåverkan kan ha på
berättelserna (Cohen et al., 2006). När man svarar i grupp kan den ursprungliga bilden färgas av de andras svar, både begränsas och utvecklas. Man kan vara rädd för vad de andra ska tycka, men man kan också, när man lyssnar på andras svar, tänka att ”så tycker ju jag också!” Här upplevde jag att det inledande skissandet var ett bra stöd. Skissen hjälpte till att hålla fast de ursprungliga tankarna, samtidigt som informanten kunde ta del av de andras berättelser. Skisserna erbjöd dessutom en struktur till redovisningen. Alla gavs lika möjligheter att tala och risken för att någon skulle bli för dominant minskade.
Slutligen vill jag diskutera Riessmans (1993) antagande om att tolkning av en berättelse sker vid ett flertal nivåer och hur det kan ha påverkat min studie. Vid alla nivåer sker en tolkning som utgör en potentiell felkälla. Den första nivån är vid tillägnandet av erfarenheten, för min del när jag samlade in förstelärarnas berättelser. Min metod att låta förstelärarna tala fritt utan att ställa ledande frågor, och att jag spelade in berättelserna, minskade visserligen min tolknings påverkan vid det aktuella tillfället. Däremot påverkades informanterna av såväl frågan som av gruppen, vilket jag tidigare diskuterat, och det faktum att jag inte ställde följdfrågor gjorde naturligtvis att jag gick miste om fördjupningar av de olika berättelserna. De berättelser jag samlat in är i vissa fall korta, men å andra sidan utgör de faktiskt de berättelser som spontant och opåverkat väcktes hos förstelärarna av frågan “Var befinner sig förstelärarna i förhållande till skolans utmaningar?”
Den andra nivån där tolkning sker vid återberättandet av det jag erfarit. Här kan det inspelade materialet ge ett sken av objektivt återge vad som sagts. Samtidigt har alla gester
45
och minspel gått förlorade, väsentliga delar av en muntlig berättelse. Jag har anteckningar av stämningen i rummet, men de återger ju endast min tolkning.
Vid den tredje nivån, transkriberingen, sker en tolkning som har direkt påverkan på den kommande analysen. När talat språk ska fästas på papper försvinner en stor del av det talaren förmedlar såsom betoningar eller ironiska tonfall. Jag har därför vid analysen regelbundet gått tillbaka till det ursprungliga, inspelade materialet för att försäkra mig om att jag i möjligaste mån har förstått vad informantens egentligen vill säga och så undvika att yttranden tolkas till något de inte är.
Analysen, den fjärde nivån, innebär den viktigaste delen av tolkningen. Det teoretiska ramverket avgör vilka delar av berättelserna som ska analyseras för att sedan ligga till grund för de studiens slutliga slutsatserna. Ovan redogör jag för de olika steg som ingått i min forskningsprocess. Vid varje val finns alternativ som kan ta processen i en annan riktning, det som styrt mina val är att hela tiden gå tillbaka till vad informanten egentligen säger och hur det kan förstås i ljuset av de teoretiska ramarna som gränsarbete och diskursanalys utgör. Ett val jag måste göra gäller vilka röster som ska användas för att exemplifiera de mönster som framkommer. Det blir nödvändigt att göra val mellan två eller flera informanter som uttalar sig om samma sak. Vissa faller bort av etiska skäl då de alltför lätt skulle kunna identifieras, men andra blir bortvalda av utrymmesskäl. Alla informanter har emellertid varit väsentliga för helheten; att någon har utelämnats beror alltså inte på att det de säger är mindre viktigt.
Detsamma gäller de skisser jag valt ut för att illustrera förstelärarnas resonemang (bil. 1). Den slutliga tolkningen gör läsaren av denna text. Riessman (1993) säger: “Ultimately it is unclear who really authors a text, although Western texts come with individual authors’ names penned to them.” Det jag som författare av texten kan påverka är att i möjligaste mån presentera en logisk och välskriven text där teoretiska överväganden redovisas, där slutsatser argumenteras för och där de faktorer som påverkar studiens resultat tydliggörs.
46