Av Slöjdlärarna hade 13 (39 %) varit i kontakt med elevhälsoteamet eller
specialpedagog angående elever med bristande finmotorik. Av de 13 slöjdlärarna uttryckte fyra av dem att de fått olika typer av hjälp av elevhälsoteamet/specialpedagog, 2 genom diskussion och information kring elevens/elevernas svårigheter samt exempel på vad hen klarade av. En slöjdlärare hade fått extra tid med eleven och den siste slöjdläraren hade fått tips på bra övningar.
En av de 13 slöjdlärarna hade istället blivit kontaktad av elevhälsoteamet för input kring en elevs finmotorik. De resterande 8 slöjdlärarna upplevde att de inte erhållit någon hjälp från elevhälsoteamet/specialpedagog. Med tanke på resultaten av Ericssons (2003, 2005) studie inom Bunkeflo-projektet och van der Fels et al.(2014) sammanställning av sambandet mellan kognitiva förmågor och motorik hade det varit bra om fler
40
Diskussion
Syftet med studien var att undersöka och analysera slöjdlärares föreställningar om undervisning med särskilt fokus på hantverkskunnande och finmotorik.
Resultatet av studien visar att många av slöjdlärarna beskriver att elevernas
finmotoriska förmåga har betydelse för deras undervisning i hantverkskunnande. 67 % av slöjdlärarna angav att de har justerat sin undervisning utifrån ett motoriskt
perspektiv. 24 % av slöjdlärarna nämnde elevernas motorik som en av utmaningarna med undervisningen i hantverkskunnande. Är det ett rimligt antagande att här finns ett statistiskt samband?
I mästerläran (Cederblad 2004, Nielsen & Kvale 2000) anses att färdighet och skicklighet i hantverkskunnande förvärvas genom långvarig övning. Motoriska
färdigheter utvecklas också genom mycket övning (Sigmundsson & Vorland Pedersen 2004, Ericsson 2005) Det tyder på att det statistiska sambandet i undervisningen mellan hantverkskunnande och motorik inte är orimligt. Övrig tidigare forskning om
undervisning i hantverkskunnande lyfter dock fram andra aspekter av hur eleverna tillägnar sig hur-kunskap. Johansson (2002) att hantverkskunnandet lärs genom icke verbal kommunikation och Moilanen et. al (2012) pekar på vikten av att slöjdläraren kan ge lämpliga instruktioner.
Samhällsvetenskaplig forskning är komplex och bygger på många olika faktorer som är svåra att isolera från varandra. Alla aspekter ovan skulle därför kunna inverka på undervisningen i hantverkskunnande samtidigt. Frågan är hur stor betydelse de olika aspekterna ska tillmätas? När blir elevernas/elevens motorik ett problem i
undervisningen i hantverkskunnande för slöjdläraren? Gäller slöjdlärarnas beskrivningar av motorikens inverkan på undervisningen främst de elever som har motoriska
problem? Forskning på äldre elever saknas men 10-15% barnen i skolstartsålder är motoriskt osäkra varav 5% har stora motoriska problem (Ericsson 2005). Är det statistiska sambandet främst relevant för den kategorin elever? Slöjdlärarna i studien
41
beskrev att hos elever med svårigheter att lära sig hantverkunnande fanns orsaken ofta kopplad till bristande motorik eller till ovana att arbeta med händerna.
Samtidigt kan vi även se i resultatet att 78% av slöjdlärarna (se figur 7) som arbetat 15 år eller mer anser att elevernas finmotorik överlag har blivit sämre eller mycket sämre. Betyder detta en generell sänkning av förmågorna i hur-kunskap hos eleverna? Tyvärr finns där ingen tillgänglig forskning kring motorisk förmåga övertid bortsett från en ansats inriktad på idrottsämnet (Nyberg och Tidén 2006).
Om vi bortser från samhällsförändringar finns där något i själva slöjdämnet som har förändrats och som kan ha påverkat? Hartman (2014) ansåg att ändringen i kursplanerna bort från föremålsstyrningen var negativ för tydligheten hur progression skulle nås i ämnet. Motorik fanns med i Lgr80 (Odén 2011) men inte i senare kursplaner. I resultatet visar sig en stor variation bland slöjdlärarna hur viktigt de anser
hantverkskunnande och finmotorik är för slöjdämnet (se figur 2). Kan slöjdlärarna blivit påverkade av vilken kursplan som var aktuell när de blev utbildade? Dessutom har utbildningen av slöjdlärare har genomgått förändringar till att ha blivit mer akademiskt betonad till största delen på bekostnad av utbildning i avancerade hantverkstekniker. (Hartman 2014). Ytterligare ett perspektiv som Lindgren (2006) beskriver är vilken identitet som slöjdläraren starkast identifierar sig med läraridentiteten eller
hantverkaridentiteten? Kan det omedvetet kan påverka vilka av förmågorna i kursplanen som det ägnas mest tid åt?
Hur är det med själva undervisningen i slöjd? I resultatet visar sig inga signifikanta skillnader mellan hur slöjdlärarna beskriver sin undervisning idag och så som
undervisningen beskrivs i forskning som har presenterats under 2000-talet (Cederblad 2004, Hasselskog 2010, Johansson 2002, Holmberg et al. 2017) Det är såklart möjligt att förändringarna i undervisningen ligger ännu längre tillbaka i tiden. Annars är det som återstår som förklaringsmodell bortom ändringarna i kursplanen och
slöjdläraridentiteten är vad eleverna ägnar sig åt i övriga ämnen och på fritiden d.v.s. att eleverna övar sin motorik mindre i vardagen.
42
Vi har sett och beskrivit ovan hur elevernas motorik påverkar slöjdlärarnas undervisning i hantverkskunnande. Vad finns det för tänkbara yrkesmässiga implikationer av
resultatet?
Utifrån slöjdens kursplaner har resultatet främst implikationer för den här delen av syftet i ämnet: Genom undervisningen i slöjd ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla förmågan att: ”formge och framställa föremål i olika material med hjälp av lämpliga redskap, verktyg och hantverkstekniker,”(Skolverket 2011)
Det statistiska sambandet mellan finmotorik och undervisningen i hantverkskunnande verkar starkast för elever med svårigheter att lära sig hantverkskunnande. Hur ska vi som slöjdlärare närma oss detta? Kan en större samverkan med elevhälsan vara till hjälp? Enligt resultatet hade 39 % av slöjdlärarna kontaktat elevhälsoteamet p.g.a. elever med bristande motorik. Dock hade endast 4 av de 13 slöjdlärare som sökt hjälp av elevhälsoteamet kring motorikproblematik fått någon typ av stöttning vilket är nedslående. Dessutom skulle en sådan samverkan endast främja de elever vars motorik är riktigt problematisk något annat finns knappast utrymme/tid för hos elevhälsoteamet. Finns där något annat alternativ som istället hjälper fler elever att utveckla sina
motoriska förmågor?
Ericsson (2003, 2005) beskriver att motoriskträning förbättrar skolprestationen hos eleverna och van der Fels et. al (2014) visar på en koppling mellan avancerad motorik och en hög kognitiv förmåga. Eftersom deras forskningsresultat är allmängiltiga skulle det gå att samverka kring elevernas motorik med lärarna i de övriga praktisk-estetiska ämnena. Även de ämnena borde bli direkt påverkade av statusen på elevernas motoriska förmågor och gynnas av elevernas förmåga stärks. Kanske med bonusen att
ensamarbetet samtidigt minskar något som Hasselskog (2010) nämner är vanligt bland slöjdlärare.
43
Slutsatser
Slutsatserna ska betraktas ur ett slöjdlärarperspektiv, då de baseras slöjdlärares beskrivningar och uppfattningar av sin undervisning.
Resultatet av studien visar på ett statistiskt samband mellan undervisningen i hantverkskunnande och elevernas motorik. Resultatet tyder på att det statistiska sambandet är starkast för elever med svårigheter att lära sig hur-kunskaper.
Elevernas motoriska förmåga är därmed en av de faktorer som slöjdlärare behöver ta hänsyn till när de ska planera och bedriva sin undervisning.