Elevers reflektioner bidrar till utveckling av undervisning och det är en aspekt av studi- ens resultat som förtjänar att särskilt lyftas fram. Läraren påverkar och påverkas av ele- ven i både implicita och explicita processer (Daniels, 2008, Säljö, 2013). Undervisning sker i ett sammanhang där lärare och elever möts i aktiviteter som har som syfte att utveckla elevers kunskaper. När lärarna i studien får syn på elevernas förståelse av under- visningen och får höra elevernas förklaringar om hur olika handlingar utförda av läraren gynnar eller inte gynnar deras lärande kan lärarna anpassa sina handlingar för att gynna eleverna bättre. Detta stämmer väl överens med hur Gess-Newsome (2015) beskriver samspelet mellan undervisning och lärande och hur det filtreras och förstärks genom exempelvis både lärares och elevers förkunskaper och övertygelser. Lärarna kan utifrån sin PCK göra professionella avvägningar. Med bedömningar om arbetsmetoder, kun- skap om elevers vanliga missuppfattningar och erfarenheter från tidigare genomförd undervisning reflekterar, planerar och genomför lärarna sin undervisning. När elevernas förståelse av undervisningen synliggörs med hjälp av videoklubbsreflektioner ser lärarna sin egen undervisning genom elevernas ögon. Med detta tillförs ny förståelse av elevers möjligheter att tillgodogöra sig undervisningen och lärarna tillförs ytterligare kunskap. När elever tas tillvara som en form av experter på undervisning kan den dialektiska processen mellan undervisning och lärande ytterligare gynnas vilket tidigare diskuterats. Det kan bidra till att det kännetecken för lärares professionalism som Nilsson (2017)
argumenterar för ökar, nämligen förmågan att analysera elevers erfarenheter för att där- med bättre kunna möta elevers behov i undervisningen. Ett användande av elevers re- flektioner över undervisningen skulle kunna ses som ett elevinflytande. Ett inflytande som skulle kunna innebära professionell utveckling för lärarna. Elevers beroendeställ- ning gentemot lärarna kan dock påverka vad elever vågar uttrycka gällande undervis- ningen. Det är inte självklart att elever vågar vara helt ärliga i sina reflektioner om lärares undervisning. Lärare och elever står i ett ojämlikt maktförhållande vilket innebär att elevers reflektioner om undervisning måste hanteras varsamt och med stor respekt.
När eleven sätter ord på sin förståelse för lärarens handlingar erbjuds eleven möjlig- heter att genom sina egna förklaringar förstå mer av hur undervisningen fungerar, vad den syftar till och varför läraren väljer vissa handlingar. Elevers reflektioner över under- visningen skulle därmed kunna möta behovet av att tydliggöra det didaktiska kontrakt som Cross och Lepareur (2015) menade skulle behöva beaktas inom PCK-modeller. När elever får redskap för att förstå undervisningen på ett djupare plan erhåller eleven möjligheter att förändra sitt sätt att respondera på undervisningen. Detta ligger i linje med hur Atkins och Murphy (1995) menar att reflektion kan innebära att ny förståelse skapas och leder till ett förändrat sätt att agera. Det skulle vara av stort intresse att vidare undersöka om eller hur elevers metakognitiva förmåga påverkas genom att man som elev förmås reflektera över lärarens undervisningshandlingar.
Studiens resultat visar, i likhet med Gess-Newsome et al. (2016), samband mellan lärares förmåga att utforska vad elever förstår av undervisningen med en påverkan på lärares förmåga att fatta beslut om lämpliga interventioner i klassrumspraktiken vilket Hattie (2009) menar är av avgörande betydelse för elevers lärande. En strävan att förstå elevers kunskapsbildande process är en väsentlig del av lärarens egen kunskapsbildning. Genom att mer aktivt efterfråga elevers tankar om lärarens undervisning kan undervis- ningen komma ännu närmare elevens behov vilket Mitchell (2010) också tidigare kon- staterat.
Avslutningsvis
Bakom en förändring eller utveckling av undervisningen står en utvecklad och föränd- rad PCK. En förändrad kunskap uttryckt som ett förändrat sätt att tänka genererar enligt Katz och Dack (2014) ett förändrat handlande. För att skapa processer där det blir möjligt att synliggöra det dialektiska förhållandet mellan undervisning och lärande, är elevers röster, resultat eller utfall en katalysator. Resultatet ger en optimistisk bild av möjligheter att utveckla undervisningen för både elever och lärare. I förlängningen är min förhoppning att resultatet ska kunna användas för att fördjupa det kollegiala sam- talet i kompetensutvecklingssammanhang i svensk skola. Detta i syfte att möta bland annat den svårighet som Langelotz (2015) beskrev som en risk för att de kollegiala samtalen kan bli normativa istället för stödjande, utforskande och utvecklande. En fråga för vidare undersökning är hur resultatet skulle kunna omsättas i en undervisningsprak- tik.
Att elever aktivt kan synliggöra undervisningen och bidra till lärarens utveckling av PCK är ett resultat som studien vill poängtera. Resultatet ger implikationer på att elever som är målet för lärarens undervisning skulle kunna ges en aktiv roll som en form av experter på undervisning och då utifrån sitt elevperspektiv tillföra läraren kunskap. Ele- vernas reflektioner i studien tillförde lärarna ett underlag som synliggjorde en ny di- mension av deras undervisning. En dimension av kunskap som bidrog till att den dia- lektiska processen mellan undervisning och lärande fördjupades, vilket gynnade en ut- vecklad PCK hos lärarna. Ett dilemma som har beskrivits är elevers underordnade ställ- ning och beroende av läraren. Det kan inte ses som helt självklart att elever vågar ut- trycka hur de uppfattar undervisningen eftersom det skulle kunna tolkas som kritik gentemot läraren. Eleven är i sin roll beroende av att det finns en tillitsfull relation mellan läraren och eleven.