Alla elever får det stöd de behöver

Enligt ovan finns det statistiskt säkerställda skillnader mellan lärarnas instämmanden i påståendet ”Alla elever får det stöd de behöver för att uppnå målen i skolan”. En närmare studie av svar från rektorerna visar att planering och dokumentation används som ett aktivt redskap för att följa och påverka elevens utveckling. I nedanstående diagram är andelen rektorer som har valt svarsalternativen ”Mycket bra” och ”Ganska bra” sammanslagna. Övriga svarsalternativ var ”Ganska dåligt” och ”Mycket dåligt”.

Hur tycker du att följande påstående stämmer för din skola?

0% 20% 40% 60% 80% 100% Varje elev har en individuell

studieplanering

Varje elevs utveckling dokumenteras

Försöksskola Referensskola

På försöksskolorna används individuella studieplaner och dokumentation av elevernas utveckling i mycket stor utsträckning.

Även lärarna har fått ge sin syn på förändringar under de senaste fem åren med avseende på omständigheter som kan anses stödja elevernas kunskapsutveckling. Andelen som har valt svarsalternativen ”Ökat väsentligt” och ”Ökat något” är sammanslagna i diagrammet nedan. Det fanns tre övriga svarsalternativ, nämligen ”Oförändrat”, ”Minskat något” och ”Minskat väsentligt”.

Hur har din arbetssituation förändrats de senaste 5 åren i följande avseenden?

0% 20% 40% 60% 80% 100% Andelen elever i behov av särskilt stöd

Insatserna för elever i behov av särskilt stöd

Möjligheterna att i undervisningen utgå från elevernas individuella behov Möjligheterna att anpassa tiden efter

elevernas behov

Försöksskola Referensskola

Diagram 5.15 Stöd till elever, lärarnas svar

Skolornas andel av elever i behov av särskilt stöd har ökat enligt en majoritet av lärarna vid båda skoltyperna. Det är emellertid en större andel av lärarna på försöksskolorna som anser att insatser för elever i behov av särskilt stöd har ökat samt att det har skett en ökning av möjligheterna att utgå från elevernas individuella behov och att anpassa tiden efter elevernas behov (statistiskt säkerställda skillnader).

5.4 Sammanfattning

Den mycket översiktliga information som kan fås genom den nationella utvärderingen, med avseende på kunskaper, självskattning och undervisning i skolår 5, kan naturligtvis inte ge en heltäckande bild av situationen på skolorna. För de resultat som har kunnat studeras finner vi att det oftast inte finns några skillnaderna mellan försöks- och referensskolor i skolår 5 och att de skillnader som förekommer är små och går i olika riktningar. Även jämförelser mellan olika grupper vid skolorna visar att det inte finns någon skillnad mellan t.ex. pojkar eller elever med utländsk bakgrund vid de olika skoltyperna. Det finns således ingenting som tyder på att försöksskolornas resultat avviker från referensskolornas i skolår 5. Möjligen kan det finnas tendenser till att undervisningen på försöksskolorna i större utsträckning är individualiserad.

Dessa resultat kan förmodligen förklaras av att organisationen och traditionen i de tidigare åren har underlättat målstyrningen inom alla

skolor, oavsett om skolan varit bunden till timplanen eller ej. Försöksverksamheten tycks inte ha påverkat arbetet i de tidigare åren i någon större omfattning.

I skolår 9 är skillnaderna mellan elevernas kunskaper i skolor som deltar i försöket och skolor som inte deltar mycket små. Vi kan således dra slutsatsen att försöket inte har påverkat elevernas kunskaper i negativ riktning. Försöksskolornas elever uppvisar något bättre resultat i engelska och matematik, men något sämre resultat i svenska och fysik.

Olika elevgrupper tycks emellertid gynnas av försöket. Pojkar, elever med föräldrar som ej har eftergymnasial utbildning och elever med annat förstaspråk än svenska på försöksskolorna hävdar sig väl i jämförelserna mellan skoltyperna. En försiktig tolkning skulle innebära att försöket har varit gynnsamt för kunskaperna i engelska och matematik och särskilt för pojkar, för elever med utländsk bakgrund och elever med föräldrar som ej har eftergymnasial utbildning. I svenskämnena skulle motsvarande tolkning innebära att försöket har varit mindre gynnsamt då det gäller läsfärdighet. Emellertid tycks grupper som i utvärderingar oftast anses vara svaga i läsförståelse (pojkar och elever med föräldrar som ej har eftergymnasial utbildning) gynnas av försöket.

De stödstrukturer som har vuxit fram på försöksskolorna innebär dels att hemmet involveras på ett tydligare sätt i elevernas kunskapsutveckling, dels att elevernas behov kartläggs och dokumenteras. Möjligen har behovet av planering och dokumentering ökat i och med att tiden inte längre är garant för att eleverna har fått kunskap genom att vara närvarande på olika lektioner. Med mer individuella lösningar har lärarnas osäkerhet om elevernas kunskaper mötts med strategier för att säkra måluppfyllelsen. Dessa strategier tycks ha gynnat de grupper som den tidsstyrda skolan inte lyckats fånga in. Den närvaro, som tidigare har varit kvitto på att eleverna har fått kunskap har omvandlats till reella stödstrukturer runt varje enskild elev. Eleverna överges inte i sin kunskapsutveckling utan följs och stöttas av lärare och föräldrar.

Det är svårt att, med utgångspunkt i den nationella utvärderingen, uttala sig om huruvida försöket har påverkat undervisningen över huvud taget. Vi förmodar att den schemabrytande verksamheten även på andra skolor, än de som ingått i våra fallstudier, hämtar tid från flertalet ämnen. Hur det förhåller sig med de naturorienterande ämnena kan vi inte uttala oss om. En del frågor väcks emellertid av resultatet. Om undervisningen har påverkats mot större valfrihet för eleverna, har detta då inneburit att pojkar, elever med annat förstaspråk än svenska och elever med föräldrar som ej har eftergymnasial utbildning gjort val som har gynnat deras kunskaper i matematik, svenska (svenska som andraspråk) och kemi, men missgynnat kunskaperna i fysik och, för pojkarnas del, i biologi?