176
stället tillämpas på överträdelser som skett före dataskyddslagens ikraft-trädande.
Beslut om behandling av personuppgifter som rör lagöverträdelser Av 21 § fjärde stycket PUL och 9 § PUF följer att Datainspektionen får meddela beslut i enskilda fall om undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. I avsnitt 11 föreslår regeringen att den myndighet som regeringen bestämmer på motsvarande sätt ska ges befogenhet att i enskilda fall besluta att andra än myndigheter får behandla sådana uppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförord-ningen, dvs. personuppgifter som rör lagöverträdelser. Svensk Försäkring anser att en övergångsbestämmelse bör övervägas som klargör att nu gällande tillstånd att behandla sådana personuppgifter gäller även fort-sättningsvis. Regeringen är av samma uppfattning. Det bör således av tydlighetsskäl införas en övergångsbestämmelse till dataskyddslagen som anger att beslut i enskilda fall avseende behandling av personuppgifter som rör lagöverträdelser och som har meddelats med stöd av person-uppgiftslagen fortfarande ska gälla.
19 Konsekvenser
19.1 Ekonomiska konsekvenser för det allmänna
Regeringens bedömning: Förslagen innebär att tillsynsmyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna får något fler arbetsupp-gifter, men kostnadsökningarna kommer inte att bli större än att de ryms inom de befintliga anslagen.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser instämmer i utredningens bedömning eller kommenterar den inte. Södertörns tings-rätt anser att det är svårt att närmare se vilka konsekvenser förslaget kommer att få för domstolarna innan det står klart hur domstolarnas registerförfattningar kommer att anpassas. Kammarrätten i Stockholm påpekar att förslagen troligtvis kommer att medföra en ökad måltill-strömning. Förvaltningsrätten i Linköping anser att arbetsuppgifterna kommer att öka för förvaltningsrätterna, även om måltillströmningens omfattning i nuläget kan vara svår att uppskatta. Förvaltningsrätten anser att genomförandet av förslaget kommer att bli mer resurskrävande än vad genomförandet av ny lagstiftning normalt sett är och att det därför framstår som mycket tveksamt om genomförandet ryms inom de berörda myndigheternas anslag. Domstolsverket vill framhålla det problematiska i att det inte i något sammanhang görs en samlad bedömning av de konsekvenser som reformen i sin helhet medför. Pensionsmyndigheten instämmer i utredningens bedömning att dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser och tillhörande nationella regler kan förväntas
177 öka kostnaderna för personuppgiftsansvariga myndigheter.
Pensions-myndigheten anser att det är rimligt, eftersom förordningen leder till ökad rättssäkerhet och förutsebarhet för enskilda. De ökade kostnaderna måste dock enligt Pensionsmyndigheten beaktas när riksdagen och regeringen beslutar om budget och medel för myndigheterna, eftersom annan verksamhet annars konkurreras ut. Kronofogdemyndigheten anser att förslaget om verkställighet av sanktionsavgifter sannolikt medför en viss ökning av Kronofogdens utsökningsärenden och kan därför medföra kostnadsökningar för myndigheten. Centrala studiestödsnämnden anför att nämnden inte kommer att ha några direkta kostnader kopplade till utredningens förslag, vid sidan av den risk som gäller generellt för myndigheterna att påföras sanktionsavgift. Däremot menar nämnden att översynen och anpassningen av verksamhetens system och organisation efter dataskyddsförordningens krav kommer att medföra kostnader för myndigheten. Konkurrensverket bedömer att de nya reglerna kan komma att ha stora och svårförutsägbara konsekvenser för svensk offentlig förvaltning. Konkurrensverket anser att det hade varit värdefullt om reglernas innebörd och konsekvenser för svenska myndigheter hade utretts redan under arbetet med den nya regleringen. Malmö kommun och Piteå kommun anser att dataskyddsförordningen och de kompletterande nationella bestämmelserna kan medföra ökade kostnader, men att flesta kostnaderna är relaterade till genomförandet av dataskyddsförordningen.
De anser dock att det finns viss risk för ökade kostnader när det gäller möjligheten att ta ut höga sanktionsavgifter av myndigheter. Stockholms kommun instämmer i bedömningen att det är dataskyddsförordningen och inte det aktuella lagförslaget som kommer att medföra ökad administra-tion och kostnader för kommunen. Skurups kommun anser att det är en brist att utredningen inte har haft i uppdrag att utreda vilka konsekvenser dataskyddsförordningen kommer att innebära för det allmänna.
Skälen för regeringens bedömning: Som flera av remissinstanser påpekar, bl.a. Centrala studiestödsnämnden, Konkurrensverket och Stockholms kommun, står det klart att dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser kommer att leda till vissa konsekvenser för det allmänna. Förordningens bestämmelser kan bl.a. komma att öka kostnaderna för myndigheter i form av ökad administration och ökade kostnader initialt för anpassning av befintliga it-system. Det kommer också att krävas ökade resurser till utbildningsinsatser och eventuellt nyrekryteringar till tjänster som dataskyddsombud. Konsekvenserna av dataskyddsförordningens direkt tillämpliga bestämmelser behandlas dock inte i detta lagstiftningsärende.
Domstolsverket anser att det är problematiskt att det inte i något sammanhang görs en samlad bedömning av de konsekvenser som reformen i sin helhet medför. Liknande synpunkter lämnas av bl.a.
Skurups kommun. Regeringen kan dock konstatera att någon sådan samlad konsekvensanalys inte går att utföra i ett enskilt lagstiftnings-ärende. Flertalet nationella bestämmelser som kompletterar dataskydds-förordningen kommer att finnas i de sektorsspecifika författningarna om behandling av personuppgifter och det är först när samtliga förslag till anpassningar av dessa författningar har lagts fram som det skulle vara möjligt att göra en samlad bedömning. Värdet av en sådan bedömning skulle dessutom kunna ifrågasättas, eftersom det bara kommer att vara
178
dataskyddslagen som, vid sidan av dataskyddsförordningen, gäller för samtliga myndigheter.
Utredningen bedömer att förslagen medför nya arbetsuppgifter för tillsynsmyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Flera av dessa nya arbetsuppgifter är emellertid kopplade till utredningens förslag om åtgärder vid tillsynsmyndighetens dröjsmål. Eftersom regeringen inte föreslår att dessa förslag ska genomföras uppstår inga nya arbetsuppgifter för tillsynsmyndigheten och domstolarna i den delen.
Däremot föreslår regeringen, i enlighet med utredningens förslag, att det genom lagen ska införas en möjlighet för tillsynsmyndigheten att påföra en myndighet sanktionsavgifter. I likhet med utredningen anser dock regeringen att sådana beslut får antas bli sällsynta. Det beror dels på att myndigheter i regel kan förväntas anpassa verksamheten efter tillsyns-myndighetens synpunkter utan att det krävs repressiva åtgärder, dels på att sanktionsavgift är den åtgärd som tillsynsmyndigheten bör välja som sista alternativ. Det bör därför inte påverka tillsynsmyndighetens arbets-börda i någon större utsträckning.
Förslaget innebär även att sanktionsavgifter ska kunna påföras vid överträdelser av artikel 10 i dataskyddsförordningen, dvs. vid behandling av personuppgifter som rör lagöverträdelser. För tillsynsmyndighetens del utgör detta en ny arbetsuppgift i förhållande till vad som följer av dataskyddsförordningen. Regeringen vill dock betona att tillsyns-myndigheten också enligt personuppgiftslagen har möjlighet att vidta åtgärder mot den personuppgiftsansvarige vid behandling av personupp-gifter som rör lagöverträdelser. Det bör särskilt noteras att tillsyns-myndigheten enligt personuppgiftslagen har möjlighet att förena före-lägganden med vite, en möjlighet som nu försvinner och ersätts med systemet med sanktionsavgifter. Sammanfattningsvis anser regeringen att kostnaderna för tillsynsmyndigheten bör rymmas inom befintliga anslagsramar såvitt avser förslagen i detta lagstiftningsärende. I det sammanhanget kan nämnas att Datainspektionens anslag har ökats med anledning av dataskyddsförordningen (prop. 2017/18:1 utgiftsområde 1, del 9).
Eftersom sanktionsavgifterna kan vara ekonomiskt kännbara är det rimligt att utgå från att inspektionens beslut kommer att överklagas till allmän förvaltningsdomstol i relativt stor utsträckning. Det faktum att sådana beslut mot myndigheter förväntas bli ovanliga innebär dock att även överklagandena bör bli sällsynta. Det är svårt att uppskatta hur vanligt det kommer att bli att tillsynsmyndigheten beslutar om sanktions-avgifter vid överträdelser av artikel 10, men sannolikt kommer det inte bli fråga om särskilt många beslut per år. Däremot kan det antas att dessa mer eller mindre regelmässigt kommer att överklagas till allmän förvalt-ningsdomstol.
Som nämns ovan har tillsynsmyndigheten enligt personuppgiftslagen möjlighet att förena förelägganden med vite. Vid utdömande av sådana viten krävs domstolsprövning enligt viteslagen. Eftersom möjligheten att vitesförelägga försvinner enligt regeringens förslag, kommer mål om utdömande av sådana viten inte längre att förekomma i allmän förvalt-ningsdomstol. Med tanke på att tillsynsmyndigheten inte har utnyttjat sin möjlighet att vitesförelägga enligt personuppgiftslagen och det ännu är oklart i vilken mån sanktionsavgifter kommer att tillgripas i motsvarande
179 situationer, kan det dock inte uteslutas att domstolarnas arbetsbelastning
ändå kan komma att öka något. Kostnaderna för de allmänna förvalt-ningsdomstolarna bör emellertid rymmas inom befintliga anslagsramar såvitt avser förslagen i detta lagstiftningsärende.