Vad gäller förlusterna av fyllnadsmaterial från planer är det svårt att dra någon generell slutsats, då detta kan variera i hög grad mellan olika planer. En avgörande faktor är typen av dräneringssystem som är uppbyggt kring planen, samt hur plogningsrutiner med mera ser ut. Med hjälp av siffror för årlig på- fyllnad kan grova approximationer av hur lätt materialen migrerar göras. Här synes att påfyllnadsgraden
för de studerade materialen generellt ligger i storleksordningen 0.8-3 ton, undantaget Envirofill som bara behöver en påfyllnad av ca 250 kg enligt leverantören USGreentech.
De tidigare studier som undersökt riskerna för utsläpp av metaller från fyllnadsmaterialen pekar på att samtliga organiska fyllnadsmaterial, med undantag för Infillpro Geo, inte lakar ur nämnvärda mängder metaller. Mätningar på lakvatten från Vallens IF där InfillPro Geo används har påvisat något förhöjda halter av zink, bly och koppar, dock är osäkerheten i mätningarna stor då ett fåtal prover tagits under en relativt kort tidsperiod sett till materialet livslängd. XRF-analysen bekräftar misstanken om EPDM som fyllnadsmaterialet med högst innehåll av metaller. I tabell 6 ses en relativt hög halt zink för just EPDM, en halt som bör justeras till upp emot 20 % på grund av felkällor under XRF-mätningarna. Vad denna zinkhalt kan ha för påverkan på miljön har behandlats i ett tidigare stycke, och utsläpp från metaller kan i dagsläget inte förväntas utgöra någon betydande miljöpåverkan från något av de i studien medtagna fyllnadsmaterialen.
Vad gäller förekomsten av miljöfarliga organiska föreningar saknas data från två fyllnadsmaterial; Cor- conut och SafeShell. Utstickaren i bedömningsunderlaget är Geofill, anledningen är relativt höga värden av EOX. Geofill modell N, som är rekommenderad för bruk i svenskt klimat, innehåller en okänd halt av ytbehandlat SBR. Eftersom tidigare forskning visat på SBR:s innehåll av PAH:er (Nilsson, 2008) ses detta som den mest troliga anledningen till Geofills resultat. I undersökningen finns inget organiskt material som visat på obefintliga halter av PAH:er, men likt resultatet för Geofill beror detta troligen på inblandningen av gummigranulat. För att kunna dra slutsatser om miljöfarliga organiska föreningar i de helt organiska materialen behövs extraktionstester genomföras. Riskerna med PAH:er ses som låga på grund av tidigare laktester (Magnusson, S. 2017) men bör kunna kringgås fullständigt genom att undvika användandet av gummimaterial, vilken kan ses mer som en positiv bieffekt av de minskade utsläppet av mikroplaster.
Studeras risken för utsläpp av mikroplaster hos de olika fyllnadsmaterialen upptäcks relativt stora dif- ferenser dem emellan. Betraktas materialens innehåll i form av plaster, kan det sedan kopplas ihop med risken för spridning av mikroplasterna via antingen lakning eller förlust av hela granulatet. EPDM som är ett gummigranulat medför som väntat betydande risk för utsläpp av mikroplaster, främst från förluster via dränering och plogning. Effekterna av granulatet specifikt är inte undersökt men det kan antas ha liknande påverkan på ekosystemet som andra mer studerade plaster som hamnar i naturen.
InfillPro Geo som förutom kork och kokos även behöver ca 10 % TPE är ett bättre alternativ än EPDM, men faktum kvarstår att läckage av mikroplaster fortfarande är en risk p. g. a. TPE-innehållet. Även Geofill behöver i de flesta fall någon form av gummigranulat uppblandat med det organiska materialet för att uppnå önskad prestanda i svenskt klimat. I vilka proportioner som detta ska fördelas beror enligt producenten på klimatet på platsen. Eftersträvas ett alternativ helt utan gummigranulat, får istället något av de resterande materialen i studien diskuteras. Envirofill som ej är i behov av gummigranulat, är dock inte helt fritt från plaster. Detta då dess beläggning består av akryl. Tillverkaren garanterar att denna beläggning håller i 16 år, vilket gör att förluster av mikroplaster via lakning nästintill kan uteslutas. Vad Envirofill som i dess helhet spridits till naturen, skulle ha för påverkan på ekosystemet är ej studerat. Då granulatet består av kvarts med en hög densitet, är riskerna för att materialet ska flyta runt i en vattenmassa likt mikroplaster små. Med största sannolikhet skulle materialet snabbt sedimen- tera och där troligtvis inte utgöra någon betydande miljörisk i det avseende där mikroplaster misstas som föda av limniska organismer. Med tiden skulle dock akrylbeläggningen lakas bort och först då kan eventuell miljöpåverkan ske.
De enda fyllnadsmaterialen i undersökningen som inte ska innehålla någon form av plast är de orga- niska produkterna Corkonut samt SafeShell, där det senare är det enda materialet som med säkerhet inte behöver någon inblandning av gummigranulat och därmed blir ett helt plastfritt alternativ.
Sammanfattas de olika miljöriskerna kring fyllnadsmaterialen landar slutsatsen på att den otvivelaktigt största miljöpåverkan från dessa granulat härstammar från den plast som materialen innehåller, eller som krävs för att uppnå godtagbar spelstandard. Därav får det stor betydelse när en sammanvägd bedömning av miljöriskerna för respektive material görs. Alla typer av gummigranulat - varav SBR, TPE, R-EPDM,
och EPDM är de som nämnts i detta arbete - antas således ha den största miljöpåverkan av befintliga fyllnadsmaterial. Önskas ett fyllnadsmaterial helt utan inblandning av plast finns, om man utgår från de studerade materialen i denna undersökning, bara ett alternativ, vilket är SafeShell. Envirofill bör dock inte uteslutas helt då dess miljöpåverkan kan diskuteras, både p.g.a. dess troligtvis låga migrationsgrad, men även materialets sammansättning, där den tunna akrylbeläggningen är det enda som potentiellt skulle kunna vara en källa till spridning av sekundära mikroplaster.