Vad har eleverna lärt sig?

Det är mycket som förändrats mellan 1992 och 2003. Ämnet har bytt namn från Idrott till Idrott och hälsa. Läroplanen och betygssystemet är annorlunda. Lärarutbildningen har förändrats. Även synen på ämnet som det ter sig i den allmänna samhällsdebatten har ändrats (se exempelvis kapitel 3). I detta avsnitt

skall en rad jämförelser göras när det gäller vad eleverna berättar att de lärt sig. Inledningsvis tar vi utgångspunkt i en fråga i NU-92 som löd:

”Vad innebär skolans idrottsundervisning för dig? Sätt ett kryss för varje rad på skalan”.

I denna jämförelse anger andelarna som instämmer i de presenterade på- ståendena. Dessa jämförs med likartade frågor som ingår i NU-03. Genom- gående redovisas pojkar och flickor separat och även när det är signifikanta könsskillnader i de två studierna (*=.05, **=.01, ***=.001).

Om kropp och hälsa

En speciell aspekt på lärandet i ämnet är att detta har att göra med barnens hälsa. Mår de bra beror det förstås inte bara på vad som sker i skolan (Tabell 6.1). Med den utformning som frågan hade är det intressant att notera att sex av tio elever 1992 mår bättre av att de deltar i skolans idrottsundervisning. Om vi jämför med NU-03 berörs detta bland annat i frågan om hur synen på kroppen förändrats av undervisningen. Här ses en signifikant könsskillnad – pojkar har i större utsträckning fått en ökad positiv syn på kroppen. I jämfö- relse med NU-92 är det en lägre andel flickor som redovisar en positiv effekt av undervisningen.

Tabell 6.1 Hälsoupplevelse

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag mår bättre av skolans idrottsundervisning 60,1 59,6 59,9 NU-03: Ökad positiv syn på min kropp 64,6 43,8 54,3***

Som en följd av undervisningen har konditionen enligt eleverna ökat i stor ut- sträckning vid båda tillfällena för både flickor och pojkar (Tabell 6.2). Detta redovisas oftare i NU-03 än i NU-92. Den parallella frågan i NU-03 visar också att flickor i lägre utsträckning än pojkar fått en ökad kondition, styrka och rörlighet.

Tabell 6.2 Kondition

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Känner mig starkare, bättre kondition 63,3 64,5 63,9 NU-03: Min kondition, styrka och rörlighet har ökat 78,1 75,1 76,5***

Elever anger i högre uträckning i NU-03 att de i undervisningen i Idrott och hälsa fått lära sig att träna sin styrka och rörlighet än i NU-92 att de lärt sig sköta sin kropp och hälsa (Tabell 6.3). Detsamma gäller för påstående att de lärt sig om sambandet mellan levnadsvanor och hälsa. I båda undersökningar- na ser man dock att det i högre grad är pojkar än flickor som lärt sig detta. Noteras bör emellertid att frågorna är ställda på olika sätt och det kan givetvis vara så att eleverna tolkar dem olika, men på grund av att skillnaderna är täm- ligen stora är det ändå intressant.

Tabell 6.3 Lära sig sköta kropp och hälsa

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Sköta kropp och hälsa 29,1 28,8 28,9*** NU-03: Lär t mig hur jag kan träna 64,4 54,0 59,2*** min kondition, styrka och rörlighet

Lär t mig om sambanden mellan levnadsvanor och hälsa 47,0 37,1 42,0***

Pojkar var mycket oftare än flickor inte alls nöjda med sin kropp i NU-92, 33,6 procent jämfört med 10,6 procent hos pojkar respektive flickor (Tabell 6.4).

Tabell 6.4 Kroppsuppfattning (NU-92)

Pojkar Flickor Totalt***

Ej svar 1,5 1,1 1,3

Tycker om 1,8 7,3 4,6

Någorlunda nöjd 10,9 24,2 17,6

Inte nöjd 52,2 56,8 54,5

Tycker inte alls om 33,6 10,6 18,8

I NU-03 finns ingen direkt motsvarande fråga. Det är dock intressant i detta sammanhang ta upp om undervisningen bidragit till en positiv syn på kroppen (Tabell 6.1). Denna har ökat mer hos pojkar och minskat mer hos flickorna. Hos nära hälften av flickorna har synen på kroppen inte påverkats jämfört med var tredje pojke. Var fjärde pojke rapporterar att de fått en mycket ökat positiv syn på kroppen av undervisningen jämfört med var åttonde flicka.

Men vid en jämförelse med resultaten från studien hösten 2002 (se kapitel 3) (Ericsson m fl 2003) verkar andelen som är nöjda med sin kropp vara högre 2002 i jämförelsen med 1992. För pojkarnas del var 13 procent nöjda 1992 jämfört med 52 procent 2002 och för flickorna var motsvarande andelar 32 procent och 43 procent.

Om känslor och upplevelser

Av NU-03 framgår att det är en majoritet av både pojkar och flickor som anser att ämnet Idrott och hälsa är roligt, dock vanligare bland pojkar än flickor (Ta- bell 6.5.). I NU-92 ställdes frågan på ett annorlunda sätt. Där frågade man om eleverna tyckte att det var roligare ju mer de fick lära sig och pröva på. Även i denna undersökning är det en majoritet av eleverna som instämmer i detta. I NU-92 är det dock något vanligare att flickor än pojkar tycker att det blir roli- gare ju mer de lär sig och får pröva på.

Tabell 6.5 Roligt

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Lära mig/pröva på desto roligare 56,0 60,8 58,4 NU-03: Tycker det är roligt 67,8 57,9 62,8***

NU-03 visar att självförtroendet ökar i mindre utsträckning för flickor än för pojkar (Tabell 6.6). Skillnaderna är tämligen stora då två tredjedelar av pojkar- na uppger att självförtroendet ökat mot knappt hälften av flickorna. I NU-92 såg frågan annorlunda ut men är ändå intressant att jämföra med NU-03. Av NU-92 framgår att det är något fler pojkar än flickor som känner sig glada och lyckliga under lektionerna i Idrott och hälsa.

Tabell 6.6 Positiv känsla

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag känner mig glad och lycklig 45,9 40,2 42,9* NU-03: Mitt självförtroende ökar 67,1 48,8 58,0***

I undersökningen 1992 var det fler flickor än pojkar som kände sig klumpiga och bortkomna medan det i NU-03 var flera pojkar än flickor som kände sig klumpiga (Tabell 6.7). Intressant att notera är alltså att könsskillnaderna i de båda studierna är omvända. I NU-03 finns en mer nyanserad bedömning, där

könsskillnaderna är stora, vilket för att det trots relativt små skillnader i medel- nivån det är signifikanta skillnader mellan pojkar och flickor.

Tabell 6.7 Känsla av klumpighet

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag känner mig klumpig och bortkommen 7,2 13,2 10,2*** NU-03: Känner mig klumpig 11,5 10,1 10,8***

Betydligt fler flickor än pojkar anser i NU-92 att det är obehagligt när andra titta på dem (Tabell 6.8), medan det är fler pojkar än flickor som inte vill byta om med andra enligt NU-03. I båda fallen är skillnaderna signifikanta. Dock är frågorna ställda på olika sätt och frågan i NU-92 behöver nödvändigtvis inte handla om hur det känns i omklädningsrummet. I båda fallen handlar det emellertid om elevernas känslor inför att visa sig för andra elever.

Tabell 6.8 Obehagligt med idrotten i skolan

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Det är obehagligt när andra tittar på mig 12,2 23,1 17,7*** NU-03: Vill inte byta om med andra 17,1 10,6 13,8***

I NU-03 menar fler flickor än pojkar att det är oviktigt att tävla (Tabell 6.8) på lektionerna i Idrott och hälsa. Det är även fler flickor än pojkar som i NU- 92 anger att de mår dåligt av att tävla och jämföras men andra elever.

Tabell 6.9 Inställning till tävlandet

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag mår dåligt av att tävla 17,1 25,2 21,2*** och jämföras med kamraterna

NU-03: Oviktigt att tävla 27,8 42,6 35,2***

Om ämnets innehåll och betydelse

Det är större andel elever som anger att de lärt sig olika idrottsaktiviteter i NU-03, än andelen elever som i NU-92 svarar att de blivit duktigare i idrott (Tabell 6.10). Här måste dock hänsyn tas till att frågorna är ställda på olika

sätt och kan tolkas olika av eleverna som svarat. I båda undersökningarna är det dock i högre grad pojkar än flickor som uppger att de lärt sig olika idrotts- aktiviteter respektive blivit duktigare på idrott. Vad kan detta bero på?

Denna könsskillnad är dock avsevärt mindre uttalad 2003 än 1992, där det enbart är liten skillnad.

Tabell 6.10 Kunskap om idrott

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag blir duktigare i idrott 56,4 41,6 47,0*** NU-03: Lärt mig olika idrottsaktiviteter 69,0 68,2 67,1*

Vad anser då eleverna att Idrott och hälsa har för betydelse för fortsatta studier och för att klara skolan bättre? I NU-03 anser eleverna, drygt hälften av poj- karna och två femtedelar av flickorna, att kunskaper i Idrott och hälsa behövs för att klara fortsatta studier (Tabell 6.11). Detta kan jämföras med att det i NU-92 är en lägre andel elever (29 %) som anser att de klarar skolan bättre tack vare idrottstimmarna. Intressant att notera är även att det i NU-92 inte är några signifikanta skillnader mellan könen, vilket kan jämföras med NU-03 då det är betydligt fler pojkar (54 %) än flickor (40 %) som anser att kunskaper- na är viktiga för fortsatta studier.

Tabell 6.11 Betydelse för studier

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Tack vare idrottstimmar klara jag skolan bättre 29,9 27,8 28,9 NU-03: Kunskaper i Idrott och hälsa kommer 53,9 39,3 46,5*** jag att behöva för att klara mina fortsatta studier

Flickor menar att de i lägre utsträckning än pojkar får visa vad de kan i båda studierna (Tabell 6.12). I NU-03 verkar eleverna i avsevärt mycket större ut- sträckning än i NU-92 få visa vad de kan. De parallella frågorna i NU-03 visa dock på stora skillnader i andelarna som får visa vad de kan. En positiv utveck- ling kan ses mellan de två studierna i att det har blivit betydligt vanligare att eleverna får visa vad de kan år 2003, men könsskillnaderna är mycket stora.

Tabell 6.12 Visa vad man kan

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Jag får visa vad jag kan 29,0 20,3 24,6*** NU-03: Får visa vad jag kan 86,9 76,0 81,5***

Resultatet från NU-92 visar att det är fler pojkar än flickor som skulle vilja vara duktigare i idrott (Tabell 6.13). I NU-03 är det på en liknande fråga en hög andel av både flickor och pojkar som anser det viktigt att få kunskaper om idrottsaktiviteter. Denna andel är högst hos flickor.

Tabell 6.13 Inställning till att lära mer

Pojkar Flickor Totalt NU-92: Skulle vilja vara duktigare i idrott 12,9 5,7 9,4*** NU-03: Viktigt att få kunskap om idrottsaktiviteter 58,4 60,7 59,6***

Sammanfattningsvis visar undersökningen på några intressanta förändringar angående elevernas lärande och upplevelser av ämnets innehåll. För det första menar fler elever 2003 än 1992 att ämnet bidragit till att deras kondition, styrka och rörlighet har ökat. För det andra har deras kunskaper om att sköta sin kropp och hälsa ökat. För det tredje verkar eleverna i större utsträckning ha en positiv känsla på lektionerna 2003 än 1992, och för det fjärde får eleverna i mycket större utsträckning visa vad de kan i ämnet 2003 jämfört med 1992.