Elevers uppfattning om hur lärare och personal på skolan hanterar och motverkar mobbning

En annan aspekt i hur skolan hanterar mobbning, som intervjupersonerna lyfter fram och anser att det är mer framgångsrikt, är jobbet som elevstödjare och fritidspersonalen gör. De menar att till skillnad från lärare så är elevstödjare och fritidspersonal ute i korridorerna mer ofta och har till viss del bättre relationer med eleverna än vad vissa lärare har.

“En del lärare ser ingenting.”

I och för sig så medger intervjupersonerna att det finns de lärare som ingriper och vågar gå emellan när de märker att det är konflikter igång och intervjupersonerna menar på att det finns även de lärare som väljer att inte ingripa. De menar på att de antingen inte är säkra på hur de ska göra eller att de endast bryr sig om sin klass och inte om vad som händer ute i korridorerna. En intervjuperson tog upp att lärarna behöver få handledning i hur de ska hantera konflikter för att det märks och syns att de inte vet vad de ska göra i situationer där konflikter uppstår.

28 Samtliga grupper som jag har intervjuat har i stort sett samma syn kring hur skolan hanterar och motverkar mobbning. Intervjupersonerna tar upp elevstödjare, fritidspersonal, kuratorer, lärare, rektorer, rastvakter, avstängningar, föräldrar, antimobbningsgruppen, att personal på skolan ringer hem till mobbaren et cetera. Intervjupersonernas åsikter skiljdes något i den grad de anser att verktygen på skolan gör skillnad. Ett utbyte mellan två intervjupersoner angående

antimobbningsgruppen;

“Det finns även (antimobbningsgruppen). Jag vet inte hur mycket det funkar men, jo det

är väl ändå bra att man har det. “

“Det är bra att man kan vända sig till dom ifall man behöver någon att lita på. De har ju tystnadsplikt och man kan prata med dom om det är något man känner…”

En resurs som skolan har där samtliga intervjugrupper ansåg gör mest skillnad är elevstödjare och fritidspersonal. De menar på att elevstödjarnas och fritidspersonalens roll gör att de är mer insatta i den sociala miljön i skolan och är så pass mer engagerade när det kommer till att förebygga och förhindra situationer där mobbning uppstår. De påpekade att deras roll förebygger och motverkar stor del av mobbningen genom att de alltid är ute i korridorerna eller ute vid fritidsgården där eleverna brukar samlas. På så sätt menar intervjupersonerna att de både har en dämpande roll och att deras närvaro gör att det uppstår mindre mobbningssituationer.

“ Sen vi fick in fler fritidsledare så har det faktiskt blivit bättre i korridorerna. “

Det framkommer att om det uppstår konflikt mellan elever, alltså fysisk eller verbal konflikt som möjligt kan övergå till fysisk, så verkar det alltid vara någon i närheten som går emellan, oavsett om det är lärare, elevstöd eller fritidsledare. Däremot så är det inte likadant med andra former av mobbning, exempelvis den psykiska icke-verbala mobbningen. Där menar intervjupersoner att elevstöd och fritidspersonal gör större skillnad eftersom de har bättre förutsättningar till att sätta sig in i elevernas vardag.

“Vi har ju typ fritidsledare som ser att någon är själv så sitter de typ med dem och kanske spelar kort eller något.”

Intervjupersonerna anser att ifall eleverna och lärarna på skolan verkligen hade velat sätta stopp för mobbningen så hade mobbningssituationen sett bättre ut på skolan. Det finns även de

intervjupersoner som tycker att det inte sker så mycket mobbning på skolan överhuvudtaget. Det är en blandning av att både personal och elever saknar verktyg, kunskap och/eller vilja att sätta stopp för mobbning på skolan. Intervjupersonerna menar också på att det finns de inom

personalen som gör sitt yttersta för att motverka och förebygga mobbning, men det gäller inte all personal.

Skolverket (2020) skriver om det uppstår mobbning eller kränkande behandling på en skola så ska det rapporteras till rektorn, anmäla ska göras skyndsamt. Därefter blir det rektorns ansvar att rapportera det till huvudmannen. Huvudmannens arbete i sin tur är att se till att skolan tar

29 åtgärder till att kunna förebygga mobbning/kränkande behandling. I skolans handlingsplan mot mobbning så står det att den som upptäcker att en elev utsätts för mobbning/kränkande

behandling ska kontakta elevens mentor, därefter ska mentorn prata med berörda elever och uppmana eleverna att berätta vad som har hänt till sina vårdnadshavare. Mentorn ska även själv kontakta vårdnadshavarna för att informera om händelsen. Efteråt ska mentorn, vid behov ha gruppsamtal i klassen och både händelsen och vilka åtgärder som tas ska dokumenteras och rektorn ska informeras om detta. Antimobbningsgruppen ska då bli informerade om detta och samtala med de berörda eleverna ifall mobbningen fortsätter. Polisanmälan ska göras av skolan ifall rektorn tar beslut om det. Till slut så ska skolan rapportera incidenten till huvudmannen på kommunen.

30

7. Diskussion

I detta kapitel så diskuterar jag min problemformulering och sammanfattar det baserat på litteraturen, tidigare forskning och intervjuerna som jag genomfört. En fråga som studien avsåg att besvara var elevers uppfattning kring det förebyggande/motverkande arbetet mot

mobbning/kränkande behandling.

7.1 Resultatdiskussion

Oavsett om vi kollar på vad litteratur och forskare säger så får vi, med intervjupersonernas egna ord en liknande bild om vad mobbning är. Många som skriver om mobbning använder sig utav Olweus som referens och även om intervjupersonerna inte vet vem Olweus är så är deras

liknelser detsamma som ledande forskare inom ämnet kommit fram till. Det som överraskade mig allra mest var, som tidigare nämnt, att intervjupersonerna hade ofantligt bra koll på vad som definieras och klassas som mobbning.

Intervjupersonerna använde sig utav sina egna erfarenheter och kom med tydliga exempel gällande de olika formerna av mobbning som finns, oavsett fysisk, verbal, psykisk eller cybermobbning så var deras svar i linje med vad forskarna och litteraturen säger.

Intervjupersonerna gav flera exempel på att mobbning är ett fenomen som uppstår i många olika former, exempelvis hån, slag, trakasserier, utfrysning och kränkningar med mera (Höistad 2001, Olsson 2013, Coloroso 2003). Intervjupersonerna tog även upp att mobbningen inte behöver ske på ett visst ställe som till exempel på skolan, utan att kan ta plats varsomhelst tack vare sociala medier och att varje elev på skolan har en mobil (Ellmin 2014). Vissa intervjugrupper fokuserade på några av aspekterna inom mobbning medan andra grupper tog upp en annan aspekt. När jag skrev resultatdelen och sammanfattade intervjuerna så gav det mig samma överblick som jag fick utav litteraturen. Skolverket (2020) säger även att mobbning/kränkande behandling kan innefatta nedsättande ord, ryktesspridning, slag, sparkar, utfrysning med mera och att det även kan äga rum på internet/sociala medier.

En punkt som intervjupersonerna tog upp som känns mera aktuell för intervjupersonerna och andra elever idag är cybermobbning. Detta var något som i princip var inaktuellt för min del när jag gick i högstadiet, dock så har intervjupersonerna en större förförståelse om cybermobbning då det är en stor del i deras vardag. Det finns forskning kring cybermobbning som till exempel Ellmin (2014) och Olsson (2013) tar upp men denna form av mobbning är i ständig omvandling och min uppfattning är att det är betydligt svårare att kartlägga och komma fram till

motverkande/förebyggande åtgärder inom något som är betydligt svårare att greppa jämfört med de andra mer klassiska formerna av mobbning, såsom psykisk, verbal eller fysisk mobbning. Rollen om vem/vad en mobbare är framkom tydligt i intervjuerna. Även om det aldrig framkom att någon av intervjupersonerna har mobbat någon så hade intervjupersonerna en klar bild av vad som kännetecknar en mobbare.

31 intervjupersonerna identifiera vad som kännetecknar någon som fallit offer för mobbaren, alltså offret. Intervjupersonerna gick in en del på att offret som faller för mobbningen sticker ut på något sätt, att någonting med offret är annorlunda gentemot vad normen är. Detta är i linje med vad forskare som exempelvis Coloroso (2003) menar. Ytterligare en aspekt som några

intervjugrupper lyfte var att mobbarens hemsituation skulle kunna avvika från normen, alltså att det möjligtvis är stökigt hemma och att det leder till att mobbaren väljer att hålla det inom sig och ta med sin osäkerhet och sina problem hemifrån till skolan. På ett sätt är detta ganska likt det Eriksson et al. (2002) påpekar om mobbarens hemsituation. Eriksson et al. (2002) lyfter också att en dålig hemsituation är något som stämmer in på vissa mobbare. Sen finns det de mobbare som har en mer positiv miljö i hemmet som tyder på att mobbarens självsäkerhet stärks istället då mobbaren kan enkelt använda den självsäkerheten till att få andra att må dåligt.

Under intervjuerna så var det ingen överraskning att intervjupersonerna kunde identifiera de två nyckelroller inom mobbningen, alltså mobbaren och offret. En annan roll som jag inte trodde skulle få så mycket uppmärksamhet var deltagaren - den som är med mobbaren och antingen väljer att vara tyst och stå vid sidan om mobbaren eller elda på mobbningen (Olweus 1991). Personligen så var denna roll inte lika tydlig för mig när jag gick på högstadiet. Visserligen när jag tänker på det i efterhand så fanns det ju dem som var deltagare/medhjälpare inom

mobbningen men när jag lyssnar på intervjupersonerna så känns det som om denna roll

uppmärksammas mer idag än vad den gjordes på min tid i högstadiet. Fokus under den tiden låg mest på mobbaren och offret. Idag så känns det som om högstadieeleverna kan mer om vad som klassas som mobbning och vilka de olika rollerna inom mobbningen är. Flera intervjupersoner lyfte att så länge du vet vad mobbning är och du står med den som mobbar så deltar du lika mycket som den som utför mobbningen. Även ifall du inte har något val och inte vågar gå ifrån, eller gå emot mobbaren så gör den enkla handlingen att stå kvar dig till skyldig för mobbning. Jag har nämnt en del om mobbning över internet och sociala medier. Intervjupersonerna pratade om att deltagaren/medhjälparen syns mer på dessa arenor då intervjupersonerna tycker att

deltagaren/medhjälparen är för feg för att våga mobba i verkligheten men om de får utrymme och anonymitet på nätet så känns det fritt fram för dem att mobba - på nätet (Olweus 1991, Ellmin 2014).

En intervjugrupp i synnerhet tog upp näthat, ett fenomen som är tydligt för alla som använder sig utav sociala medier idag. Denna intervjugrupp tog också upp aspekten om att mobbaren eller deltagaren är fega och vågar endast näthata eller mobba någon bakom en skärm. De menar på att internet och sociala medier blir som ett säkerhetsnät och att det kan i vissa fall var enkelt att dölja det man har skrivit, vara anonym och bortförklara mobbningen som att det vore på skoj något som forskare som Olsson (2013) och Ellmin (2014) också påpekar. Intervjupersonerna är medvetna om att alla roller inom mobbningen vet om att det är mycket mindre chans att de åker fast på internet än i verkligheten då det är svårt för föräldrar, lärare och skolpersonal att ha koll. Gällande elevernas uppfattning om hur mobbningssituationen såg ut på deras skola så går denna punkt hand i hand med den förra punkten som jag diskuterade eftersom rollerna verkar vara

32 mycket tydligare idag och den största delen av mobbningen har flyttats från skolan till internet så anser nästan samtliga intervjupersoner att mobbningssituationen i skolan är under kontroll. Intervjupersonerna menar på att det finns elever som upplevs som stökiga i skolan, de skolkar, hänger i fritidsgården och har jämt och ständigt elevstödjare som försöker få dem att gå på lektionen. Dessa individer upplever intervjupersonerna kan vara mobbare fast ofta mot andra elever som beter sig som de själva gör, alltså är stökiga (Coloroso 2003). Ibland så medger intervjupersonerna att de inte vet om det är mobbning som tar plats eller om det bara är på skoj. Detta gör det svårt för personal och även andra elever på skolan att ingripa ifall de är osäkra på om det är allvar eller inte.

Flera av de tjejer som deltog som intervjupersoner i mina intervjuer hänvisade att det är mycket psykisk mobbning som tar plats i skolan via till exempel blickar, suckar, grimaser och

avståndstagande. Detta stämmer in på vad Herlin & Munthe (2011) säger i sin litteratur. I synnerlighet så var det en intervjugrupp som bestod av bara tjejer som påpekade att blickar kan säga mer än ord. De tog upp ett exempel på en annan tjej i skolan som upplevdes som lite annorlunda baserat på hennes klädstil och de upplevde att ingen i hennes klass umgicks med henne på grund av hennes annorlunda klädstil. Några intervjugrupper lyfte också att de ser dagligen elever som är utstötta och är ensamma på rasten och att även ifall intervjupersonerna någon gång har försökt att bryta detta mönster genom att sätta sig bredvid dem på lunchen eller rasten så känner de själva att dem inte kan göra tillräckligt.

Skolan, enligt intervjupersonerna, försöker punktmarkera de elever som upplevs som stökiga och därmed har den fysiska och verbala mobbningen minskat. Även om flera intervjupersoner

upplever att mobbningssituationen är under kontroll och att det har blivit bättre än vad det var när intervjupersonerna gick i årskurs sju så är det fortfarande svårt att få bukt med den psykiska mobbningen. Bortsett från den psykiska mobbningen så tog intervjupersonerna upp att

mobbningen tar form efter skolan då det inte är någon personal närvarande som kan sätta stopp för mobbningen. Eftersom det inte är några vuxna närvarande efter skolan så tar de mer klassiska formerna av mobbning plats, alltså den fysiska men i synnerlighet den verbala mobbningen (Höistad 2001, Olsson 2013, Coloroso 2003). Intervjupersonerna säger också att mobbaren kan se till att deltagarna och mobbaren fortsätter att mobba offret via sociala medier och på så sätt så mår offret dåligt även när offret är hemma. Detta stämmer in på vad forskar som Ellmin (2014) och Olsson (2013) hävdar.

När intervjugrupperna diskuterade de sätt som skolan hanterar och motverkar mobbning så kom de in på att de känner till att personalen på skolan ringer hem till mobbaren för att informera vårdnadshavare om det har uppstått någon incident, stöd för detta finner vi hos exempelvis Olweus (1999) och Høiby (2004. Intervjupersonerna tog även upp samtal med kurator, att elever också har ett ansvar till när det kommer att motverka/förebygga mobbning, skolan har en

brevlåda vid expeditionen där elever kan rapportera ifall de sett någon form av mobbning ta plats. Rastvakter och elevstödjare/fritidspersonal som ser till att stoppa bråk och konflikter som tar plats. Olweus (1999) lyfter även det viktiga med att samtlig personal på skolan gör insatser för att

33 motverka mobbning. Det främsta fokus hamnade dock på skolans antimobbningsgrupp eftersom det rådde mycket skilda åsikter kring hur pass effektivt deras arbete ansågs vara.

När intervjupersonerna pratade om hur skolan hanterar mobbningen så kom skolans

antimobbningsgrupp upp på tal inom alla intervjugrupper. Det var väldigt skilda uppfattningar kring huruvida antimobbningsgruppens arbete gör skillnad. Några av intervjupersonerna var till och med medlemmar i antimobbningsgruppen och de pratade för det mesta positivt om arbetet som antimobbningsgruppen gör. Andra intervjupersoner hade dock en helt annan bild av hur pass effektiva, eller rättare sagt ineffektiva, enligt dem antimobbningsgruppen är. De flesta

intervjupersoner hade en mer balanserad ställning till arbetet som antimobbningsgruppen utför. De menade på att medlemmarna som är med i antimobbningsgruppen gör sitt bästa för att hantera/motverka/förebygga mobbningen på skolan genom att vara en extra resurs som skolan kan använda. För elever som har blivit utsatta för mobbning/kränkande behandling kan det i vissa fall kännas bättre för den utsatta eleven att prata med någon jämnårig istället för att ta upp det men en lärare eller någon annan ur personalen. Det finns flera olika sätt som varje skola förebygger mobbning och en del av ansvaret ligger ju på eleverna, detta med

antimobbningsgruppen passar in på vad forskare som Hallberg (2016), Olweus (1999) påpekar att alla roller i skolan ska delta i det förebyggande arbetet.

Intervjupersonerna tar upp att antimobbningsgruppen syns överallt tack vare att de har fått tröjor med antimobbningsgruppens logga och namn på, så de är lätta att känna igen. Intervjupersonerna menar på att alla i skolan vet om att de när som helst kan gå fram till någon i

antimobbningsgruppen och informera om att de har hört/sett att någon, eller de själva har blivit utsatta för mobbning. Då är det meningen att antimobbningsgruppen ska ta detta vidare och informera berörda lärare och ledning i de möten som de har en gång i månaden.

Antimobbningsgruppen ska efter att de blivit informerade hålla utkik ifall de själva ser mobbning ta form och se till att bryta mönstret och finnas där för offret. Olikas lika värde – om arbetet mot

mobbning och kränkande behandling (Myndigheten för skolutveckling 2003) hänvisar till att det

är inte enbart viktigt att ha goda förebilder inom personalen utan även att elever på skolan har en aktiv roll inom det förebyggande arbetet. Myndigheten för skolutveckling (2003) skriver också om att det är viktigt att varje skola ska ha en strategi för att förebygga mobbning och även om den skolan som jag valt att utföra min studie på har en tydlig strategi så uppstår det

komplikationer inom det förebyggande arbetet.

De intervjupersoner som anser att antimobbningsgruppen inte gör ett särskilt betydelsefullt arbete menar på att det är just deras tröjor som de får tack vare sitt medlemskap i antimobbningsgruppen som gör det till en statussymbol. Det var även några intervjupersoner som tyckte att bara de populära eleverna får vara med i antimobbningsgruppen. Just denna intervjugrupp lade till att även fast de tyckte att antimobbningsgruppen inte gör skillnad så borde inte skolan heller ta bort antimobbningsgruppen. De menade på att antimobbningsgruppen kan göra ett bättre arbete ifall de får bättre utbildning i hur de ska arbeta motverkande/förebyggande mot mobbning.

Ett potentiellt problem, som säkerligen bör vara aktuellt ifall skolan väljer att arbeta med en antimobbningsgrupp, är att det kan dyka upp en incident och även om denna incident rapporteras

34 till antimobbningsgruppen så kan det dröja flera veckor tills att informationen kommer fram till berörda lärare. Det är då meningen att läraren ska reda ut flera veckor gammal information kring en konflikt som antingen har eskalerat och offret mått dåligt i flera veckor eller så har incidenten dött ut och då finns det inte mycket att reda ut. Utifrån min egen erfarenhet så hade jag

personligen inte velat arbeta efter ett sådant system då det är oerhört mycket svårare att hantera mobbningssituationer som är flera veckor gamla. Är det någon som känner sig utsatt eller kränkt så ska det finnas någon där för den utsatta eleven redan från att informationen kommer fram. Att arbeta med gammal information gör att chanserna att lösa den uppstådda mobbningssituationen eller konflikten minskar drastiskt. Sen utifrån egen erfarenhet så är det många lärare som inte lägger lika mycket tid på konflikthantering och att motverka/förebygga mobbning som de egentligen borde och då kan jag tänka mig att det borde finnas de fall där ärendet som tas upp av antimobbningsgruppen inte tas på allvar. Hallberg (2016) anser att miljön inom skolan är en nyckelfaktor för att skolan ska kunna arbeta framgångsrikt för att förebygga mobbning, finns det inte en funktionell och trivsam miljö så riskerar skolans förebyggande arbete att inte bli så framgångsrikt som det skulle kunna bli.

Samtliga intervjupersoner hade mycket att delge kring hur personal på skolan hanterar och motverkar mobbning. De tog främst upp lärare och deras involvering i konflikter som uppstår. I vissa fall riktade intervjupersonerna kritik mot lärare då intervjupersonerna upplever att lärarna inte tar mobbning på allvar. Intervjupersonerna menar också att det finns de lärare som är

engagerade, bryr sig och tar skolans värdegrund på allvar Olweus (1999, 1991) tar upp just denna faktorn och menar att lärarens involvering har en avgörande roll, förutsatt att läraren tar sitt ansvar och gör tid för att samtala med alla inblandade parter och Olweus hävdar också att även om situationen lugnat sig så ska vårdnadshavarna meddelas. Dessa lärare prioriterar en god relation mellan lärare och elev då det hjälper i längden i det motverkande arbetet mot mobbning. Det framkom i ett fall där intervjugruppen tog upp ett fall där en elev var stökig, otrevlig mot