I sammanställningen över de ekonomiska aspekterna i tabell7 kan anläggningskostnaderna för varje un- dersökt fyllnadsmaterial tydligt utläsas. EPDM har lägst kostnad, följt av det mer miljövänliga Geofill. Att priserna varierar såpass mycket beror, förutom priset för materialet, även på mängd material som krävs för att fylla en konstgräsplan samt kostnaderna för att frakta materialet till Sverige. Alla angivna priser är inklusive frakt till Uppsala-/Stockholmsområdet. Fraktkostnaderna påverkar priserna för Envi- rofill, Safeshell samt Geofill.
Envirofills höga kostnad beror, förutom på frakten, även på den stora mängden material som krävs av detta material för att fylla en konstgräsplan. Här används inte kvartssand under fyllnadsmaterialet, vilket leder till att mer Envirofill krävs. För Envirofill krävs ca. 280 ton medan för de andra materialen krävs ca. 40-60 ton material plus kvartssand, men samtidigt kräver Envirofill inte påfyllnad lika ofta som EPDM eller något av de organiska materialen. Det ska tilläggas att Envirofill har en garanti på 16 år, vilket motsvarar livslängden för två konstgräsplaner. Alltså kan Envirofill från en konstgräsplan återanvändas till en ny konstgräsplan. Safeshell som är det andra materialet som fraktas från USA, har också höga kostnader i jämförelse med EPDM och Geofill. Här tillkommer precis som för Envirofill en hög fraktkostnad, och dessutom har Safeshell en relativt hög påfyllnadsgrad. För Geofill som finns i Europa blir fraktkostnaderna betydligt lägre, priserna för material till en fullstor 11-mannaplan och leverans till Uppsala, skulle bli 32 000 euro respektive 6000 euro (Ditzel, 2017). Precis som Safeshell kräver Geofill att ett lager av kvartssand adderas. EPDM behöver inte fraktas i samma mån som ovan nämnda material, vilket leder till en minskad kostnad för just frakt. Det krävs även för EPDM att kvartssand adderas till konstgräsplanen.
Hur mycket kvartssand som krävs för de olika materialen varierar kraftigt. Det har tagits hänsyn till detta vid beräknande av anläggningskostnad för materialen. Däremot har inga siffror på vilken mängd kvartssand som krävs för påfyllnad varje år erhållits. Ett antagande att påfyllnadsgraden är densamma för EPDM, Safeshell samt Geofill har således gjorts. Detta kan nämnas som en möjlig felkälla för kost- naden för den årliga påfyllnaden. Vilket i sin tur kan komma att påverka resultatet för pay-off tid något.
Med hänsyn till de resultat som studien har genererat kan det konstateras att EPDM är det materi- alet som är billigast att anlägga samt har lägst pay-off tid. Det materialet som är billigast efter EPDM är Geofill, vilket delvis innehåller gummigranulat (SBR eller TPE). Målet med studien var att hitta ett material att ersätta gummigranulat med. Då återstår Envirofill samt Safeshell. Safeshell har något lägre pay-off tid, men inte lika lång beräknad hållbarhet, samt att Safeshell inte går att återanvända på en konstgräsplan. Med hänsyn till målet för studien är Envirofill det material som blir minst kostsamt i längden. Det sista alternativet som undersökts, Coverlawn, har en mycket hög anläggningskostnad samt en dubbelt så hög underhållskostnad motsvarande konstgräset. Resultatet blir en pay-off tid på över 10 år, vilket endast är något under den beräknade livslängden och därför anses orimlig. Även då hybridgräs anses som ett spännande alternativ är det för denna studien inte aktuellt, då kostnaden per speltimme inte är motiverbar för breddfotboll.
7
Slutsatser
Litteraturstudien som utförts pekar på att användandet av gummigranulat som fyllnadsmaterial i konst- gräsplaner utgör en potentiell miljörisk och att det är önskvärt att ersätta. Utifrån tillgänglig information är de material som uppfyller flest kravkriterier Geofill, SafeShell och Envirofill. Geofill och Envirofill är mer fördelaktiga ur ett ekonomiskt perspektiv och sett till livslängd. Alla tre alternativ har dock en rimlig pay off-tid i förhållande till dess livslängd. SafeShell är det enda fyllnadsmaterial som kan användas helt utan risk för utsläpp av mikroplaster, medan risken är relativt liten för Envirofill och desto högre för Geofill. SafeShell är dock ett väldigt nytt och obeprövat material, medan Envirofill och Geofill i högre grad är etablerade på marknaden. Med avseende på säsongslängd och speltimmar så är Envirofill det bättre alternativet, men varken SafeShell eller Envirofill torde medföra någon nämnvärd förändring på spelbarhet under året jämfört med en konventionell konstgräsplan.
Vid val av fyllnadsmaterial bör klimatet på platsen, samt syfte med anläggningen, tas hänsyn till. Reso- nemang bör utgå ifrån hur stor del av året planen ska nyttjas för spel, samt om planen ska användas till bredd- eller elitfotboll. Tyvärr har materialen InfillPro Geo och Corkonut blivit utelämnade ur diskus- sionen på grund av otillräckligt underlag. Från den informationen som har gått att få kan de ändå anses som möjliga lösningar till dagens gummigranulat. Avslutningsvis kan det konstateras att fyllnadsmate- rialen Envirofill och SafeShell är de mest hållbara alternativen som undersökts i detta arbete. Både ur ett miljö- och ekonomiskt perspektiv.
8
Referenser
8.1
Litteraturkällor
Burton H., Eriksson C., (2003). Origins and Biological Accumulation of Small Plastic Particles in Fur Seals from Macquarie Island. A Journal of the Human Environment. Vol.32(6) ss.380-384. Tillgänglig: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14627365[05-04-2017]
Devriese LI., van der Meulen MD., Maes T., Bekaert K., Paul-Pont I., Frere L., (2015). Microplastic contamination in brown shrimp (crangon crangon, linnaeus 1758) from coastal waters of the sout- hern north sea and channel area. Marine pollution Bulletin. Vol.98(1-2) ss.179-187. Tillgänglig: http: //www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025326X1500418X
Cole, M. Lindeque, P. Halsband, C. Galloway, T. (2011). Microplastics as contaminants in the mari- ne environment: A review. Marine Pollution Bulletin. Vol. 62(12) ss.2588–2597. Tillgänglig:http://www.
sciencedirect.com/science/article/pii/S0025326X11005133?np=y&npKey=970e9f93d54f8a83318b4d5e98bb15a47c7b245bea3aae0cb17bcf3cef063f97 FIFA Quality Programme for Football Turf (2015, reviderad 19-09-2016). Handbook of Requirements. Zu-
rich: FIFA strasse 20. Tillgänglig:http://quality.fifa.com/globalassets/fqp-handbook-of-requirements-2015. pdf[2017-04-06]
FIFA Quality Programme for Football Turf (2015, reviderad 23-11-2016). Handbook of Test Methods for
Football Turf. Zurich: FIFA strasse 20. Tillgänglig:http://quality.fifa.com/globalassets/fqp-handbook-of-test-methods-2015. pdf[2017-04-06]
Guide to synthetic infill products: Glossary of terms from Synthetic Turf Council, (2012). Sports Turf. Vol. 28(1), ss.36-37. Tillgänglig:http://sturf.lib.msu.edu/article/2012jan36.pdf
Horowitz, A., Samocha, T. M., Gandy, R. L., Horowitz, S. (2000), Toxicity tests to assess the effect of a synthetic tank liner on shrimp survival and nitrification in a recirculating superintensive production system, Aquacultural engineering, nr. 24, s. 91–105.
Jim, C. Y. (2017). Intense summer heat fluxes in artificial turf harm people and environment. Landscape and Urban Planning, 157, pp 561–576. [04-04-2017]
Kemikalieinspektionen, (2006). Konstgräs ur ett kemikalieperspektiv – En lägesrapport. Sundbyberg: Ke- mikalieinspektionen. Tillgänglig:https://www.kemi.se/global/pm/2006/pm-2-06.pdf , [2017-03-31] Kjellin, J. (2004). XRF-analys av förorenad mark - undersökning av felkällor och lämplig provbear- betning. Uppsala universitet, Institutionen för geovetenskaper. Tillgänglig:https://www.diva-portal. org/smash/get/diva2:159223/FULLTEXT01.pdf[2017-04-25].
Kolitzus, H. (2002). Sport Grounds; Part 7: Synthetic Turf Areas. Eschenz, Switzerland: Institut Fur
Sportbodentechnik (Översatt delar av DIN 18035-7:2002) Tillgänglig:http://www.isss-sportsurfacescience. org/downloads/documents/an0ea3ovvu_din18035_7v2002.pdf[2017-05-10]
Krüger O., Kalbe U., Richter E., Egeler P., Römbke J., Berger W., (2013). New approach to the ecotoxicological risk assessment of artificial outdoor sporting grounds. Environmental Pollution. Vol.175 ss. 72.
Kärrman, A. Schönlau, C. Engwall, M. (2016). Exposure and Effects of Microplastics on Wildlife. Örebro: Örebro Universitet, MTM Forskningscentrum.Tillgänlig: http://www.naturvardsverket.se/upload/
miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2016/mikroplaster/report-orebro-university-160405. pdf
Larsson, S. E. (2013). Motsätter sig miljöpris till Vallens IF. Göteborgs-Posten Tillgänglig: http:// www.gp.se/1.622754[2017-03-31].
Lassen, C. Foss Hansen, S. Magnusson, K. Norén, F. Bloch Hartmann, N I. Rehne Jensen, P. Torkel Gissel Nielsen, T. Brinch, A., (2015). Microplastics – Occurence, effects and sources of releases to the environment in Denmark. Ministry of Environment and Food of Denmark. (2015 Environmental project No. 1793.) Tillgänglig:http://orbit.dtu.dk/ws/files/118180844/Lassen_et_al._2015.pdf
Lithner D., (2016). Provtagning och analys av dagvatten från Vallens konstgräsplaner under 2014 och 2015. Göteborg: COWI AB. Tillgänglig:http://d01.fogis.se/svenskfotboll.se/ImageVault/Images/ id_147448/scope_0/ImageVaultHandler.aspx161209091956-uq
Lulli F., Volterrani M., Magni, S. & Armeni R., (2011). An innovative hybrid natural–artificial sports pitch construction system. Journal of Sports Engineering and Technology. Vol.225(3) ss.171-175. Till- gänglig:http://journals.sagepub.com/doi/abs/10.1177/1754338X10392311
Länsstyrelsen Skåne. (2013). Nedbrytning av plast. [Broschyr] Tillgänglig:http://www.lansstyrelsen. se/skane/SiteCollectionDocuments/Sv/nyheter/2013/Plast_Nedbrytningstider.pdf[03-04-2017] Magnusson K., Eliasson K., Fråne A., Haikonen K., Hultén J., Olshammar M., Stadmark J., Voisin A., (2016, reviderad 2017). Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment - a review of existing data. Stockholm, Sweden: IVL Svenska miljöinstitutet (Rapportserie: C 183). Tillgäng- lig: http://www.ivl.se/download/18.7e136029152c7d48c205d8/1457342560947/C183+Sources+of+ microplastic_160307_D.pdf
Magnusson, S., (2017). Bedömning av omgivningspåverkan från olika fyllnadsmaterial i konstgräspla- ner - Fallstudie av dräneringsvatten. Luleå: Institutionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser, Luleå Tekniska Universitet ISBN: 978-91-7583-817-5 (pdf) .
Magnusson, S., (2015). Systemanalys av konstgräsplaner: miljö- och kostnadsaspekter. Luleå: Institu- tionen för Samhällsbyggnad och Naturresurser, Luleå Tekniska Universitet. ISBN 978-91-7583-501-3. Tillgänglig:http://ltu.diva-portal.org/smash/get/diva2:995183/FULLTEXT01.pdf
Månsson, C. (2010). Gräsligt eller gräslikt? - En jämförelse mellan naturgräs och konstgräs på svens- ka idrottsarenor. Sveriges Lantbruksuniversitet. Landskapsprogrammet/Landskapsingenjörsprogrammet (Självständigt arbete)
Nilsson N. H., Malmgren-Hansen B., Thomsen U. S., Institut T., (2008). Mapping, emissions and en- vironmental and health assessment of chemical substances in artificial turf. Copenhagen: Danish Envi- ronmental Protection Agency, Denmark. Tillgänglig:https://www.researchgate.net/profile/Nils_ Nilsson2/publication/242241995_Mapping_emissions_and_environmental_and_health_assessment_ of_chemical_substances_in_artificial_turf/links/54114c5f0cf2df04e75d763e.pdf.
Nyström, J. (2009). Röntgenfluorescensspektrometri som metod för kvalitetsbestämning av bränslepel- lets. Umeå universitet, Institutionen för fysik och elektronik. Tillgänglig: http://www8.tfe.umu.se/ c3ourses/energi/ExjobbCivIngET/Rapporter/Julia_N_09.pdf[2017-04-25].
Romeo, T. Pietro, B. Peda, C. Consoli, P. Andaloro, F. Fossi, MC. (2015). First evidence of presence of plastic debris in stomach of large pelagic fish in the mediterranean sea. Marine Pollution Bulletin.
Vol.95(1) ss.358-361. Tillgänglig:http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0025326X15002507 Svensk byggtjänst (2014). AMA anläggning 13: allmän material- och arbetsbeskrivning för anläggnings-
arbeten. Stockholm: Svensk byggtjänst. ISBN 978-91-7333-640-6.
Vallens IF, (2016). Pilotprojekt - Certifierat konstgräs i Stora Höga.Stenungssunds kommun: Vallens IF. Tillgänglig:http://d01.fogis.se/svenskfotboll.se/ImageVault/Images/id_148161/scope_0/ ImageVaultHandler.aspx170113131249-uq
Wallberg, P., Keiter S., Juhl Andersen T., Nordenadler M., (2016) Däckmaterial i konstgräsplaner. Sweco Environment på uppdrag av Naturvårdsverket. Tillgänglig:http://www.naturvardsverket.se/upload/ miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2016/giftfria-resurser/ litt-studie-dackmaterial-konstgrasplaner.pdf
Widström K., (2017). Migration av gummigranulat från konstgräsplaner - en förbisedd miljöfarlig verk- samhet. Stockholms universitet, Institutionen för naturgeografi. (Examensarbete på avancerad nivå)